Feber och balansproblem till och från?

[Tora]

Hur mycket ska en liten Sodakatt behöva råka ut för. Magen är alldeles rund och missen klart besvärad och lilla kroppen andas fort fort. Endera är han förstoppad - eller så har han vätska i buken (mina egna hemmadiagnoser). Snälla hemmavet tar emot nu på fm så katten slipper åka ända till Ultuna i första läget i alla fall (förhoppningsvis inte alls). Men känns som långa timmars väntan fast det bara är ett par.
Lilla kissemissen :/

 

[Alexandra_W]

Ibland spelar det ingen roll hur mycket man vill eller hur mycket man kämpar. En del kamper kan inte vinnas. Oavsett hur mycket matte försöker, hur många gånger per natt hon matat och hur hårt hon tryckt den lilla kattkroppen mot bröstet. Oavsett hur hårt katten av stål kämpat, oavsett att han trotsade alla odds och kom tillbaka i måndags. Vissa motståndare rår varken mattar eller katter av stål på.

Sov gott finaste, gosigaste mästerjägaren.cry:

Mattes Sodakatten - vem ska nu håra ner min lagbok och mina kläder? Vem ska hjälpa mig att mocka, hålla mig sällskap i stallet och sno sig kring mina fötter så att jag snubblar? Vem ska lägga sig rätt över mina rättsfall och kräva kel, deportera hunden ur sin korg och varje dag uppfinna en ny sjysst sovställning?

Aldrig mer få bli lomhörd av spinnande och känna ett silkeslent huvud buffa in sig i min halsgrop. Ingen mer som kommer sitta på min arm och med ett fast grepp om min axel kräva att få bäras runt och gosas med.

Det kommer bli så outsägligt tomt.
Inte ens två år fick vi. Inte ens två år fick han. Men han har gjort avtryck som vore det 20. Den mest personliga katt jag någonsin haft. Egentligen var han nog en mycket bestämd hund i luddkostym. Lilla hjärtat...

Tack för alla tummar och allt stöd, även om det inte räckte hela vägen.

 

[BobberiBoo]

ÅÅhh nej, jag som trodde att det gått framåt Kunde veterinären säga vad det var för något eller det förblir odiagnosticerat? Massa styrke kramar till dig heart Han kommer få det bra där han hamnar!

 

[Alexandra_W]

Idag kunde de inte säga vad det var.Buken var stor och mjuk, men ultraljud visade att det varken var förstoppning eller fri vätska i buken. Diskuterade länge med vet och det är ju å ena sidan och å andra sidan. Att prognosen är dålig, katten mår för dagen inte bra även om han kunde må sämre, å andra sidan ingen diagnos och faktiskt framsteg och har man kämpat hit så.. Å ena sidan, å andra sidan.. Men att man med tanke på måndagens förbättring och vändning kunde ge det 24 h till och se om han repade sig igen. Lät som en plan tyckte jag.

Men sen när jag satt och väntade på att få betala, och såg hur snabb andningen var och bara tanken på att han om 24 h ev skulle behöva åka buren och bilen (han blir åksjuk) igen. Tanken på hur han kämpat hitills, dels det inne på djursjukhuset som jag inte såg, men dels det jag sett hemma. Så nej, även om han ändå idag trots försämringen var bättre än han var när han kom hem i fredags, och att jag ju fortfarande hoppades på att han skulle reda ut det, det såg ju så bra ut i måndags. Så nej, jag bara kände att han har kämpat färdigt, han ska inte behöva mer. Det skulle bara vara egoistiskt att ta hem honom igen, även om han kanske skulle bli kärnfrisk så prognosen för det var ju milt sagt avvaktande.

Så jag ändrade mig, och han fick somna. Jag har inte slutat grina än, och jag är egentligen "en hundmänniska". Men den katten var så speciell (missförstå mig rätt, jag har inte ryckt på axlarna när jag fått ta bort katter förr, men vissa fäster sig mer - t ex Soda). Och så ung - han, han och jag, hade ju ett helt liv kvar tillsammans...

Jag kommer kanske aldrig sluta känna "tänk om"... Tänk om han hade varit pigg som en spigg ikväll igen och sen aldrig sett tillbaka. Och tänk om han blivit ännu sämre-tankar kan ändå inte "uppväga".

Snälla hemmavet har ordnat så han kommer in till Ultuna så de får obducera honom som de vill (jag orkade verkligen inte köra in med kroppen idag), jag vill ju också gärna ha svar om man kan få några sådana. Även fast det vänder sig i magen vid tanken på en obduktion av fina, ulliga katten. Men kanske kan man få tyst på tänk om så..

 

[BobberiBoo]

Vänd på det, tänk om han ikväll i soffan bara gett upp, eller fått kramper av något slag så han dött i smärtor och hemskheter! Jag tycker du gjorde ett starkt val och du besparade honom möjligtvis plågor och ångest. Massa kramar till dig!

 

[Fruentimber]

Åh vad sorgligt har precis läst hela tråden och hade hoppats på ett bättre slut!
Beklagar!

 

[Hagens_Zorba]

Åh jag beklagar

 

[Alexandra_W]

Blir ingen obduktion tyvärr eftersom det strular med Ultuna - eller det är antagligen det klassiska med att vänstra handen inte vet vad den högra gör och omvänt. Men jag orkar verkligen inte bråka. De två senast behandlande vet (när han låg inne) verkligen tryckte på obduktion om det skulle sluta med avlivning, och bara var att höra av sig så skulle de ordna med remiss.

Den vet jag pratade med nu som hade hand om Soda någon dag tidigare svarade dock att det där är inget hon kan lägga sig i. Och jag orkar verkligen inte ta tag i det just nu och har med den skenande veterinärräkningarna senaste tiden verkligen inte råd själv heller just nu.

Så det lär förbli ett mysterium och en massa tänk om ;(

 

[TinyWiny]

Jag beklagar verkligen. Jag tror att du tog rätt beslut. Det hade inte varit rätt att låta honom kämpa mer. Vissa individer sätter starkare spår än andra och din katt har till och med satt spår hos mig.

Skickar massor med tröstkramar

 

[DarkInNight]

Fan också, så här skulle det ju inte sluta :'(

Jag beklagar verkligen.

 

[smedsussie]

Beklagar sorgen

 

[Lindsen]

Åh nej! Stackars dig! Men tvivla aldrig på att du inte fattade rätt beslut, det finaste man kan ge när kroppen inte längre orkar.

 

[EmmaW]

Jag beklagar sorgen

 

[Tora]

Beklagar verkligen. Han var en riktig kämpe på alla sätt och vis.

 

[Alexandra_W]

Beklagar verkligen. Han var en riktig kämpe på alla sätt och vis.

Ja, Och det gjorde det så mycket svårare. Han hade kämpat bokstavligen till sista andetaget. Tills kroppen på riktigt inte orkat mer. Och antagligen en liten bit till på ren vilja.

Jag kan bara inte sluta gråta, var inte beredd på att jag skulle ta det såhär hårt.... ;(

Tack alla förresten, det betyder mycket även om jag är dålig på att kommentera.

 

[Tora]

Ja, Och det gjorde det så mycket svårare. Han hade kämpat bokstavligen till sista andetaget. Tills kroppen på riktigt inte orkat mer. Och antagligen en liten bit till på ren vilja.

Jag kan bara inte sluta gråta, var inte beredd på att jag skulle ta det såhär hårt.... ;(

Tack alla förresten, det betyder mycket även om jag är dålig på att kommentera.

Många kramar (saknar en kramsmiley)

 

[Alexandra_W]

Katter är för övrigt skumma djur. Jag har ju en till katt, farbror siames 12 år. Soda köptes egentligen enbart pga att farbror gick runt och vrålade som en besatt och på extremt tydligt vis talade om att han vägrade vara ensam katt. Jag var tom inne på att ta bort honom, han måste ju vara sjuk. Men som ett "sista försök" provade jag med ny kompis. Jag hade egentligen inte tänkt skaffa någon ny katt. Men oj vad glad jag var att han "tvingade" mig till det och jag fick en Soda. Innan är farbror siames eg den enda katt jag verkligen känt "lika mycket som för en hund" för. Soda gick ganska snart om honom *erkänner*

Hursom. Farbror siames har tagit det ganska bra när Soda var på djursjukhuset. Tänkt att han säkert visste att Soda var sjuk. Katter är ju inte så jäkla snälla mot sjuka flockmedlemmar heller. Både första feberepisoden och nu så när Soda varit som sämst har siamesen brutalt tyckt "den är körd, vi dödar den. Nej okej vi kör bort den då". Fått passa honom så han inte varit elak. (Jmf med hunden som verkligen varit om sig och kring sig och så försiktig med Soda när han var dålig). Så fort Soda mått bättre har det varit "min bäästa kompis" igen från siamesens sida. De är - var... - ju verkligen som ler och långhalm.

NU däremot går farbror siames omkring och vrålar och klänger på mig som en besatt. Och det är inte för att jag är ledsen. Sånt är han ganska kallsinnig till. Utan på nåt jävla vis verkar han förstå att kompisen är borta på riktigt. Skumt...

(Sen gör det mig ännu ledsnare, eftersom vad det än var för djävulsk skitsjukdom som orsakade Sodas död så kommer den indirekt orsaka farbrors död, om han inte magiskt går med på att vara ensamkatt... )

 

[cirkus]

Jag beklagar så djupt och av hela mitt kattälskande hjärta!
Jag hoppades så att din Soda-katt skulle fixa det -
Hoppas att Siamesfarbrorn klarar att vara ensam eller att du hittar en ny kompis som vill bo i er familj

 

[Alexandra_W]

Jag beklagar så djupt och av hela mitt kattälskande hjärta!
Jag hoppades så att din Soda-katt skulle fixa det -
Hoppas att Siamesfarbrorn klarar att vara ensam eller att du hittar en ny kompis som vill bo i er familj

Det lär inte bli någon ny kompis. Av egentligen många anledningar. Men för det första så har jag ju ingen aning vad Soda drabbades av - och om det kan smitta en ev ny katt. Sen så när jag skaffade Soda så letade länge efter en vuxen katt (trodde inte att farbror skulle orka med en kattunge - jag hade fel där, han fick i barndom direkt) men jag hittade ingen tillräckligt hundvan. Sen hittade jag Soda, hundvan och med burdusa, stora svarta hundar.

Men min hundj*vel som levt varenda dag i sitt liv med katt, han ansåg att kattunge = byte och mat. På riktigt, han skulle döda Soda. Jag hade ett helvete och utan en så cool katt som Soda hade det aldrig gått, heller inte utan närmast heltidsjobb i flera månader OCH även sprayhalsband. Det finns inte en chans jag går igenom den resan igen. Tyvärr har nog inte utbudet av brutalt hundvana katter ökat heller.

Slutligen så jag orkar inte. Jag vill inte ha nån ny katt. Jag skulle bara jämföra den med Soda. Men just det spelar egentligen ingen roll, då de två "första" anledningarna väger så tungt var för sig.

 

[cirkus]

Det lär inte bli någon ny kompis. Av egentligen många anledningar. Men för det första så har jag ju ingen aning vad Soda drabbades av - och om det kan smitta en ev ny katt. Sen så när jag skaffade Soda så letade länge efter en vuxen katt (trodde inte att farbror skulle orka med en kattunge - jag hade fel där, han fick i barndom direkt) men jag hittade ingen tillräckligt hundvan. Sen hittade jag Soda, hundvan och med burdusa, stora svarta hundar.

Men min hundj*vel som levt varenda dag i sitt liv med katt, han ansåg att kattunge = byte och mat. På riktigt, han skulle döda Soda. Jag hade ett helvete och utan en så cool katt som Soda hade det aldrig gått, heller inte utan närmast heltidsjobb i flera månader OCH även sprayhalsband. Det finns inte en chans jag går igenom den resan igen. Tyvärr har nog inte utbudet av brutalt hundvana katter ökat heller.

Slutligen så jag orkar inte. Jag vill inte ha nån ny katt. Jag skulle bara jämföra den med Soda. Men just det spelar egentligen ingen roll, då de två "första" anledningarna väger så tungt var för sig.

Jag kan bara säga att jag förstår det!