Feber och balansproblem till och från?

[Alexandra_W]

Jag kan bara säga att jag förstår det!

Tack. Jag känner mig ganska "hemsk" och ego (jag har ju funderat på det här både första febersvängen och den här vändan så det är ju något som jag stött och blött innan idag). Sen så farbror har kronisk njursvikt. Mår oförskämt bra (som jag galghumoristiskt sa häromdagen att enda friska djuret i min ägo just nu är katten som skulle varit död för flera år sen om man får tro veterinärerna) trots att han för många år sen nu fick "ett par" år till på medicinskt foder. Jag tror det är sex år sen nu... Och still going strong, lite smal men i övrigt så hur fräsch som helst rent så. Har FORL dock så kräver regelbunden tandvård och får dra tänder nu och då.

Men njurarna kan ju lägga av imorgon - eller så tänker han leva tio år till och dö av hög ålder vid 20+. Ingen vet. Rent statistiskt är väl oddsen mer för att det sker förr än senare, men de där oddsen skiter han ju i hittills så...

Men det gör att tanken på att "köra över" de där anledningarna och skaffa en kompis (enda andra anledningen för, förutom för herr siames skull, är för att hålla mössen i schack) ligger längre bort än om han vore ung och frisk. Att skaffa en ny katt "bara" som kompis till honom, och så dör han 6 mån senare. (Jag räknar inte med turen att få en av samma kaliber som Soda igen oavsett).

Av samma anledningar är inte omplacering av farbror ett reellt alternativ heller. Dels är han en enmanskatt, dels så som sagt hans kroniska besvär som inte besvärar honom i dagsläget gör det olämpligt.
Kvar är då ta bort, vilket känns förjävla hjärtlöst och ego och jag typ förväntar mig att folk ska stå och kasta sten på mig för att jag ens tänkt tanken...

Så bara hoppas att han förstår allvaret. Jag vill ju ha kvar min excentriska, knarriga farbror.

Och bara hoppas att han inte drabbas av samma sak som Soda. Det verkar bu ibte vara smittsamt men vem vet inkubationstiden. Jag kollar nojigt på farbror varje kväll och nyser han får jag noja. Han mår dock excellent än, så förhoppningsvis så var det inte smittsamt.

 

[Alexandra_W]

En av mina katter fick leukos. Han mådde skit rent ut sagt. Vinglade runt, ramlade omkull. La sig under bordet och ville inte röra sig och han fick feber. Han blev bättre efter första omgången, mådde bra och var pigg. I hans fall valde jag att ta bort honom efter andra anfallet eftersom sjukdomen var konstaterad. Veterinären sa att de kan leva med det, det är ju ett virus. Finns inget botemedel, men vaccin så mina katter vaccineras nu mot det. Hans brorsa fick det inte.

Det syns ju på blodprov dock så de borde väl ha letat efter det.

Är det sånt där felint leukosvirus du menade btw, FeLV? De testade honom för det och FIV (står det i journalen i alla fall) - negativ för båda.

 

[_husmusen_]

Nej, lilla Sodakatten beklagar verkligen!

 

[athena_arabians]

Beklagar förlusten @Alexandra_W som flera andra här trodde jag att det hade vänt åt rätt håll.

Jag förstår så väl ditt beslut, man måste sätta en gräns när det inte är snällt att försöka längre. Jag är säker på att Soda jagar någonstans där det finns hur mycket byten som helst (och inget regn!).

Vi håller tummar, tassar och tår för gammelfarbror siames också

 

[Alexandra_W]

Tack. Jag känner mig ganska "hemsk" och ego (jag har ju funderat på det här både första febersvängen och den här vändan så det är ju något som jag stött och blött innan idag). Sen så farbror har kronisk njursvikt. Mår oförskämt bra (som jag galghumoristiskt sa häromdagen att enda friska djuret i min ägo just nu är katten som skulle varit död för flera år sen om man får tro veterinärerna) trots att han för många år sen nu fick "ett par" år till på medicinskt foder. Jag tror det är sex år sen nu... Och still going strong, lite smal men i övrigt så hur fräsch som helst rent så. Har FORL dock så kräver regelbunden tandvård och får dra tänder nu och då.

Men njurarna kan ju lägga av imorgon - eller så tänker han leva tio år till och dö av hög ålder vid 20+. Ingen vet. Rent statistiskt är väl oddsen mer för att det sker förr än senare, men de där oddsen skiter han ju i hittills så...

Men det gör att tanken på att "köra över" de där anledningarna och skaffa en kompis (enda andra anledningen för, förutom för herr siames skull, är för att hålla mössen i schack) ligger längre bort än om han vore ung och frisk. Att skaffa en ny katt "bara" som kompis till honom, och så dör han 6 mån senare. (Jag räknar inte med turen att få en av samma kaliber som Soda igen oavsett).

Av samma anledningar är inte omplacering av farbror ett reellt alternativ heller. Dels är han en enmanskatt, dels så som sagt hans kroniska besvär som inte besvärar honom i dagsläget gör det olämpligt.
Kvar är då ta bort, vilket känns förjävla hjärtlöst och ego och jag typ förväntar mig att folk ska stå och kasta sten på mig för att jag ens tänkt tanken...

Så bara hoppas att han förstår allvaret. Jag vill ju ha kvar min excentriska, knarriga farbror.

Och bara hoppas att han inte drabbas av samma sak som Soda. Det verkar bu ibte vara smittsamt men vem vet inkubationstiden. Jag kollar nojigt på farbror varje kväll och nyser han får jag noja. Han mår dock excellent än, så förhoppningsvis så var det inte smittsamt.

Svarar på mitt eget inlägg.

Farbror siames ville inte vara själv. Jag var inställd på det jag skrivit ovan, av de anledningarna jag angav. Men jag är en blödig matte och inte kunde jag ta bort farbror inte. Så jag "gav det ett försök" att hitta ny kompis. Gick lika trögt som sist av samma anledningar som då (hej hunden...), men av en slump ungefär när jag gett upp fick jag kontakt med en uppfödare som hade två hundvana damer.

Så tja... säger en siamesfarbror att han ska ha en ny kompis - då får han en ny kompis. Matte är inte mer hårdhjärtad än så när det kommer till kritan. Men med tanke på de hälsoskäl jag nämnde, så om allt går som det ska får han två nya kompisar. Så har jag åtminstone minskat risken att om X tid sitta med en sällskapskatt som inte vill vara själv...

Så...

S*Ajixmex Zamora aka "Liten". Kanelmaskad siameshona (kastrat). Född nov 2011.
Lånad bild eftersom fröken än gömmer sig i en bokhylla under/bakom akvariet.
Om allt går som det ska den ena av Farbror Siames två nya fruar.

Vad gäller Soda så saknar jag honom fortfarande så det gör ont. Jag har inte fått något svar på obduktionen än, den makroskopiska gav inga svar utan allt såg normalt ut där (det stärker vingelsjuketeorin), och den mikroskopiska delen är inte klar än..

 

[musen21]

Så ledsamt, jag beklagar sorgen. Minns när du skaffade honom, jag skaffade min skrutt strax före. Soda som var så fin också. Hoppas det går bra med nytillskotten. Man kan aldrig ersätta våra pälsklingar men som tur är så kan vi älska flera.

 

[Mia_R]

Hu vilken sorglig läsning, var tveksam till att gilla ett tidigare inlägg för jag var rädd att läsa vidare och att det skulle sluta dåligt. Kan inte hjälpa det men jag ligger och gråter för bådas skull nu. Så mycket sorg, oro och kamp och så allt för kort litet liv.

Jag hoppas det går bra med fröknarna och kram till dig.

 

[Alexandra_W]

Tillägg förresten - svaret på toxoplasmosprovet har inte kommit än. Det har tydligen skickats till Belgien. Kan ju i mitt stilla sinne undra vad fan vitsen är (var) med att ta det? När svaret ändå inte kommer i tid för att vara någon nytta oavsett hur det går. Utan katten är endera död eller frisk när det kommer?

(3 v skulle svarstiden vara. Borde hört ngt nu men inte efterlyst det så kanske kommit senaste dagarna. Men oavsett så tre v är ju meningslöst få svar efter för en katt så sjuk som Soda)

Nya fröken anser jag är livsfarlig och flyr för livet bara hon ser mig och hatar än Y vid blotta åsynen av honom. Jag drömde att Soda kom tillbaka inatt...

 

[Tora]

Svarar på mitt eget inlägg.

Farbror siames ville inte vara själv. Jag var inställd på det jag skrivit ovan, av de anledningarna jag angav. Men jag är en blödig matte och inte kunde jag ta bort farbror inte. Så jag "gav det ett försök" att hitta ny kompis. Gick lika trögt som sist av samma anledningar som då (hej hunden...), men av en slump ungefär när jag gett upp fick jag kontakt med en uppfödare som hade två hundvana damer.

Så tja... säger en siamesfarbror att han ska ha en ny kompis - då får han en ny kompis. Matte är inte mer hårdhjärtad än så när det kommer till kritan. Men med tanke på de hälsoskäl jag nämnde, så om allt går som det ska får han två nya kompisar. Så har jag åtminstone minskat risken att om X tid sitta med en sällskapskatt som inte vill vara själv...

Så...

S*Ajixmex Zamora aka "Liten". Kanelmaskad siameshona (kastrat). Född nov 2011.
Lånad bild eftersom fröken än gömmer sig i en bokhylla under/bakom akvariet.
Om allt går som det ska den ena av Farbror Siames två nya fruar.

Vad gäller Soda så saknar jag honom fortfarande så det gör ont. Jag har inte fått något svar på obduktionen än, den makroskopiska gav inga svar utan allt såg normalt ut där (det stärker vingelsjuketeorin), och den mikroskopiska delen är inte klar än..

Vilken vacker katt (jag som mest är en hundmänniska blev nog lite kär)

Blev det en obduktion ändå?

 

[Alexandra_W]

Vilken vacker katt (jag som mest är en hundmänniska blev nog lite kär)

Blev det en obduktion ändå?

Om man är hundmänniska ska man ha siames! De är som en blandning av hund och katt.

Ja, hemmavets gudomligt snälla vän som är patolog blev så sur när han fick höra hur det gått till kring obduktionslöftet osv att han erbjöd sig att göra den kostnadsfritt.

 

[Tora]

Om man är hundmänniska ska man ha siames! De är som en blandning av hund och katt.

Ja, hemmavets gudomligt snälla vän som är patolog blev så sur när han fick höra hur det gått till kring obduktionslöftet osv att han erbjöd sig att göra den kostnadsfritt.

Kanske blir en sådan nån gång. Måste erkänna att jag blev lite sugen

Men vilken underbar människa

 

[Alexandra_W]

Toxoplamossvaret kom idag, idiotiskt jävla prov som tar två månader att ta svar på. Man kan ju ifrågasätta poängen. Han hade antikroppar mot toxoplasma så han har mött det och klarat av det, men han hade inga "akutantikroppar" så det var inte toxoplasmos. Någon timme senare kom obduktionssvaret. Det var vingelsjuka (bornavirus). Han var chanslös från början, lilla Sodakatten. Jag saknar honom fortfarande, dagligen... Ibland vaknar jag och försöker klappa honom i halvvaket tillstånd, han ska ju ligga där bredvid mig. Brukar inse när istället för mjukt fluff ligger en benig siames bredvid...

I övrigt fanns inte ett enda fel på katten, förutom att han hade en gigantisk hårboll i magsäcken. Som han haft noll problem av, men hur stora hårbollar kan de ha egentligen? 7*3*3 cm (!!) var den...

 

[athena_arabians]

Förstår att mycket revs upp igen när du fick svaret men samtidigt behöver du ju inte fundera längre.

*stor kram*