S
strösslet
Hejsan!
jag ska försöka göra mig kort.
jag och pappan (vi kallar honom H) var inte tillsammans när våran son blev till.
vi bestämde oss för att göra de vi ansåg vara bäst för oss och kommande barn att flytta ihop och bli en familj. ett år ganska exakt bodde vi ihop (fram till att sonen blev ca 7månader, är i dag snart 9månader)
och jag var tvungen pga ekonomiska skäl flytta hem till min mamma och pappa igen som bor 2 mil från där pappan bor (i stan)
jag bestämde mig att flytta ifrån H för att vi funkade inte ihop, och pga att han sårat mig mycket under den här tiden och allt skit vi haft före den tiden.
Våran son har ev en liten cp skada (hur väsentlig de är i min fråga vet ja inte)
Jag har ensam vårdnad just nu (har skrivit trådar om vårdnad förr här).
Nu till mitt problem..
jag ska operera mig den 19januari, och först skulle H ta våran son en månad hos sig. men på inråd av min familjepsykolog så tyckte hon att sonen absolut inte skulle vara ifrån mig(inte ta ifrån honom hans trygghet) (jag har varit med honom dygnet runt sen han kom ut i princip)
då jag bad H att han kan bo här 2veckor då jag inte kan lyfta, för att göra det bästa för vår son. han sa bestämt nej, ingen förklaring eller något.
(jag förstår att det inte är lätt att flytta från stan två veckor hem till MINA föräldrar, men det handlar bara om nattetid och i 2veckor)
Han skulle ha sonen hos honom och ja fick ta mig in till honom.
Visst det kan jag ju göra, men på två veckor är jag nog inte så flytt bar via buss (jag har inge körkort).
Hitentills då jag bott hos min mor och far i 5-7 veckor så har inte H engagerat sig så mycket att träffa sin son. han har kommit någon timme på kvällen efter jobbet (vardagar).
ett ex som gör mig lite ledsen är att nyårshelgen, då var han ledig 3dagar men inte en min ägna han sig åt sin son.
han anser att allt är så jobbigt och tungt och han då åkte till en kompis.
(det är inte det att jag vill hindra honom från att göra vad han vill, men inte en ledig dag är han med sin son.)
Ja, i går kallade min psykolog mig och H för att prata om saken.. (hon är mer insatt i familj,barn)
hon förklarade för H hur läget var JUST NU att det är inte så bra att vara borta från mamma (och självklart inte bra att vara borta från pappa heller), inte ens varannan helg som vi hitentills hafft.
och att det bästa för sonen vore att bo kvar med mamman och att H antingen bor där ute, eller kommer och hämtar sonen på dagtid. (bor, som i sova där men göra va de vill på dagen)
men det gick inte för sig, de va för dyrt,för farligt för jobbigt.
då sa ja att eftersom han inte betalar underhåll så kan han väl ta de pengarna till bensin då. inge svar.
varför är de farligt frågad ejag. vet ni vad ja fick till svar??!?!?!?!?!
det är älg efter vägen :O
visst det är farligt, men vet man om de så har man uppsikt, och anpassar farten. m.m m.m
(enligt mig en helt absurd bortförklaring till att han inte kunde hämta lämna)
Jag har inga som hälst planer att stanna här hos mor och far utan att så fort jag repat mig flytta in till stan igen. villket gör det mycket enklare för honom att vara med sin son.
men iaf. Psykologen blev nästan arg på H`s bortförklaringar och oförstånd.
och jag blir/blev än mer frustrerad av hans oförmåga att försöka se till sonens bästa.
jag vill såklart att H och son ska vara med varandra så mycket som möjligt. men inte på de viset som H vill.
Jag slog näven i bordet, och sa att jag har ensam vårdnad just nu och jag måste se till sonens bästa, och att just nu är det hos mig. och att han är mer än välkommen att göra som han vill, bo här,vara här, komma hit och hämta över dagen etc.
han hånlog mot mig och sa att han förstod att ja skulle säga så, att ja skulle utnyttja "makten" ja sitter på.
men bukare.... vad skulle ni göra ? gjorde jag fel?
jag har pratat med min psykolog, famrätt och sonens dr
och de anser mer eller mindre att så här ska de vara just nu för det är bäst för sonen. Sonen stannar hos mig och H har "fri tillgång" till sonen dagtid om han nu dvs inte vill bo här med oss.'
jag är rädd att detta trigga igång H nu att stämma mig på vårdnaden.
jag vägrar inte honom vårdnad, bara just nu i denna situation.
vi kan inte sammarbeta för fem öre. sammarbetsamtal ska jag ordna, men inte innan ja är på benen (ja ska ringa nu eftersom ja antar att det är lång väntetid)
men va händer nu om han tar de upp i rätten ?
är de som man ser på tv, domare vi har varsin advokat som pratar för oss och så? eller hur går det till?
jag funderar på att försöka ligga steget före och ta kontakt med en famadvokat, gör jag rätt i det? nån som vet var ja kan vända mig för att få de bästa? (bor i Gävle)
råd och tips och peppning.. eller så...
kramar från mig!!!
jag ska försöka göra mig kort.
jag och pappan (vi kallar honom H) var inte tillsammans när våran son blev till.
vi bestämde oss för att göra de vi ansåg vara bäst för oss och kommande barn att flytta ihop och bli en familj. ett år ganska exakt bodde vi ihop (fram till att sonen blev ca 7månader, är i dag snart 9månader)
och jag var tvungen pga ekonomiska skäl flytta hem till min mamma och pappa igen som bor 2 mil från där pappan bor (i stan)
jag bestämde mig att flytta ifrån H för att vi funkade inte ihop, och pga att han sårat mig mycket under den här tiden och allt skit vi haft före den tiden.
Våran son har ev en liten cp skada (hur väsentlig de är i min fråga vet ja inte)
Jag har ensam vårdnad just nu (har skrivit trådar om vårdnad förr här).
Nu till mitt problem..
jag ska operera mig den 19januari, och först skulle H ta våran son en månad hos sig. men på inråd av min familjepsykolog så tyckte hon att sonen absolut inte skulle vara ifrån mig(inte ta ifrån honom hans trygghet) (jag har varit med honom dygnet runt sen han kom ut i princip)
då jag bad H att han kan bo här 2veckor då jag inte kan lyfta, för att göra det bästa för vår son. han sa bestämt nej, ingen förklaring eller något.
(jag förstår att det inte är lätt att flytta från stan två veckor hem till MINA föräldrar, men det handlar bara om nattetid och i 2veckor)
Han skulle ha sonen hos honom och ja fick ta mig in till honom.
Visst det kan jag ju göra, men på två veckor är jag nog inte så flytt bar via buss (jag har inge körkort).
Hitentills då jag bott hos min mor och far i 5-7 veckor så har inte H engagerat sig så mycket att träffa sin son. han har kommit någon timme på kvällen efter jobbet (vardagar).
ett ex som gör mig lite ledsen är att nyårshelgen, då var han ledig 3dagar men inte en min ägna han sig åt sin son.
han anser att allt är så jobbigt och tungt och han då åkte till en kompis.
(det är inte det att jag vill hindra honom från att göra vad han vill, men inte en ledig dag är han med sin son.)
Ja, i går kallade min psykolog mig och H för att prata om saken.. (hon är mer insatt i familj,barn)
hon förklarade för H hur läget var JUST NU att det är inte så bra att vara borta från mamma (och självklart inte bra att vara borta från pappa heller), inte ens varannan helg som vi hitentills hafft.
och att det bästa för sonen vore att bo kvar med mamman och att H antingen bor där ute, eller kommer och hämtar sonen på dagtid. (bor, som i sova där men göra va de vill på dagen)
men det gick inte för sig, de va för dyrt,för farligt för jobbigt.
då sa ja att eftersom han inte betalar underhåll så kan han väl ta de pengarna till bensin då. inge svar.
varför är de farligt frågad ejag. vet ni vad ja fick till svar??!?!?!?!?!
det är älg efter vägen :O
visst det är farligt, men vet man om de så har man uppsikt, och anpassar farten. m.m m.m
(enligt mig en helt absurd bortförklaring till att han inte kunde hämta lämna)
Jag har inga som hälst planer att stanna här hos mor och far utan att så fort jag repat mig flytta in till stan igen. villket gör det mycket enklare för honom att vara med sin son.
men iaf. Psykologen blev nästan arg på H`s bortförklaringar och oförstånd.
och jag blir/blev än mer frustrerad av hans oförmåga att försöka se till sonens bästa.
jag vill såklart att H och son ska vara med varandra så mycket som möjligt. men inte på de viset som H vill.
Jag slog näven i bordet, och sa att jag har ensam vårdnad just nu och jag måste se till sonens bästa, och att just nu är det hos mig. och att han är mer än välkommen att göra som han vill, bo här,vara här, komma hit och hämta över dagen etc.
han hånlog mot mig och sa att han förstod att ja skulle säga så, att ja skulle utnyttja "makten" ja sitter på.
men bukare.... vad skulle ni göra ? gjorde jag fel?
jag har pratat med min psykolog, famrätt och sonens dr
och de anser mer eller mindre att så här ska de vara just nu för det är bäst för sonen. Sonen stannar hos mig och H har "fri tillgång" till sonen dagtid om han nu dvs inte vill bo här med oss.'
jag är rädd att detta trigga igång H nu att stämma mig på vårdnaden.
jag vägrar inte honom vårdnad, bara just nu i denna situation.
vi kan inte sammarbeta för fem öre. sammarbetsamtal ska jag ordna, men inte innan ja är på benen (ja ska ringa nu eftersom ja antar att det är lång väntetid)
men va händer nu om han tar de upp i rätten ?
är de som man ser på tv, domare vi har varsin advokat som pratar för oss och så? eller hur går det till?
jag funderar på att försöka ligga steget före och ta kontakt med en famadvokat, gör jag rätt i det? nån som vet var ja kan vända mig för att få de bästa? (bor i Gävle)
råd och tips och peppning.. eller så...
kramar från mig!!!
) slängde sig runt halsen på pappan (mannen).
