Jag har nog kommit fram till att jag behöver omplacera Kingen 
I det stora hela trivs han här med oss men han skulle antagligen behöva en lekkompis och det är inget jag har möjlighet att ge honom.
Det händer inte ofta längre men han kan ju komma springande efter en och hugga (hårt!) i vaden. Förra veckan låg jag i sängen och han gosade med min hand som jag endast höll upp för att sedan nafsa till mig i armen tillräckligt hårt för att göra märken med huggtänderna.
Mina föräldrar var barnvakt för en dryg månad sedan, jag var inte hemma. Då kliver han upp i min pappas knä, lägger sig och sedan slickar han bak öronen och morrar åt pappa.
Han har ju huggit mig flera gånger helt oprovocerat i armarna (jag sitter i soffan och varken tittar på honom eller rör mig inte ens) och även min pappa en gång i handen.
Det händer ju att jag tar med honom till en lägenhet i Stockholm de veckor jag inte har barnen och förra veckan var han väldigt obehaglig och satt och stirrade mot ffa mina händer och gjorde även utfall i luften mot mig.
Jag tror iaf en omplacering till kattkompisar vore det bästa för det känns lite drastiskt att ta bort honom som man kanske hade gjort med en bitande hund? Jag tänker nog mer att hans beteende hemma är pga tristess och hans stirrande i lägenheten är stressrelaterat.
Vad säger ni? Vad hade ni gjort i min situation, omplacera eller det värsta; låta honom somna in? Han är ju bara strax under 2,5 år. En till katt är helt uteslutet.
Jag älskar den här katten men hans lynnighet går inte så bra ihop med barn men äldsta barnet kommer bryta ihop helt över beslutet så det gör verkligen ont i hjärtat.
I det stora hela trivs han här med oss men han skulle antagligen behöva en lekkompis och det är inget jag har möjlighet att ge honom.
Det händer inte ofta längre men han kan ju komma springande efter en och hugga (hårt!) i vaden. Förra veckan låg jag i sängen och han gosade med min hand som jag endast höll upp för att sedan nafsa till mig i armen tillräckligt hårt för att göra märken med huggtänderna.
Mina föräldrar var barnvakt för en dryg månad sedan, jag var inte hemma. Då kliver han upp i min pappas knä, lägger sig och sedan slickar han bak öronen och morrar åt pappa.
Han har ju huggit mig flera gånger helt oprovocerat i armarna (jag sitter i soffan och varken tittar på honom eller rör mig inte ens) och även min pappa en gång i handen.
Det händer ju att jag tar med honom till en lägenhet i Stockholm de veckor jag inte har barnen och förra veckan var han väldigt obehaglig och satt och stirrade mot ffa mina händer och gjorde även utfall i luften mot mig.
Jag tror iaf en omplacering till kattkompisar vore det bästa för det känns lite drastiskt att ta bort honom som man kanske hade gjort med en bitande hund? Jag tänker nog mer att hans beteende hemma är pga tristess och hans stirrande i lägenheten är stressrelaterat.
Vad säger ni? Vad hade ni gjort i min situation, omplacera eller det värsta; låta honom somna in? Han är ju bara strax under 2,5 år. En till katt är helt uteslutet.
Jag älskar den här katten men hans lynnighet går inte så bra ihop med barn men äldsta barnet kommer bryta ihop helt över beslutet så det gör verkligen ont i hjärtat.
