Måste faktiskt skryta lite om mina två som varit hos veterinären. Minimalt med motstånd när vi satte i dem i buren, och sedan hur lugna och snälla som helst. Låg lungt och spanade även i väntrummet, trots flera hundar. Väl inne på rummet så lade dom sig lungt på bordet när jag tog ut dom, och låg still när veterinären klämde och vaccinerade. Speciell eloge till Loke som hade extra undersökningar på grund av krampanfall. Han tittade avundsjukt på systern som fick tillbaks i buren, men skötte sig galant. Räckte med att jag höll om och klappade för att han skulle ligga lungt för blodprov och ryckte bara en centimeter i benen just som dom stack. Och sen när vi gjorde lungröntgen (gammal skada vet ville titta på iom nya bekymmer) så tyckte han vi var taskiga som la honom på sidan och höll på, men gjorde inget annat än spände musklerna lite. Djurskötaren sa till och med att det var snällast katten hon röntgat.
Sen tog det nån minut innan han ville ner ur min famn, men det tycker jag är tillåtet när livet varit jobbigt för en liten katt
Båda fick såklart godis när vi kom hem och efter 5 minuter var jag förlåten mina synder