Kolik- och brandbilsbarn!

[Skolli]

Sv: Kolik- och brandbilsbarn!

Glömde en sak... när lillkillen e som värst... pröva att bada honom, det kan fungera ibland... det är avslappnande så kanske han kan somna en stund efteråt...

 

[Snurrfian]

Sv: Kolik- och brandbilsbarn!

För det första häng inte upp dig på ammningen! En del barn behöver närheten även om de är mätta. Min första fick för lite mjölk genom ammningen, det har jag berättat om tidigare. Och även sedan när hon blev mätt så krävde hon närhet... Då hade jag enbart Babybjörn och höll på att bli knäpp... Men efter att ha burit och burit och burit så släppte det helt plötsligt...
Jag kallade det tanka närhet och det behövs fortfarande ibland trots att hon är närmare fyra år... Vissa dagar vill hon vara nära och ha ständig kroppskontakt och det är bara att ge...

Men som sagt, en sjal är så otroligt mycket bättre än en babybjörn, själv gick jag direkt på en vävd eftersom jag kallt räknade och räknar med att bära länge... Det är en otrolig skillnad på att kunna bära och ändå få en massa saker gjort... Och kunna sitta och äta med barnet i "famnen" men ändå ha händerna fria... Och sen Fredrik började bli riktigt stadig i nacken så började jag bära honom lite på ryggen och det ger ännu mera frihet...

Men kräv att få komma till en barnläkare för utredning, det är en väldig skillnad på kunskaper... Där kan du även få ersättning utan mjölkproteiner utskrivet, stöd och råd som förälder. Du kanske även ska försöka få komma till den BVC anknutna kuratorn för att få någon att prata med och bolla lite tankar och funderingar med vilket kan vara otroligt skönt!

 

[Jossan]

Sv: Kolik- och brandbilsbarn!

Update:

Idag var vi hos en välkänd och erfaren barnläkare här i stan.
Han ställde först några frågor, om pojkens viktuppgång, kurva och aptit, och var efter bara en minut säker på vart problemet låg och vad vi skulle göra åt saken. Han har alltså varit obehandlad i 9 veckor? sa han... Inte dömande alls, lät bara som att han tyckte det var tråkigt och onödigt.
Enligt honom var problemet helt enkelt för mycket mat. Sonen har gått upp från 3640 g till 6850 g på 11 veckor. Nuvarande vikt motsvarar vad han egentligen borde väga vid 5 månader ... Eller, en viktuppgång på 45 g om dan istället för 20 g, som är mer normalt.
Jag har kört med fri amning, och sonen har ju inte nån inbyggd spärr som säger att "nu räcker det, annars får du ont i magen". Han har alltså ätit tills han fått ont, och sen skrikit och fått ännu mer mat, för att jag trott att han varit hungrig när han tröstats av bröstet. Ond cirkel bokstavligt talat.
På vissa barn funkar säkert fri amning, men på glupska barn som Neo, leder det alltså lätt till kolik.

Lösningen blev dels att ge honom ett mer regelbundet matschema. Förr har han ju ätit mest hela tiden på kvällarna, nu är det var 3:e timme dygnet runt som gäller (sover han längre på natten är det bara bra, då ska jag inte väcka honom). Vi kör det här ett tag, sen ska vi gå över till var 4:e timme. Skriker han emellan målen ska jag trösta och få honom "att inse värdet av närhet utan mat". Jag kan även ge honom vatten i flaska, om han är väldigt tuttig.
Om 3-4 dagar sa han att han kommer vara som en klocka, om jag är noggrann med tiderna.
Det andra var att jag skulle ge den kontroversiella medicinen Dicykloverinhydroklorid ( ), 2 mg innan varje mål eller vid skrikattack. BVC vill ju inte skriva ut den, men han hade använt den i 30 år och tyckte den var kanon. Förr användes den ju jämt, med det vardagliga namnet "skrik och.... (kommer inte ihåg)-droppar, men nu skrivs den alltså sällan ut på vanliga vårdcentraler.
Han betonade vikten av närhet, det kunde han inte få för mycket av, och rekommenderade sjal eller sele för att ge mig mer frihet på dagarna.
Sedan sa han det jag längtat efter att få höra: Att jag inte skulle känna mig tvingad att amma! Amningen har sina fördelar, men de är marginella, sa han. Ville jag ge tillägg gick det alltså bra.
Vidare sa han att det inte var mjölkallergi, som BVC tjatat om. Då hade han tydligen haft utslag, och det var ovanligt. Inte heller trodde han att min kost hade så jättestor inverkan.

Måste säga att läkaren gav intryck av att vara oerhört erfaren och jag kände direkt förtroende för honom, plus att han var rolig och trevlig att prata med. Han satte verkligen barnet i fokus, precis som jag hört. Överallt på mottagningen låg det gosedjur (hängde t.o.m i taket, som man gick in i hela tiden. Ganska obehändigt, men säkert jättekul för barnen! ) och det kändes så långt ifrån sjukhusmiljö man kan komma.
Flera bekanta går enbart till honom och har helt skippar BVC och vårdcentralen.


/Jossan

 

[Sar]

Sv: Kolik- och brandbilsbarn!

Men så bra att du äntligen har kommit till någon som tar er på allvar! Jag ska verkligen hålla tummarna för er! Jag kan varmt rekommendera Dr Brownflaskan, den har vi haft hela tiden och den har varit super. När du har så mycket mjölk har du ju också valet att kunna pumpa ur så att pappan sedan kan ge i flaska när du är borta. Känns det för jobbigt att pumpa (jag lånade en pump från BB där man kunde pumpa båda brösten samtidigt och det var kanon) så ska du veta att inget barn har dött av tillägg! Det absolut viktiga just nu är att ni får rätsida på tillvaron. Kramar/Sar

 

[Jossan]

Sv: Kolik- och brandbilsbarn!

Tack för dina trevliga, varma och matnyttiga inlägg!



Kram/


Jossan

 

[Sar]

Sv: Kolik- och brandbilsbarn!

Tack!