Det känns så hopplöst ensamt att vara utan katt speciellt att gå och lägga sig utan att få kela med en liten katt ger mig enorm ångest. Samtidigt känner jag inte alls att jag vill leta efter en ny katt, det handlar nog inte så mycket om att jag känner att jag skulle ersätta henne (det går ju såklart inte) utan att jag mått så dåligt under tiden hon mått dåligt att jag måste ge mig själv en brejk och låta systemet lugna ner sig.
Har inte ens orkat ta tag i det sista med försäkringen.
Förstår dig helt
Vi pratar fortfarande väldigt mycket om Kantarell här hemma, han är så saknad och ibland tycker jag mig både se och höra honom. Kommer ibland på mig själv att ropa på honom när jag kommer hem.
Det är en stor sorg att förlora en älskad familjemedlem.