Kebnekaise

[Jeffery]

Jag tänker kliva upp på Galdhöpiggen i sommar.

Förra årets (fullständigt oplanerade) bestigning bokstavligen pulvriserades av att mina fina 10-15 år gamla vandringskängors sulor hade åldrats i lönndom och inte klarade av påfrestningen. De löstes upp i intet, jag fick avbryta och promenera ned på innersulan.
Oväntat fenomen.
Så sens moral är att kolla sulan om begagnade skor ska köpas.

Men mockasiner är också skodon, som den gamle indianen sa.

 

[Monkie]

Ju bättre form du är i desto större njutning! Just klivande i blockterräng är väldigt jobbigt, särskilt om man går med ryggsäck. Se till att utrustningen är både provad och ingången. Meindl gör suveräna kängor, jag har vandrat minst 30mil i mina, i fjäll, skog och alper och bara fått skav när jag slarvat med knöliga sockar eller långa tånaglar . De är dyra, och ett lyxinköp om du bara går någon enstaka tur, men går att hitta begagnat. (Det finns många modeller, min heter Borneo) Jag tycker att det viktigaste med kängorna utöver generell passform är att de går över fotknölarna och ger bra stöd för ankeln, det är lätt att vricka sig i typ terränglöpningsskor. Sulorna ska vara stabila och styva. Gärna vibram, det gummit brukar ge bra grepp på stenar. Man måste inte ha de dyraste kläderna heller, men det är viktigt att ha ett vattentätt skal och undvika bomull (som blir kallt när man svettas eller blir blöt)! Ull och fleece funkar bättre. Syntet är också bättre än bomull. Mina gamla vandringskängor som jag också vandrat mycket med var av märke Berghaus och var i syntet (med goretex) det funkade också bra, men Meindlkängorna är bättre.

Träna gärna på att gå med säck som är så tung som du tänkt vandra med. Vandringsstavar av teleskopmodell är i mitt tycke jättebra! Det avlastar när man går uppåt, och kan vara stödben när man vadar över vattendrag, eller går nedåt. När man inte behöver dem kan man fälla ihop och fästa på säcken.

Om du inte fjällvandrat tidigare så är det en häftig start med Kebnekaise, men såklart genomförbart om du är i hyfsad form. Var beredd på väderomslag och att det kan komma snö oavsett månad. Det är jättefint och storslaget också i tex Jämtland-Härjedalen. Kolla upp tex Helags som är ett spektakulärt fjäll att bestiga, men inte lika krävande som Kebnekaise. Och är du där så har du också norska Sylarna inom räckhåll. :-)

Lär dig att hantera karta och kompass, och ta med det även om du följer en led som många går. Och på fjället är det alltid vettigt att ha med lite extra kläder och mat, även om det "bara är en dagstur". (Samt basic 1:a hjälpen och en nödbivacksäck i folie, det väger inte mycket extra, men kan vara räddningen om det händer något) "Hope for the best, but prepare for the worst"

Vädret är svårt att förutse i fjällen, särskilt när man är i så höglänt terräng som Kebnekaiseområdet, och även om SMHI säger att det ska bli fint så kan det snabbt slå om, i dimma är det jättesvårt att navigera även med kompass och karta, och man blir lätt nedkyld utan mössa, handskar och regnkläder om det börjar blåsa och kommer snöblandat regn.

Bra tips!!! Ska kolla upp de andra tipsen om lättare fjäll också. Du verkar ha erfarenhet av detta, något särskilt man bör tänka på vid inköp av ryggsäck?
Har möjlighet att låna mammas Meindl, tror jag ska ta hem dem och provgå, blir mycket att handla men det känns puckat att snåla in på skorna. Utan fötter, ingen vandring!

 

[parellikusken]

Jag har kassa fotleder och stukar dessa lätt,vilket gör att när jag fjällvandrar har jag alltid på mig sporttejp. Det stabiliserar bra, och skyddade mig från vrickning många gånger under förra sommaren när vi vandrade Kungsleden. En annan bra grej för mig är stavar, förhindrar också vrickningar.
Så ett tips från mig är att ha med sporttejp i packningen, bra ifall man råkar skada sig.

Jag var dock aldrig upp på Keb då jag var förkyld och hade feber den dagen vi skulle upp dit. Lite trist, men jag tycker att Kungsleden var så vacker att vandra på ändå att det inte gjorde något såhär i efterhand. Men såklart, nästa gång vill jag upp dit.

 

[Jeffery]

något särskilt man bör tänka på vid inköp av ryggsäck?

Det allra viktigaste, tycker jag, är hur man får den att avlasta vikten på midjebältet, samt att det är oproblematiskt och transparant att knäppa ihop axelbanden över bröstet, så att även axlar får en avlastning.
Ryggsäcken ska sitta som en extra del av kroppen, tycker jag - inte leva ett eget liv där bakpå.

 

[pepp]

Jag räknar med att gå själv, mest för att ingen är intresserad av att följa med

Är lite så jag känner också..
Bor ju ändå "hyffsat nära" så borde inte vara omöjligt!

 

[Bubbla]

Tack för tipsen!!! Hade ni med tält utifallatt? Jag hade tänkt traska själv! Mamma pratar om helikoptrar och specialutrustning för räddningsuppdrag. Jag traskar hemma mest runt 5 kilometer, cyklar, rider och joggar samt styrketränar, men eftersom jag tänkte åka i sommar tänker jag att jag kan träna mer vandring. Skulle man kunna ta med sin MTB och cykla en bit av vägen? Träffar man mycket folk?

Ingen aning angående MTB...antar att det kan funka milen mellan Nikkalaoukta och Kebnekajse men inte säker. Såg ingen med cykel när vi var där så vet inte om det helt enkelt inte funkar, om det inte är tillåtet eller om det bara var en slump.

Vi hade inget tält med oss, vi bokade boendet i förväg och räknade med att ta oss upp och ner på samma dag. Dock packade vi för worst case i övrigt så vi hade kunnat stanna i toppstugan om det inte hade funkat.

Man träffar massor med människor! Alla var jättetrevliga och hälsade och pratade, alla är ju där med samma mål och med samma intresse.

 

[Anders]

Jag tänkte ta den lättaste vägen! Har du klättrat och varit nära att ramla? Om du vill berätta!

Ena gången var det tidigt på sommaren innan säsongen börjat och dåligt väder med snöstorm och ingen sikt och jag hittade inte toppstugan men tänkte att förr eller senare dyker den väl upp, var bara någon meter från att gå över kanten mot Björlings glaciär andra gången gick jag för långt ned i en bäckravin och kunde inte komma vidare utan klättring, ingen svår men brant och jag hade en ganska tung ryggsäck som gjorde att jag tappade balansen.när jag skulle över kanten. Det var enbart nonchalans från min sida båda gångerna.

Västra leden som du tänkt dig har jag gått en gång och den är enbart vandring, om än ganska jobbig. Nästan alla går den, niotusen per år läste jag, så du lär inte behöva gå ensam upp och det kan vara skönt om det är dimma så att man inte kommer fel och det är ganska trevligt med sällskap att dela upplevelsen med

Toppglaciären kan vara obehaglig men det är inget fel att avstå från att gå upp på den om man känner sig osäker.

 

[ekra]

Bra tips, tack! Jag provade mammas Meindl läderkängor med halvhögt skaft igår, de kändes stenhårda! Jag måste nog hitta skor och börja träna NU, kändes väldigt ovant med så hårda skor!
Ska läsa guiden under dagen, har inte sett någon klass på de skor jag kikat på på nätet faktiskt.

Ja det känns lite klumpigt först, men att de är stabila gör att du blir mindre trött i fötterna och minskar risken att vricka dig. Det är ju super om hennes passar dig också, det är verkligen jättebra kängor, och skönt att slippa köpa nytt, inte minst för att de är ingångna. Jag har vandrat mycket, men jag har aldrig reflekterat över att det fanns någon gradering av kängor. Meindl har superbra grepp på stenar också, man kan gå som en bergsget på sluttande bergshällar. Det enda jag inte gillar med dem är att jag blir trött i fotsulorna om jag måste gå långt på hårt platt underlag (typ grusväg) med tung packning.

Jag har inte gått till just Kebnekaise, men en snabb googling säger att det är mer bära cykel än cykla även sträckan fram till STF-stationen. Generellt är det rätt spännande och tufft att cykla i fjällen, och jag skulle inte vilja göra det med tung säck eller cykelväskor.

Ryggsäck är också något du med fördel kan köpa begagnat på Blocket, många går en fjälltur och sen säljer de utrustningen. Det är ofta bättre att köpa en damrygga än en unisex om man är en "dam" vilket jag tror att du är om din mammas skor passar dig. De är ofta justerbara i rygglängd, och där kan du googla och testa dig fram till vad som är rätt inställning. Det skiljer mycket i vikt mellan olika säckar, jag har två stycken Haglöfs 70L, min gamla väger omkring 3,5kg!! och den nyare 2,6kg. Det finns lättare, tex från Osprey. Tyngre ryggor är ofta mer stabila om man bär tungt (15kg eller mer), men det blir ju mycket extravikt att bära. Om du inte ska tälta, och behöver bära tält- och matlagningsutrustning, utan bo inne på fjällstationen så klarar du dig säkert med en ryggsäck som rymmer typ 45-55L, och de är mycket lättare.

Höftbältet är viktigt att det är välstoppat och brett, och jag tycker att det är en stor fördel om locket inte är fastsytt utan går att höja och sänka om man vill packa kläder under locket och kunna maxfylla ryggsäcken. Bröstremmen bör vara höj och sänkbar, det är individuellt hur högt man vill att den skall sitta. Tar man en herrygga, eller unisex så kan man få bröstremmen på brösten, och det vill man inte.

En del butiker hyr ut både kläder och ryggsäckar. (Exempelvis kan man hyra Houdinikläder i deras butiker i Stockholm och Åre), och så finns tjänsten Hygglo där privatpersoner hyr ut: https://www.hygglo.se/category/39-sport-och-fritid

 

[Tonto]

Nån som vandrat på/till Kebnekaise? Funderar på att ta mig till toppen i sommar!

Laddat ner packlista och utrustningslista. Tittat på vandringskängor. Det verkar vara en djungel. Här finns väl många friluftsmänniskor som kanske kan ge något tips angående både skor och andra generella do and dont's?

Läst mig till att man ska satsa på högre skaft ju längre man ska vandra. Men känner mig osäker på hur långt det kan vara (hur långt är ett snöre).

Funderar på hur mycket man måste träna innan, eller om man ens måste det?

Kanske nån mer som ska ta sig dit i.sommar?

Jättebra tråd! Jag tänkte köra fjällräven classic i år och funderar på att ta en tur upp på Kebnekaise.

 

[Blandrastik]

Jag tillhör dem som lämnar kängorna hemma om jag ska till Keb. Vattenmängderna är stora och vad-tillfällena många. Så jag röstar på vandrarstövlar såvida inte du ska åka buss så långt du kan, gå sista milen. Bo vid/i toppstuga, gå upp och sen hem igen. Då behöver du bara en lite dagsrygga och då kan kängorna vara praktiska. Annars tycker jag det är för mycket vatten och för ofta som det går över skaften.

 

[escodobe]

Ju bättre form du är i desto större njutning! Just klivande i blockterräng är väldigt jobbigt, särskilt om man går med ryggsäck. Se till att utrustningen är både provad och ingången. Meindl gör suveräna kängor, jag har vandrat minst 30mil i mina, i fjäll, skog och alper och bara fått skav när jag slarvat med knöliga sockar eller långa tånaglar . De är dyra, och ett lyxinköp om du bara går någon enstaka tur, men går att hitta begagnat. (Det finns många modeller, min heter Borneo) Jag tycker att det viktigaste med kängorna utöver generell passform är att de går över fotknölarna och ger bra stöd för ankeln, det är lätt att vricka sig i typ terränglöpningsskor. Sulorna ska vara stabila och styva. Gärna vibram, det gummit brukar ge bra grepp på stenar. Man måste inte ha de dyraste kläderna heller, men det är viktigt att ha ett vattentätt skal och undvika bomull (som blir kallt när man svettas eller blir blöt)! Ull och fleece funkar bättre. Syntet är också bättre än bomull. Mina gamla vandringskängor som jag också vandrat mycket med var av märke Berghaus och var i syntet (med goretex) det funkade också bra, men Meindlkängorna är bättre.

Träna gärna på att gå med säck som är så tung som du tänkt vandra med. Vandringsstavar av teleskopmodell är i mitt tycke jättebra! Det avlastar när man går uppåt, och kan vara stödben när man vadar över vattendrag, eller går nedåt. När man inte behöver dem kan man fälla ihop och fästa på säcken.

Om du inte fjällvandrat tidigare så är det en häftig start med Kebnekaise, men såklart genomförbart om du är i hyfsad form. Var beredd på väderomslag och att det kan komma snö oavsett månad. Det är jättefint och storslaget också i tex Jämtland-Härjedalen. Kolla upp tex Helags som är ett spektakulärt fjäll att bestiga, men inte lika krävande som Kebnekaise. Och är du där så har du också norska Sylarna inom räckhåll. :-)

Lär dig att hantera karta och kompass, och ta med det även om du följer en led som många går. Och på fjället är det alltid vettigt att ha med lite extra kläder och mat, även om det "bara är en dagstur". (Samt basic 1:a hjälpen och en nödbivacksäck i folie, det väger inte mycket extra, men kan vara räddningen om det händer något) "Hope for the best, but prepare for the worst"

Vädret är svårt att förutse i fjällen, särskilt när man är i så höglänt terräng som Kebnekaiseområdet, och även om SMHI säger att det ska bli fint så kan det snabbt slå om, i dimma är det jättesvårt att navigera även med kompass och karta, och man blir lätt nedkyld utan mössa, handskar och regnkläder om det börjar blåsa och kommer snöblandat regn.

Ja Helags är underbart!

 

[fem]

Jag har jobbat som lärare i Kiruna för 20 år sedan. Passade då på att ta ledigt tre dagar för att klättra upp på Kebnekaise. Första åkte jag bil till Nikkaluokta och därifrån åkte jag båt. Sista biten vandrade jag till Kebnekaise Fjällstation. Där finns en restaurang med bra mat. Övernattade i sovsalen med många andra som också snarkar. Nästa dag följde jag med en grupp som hade Kebnekaises västtopp som mål. Enligt reklamtexten krävdes inga speciella färdigheter, utan normalkondition skulle räcka.
Vi var 15 stycken som knallade iväg med en guide på morgonen. 5 stycken vände ganska snart eftersom det var rätt jobbigt att vandra uppför i den steniga terrängen. Jag är envis, så jag gav inte upp, även om jag inte höll samma fart som ledaren. Ledningsgruppen gjorde lite raster. När jag var ifatt gruppen så fortsatte de vandringen. Inga andningspauser här inte.
Med tiden blev vädret sämre och sämre. Ca 200 m innan vi nådde toppen så mötte vi en trupp Kirunajägare, som dök upp ur dimman. De avrådde från att gå vidare så vi var tvungna att ge upp. Nedstigningen gick betydligt snabbare eftersom vi åkte på baken ner för glaciären.
På tredje dagen vandrade jag tillbaka till Nikkaluokta, ca 19 km. Vägen är vacker, med många fina vyer. Man möter många människor och det är ingen risk att man går vilse.

 

[Inglorion]

Jag kör hårt på Osprey (de passar min rygg! ska man vandra och bära mycket ofta så är det viktigt att få tag på rätt märke och ryggsäck som passar ens egen rygg). Hade en fd chef på en Outdoor store som jag jobbade på som tyckte att Osprey osv var ju så omständiga för de hade ju så mycket snöre och grejer far justering. Jag påpekade lite fint att arbetar du i fält varje dag eller går på ordentliga hiking turer över flera dagar, veckor eller månader så tycker du att alla de där snörena är guldvärda efter typ en timme. Ännu mer efter två. Eftersom du kan justera när du promenerar beroende på vikt och beroende på hur det ändrar sig över dagen.

Håller med om ordentligt höftbälte och det många glömmer är det nämnda att den lilla bröstremmen är superviktiga för att avlasta! Oerhörd skillnad på min ena ryggsäck där den gått sönder. Huvuddelen av vikten ska ligga på höftbältet inte på axlarna (därav vikten av ett bra höftbälte som tar vikten rätt). Som sagt jag kör Osprey och min £90, 60 liter Ariel väska inhandlad 2009 tar jag lugnt med på några månaders tur om jag måste fortfarande, precis inget har gått sönder än så länge,den ser bara skitig ut. Fördelen av att köpa kvalitets utrustning är att de håller. Den har burit några ordentliga jävla kämpar vikter på runt 10kg av rekommendationen regelbundet när det behövts utan problem, inget jag rekommenderar dock, även fast den sitter som smäck på ryggen är chansen att det kör slut på höfterna om en tio år (hade den varit skit hade dock knän, axlar och rygg varit slut efter några veckor så en bra ryggsäck och bra boots gör en väldig skillnad). I princip, är det en nöjestur är det ingen jävel som bryr sig om du ser ut som stryk och luktar som en skunk så satsa på så lite vikt som möjligt.

 

[Anders]

Nu finns det också stentrappor längs delar av västra leden upp till toppen. Byggda av sherpas från Nepal!

 

[Anders]

Jag tillhör dem som lämnar kängorna hemma om jag ska till Keb. Vattenmängderna är stora och vad-tillfällena många. Så jag röstar på vandrarstövlar såvida inte du ska åka buss så långt du kan, gå sista milen. Bo vid/i toppstuga, gå upp och sen hem igen. Då behöver du bara en lite dagsrygga och då kan kängorna vara praktiska. Annars tycker jag det är för mycket vatten och för ofta som det går över skaften.

Jag tycker också gummistövlar är klart bäst i svenska fjällen, men det tillverkas inga bra längre. Har du hittat några med riktig hålfotsgelänk och som håller?

 

[ekra]

Jag tycker också gummistövlar är klart bäst i svenska fjällen, men det tillverkas inga bra längre. Har du hittat några med riktig hålfotsgelänk och som håller?

Jag tycker att det blir för sladdrigt och svettigt med gummistövlar, iallafall om man har tung säck. Om man är relativt snabb över vattendragen och myrarna så klarar man sig ganska bra även om vattnet går över skon. Det går ofta förvånansvärt bra att vada i djupare vatten med regnbyxor ordentligt åtsnörpta kring kängorna.

Sen beror det ju helt på hur länge man är ute, och vad man har för torkmöjligheter. Bor man i STF-stuga så kan man ju som regel torka skorna i torkrum över natten. En lösning för att iallafall inte vara kall om blöta fötter om man klantar sig och får dyngsura skor är att ha med kraftiga "brödpåsar" (längre fryspåsar) att trä utanpå (torra) sockar, eller innanför blöta som en fuktspärr mot det kalla. Det blir fuktigt och lite halt i skorna, men det räddar kalla tår. Det är för övrigt en bra lösning om man får hemska skavsår också. (Nylonstrumpa innerst, sedan påse, därefter ullstrumpa.)

Till trådstartaren: Kolla in forumet utsidan.se där finns många bra tips och mycket bilder från Kebnekaise.

 

[Ramona]

Här finns väl många friluftsmänniskor som kanske kan ge något tips angående både skor och andra generella do and dont's?

Sen jag var uppe på Keb har jag en helt annan åsikt om vad man bör ha på sig och vad som krävs. Då baserar jag inte det på min egen utrustning, utan på alla andras. Det var faktiskt få personer som vandrade med riktiga kängor. De allra flesta hade vanliga joggingskor!

Jag köpte dyra kängor som jag tyckte att jag hade gått in riktigt bra med flera mil under fötterna, men väl på plats fick jag jättestora blåsor.

Jag gillar fjällen och jag gillar att vara utomhus, men jag är ingen campare eller friluftsmänniska alls. Keb gjorde mig dessutom lite cynisk när jag träffade på människor som rekommenderat att köpa dyra kängor, men som själva vandrade i joggingskor.

Vi bodde på fjällstationen i eget rum med bra sängar. Åt alla måltider i restaurangen. Verkligen värt det. Jag tänker aldrig vandra och äta frystorkad mat, så inbiten är jag inte. Jag ville upp på Keb och jag har varit uppe på Keb. Blir det en nästa gång vet jag att jag inte kommer att ha med mig allt det där som alla rekommenderade. Jag hade aldrig användning för mitt regnställ, jag hade ingen användning för mitt underställ, jag hade faktiskt ingen större användning för mina dyra kängor.

Vi gick från Nikkaloukta till fjällstationen och tog båten tillbaka, men det tänker jag inte göra nästa gång, då tar jag båten båda vägar över sjön, för det var så mycket roligare och trevligare. Alternativt tar jag helikoptern direkt från flygplatsen och ut till fjällstationen. Det fanns ingen tjusning med att vandra hela biten faktiskt.

 

[Anders]

Förra årets (fullständigt oplanerade) bestigning bokstavligen pulvriserades av att mina fina 10-15 år gamla vandringskängors sulor hade åldrats i lönndom och inte klarade av påfrestningen. De löstes upp i intet, jag fick avbryta och promenera ned på innersulan.
Oväntat fenomen..

Var det möjligen försvarets M90-känga?

 

[ekra]

Sen jag var uppe på Keb har jag en helt annan åsikt om vad man bör ha på sig och vad som krävs. Då baserar jag inte det på min egen utrustning, utan på alla andras. Det var faktiskt få personer som vandrade med riktiga kängor. De allra flesta hade vanliga joggingskor!
---
Vi bodde på fjällstationen i eget rum med bra sängar. Åt alla måltider i restaurangen. Verkligen värt det. Jag tänker aldrig vandra och äta frystorkad mat, så inbiten är jag inte. Jag ville upp på Keb och jag har varit uppe på Keb. Blir det en nästa gång vet jag att jag inte kommer att ha med mig allt det där som alla rekommenderade. Jag hade aldrig användning för mitt regnställ, jag hade ingen användning för mitt underställ, jag hade faktiskt ingen större användning för mina dyra kängor.
---
Det fanns ingen tjusning med att vandra hela biten faktiskt.

Man "kan" gå i badskor också om man så vill. Men man får en trevligare tur med rejäla skor när man skall kliva på mycket stenblock, och gå över snöfält och det minskar som sagt risken för vrickningar. Och är det blött på stenarna har man bättre grepp med vandringskängor. Om jag bara ska vara ute med lätt packning en fin dag så kan jag gärna ha terränglöparskor, men om jag ska gå långt med 15+kg på ryggen så vill jag ha vettiga skor. Och helst när jag gör toppturer också.

Det är vågat att lämna underställ och regnställ hemma när man drar på fjälltur. Jag är väldigt fjällvan, men tar hellre det säkra för det osäkra, jag tycker att det är helt sjukt vad dåligt förberedda en del är som jag mött när jag varit på turer.

Jag tror att det är en generellt stor brist på förståelse för att det faktiskt snabbt kan bli väldigt dramatiskt på fjället. Särskilt när det gäller mål som man till och med kan flyga till starten av.

Om något händer är det ofta lång väntan på hjälp, och det kan snabbt bli väderomslag. Visst, en varm härlig dag när allt flyter på klarar man sig fint i löpartajts och vindjacka i fjällen, och är det mycket folk ute så kan man alltid ta rygg på någon annan och strunta i karta och kompass, och det finns kanske andra som har lite första hjälpen grejer, och extra mat. Men det är ju vågat att förlita sig på. Sociala medier tror jag har en stor del i att antalet räddningsinsatser ökar i fjällvärlden, (På Kebnekaise har de fördubblats under de senaste 4 åren, och i Norge där jag bor så är det ett ständigt tema att folk ger sig ut för dåligt förberedda på fjället, och samma ökning syns generellt på antalet räddningsinsatser) allt blir så lättillgängligt och det ser så fantastiskt ut på bilderna, och har man aldrig råkat ut för dåligt väder i fjällen, eller gått en heldagstur i tuff terräng så kan det vara svårt att föreställa sig hur det är. Men man vill ha den där toppen att kryssa av på listan från semestern. Tidsbrist är också ett problem som orsakat en hel del räddningsaktioner. Man har kanske bara en dag att bestiga toppen man tänkt sig, och då går man oavsett hur vädret ser ut.

Man behöver definitivt inte rusta sig som för en Everestexpedition, och ska man bo i stuga klarar man sig med betydligt kortare utrustningslista än om man tältar, i synnerhet om man inte går fram till fjällstationen heller, utan bara gör en dagstur till toppen, men man behöver inte vara oförsiktig för det. Man riskerar inte bara sitt eget liv utan även fjällräddarnas om det krävs en räddningsinsats på grund av naivitet och dåliga förberedelser.

Sen angående tjusningen i att vandra hela sträckan så är det nog väldigt olika hur man är som person. Jag tycker att vandringen är en (minst) lika viktig del av upplevelsen som topparna när jag är på tur.

 

[Jeffery]

Var det möjligen försvarets M90-känga?

Haha, nej - jag hade egna kängor med närbesläktad sulkvalitet!