Kollega eller vän?

Jo jag ser den också som förvånad men den kan även tolkas som att "whaaat..som om jag inte visste det stuket" smiley. Allt kan tolkas olika i olika situationer.

Jag har för övrigt också funderat en del på det där med vänner, därför har jag gjort det enkelt för mig att kategorisera vännerna beroende på i vilka situationer jag pratar med dom. Stallvänner kallar jag ju tex inte mina vänner som jag pratar med om allt och umgås med överallt. Dom är bara riktigt bra vänner, bästa vänner helt enkelt, trygga pålitliga som jag kan få hjälp av oavsett.

Sen är det stallvännerna och dom skulle jag aldrig liksom få för mig att ringa för att fråga om dom ville gå ut och festa eller shoppa eller vad som helst. Stallvänner hör jag tex bara av när det gäller just hästar och stallet. Men vänner är dom. Men kontakten slutar utanför häst och stallprat ungefär.

Detsamma gäller allt. För mig är det så iallafall. Rätt vad det är så börjar man dock prata med någon lite mera, och tillslut i andra situationer än jobbet eller stallet. Då har man en vänskap som sträckt sig lite längre osv..rörigt men det är lite så jag tänker. Vänner är dom iallafall allihop.
Ironi smileyn för mig är nog mer denna -> :meh:

I och för sig de enda kategorierna jag gjort har varit vänner och nära vänner.
 
Ironi smileyn för mig är nog mer denna -> :meh:

I och för sig de enda kategorierna jag gjort har varit vänner och nära vänner.
Jo, det kan också vara en ironi smiley, dock kan det även vara en uttråkad smiley, kan även vara en jag-vet-bäst-smiley, kan vara en du-är-dum-i-huvudet-smiley, kan tolkas på många sätt beroende på ens tillfälliga känsla. Som sagt, tolkningar, kan ske på alla möjliga sätt.

Oavsett så ja, vänner kan komma i alla varianter på olika "nivåer" på olika ställen..tycker jag. Eller så struntar man helt i att kategorisera alls och bara ser personer som personer som man vill umgås med och gör det helt enkelt. Vissa kommer man närmre och vissa passar man inte alls ihop med.

Följa känslan helt enkelt, känner man tex att denna personen är jag så trygg med att jag känner att jag kan ringa den och prata om ingenting egentligen bara för att ha någon att prata med så bör man göra det. Man känner ju ofta någon slags respons att den andre uppskattar ens sällskap så att säga.
 
Jo, det kan också vara en ironi smiley, dock kan det även vara en uttråkad smiley, kan även vara en jag-vet-bäst-smiley, kan vara en du-är-dum-i-huvudet-smiley, kan tolkas på många sätt beroende på ens tillfälliga känsla. Som sagt, tolkningar, kan ske på alla möjliga sätt.

Oavsett så ja, vänner kan komma i alla varianter på olika "nivåer" på olika ställen..tycker jag. Eller så struntar man helt i att kategorisera alls och bara ser personer som personer som man vill umgås med och gör det helt enkelt. Vissa kommer man närmre och vissa passar man inte alls ihop med.

Följa känslan helt enkelt, känner man tex att denna personen är jag så trygg med att jag känner att jag kan ringa den och prata om ingenting egentligen bara för att ha någon att prata med så bör man göra det. Man känner ju ofta någon slags respons att den andre uppskattar ens sällskap så att säga.
sen är det ju det där med vänner och bekanta, vad är egentligen bekanta och hur klassas de till den "kategorin"?
Många funderingar här känner jag, sånt jag inte tänkt på innan utan bara gjort.
 
Fast om man som jag har ett yrke som är ett av mina stora intressen och många vänner som är, har varit eller kan bli kollegor funkar det inte att separera så. Jag känner inte heller att jag har svårt eller ser det som problematiskt att skilja på rollerna. Om jag i en fritidssituation vill säga något från en kollegial synvinkel till en vän tillika kollega och vara tydlig med det så förtydligar jag just så. Annars räknar jag med att den jag pratar med ser det som att det kommer från mig. Jag vet - om jag tänker till - vilka av mina kollegor som även är mina vänner, men inte hur de ser på mig. Man har ju olika definitioner på "vän".

Där kan jag knyta tillbaka till TS fråga - det är olika på olika personer. Men sina vänner väljer man ju på något sätt. Vänskap är ett ömsesidigt val, men det kan se olika ut. Kollegor är alla man jobbar med.
Det är lite samma för mig, känner jag. De jag umgås mest med även på fritiden är de som jobbar i samma branch som jag, det är liksom mitt stora intresse. Väldigt privilegierat egentligen att ha det så. Jag känner inte att jag behöver dela upp det i kollegor och vänner på det sättet, men såklart jag umgås absolut inte med alla mina kollegor eftersom jag inte tycker om alla utan har endast en professionell vänlig kollegial relation med dem.
 
sen är det ju det där med vänner och bekanta, vad är egentligen bekanta och hur klassas de till den "kategorin"?
Många funderingar här känner jag, sånt jag inte tänkt på innan utan bara gjort.
Jag klassar nog bekanta som folk som är i min umgängeskrets men som jag inte har någon direkt kontakt med på det sättet att det blir annat än hej-hur-är-det relation. Vi vet om varandra och är i samma kretsar men känner inte varandra så att säga. Så skulle jag nog klassa en bekant.
 
Jag klassar nog bekanta som folk som är i min umgängeskrets men som jag inte har någon direkt kontakt med på det sättet att det blir annat än hej-hur-är-det relation. Vi vet om varandra och är i samma kretsar men känner inte varandra så att säga. Så skulle jag nog klassa en bekant.
Ah, typ lite som man vet vem dom är, men inte pratar så mycket?
 
Det finns ju massor med olika vänskapsrelationer, jag har haft arbetskamrater och stallkamrater som jag kommit nära och haft jättebra vänskapsförhållanden till men som runnit ut i sanden när den ena eller andra av oss bytt jobb eller stall och det behöver inte vara en stor sorg i det.
Vissa vänner består livet ut medan andra löper sitt varv och "går över" även om vi varit lika nära som i de relationer som bestått.

Det behöver alltså inte vara en så stor grej och man (jag) behöver inte definiera dem.
 
Så vad blir man då om man t ex fastnar på stadiet och pratar i telefon/fb messenger med en kollega och snackar allt mellan himmel och jord?


Skulle personen fortsätta höra av sig om ni slutade arbeta tillsammans? Då är det en vän. Vänner bryr sig om varandra, frågar uppriktigt hur mår du.

Med tanke på hur öppna vi är mot varandra här på buke, så skulle vi vara vänner hela bunten. Men skulle någon sakna mig om jag försvann härifrån? Nja så ytligt bekanta skulle jag säga.


Jag har en kollega som messar mig på fritiden. Vi snackar mello och idol osv. Men jag tror att det skulle dö ut ganska snabbt om vi skulle sluta jobba ihop. Vi har aldrig träffats utanför jobbet.

Däremot har jag två kollegor som jag är vän med. Den har utvecklats genom åren. Vi har jobbat tillsammans, har samma yrke, men jobbar nu skilda från varandra. Men har hållit kontakten och senast i onsdags var jag och en av dem ute på lokal och vi är så bra vänner att vi kan äta från samma desserttallrik.
 
Oh, det där har jag inte ens tänkt på att det är olika med arbetskamrater, kollegor.

Nej de flesta tycker säkert inte det.
Men som läkare är jag lite drillad i att läkare på andra arbetsplatser och andra orter fortfarande är "kolleger" även om de inte är mina arbetskamrater.

Min tanke är inte den som är korrekt enligt "skolboken" men som sagt, jag tror det kan vara en yrkesbunden tolkning.
 
Finns det olika sorters vänner också? :eek::eek: Oj, vad jag inte hängt med på sistone.
Visst finns det olika sorters vänner!

Nära vän, vän, bekant (känner inte tillräckligt väl för att kalla vän, men tillräckligt väl för att inte vara främmande).

Och så sådana som har med hästeriet oatt göra och sådana som inte har det... fast i ärlighetens namn är de flesta av mina vänner sådana som har med hästeriet att göra, utom dem jag "alltid" känt.
 
@kryddelydd: Jag (och även andra i min bransch) ser de med samma jobbtitel/utbildning som kollegor. Är det någon man arbetar med direkt är det en arbetskamrat/kollega, det blir lite flytande där.

Det kan nog vara en akademikergrej att de med samma titel och utbildning anses vara kollegor även om man inte jobbar på samma plats.
 
@kryddelydd: Jag (och även andra i min bransch) ser de med samma jobbtitel/utbildning som kollegor. Är det någon man arbetar med direkt är det en arbetskamrat/kollega, det blir lite flytande där.

Det kan nog vara en akademikergrej att de med samma titel och utbildning anses vara kollegor även om man inte jobbar på samma plats.

Trevligt att se att det finns fler som tänker lika!
 
Osäker på om jag ska ta det där som ironi eller inte men utifrån ditt inlägg från början så verkade det inte som att du tycker man är vänner ifall man är kollegor, alltså som att det är skillnad på vän och kollega. Det var ju det din fråga var egentligen. Och jag tycker att vänner är man oavsett, dock olika sorters och vissa vänner umgås man bara med på jobbet, inte svårare än så.

Jag håller inte med.
Jag gillar mina arbetskamrater, har mycket roligt på jobbet.
Vi är inte värst "hemliga" av oss utan bjuder på ganska privata och många gånger pinsamma sanningar om oss själva.
Men ingen av mina arbetskamrater är mina vänner eftersom även jag hör till dem som lägger in det privata i ordet vän.
En vän är någon jag umgås med privat, för att jag själv (och den personen) valt varandra.
Arbetskamraterna umgås man ju med för att man "måste" även om man trivs med dem. Sedan kan det självklart bli så att man lär känna någon eller några så väl att det också blir en privat vänskap.
 
Nej de flesta tycker säkert inte det.
Men som läkare är jag lite drillad i att läkare på andra arbetsplatser och andra orter fortfarande är "kolleger" även om de inte är mina arbetskamrater.

Min tanke är inte den som är korrekt enligt "skolboken" men som sagt, jag tror det kan vara en yrkesbunden tolkning.
Förvisso brukar vissa säga att alla som jobbar på vägen är "kollegor på väg", egentligen är ju t ex det rivaliserande åkeriets chaufförer kollegor till vårt åkeri också på ett sätt, bara att vi har olika körningar typ.
 
Jag och en kollega ramlade in på den diskussionen idag.
Där vi pratade om när en kollega övergår till att vara en vän, samt vad som är skillnaden på en kollega och en vän egentligen. Hade en kollega som hörde av sig som en galning när hon bytte jobb, oförmögen att förstå att när hon nu bytt jobb var jag ointresserad av att ha henne i mitt liv.

Vi var inne på att till en vän kan man berätta lite mer och att en kollega är man mer ytlig, men samtidigt stämmer det?

Lite spontant tänker jag att kollegor kan vara både sådana man jobbar med, samtidigt som de kan vara goda vänner på jobbet. Fast om de är goda vänner på jobbet, då kanske de är både kollegor och vänner eller? O_o

Jag antar att det inte finns något rätt och fel här, men skulle va intressant att höra vad ni tycker om detta och hur ni ser på det? :)

Umgås du utanför arbetet är ni vänner och kollegor, annars bara kollegor. För egen del tycker jag många inte förstår skillnaden mellan kollega och vän och inbillar sig att man är vänner bara för att man har det trevligt på jobbet.

Sedan har förvisso Facebook gjort att det gått inflation i ordet vän, som vissa likställer med bekant. Och det är klart, då blir så gott som allan man träffat vänner.
 
Senast ändrad:
Skulle personen fortsätta höra av sig om ni slutade arbeta tillsammans? Då är det en vän. Vänner bryr sig om varandra, frågar uppriktigt hur mår du.

Med tanke på hur öppna vi är mot varandra här på buke, så skulle vi vara vänner hela bunten. Men skulle någon sakna mig om jag försvann härifrån? Nja så ytligt bekanta skulle jag säga.


Jag har en kollega som messar mig på fritiden. Vi snackar mello och idol osv. Men jag tror att det skulle dö ut ganska snabbt om vi skulle sluta jobba ihop. Vi har aldrig träffats utanför jobbet.

Däremot har jag två kollegor som jag är vän med. Den har utvecklats genom åren. Vi har jobbat tillsammans, har samma yrke, men jobbar nu skilda från varandra. Men har hållit kontakten och senast i onsdags var jag och en av dem ute på lokal och vi är så bra vänner att vi kan äta från samma desserttallrik.
Ah, det där var riktigt intressant, jo så är det förstås. Lite svårt att veta vilka som vill hålla kontakten om de t ex byter jobb innan de gör det. Tycker sånt är svårt att veta på förhand så att säga, men tiden får väl avgöra. :)
 
Jag håller inte med.
Jag gillar mina arbetskamrater, har mycket roligt på jobbet.
Vi är inte värst "hemliga" av oss utan bjuder på ganska privata och många gånger pinsamma sanningar om oss själva.
Men ingen av mina arbetskamrater är mina vänner eftersom även jag hör till dem som lägger in det privata i ordet vän.
En vän är någon jag umgås med privat, för att jag själv (och den personen) valt varandra.
Arbetskamraterna umgås man ju med för att man "måste" även om man trivs med dem. Sedan kan det självklart bli så att man lär känna någon eller några så väl att det också blir en privat vänskap.
Jo, beror ju på vad man lägger i ordet vän, därför jag skrev jobbvän, eller stallvän. För det gäller ju överallt. Stallvännerna jag har umgås jag ju aldrig med utanför stallet, även dom umgås ju jag med pga att vi råkar stå i samma stall. Det är ytligare vänner som mer eller mindre ofta försvinner när jag byter stall, från mycket kontakt till lite mindre till ingenting alls. En relativt ytlig vänskap helt enkelt som försvinner när vi inte "måste" ha kontakt mer eller mindre. Vänskap som hålls ihop pga praktiska grejer helt enkelt.

Jag anser det är lite olika nivåer på hur nära vänskapen är, kanske resonerar jag så för ifall jag bara räknar in vänner på det sättet att vänner är dom som jag umgås med på fritiden, alltså dom jag kan umgås med i alla situationer mer eller mindre så är det bara 2 pers. För mig är det inte så antingen eller när det kommer till vänskap. Dock är det alltid pålitliga personer, personer jag litar på.
 
Nej de flesta tycker säkert inte det.
Men som läkare är jag lite drillad i att läkare på andra arbetsplatser och andra orter fortfarande är "kolleger" även om de inte är mina arbetskamrater.

Min tanke är inte den som är korrekt enligt "skolboken" men som sagt, jag tror det kan vara en yrkesbunden tolkning.
Nejdå, det är inte yrkesbundet. För mig är det självklart att de med samma yrke som jag är mina kollegor, oavsett arbetsplats. Alla på min arbetsplats är däremot mina arbetskamrater och vissa, men inte alla, är också kollegor.
 
Jag vill egentligen vara vänner, då jag knappt har några vänner, men det gör mig lite ledsen när den säger att vi bara ska va kollegor men ändå ringer utanför arbetstid. Är vi då vänner eller inte? Det är det jag inte riktigt förstår.
Går det ens att gå t ex från att ha varit vänner till att bara bli kollegor igen?

Låter om en oberäknelig typ, men det kan ju vara ett missförstånd också. Sa han typ "jag vill inte att vi ska vara vänner, bara kollegor?" eller bara "jag vill att vi bara ska vara kollegor"?
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 115
Senast: malumbub
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 766
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 760
Senast: starcraft
·
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 774
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp