F
Fifflan
Jag håller med dig! I stor utsträckning får man exakt vad man betalar för när man köper en ny sadel. Ibland får man kanske betala LITE extra för att ett märke har hög prestige, men en lädersadel som kostar under 5000 ny KAN INTE hålla någon hög kvalitet eftersom bra läder kostar mer.
'Prestigemärkena', tex Passier, County, Pariani, Bates, Röösli etc, lägger massor med resurser på att utveckla sina bommar och utformningen gentemot häst och ryttare för att optimera passformen. Dessutom använder de väl garvat läder och har högkvalitativa material till stoppning i bossorna. En sådan sadel kan -rätt skött- ridas av flera generationer ryttare.
De billiga sadlarna i indiskt läder är garvade på ett sätt som gör att lädrets livslängd är starkt begränsad oavsett hur man sköter det. Utformningen har oftast mycket lite att göra med vad häst och ryttare behöver. Bommen är ofta gjord av plankor som är tillsågade så att träfiberriktningen ger brottanvisningar, och istället för fjäderstål som förstärkning är det inte ovanligt att hitta klippta remsor från läskburkar. Bossorna är ofta olika stora, och olika formade, och nästan alltid knöliga. Jag vet sadelmakare som hittat fimpar tex i stoppningen! Tidningen ATL hade för inte så länge sedan en intervju med en sadelmakare som berättade att hon en gång öppnat en sådan sadel som visade sig vara stoppad med en kofta... där knapparna satt kvar...
Om man har begränsad ekonomi så tycker jag man ska leta efter en BEGAGNAD LÄDERSADEL AV BÄTTRE MÄRKE (tex Stübben är av god kvalitet men finns rätt så många begagnade att välja mellan för rimlig peng), eller kan man prova en syntetsadel, men även där bör man passa sig för de allra billigaste. Själv har jag goda erfarenheter av Wintec, men även Griffin verkar ha gott rykte.
Viktigast är såklart att sadeln passar hästen, men det finns faktiskt sadlar som inte duger till någon häst, men som ser fina ut i lekmannaögon.
Det enda man kan använda Kingston och liknande tingestar till är att visa folk hur en sadel INTE ska se ut
'Prestigemärkena', tex Passier, County, Pariani, Bates, Röösli etc, lägger massor med resurser på att utveckla sina bommar och utformningen gentemot häst och ryttare för att optimera passformen. Dessutom använder de väl garvat läder och har högkvalitativa material till stoppning i bossorna. En sådan sadel kan -rätt skött- ridas av flera generationer ryttare.
De billiga sadlarna i indiskt läder är garvade på ett sätt som gör att lädrets livslängd är starkt begränsad oavsett hur man sköter det. Utformningen har oftast mycket lite att göra med vad häst och ryttare behöver. Bommen är ofta gjord av plankor som är tillsågade så att träfiberriktningen ger brottanvisningar, och istället för fjäderstål som förstärkning är det inte ovanligt att hitta klippta remsor från läskburkar. Bossorna är ofta olika stora, och olika formade, och nästan alltid knöliga. Jag vet sadelmakare som hittat fimpar tex i stoppningen! Tidningen ATL hade för inte så länge sedan en intervju med en sadelmakare som berättade att hon en gång öppnat en sådan sadel som visade sig vara stoppad med en kofta... där knapparna satt kvar...
Om man har begränsad ekonomi så tycker jag man ska leta efter en BEGAGNAD LÄDERSADEL AV BÄTTRE MÄRKE (tex Stübben är av god kvalitet men finns rätt så många begagnade att välja mellan för rimlig peng), eller kan man prova en syntetsadel, men även där bör man passa sig för de allra billigaste. Själv har jag goda erfarenheter av Wintec, men även Griffin verkar ha gott rykte.
Viktigast är såklart att sadeln passar hästen, men det finns faktiskt sadlar som inte duger till någon häst, men som ser fina ut i lekmannaögon.
Det enda man kan använda Kingston och liknande tingestar till är att visa folk hur en sadel INTE ska se ut
