Hoppas hoppas!Tack ❤
Pratade med Albano nyss, de var väldigt positiva! Tarmen verkar "läka" bra, hon äter utan att kräkas. De ville behålla henne till imorgon för nya ultraljud och för att se att maten passerar hela vägen.
De ska också diskutera ihop sig, alla inblandade veterinärer, men förhoppningsvis får hon komma hem imorgonOm inga komplikationer tillstöter förstås.
(som skäller så fort hon klöser på något som ger ifrån sig ljudet)
Ropade hem den här idag. För täckesförvaring i sovrummet egentligen, men något säger mig att det är en eventuell klösbräda också.
Visa bifogad fil 105480
Hon mår fortsatt bra, äter och kelar. Men de ser nått litet främmande föremål i tarmen som de vill se kommer ut först. Pga operationen och mediciner, rör sig inte tarmarna så mycket än, så de ska försöka minska ner på åtminstone smärtstillande för att se om tarmen kommer igång. Hon ska också få börja röra på sig i rummet mer, för att stimulera tarmrörelserna. De vågar inte ge medicin som sätter fart heller, av rädsla för att föremålet går igenom tarmväggen. Så nytt ultraljud imorgon och så får vi se då. Fortfarande finns ju risk för att de måste öppna, men föremålet är så litet att de bedömer riskerna med en sån operation för stora i nuläget. Jag känner att jag inte riktigt får svar på om tarmarna återhämtat sig helt efter stasningen och eftersom kirurgen sade att den inte var ett främmande föremål, är det lite vimsigt i huvudet på mig. Hoppas få prata med en veterinär som är bättre på svenska imorgon, så jag kan få det helt utrett.Sett det hos hund, men förekommer även hos katt. Dock ovanligt. På engelska kallas det small intestinal volvulus, mesenteric torsion etc (om du vill googla).Måste fråga, @Malibu_Stacy , är detta nått du hört om på en vuxen katt? Om du vill svara
Du har väl handskar??Har precis kommit hem från mer flyttstäd, tror inte jag har några fingeravtryck kvar (ska jag göra inbrott någonstans är det nu!) efter alla starka kemikalier och gnuggande - och det märkt att Kim inte gillar det. Oj vad han ömsom stryker sig mot och ömom biter i mina händer. Jag måste ha gnuggat bort hans doft.
Nej, det är omöjligt för mig att städa med handskar.Du har väl handskar??
Men åååh, jag och Megara håller alla tummar och tår och tassar för Lillebror. Och jag vet att vad du än bestämmer så är det alltid med din älsklings bästa i åtanke. Jag vet hur otroligt ont det gör när man känner sig så hjälplös och det enda man vill är att sitt fyrbenta barn ska bli friskt igen. Särskilt jobbigt är det att man inte kan förklara varför man måsta göra dem illa.
Vi skickar kramar och nospussar.
. Förändringen i hans rygg går inte att operera och jag väljer att inte testa fler mediciner nu eftersom jag inte vill att han ska behöva ha ont "hur länge som helst" (konsekvensen när medicinen inte hjälper honom fullt ut). Om jag kunde köpa honom frisk så skulle jag göra det utan tvekan. Jag har gjort mitt bästa för att han verkligen ska få en ärlig chans, men det får inte bli på hans bekostnad för att jag inte vill vara utan honom. Jag kommer nog aldrig att känna mig redo för livet utan honom. 
Jag tar gärna om ingen annan nappat!
Tack för ditt fina inlägg.
Älskade, finaste röda katten kommer att få somna in imorgon eftermiddag. Han putsar fortfarande bort päls, och ska få slippa att det blir värre än det är. Han är pigg och aktiv i övrigt
Den sista gåvan vi ger våra djur är den jobbigaste Så fint uttryckt, kom en tår här!En är aldrig redo för det men det går ändå
