Feber och balansproblem till och från?

[Alexandra_W]

1. Kan man inte ge det ett sista försök med kortison, ni har ju inget att förlora? Det kan i en del fall vara en riktig mirakelmedicin. När min misse var dålig och inte kom tillbaks efter op/narkos satte vi in kortison, fast de eg ville vänta. Vi visste inte felet men FIP var starkaste misstanken (vilket det inte var visade det sig). Tänker på er!

Är det toxoplasma tar de kål på honom då. Så vet pratade om kortison idag men att då vill han vara säker på att ha en ev toxoplasma under kontroll. Jag blev inte klok på om han satt in kortison nu, skulle det eller eg bara ville det men inte vågade. Just exakt idag spelar det ju ingen roll heller, och imorgon pratar jag ju med dem igen.

Jag skulle ju i en teoretisk värld vilja sätta in behandling mot "allt" samtidigt. Ge honom en antibiotika mot toxoplasma, en annan mot fästingsjukdomar och en tredje mot... Och så kortison och antiviral medicin och...

Men det går ju inte. Tyvärr

Men just nu är det ju bara vänta tills imorgon och se vad nu insatt behandling ger eller ej. Sen beror ju allt på det svaret och på om han försämrats mer. Är han ännu sämre imorgon är det inte läge att tex prova dra på kortison. Man har inget kvar att förlora - men det finns ju en gräns för vad man kan utsätta en stackars katt för.

Och så aspekten att kortisonet mest troligt inte kan bota vad fan det nu är.

Men som sagt, allt hänger på hur han mår här under natten och imorgon. Om han svarar på toxoplasmamedicinen eller om försämringen åtminstone avstannat. Försämras han i samma takt som idag är det inte humant eller värdigt att göra annat än att låta honom somna. Det har som sagt varit en otäck försämring som accelererat senaste dygnet ;(

Igår lunch skulle han få gå hem idag eller imorgon, beroende på hur han mådde efter narkosen. Igår lunch hade han pyttesmå neurologiska symptom. Sen har det gått utför och idag lunch kraftiga, generella neurologiska symptom som visar att hela storhjärnan är påverkad. Säger sig själv att det inte finns utrymme för fortsatt försämring ;(

 

[smedsussie]

Usch, vilka tråkiga saker du har att berätta @Alexandra_W!
Skickar ett stort gäng med styrkekramar till dej!

 

[Hagens_Zorba]

Jag förstår, mja usch vad man känner sig hjälplös. Lider med dig och din misse.

 

[Lindsen]

Så sorglig att läsa Alexandra Håller ändå tummarna att det vänder, katter är ju tuffa djur.

 

[Alexandra_W]

Det är troligen den sista helgen, då det (citat ur journal/vet) "sannolikt är vingelsjuka" och det är "ett halmstrå" att försöka.
Men Sodakatten är en fighter, och var lite bättre idag. Inte mycket men lite. Kan vara så att det är en illusion och bara beror på att allt narkosmedel är ur kroppen nu. Eller så är det en liten förbättring på riktigt.

Men i eftermiddags företog jag dagens andra länet runt tur. Och efter att ha tillbringat totalt fem timmar med att köra bil idag så ligger i skrivande stund en Sodakatt och sover i min famn. Prognosen är urusel, det är ett halmstrå och krävs ett mirakel. Men de vill ge honom helgen, och hemma i trygg miljö med matte och hemvård. För att se om han förbättras ytterligare de närmsta dygnen. Det de kräver är att han blir feberfri och att han blir mindre vinglig/mer stabil i kroppen. Blir han det kan han få mer tid. Har han inte blivit det under helgen, eller om han blir sämre, då är det bara avlivning kvar.

De har varit väldigt ärliga med att det ser väldigt mörkt ut, men de vill ändå ge honom den här chansen. Då har man gjort allt och gett honom alla chanser.

Han är väldigt vinglig. Väldigt mycket sämre än när han las in. Jag har fått spika fast handdukar på golvet mellan mattorna, benen bara gled isär och han låg och sprattlade och kom inte upp på släta, hala golvet. Han kände igen mig och spann som en maskin och kelade på speciellt Sodavis när han kommit hem. Då kom tårarna hos matte... Det är dock inte så hela tiden, han är far far away i sin egen värld ganska mycket. Helt borta för omvärlden, både vad/vem som är där och vad som händer. Så de är hjärtskärande tydligt att hjärnan är påverkad.

Det är på ett vis fantastiskt att ha honom hemma, på ett annat hjärtskärande. Jag tror inte han är medveten om att det är min famn han ligger i nu tex. Men skitsamma, han är lugn och det är huvudsaken. Och förhoppningsvis når kroppsvärme, kroppskontakt, hjärtslag och smekningar in någonstans i det omedvetna i alla fall.

Men vi behöver ett mirakel om inte det här är hans sista dagar - så mycket har jag förstått av journalen.

Jag skulle ha jobbat i helgen, och typ halva företaget hade tydligen sjukskrivna. Så jag blev nog inte populär alls när jag meddelade att jag inte kan jobba pga vård av katt.. :S

Han får btw borde kortison och antibiotika mot toxoplasma.

 

[athena_arabians]

@Alexandra_W: Vi håller allt vi har här, både två- och fyrbeningar *stor kram*

 

[EmmaW]

Här håller vi tummar, klor och tassar för Soda *stor kram*

 

[Hagens_Zorba]

Koppla bort jobbet, klart du ska vara med Soda!

 

[cirkus]

Hoppas och håller tummarna på att det ska ske ett mirakel.

 

[TinyWiny]

Hoppas verkligen att det går vägen och att han snart mår bättre. Håller tummarna hårt.

Kramar!

 

[Kilauea]

Håller tummarna!

 

[Alexandra_W]

Han har en ganska spunky haircut.. (och sommarmage - helt renrakad)

Och någon lånar snällt ut sin korg

Precis innan han blev sjuk (han är sur för det regnar, därav det bistra ansiktsuttrycket)

 

[_husmusen_]

Här hålls alla tummar, tår och tassar att det ska gå vägen!

 

[Lindsen]

Så skönt för honom att få vara hemma! Där allt är tryggt och bekant o slippa stressen på sjukhus. Håller verkligen alla tummar att det vänder. Han låter så mycket som min kisse på din beskrivning. En liten jagare

 

[DarkInNight]

Hur mår han idag?

Hoppas på ett mirakel.

 

[Tora]

Ja hur går det @Alexandra_W? Här hemma håller vi alla tassar och tummar som finns. Och det är en hel del med 6 människor och två hundar.

I morse frågade min äldsta pojk hur det går med Internetkatten så vi är många som tänker på er.

 

[Alexandra_W]

Internetkatten mår ungefär likadant sammantaget. Igår hade han högre feber än inlagd - men imorse feberfri. Rör sig ev lite bättre än igår MEN jag räknar inte så mkt igår. Lång resa, lite stressigt komma hem osv.

Rent allmänt mår han lika, han sover mest. Det som är jobbigast för mig är jamandet. Det ynkliga, klagande och hjälplösa jamandet. Det är kopplat till det neurologiska men det skär genom märg och ben just för det låter som kattvärldens "hjälp mig".

Äter från handen om jag erbjuder, inte annars. Dricker ej och är ev lite uttorkad. Dock på veterinärens inrådan inte "bråkat så mycket med honom" om det än. Utan vi har mest sovit. Ibland är han helt med och vet vem jag är och kelar, andra gånger i som egen värld och ytterligare andra drar sig undan och jamar. Verkar dock lättast finna ro och verkligen sova och djupt när jag har honom nära.

Höll mig vaken halva natten. Kl 02 skulle han prompt UPP på saker vilket inte gick något bra. Sen jamade han mest mellan 04 och 06.

Så troligen ganska status quo. Men inte sämre och jag sätter just nu allt hopp till att vila, vila och vila ska ge effekt. Men den måste nog komma snart om det ska gå.

 

[athena_arabians]

Internetkatten mår ungefär likadant sammantaget. Igår hade han högre feber än inlagd - men imorse feberfri. Rör sig ev lite bättre än igår MEN jag räknar inte så mkt igår. Lång resa, lite stressigt komma hem osv.

Rent allmänt mår han lika, han sover mest. Det som är jobbigast för mig är jamandet. Det ynkliga, klagande och hjälplösa jamandet. Det är kopplat till det neurologiska men det skär genom märg och ben just för det låter som kattvärldens "hjälp mig".

Äter från handen om jag erbjuder, inte annars. Dricker ej och är ev lite uttorkad. Dock på veterinärens inrådan inte "bråkat så mycket med honom" om det än. Utan vi har mest sovit. Ibland är han helt med och vet vem jag är och kelar, andra gånger i som egen värld och ytterligare andra drar sig undan och jamar. Verkar dock lättast finna ro och verkligen sova och djupt när jag har honom nära.

Höll mig vaken halva natten. Kl 02 skulle han prompt UPP på saker vilket inte gick något bra. Sen jamade han mest mellan 04 och 06.

Så troligen ganska status quo. Men inte sämre och jag sätter just nu allt hopp till att vila, vila och vila ska ge effekt. Men den måste nog komma snart om det ska gå.

Åh lilla kisse vi fortsätter hålla allt som går för att det blir ett mirakel.

 

[Alexandra_W]

Han krafsade nyss över det han gjort på lådan, första gången sen han kom hem. Sen tog han sig upp i sängen själv. Hoppa är att ta i men nån slags skutt-kravelkombination. När han tog sig ner (jag brukar hjälpa honom när jag ser han vill upp/ner men han inte nu) ramlade han pladask - men han låg inte och sprattlade utan kom upp. Trots halt golv. (Har spikat fast en matta där med nu). Han var arg på mig när jag tempade och gav medicin imorse - vilket är bra. En frisk Sodakatt kan du fetglömma att tempa eller ge fem jävla tabletter liksom. Så en arg Soda där är ett steg framåt.

Så som sagt han är stadigare på benen igår än idag, och feberfri imorse. Är ju de två de ville se (och ihållande såklart). Men jag är rädd att de "ensamma" utan bättre AT inte räcker. Men han har inte ens varit hemma ett dygn så även om det som sagt krävs ett mirakel så än finns väl hopp.

 

[Alexandra_W]

Och då på "andra sidan" finns då jamandet, att han växlar i "medvetande" om omvärlden samt att han får nån slags små kramper/spasmer i tassarna ibland. Klorna åker ut fullt, och låser sig där. Det är lite jobbigt när det händer när han har sin tass på mig. När man känner klorna gräva sig in i ens arm, och försöka låtsas som det regnar och lirka loss dem (brukar inte gå) eller vänta 4-5 min tills det släpper. Ibland får han nån "orolighetsattack" med. Plötsligt blir han väldigt orolig, jamar mer, har stirrande blick och andas häftigt. Efter några minuter försvinner det lika fort som det kom.

Så det finns saker som kanske är sämre - eller så har de inte märkts på djursjukhuset bara.