Kompisar från förr...

[Lipperta]

Ja, jag har ett par stycken jag gärna skulle träffa igen. Men jag är alldeles för introvert och nervös.

Jag har blivit brutalt mobbad pga mycket hur jag såg ut förr, lite tjock och ful, helt klart var jag en ful ankunge. Nu är jag rätt snygg och det skulle vara rätt kul to show off

 

[FeatherCloud]

Jag är dålig på att "våga" höra av mig bara sådär till folk jag kände för många år sen, om de inte var väldigt nära. Men hakar gärna på reunions.
Sen beror det väl lite på vilka människor vi pratar om. Tyvärr är det många jag glidit ifrån utan anledning som jag tyckt om. De träffar jag gärna igen. Reunion med folk jag valde bort redan då finns ingen anledning till.

Jag är likadan!

Är urdålig på att hålla kontakten med gamla vänner. Antingen (med såna jag inte lärt känna så väl men tyckt mycket om) kan jag tänka att de säkert inte minns mig. Ibland får jag i mitt huvud för mig att det finns någon outtalad konflikt som gjort att vi slutade höras av, eller att vi kanske inte var så bra kompisar som jag tänkte. Och sen går åren och tillslut vet jag inte vad jag skulle säga längre... Har tyvärr glidit ifrån många vänner på det viset.

De vänner jag haft kvar genom flyttar och andra livsförändringar är de som varit ihärdiga och inte slutat höra av sig, då är det lättare för mig att hänga i också. Men blir i ärlighetens namn alltid lika förvånad över att de anstränger sig så för att träffa mig.

Rena återträffar har jag gått någon gång, med klasskompisar från gymnasiet och senare. En återträff från grundskolan skulle jag nog inte gå på, de människorna vill jag helst inte träffa.

 

[TinyWiny]

Just gamla klasskompisar är det ett fåtal jag hade velat träffa för det var så få jag umgicks med och hade något gemensamt med då men däremot vissa gamla kompisar hade det varit kul att höra av. Jag insåg häromdagen när en ny facebookvän visade sig ha en gammal bekant till mig som vän att endel har förändrats så enormt utseendemässigt att jag hade (och säkerligen har) kunnat springa på flera stycken utan att känna igen dem.

Jag är i grunden väldigt social även om mitt behov av vald ensamhet också är stort men sjukdomar har gjort att orken inte finns att hålla kontakten och umgås med de jag hade velat. Många svek också å det grövsta när sjukdomar tog min förmåga att alltid ställa upp och alltid finnas där för dem. De som finns i mitt kontaktnät nu är nya vänner, de som fattar det där att viljan men inte orken finns och som accepterar det. Flera av dem är bukefalister.

 

[MidnightSoul]

Gamla klasskompisar = no ty
Är inte värdens mest sociala person, behöver egen tid för återhämtning. Träffar gärna mina kompisar å hjälper dom med saker. Har mestadels slutat hjälpa andra människor, sist hjälpte jag en tjej, la ner väldigt mycke tid å fick inte tid till mig själv å mon återhämtning. När hon fått all hjälp hon velat ha tog hon bort mig frånfb extremt snabbt. Tack men nej tack, min tid är värd mer än så.
Kan helt klart tänja mig träffa vissa fd kollegor å nån enstaka chef som man helt enkelt bara glidit ifrån. I övrigt nej tack.

 

[athena_arabians]

@Cambiaso: Jag har noll intresse för återföreningar gällande grundskolan, de flesta mobbade mig... jag har inga problem med att träffa dem på byn men vi har inget gemensamt.

Folk från andra delar av mitt liv träffar jag gärna om det var personer jag uppskattade och umgicks med, det är bara roligt. Förra sommaren träffade jag min första kollega från när jag jobbade på ett jordbruk och det var verkligen vansinnigt roligt. Vi har inte så mycket gemensamt idag men det är en trevlig person och jag gillar att vara lite nostalgisk.

Jag hade gärna gått på återföreningen som anordnas var femte år (tror jag) på lantbruksskolan men det har alltid kommit något emellan som inte gått att flytta, inkl en begravning...

 

[Flavor]

Jag har inte kontakt med någon från mina grundskole år direkt, följer på FB för att se vad som händer i deras liv samt skriver till någon ibland som jag stod nära.
Gymnasiet hade jag många jag då klassade som vänner men som uppenbarligen inte är det, då de drar ihop reunions lite till och från men jag blir aldrig bjuden.

Har vissa gamla arbetskamrater jag mer än gärna träffar från allt mellan 9-2år tillbaka. Särskilt hem från 9år sedan då vi blev nära vänner och jag ser henne som det än idag!

I dagsläget har jag ärligt talat vad jag skulle kalla en enda riktig vän jag vet att jag kan prata med allt om. Hade en verklig bff för något år sedan som jag pratade med allt om, tills den dagen hon svek mig nått förbannat. Då bröt jag helt med henne, jag kan sakna henne nått förbaskat emellanåt men så länge hon inte ber om ursäkt för sitt beteende kommer jag inte ta upp kontakten igen.

Har blivit hemskt osocial och klarar knappt av att träffa folk utanför mitt yrke, antar att det beror på svek osv

 

[cirkus]

Jag gillar att träffa gamla bekantskaper. Ibland blir det score och man har massor gemensamt iband inser jag att vi aldrig mer behöver ses. Jag är en social människa som gillar att umgås med folk. Vardagen innehåller så mycket tid utan andra människor att jag verkligen inte har svårt att umgås emellan.

 

[Sel]

Det finns en anledning till att jag inte använder mitt riktiga namn på facebook....