Jag har också dålig koll. Blötmat finns det många bra, där är det inte så svårt att hitta märken som gör blötmat som innehåller mycket kött, lite fett och inget spannmål.
Annars ger du det till något katthem kanske. Jag skall förbi en djuraffär där de har skänkes tunna till katthem och lämna Dreamies som våra så kallade katter vägrar.......
Det är också ett alternativ.
Ja precis vi har diverse olika sorters mat som våra inte äter. Tex sånt som gick att äta som kattunge vägrade 1 års maten istället. Och diverse olika sorters godis som inte går att äta. Så tänkte rensa ur lite eftersom.
jag tror inte att de var där när jag började med det fodret! tur att hon äter upp allt på en gång!). Hoppas på någon annan huvudsaklig ingrediens .... denna innehåller mest fisk alltså.Lillebror har nu fått två sprutor Solensia. Den bortslickade pälsen verkar (peppar peppar) vara på återväxt!
Ca tio dagar efter den första sprutan: sår på huvudet (framför öronen), ena örat mer kleggigt än det andra. Gjorde rent med OtoClean en gång (på inrådan från djursjukvårdare på kliniken). En "rå" pälslös fläck i ljumsken. Allt läkte ut. Kontakt med veterinären men eftersom det verkade läka ut så bokade vi inget nytt besök då.
Nu, tre veckor efter den andra sprutan: en fläck i nacken (mellan skulderbladen) som tappat all päls och vätskar lite. Ingen svullnad såvitt jag kan se. Fick torka rent med lite mild koksaltlösning, det sved nog lite men utöver det verkade det inte ömt - fick titta och så utan problem. Kommer så klart att hålla koll på det.
Tydligen är det en biverkning som kan förekomma, just mindre hudreaktioner. Med tanke på placeringen av fläcken den här gången (sprutan ges i nacken) verkar det inte helt osannolikt, tänker jag
En vecka tills nästa spruta ska ges, två veckor till inbokat återbesök hos veterinären (som har välförtjänt semester just nu).
. Jag väljer att inte försöka igen, även om reaktionerna inte verkat smärtsamma så har han varit uppenbart besvärad och det tog tid att läka ut ordentligt. .Länge sen jag skrev här, enligt sökfunktionen var detta den senaste uppdateringen från mig (5/8).. Såret i nacken/mellan skulderbladen blev sämre, större och vätskade, och Lillebror verkade besvärad av det. Jag avbokade tiden för sprutan eftersom det inte kändes vettigt att sticka i det såret, och vi träffade veterinären istället. Hon kollade med bolaget som tillverkar/säljer Solensia - deras rekommendation var att om vi ville kunde vi prova en gång till när det hela läkt ut, men om även den gången gav reaktioner så avråder de från vidare behandling. Lillebror verkar helt enkelt inte tåla medicinen
Sedan dess äter Lillebror kortison i tablettform. Det går bra att ge - han tar dem oftast som godis, utan något till. Så duktig! Däremot behöver han stå på en hög dos (5mg/dag) för att det ska fungera. Vi har provat att trappa ner försiktigt två gånger, men han blir märkbart påverkad både fysiskt och psykiskt (bland annat: putsade bort pälsen igen, blir klumpig och missar när han ska hoppa upp där han aldrig har minsta problem annars, reagerar med att krypa ihop när en hand sträcks fram eller vi tar fram något - jag vill understryka att han aldrig någonsin blivit slagen eller hårdhänt behandlad, han reagerar heller inte så normalt.). Det kändes inte alls bra, han verkade inte må bra, och veterinären delade helt min bedömning där. Vi har bestämt att han får stå på denna höga dos nu, eftersom han verkar behöva det. Tyvärr är det inte en hållbar lösning på lång sikt och det går inte riktigt att säga hur länge det fungerar (så olika mellan individer). Den höga dosen kan i sig ge en del biverkningar med tiden, sliter på kroppen och dosen kan också behöva höjas ytterligare. Målet var därför att på sikt komma ner till halva dosen, eller åtminstone till 3/4.
Sammantaget är veterinärens bedömning att om/när nuvarande behandling inte fungerar, så finns det inte mycket mer att göra. Pengar är inte problemet, utan vi har helt enkelt testat det som står till buds. Vi har diskuterat ytterligare en smärtlindring, men jag väljer bort den pga biverkningarna (som jag inte vill utsätta min aktiva herre för, eftersom veterinären inte heller riktigt tror att den kommer att hjälpa fullt ut i hans fall heller). Det finns också en gräns för hur mycket jag vill testa, eftersom jag ärligt talat inte riktigt kan med att han har ont (vilket ju blir fallet om medicinen inte riktigt hjälper). Vi har trots allt hållit på ett rätt bra tag, särskilt om en räknar från första gången päls putsades kort. Och diagnoserna är flera, 3st som kräver behandling i nån form i dagsläget (TR, njurarna, spondylos).
Lillebror har ätit den här dosen i drygt en månad nu (sedan vi avbröt det sista försöket att trappa ner). Pälsen har delvis växt tillbaka, den är mjukare, men fortfarande väldigt kort. Och den här veckan har han putsat pälsen kort fläckvis på magen, ljumskarna etc igen (där det växt tillbaka helt innan, tills nu). I övrigt är han pigg och glad och aktiv, vilket förstås är bra. Men pälsen är en varningssignal för mig, för att det inte är riktigt hundra ändå. Jag är förtvivlad, kluven och tänker väldigt mycket nu. Jag försöker att både njuta av tiden med Lillebror och förbereda mig själv för att det snart kan vara dags. Vi får se hur det utvecklar sig nu. Hellre lite lite för tidigt, än en enda dag för sent. Min älskade älskade katt
Jag avböjer vänligt men bestämt råd kring behandling/avlivning just nu. Jag litar fullt ut på min veterinär i det här fallet, som träffat honom mycket och som jag har en bra dialog med. Jag orkar inte hantera mer input just nu, och måste oavsett vilket landa i vad som känns rätt i mig. Det är ju till sist, mitt ansvar. Hans välmående, alltså. Jag behöver bara få ventilera. Och tror att många här kan förstå känslorna. Så tack för att jag får skriva av mig lite.
Jag är enormt tacksam för att Missia "sa till" när det var dags, i hennes fall var det ingen tvekan.Så tufft!Länge sen jag skrev här, enligt sökfunktionen var detta den senaste uppdateringen från mig (5/8).. Såret i nacken/mellan skulderbladen blev sämre, större och vätskade, och Lillebror verkade besvärad av det. Jag avbokade tiden för sprutan eftersom det inte kändes vettigt att sticka i det såret, och vi träffade veterinären istället. Hon kollade med bolaget som tillverkar/säljer Solensia - deras rekommendation var att om vi ville kunde vi prova en gång till när det hela läkt ut, men om även den gången gav reaktioner så avråder de från vidare behandling. Lillebror verkar helt enkelt inte tåla medicinen
Sedan dess äter Lillebror kortison i tablettform. Det går bra att ge - han tar dem oftast som godis, utan något till. Så duktig! Däremot behöver han stå på en hög dos (5mg/dag) för att det ska fungera. Vi har provat att trappa ner försiktigt två gånger, men han blir märkbart påverkad både fysiskt och psykiskt (bland annat: putsade bort pälsen igen, blir klumpig och missar när han ska hoppa upp där han aldrig har minsta problem annars, reagerar med att krypa ihop när en hand sträcks fram eller vi tar fram något - jag vill understryka att han aldrig någonsin blivit slagen eller hårdhänt behandlad, han reagerar heller inte så normalt.). Det kändes inte alls bra, han verkade inte må bra, och veterinären delade helt min bedömning där. Vi har bestämt att han får stå på denna höga dos nu, eftersom han verkar behöva det. Tyvärr är det inte en hållbar lösning på lång sikt och det går inte riktigt att säga hur länge det fungerar (så olika mellan individer). Den höga dosen kan i sig ge en del biverkningar med tiden, sliter på kroppen och dosen kan också behöva höjas ytterligare. Målet var därför att på sikt komma ner till halva dosen, eller åtminstone till 3/4.
Sammantaget är veterinärens bedömning att om/när nuvarande behandling inte fungerar, så finns det inte mycket mer att göra. Pengar är inte problemet, utan vi har helt enkelt testat det som står till buds. Vi har diskuterat ytterligare en smärtlindring, men jag väljer bort den pga biverkningarna (som jag inte vill utsätta min aktiva herre för, eftersom veterinären inte heller riktigt tror att den kommer att hjälpa fullt ut i hans fall heller). Det finns också en gräns för hur mycket jag vill testa, eftersom jag ärligt talat inte riktigt kan med att han har ont (vilket ju blir fallet om medicinen inte riktigt hjälper). Vi har trots allt hållit på ett rätt bra tag, särskilt om en räknar från första gången päls putsades kort. Och diagnoserna är flera, 3st som kräver behandling i nån form i dagsläget (TR, njurarna, spondylos).
Lillebror har ätit den här dosen i drygt en månad nu (sedan vi avbröt det sista försöket att trappa ner). Pälsen har delvis växt tillbaka, den är mjukare, men fortfarande väldigt kort. Och den här veckan har han putsat pälsen kort fläckvis på magen, ljumskarna etc igen (där det växt tillbaka helt innan, tills nu). I övrigt är han pigg och glad och aktiv, vilket förstås är bra. Men pälsen är en varningssignal för mig, för att det inte är riktigt hundra ändå. Jag är förtvivlad, kluven och tänker väldigt mycket nu. Jag försöker att både njuta av tiden med Lillebror och förbereda mig själv för att det snart kan vara dags. Vi får se hur det utvecklar sig nu. Hellre lite lite för tidigt, än en enda dag för sent. Min älskade älskade katt
Jag avböjer vänligt men bestämt råd kring behandling/avlivning just nu. Jag litar fullt ut på min veterinär i det här fallet, som träffat honom mycket och som jag har en bra dialog med. Jag orkar inte hantera mer input just nu, och måste oavsett vilket landa i vad som känns rätt i mig. Det är ju till sist, mitt ansvar. Hans välmående, alltså. Jag behöver bara få ventilera. Och tror att många här kan förstå känslorna. Så tack för att jag får skriva av mig lite.
ÅhSeven ligger inne på Albano sen i lördags. Ett ligament har virat sig runt tarmen, om jag förstod rätt, och stasat den. Kirurgen trodde det var kört när han såg det (han hade aldrig sett nått liknande förr) ,men såfort han fixk bort ligamentet så började tarmedelen (20 cm) gå från blå till röd och röra på sig. De kommer följa utvecklingen med ultraljud nu, de vet inte prognosen alls än. Även om det var positivt att den ändrade färg så fort.
Håll tummarna för min flicka, jag vet inte om jag får hem henne nått mer
Seven ligger inne på Albano sen i lördags. Ett ligament har virat sig runt tarmen, om jag förstod rätt, och stasat den. Kirurgen trodde det var kört när han såg det (han hade aldrig sett nått liknande förr) ,men såfort han fixk bort ligamentet så började tarmedelen (20 cm) gå från blå till röd och röra på sig. De kommer följa utvecklingen med ultraljud nu, de vet inte prognosen alls än. Även om det var positivt att den ändrade färg så fort.
Håll tummarna för min flicka, jag vet inte om jag får hem henne nått mer
Seven ligger inne på Albano sen i lördags. Ett ligament har virat sig runt tarmen, om jag förstod rätt, och stasat den. Kirurgen trodde det var kört när han såg det (han hade aldrig sett nått liknande förr) ,men såfort han fixk bort ligamentet så började tarmedelen (20 cm) gå från blå till röd och röra på sig. De kommer följa utvecklingen med ultraljud nu, de vet inte prognosen alls än. Även om det var positivt att den ändrade färg så fort.
Håll tummarna för min flicka, jag vet inte om jag får hem henne nått mer
Hur går det @MissFideli ? Tänker på er
Om inga komplikationer tillstöter förstås.Vi fortsätter hålla tummar och tassar för att hon får komma hem!Tack ❤
Pratade med Albano nyss, de var väldigt positiva! Tarmen verkar "läka" bra, hon äter utan att kräkas. De ville behålla henne till imorgon för nya ultraljud och för att se att maten passerar hela vägen.
De ska också diskutera ihop sig, alla inblandade veterinärer, men förhoppningsvis får hon komma hem imorgon
Länge sen jag skrev här, enligt sökfunktionen var detta den senaste uppdateringen från mig (5/8).. Såret i nacken/mellan skulderbladen blev sämre, större och vätskade, och Lillebror verkade besvärad av det. Jag avbokade tiden för sprutan eftersom det inte kändes vettigt att sticka i det såret, och vi träffade veterinären istället. Hon kollade med bolaget som tillverkar/säljer Solensia - deras rekommendation var att om vi ville kunde vi prova en gång till när det hela läkt ut, men om även den gången gav reaktioner så avråder de från vidare behandling. Lillebror verkar helt enkelt inte tåla medicinen
Sedan dess äter Lillebror kortison i tablettform. Det går bra att ge - han tar dem oftast som godis, utan något till. Så duktig! Däremot behöver han stå på en hög dos (5mg/dag) för att det ska fungera. Vi har provat att trappa ner försiktigt två gånger, men han blir märkbart påverkad både fysiskt och psykiskt (bland annat: putsade bort pälsen igen, blir klumpig och missar när han ska hoppa upp där han aldrig har minsta problem annars, reagerar med att krypa ihop när en hand sträcks fram eller vi tar fram något - jag vill understryka att han aldrig någonsin blivit slagen eller hårdhänt behandlad, han reagerar heller inte så normalt.). Det kändes inte alls bra, han verkade inte må bra, och veterinären delade helt min bedömning där. Vi har bestämt att han får stå på denna höga dos nu, eftersom han verkar behöva det. Tyvärr är det inte en hållbar lösning på lång sikt och det går inte riktigt att säga hur länge det fungerar (så olika mellan individer). Den höga dosen kan i sig ge en del biverkningar med tiden, sliter på kroppen och dosen kan också behöva höjas ytterligare. Målet var därför att på sikt komma ner till halva dosen, eller åtminstone till 3/4.
Sammantaget är veterinärens bedömning att om/när nuvarande behandling inte fungerar, så finns det inte mycket mer att göra. Pengar är inte problemet, utan vi har helt enkelt testat det som står till buds. Vi har diskuterat ytterligare en smärtlindring, men jag väljer bort den pga biverkningarna (som jag inte vill utsätta min aktiva herre för, eftersom veterinären inte heller riktigt tror att den kommer att hjälpa fullt ut i hans fall heller). Det finns också en gräns för hur mycket jag vill testa, eftersom jag ärligt talat inte riktigt kan med att han har ont (vilket ju blir fallet om medicinen inte riktigt hjälper). Vi har trots allt hållit på ett rätt bra tag, särskilt om en räknar från första gången päls putsades kort. Och diagnoserna är flera, 3st som kräver behandling i nån form i dagsläget (TR, njurarna, spondylos).
Lillebror har ätit den här dosen i drygt en månad nu (sedan vi avbröt det sista försöket att trappa ner). Pälsen har delvis växt tillbaka, den är mjukare, men fortfarande väldigt kort. Och den här veckan har han putsat pälsen kort fläckvis på magen, ljumskarna etc igen (där det växt tillbaka helt innan, tills nu). I övrigt är han pigg och glad och aktiv, vilket förstås är bra. Men pälsen är en varningssignal för mig, för att det inte är riktigt hundra ändå. Jag är förtvivlad, kluven och tänker väldigt mycket nu. Jag försöker att både njuta av tiden med Lillebror och förbereda mig själv för att det snart kan vara dags. Vi får se hur det utvecklar sig nu. Hellre lite lite för tidigt, än en enda dag för sent. Min älskade älskade katt
Jag avböjer vänligt men bestämt råd kring behandling/avlivning just nu. Jag litar fullt ut på min veterinär i det här fallet, som träffat honom mycket och som jag har en bra dialog med. Jag orkar inte hantera mer input just nu, och måste oavsett vilket landa i vad som känns rätt i mig. Det är ju till sist, mitt ansvar. Hans välmående, alltså. Jag behöver bara få ventilera. Och tror att många här kan förstå känslorna. Så tack för att jag får skriva av mig lite.
