Sv: Katter i soptunnorna
Hur kan jag ha missat denna tråd?
Så underbar du är!
En jättestor eloge till dig för allt du gjort för Amora och de andra katterna ute! Jag har jobbat på katthem och har även privat hjälpt en del hemlösa eller utsatta katter, så mitt hjärta värms utav människor som du!
Jag tror att Amora kommer fixa sitt mammaskap galant, speciellt nu när hon vet att hon är i trygghet och har er!
Hoppas KKS kan stötta dig att så småningom få hjälpa de andra katterna ute också, hoppas ingen mer är dräktig.
Apropå skeptiska sambos som ändrar sig....
Jag och min sambo flyttade ihop för snart 3 år sedan. Efter ett år gick han med på att skaffa katt ihop, vi köpte två vuxna katter som varit vanvårdade. Frid och fröjd. Tills efter någon månad, då 2 vänner till oss hittade en katt ätandes ur sopor på en öde plats. De kunde inte ta in katten, men köpte mat åt honom, vilken han vräkte i sig, på 30 meters avstånd, han var jätterädd.
Mitt "rädda-katter-hjärta" blödde och efter många, långa diskussioner och svordomar gick sambon med på att okej, hemlösa katten kan få bo i vårt badrum ett par nätter, tills annat hem kan ordnas. Men sur var han.
Eftersom katten var så livrädd, skygg och hungrig och på en öde ö utan hus, var jag orolig för om han ens skulle gå att ha inomhus...
Efter 3 månaders matande och efter att vi till slut fick låna en fälla, så fick vi in honom iaf! Sambon var inte så nöjd med att det satt en fräsande, rädd katt bakom tvättmaskinen, men men.
Andra dagen efter vi fått in katten så satt jag och en kompis i badrummet och försökte locka ut honom från bakom tvättmaskinen hela dagen, utan framgång. Sen åkte vi iväg, sambon kom hem från jobbet, gick in och satte sig i badrummet och pratade lite med katten. Efter bara 10 minuter vågade sig katten fram till sambon, provade lite klapp och kel och gick sen rätt upp i knäet på honom!
Det mms:et han skickade till mig då glömmer jag aldrig...
Sedan den dagen är de två bästisar!
Å då menar jag verkligen bästisar. Jag har aldrig sett på maken.
Det visade sig att katten troligen blivit dumpad därute och han var skadad. Hade vi inte fått in honom hade han nog dött trodde veterinären. Ingen har saknat katten, trots efterlysningar och givetvis blev han kvar här! Sambon som var så SUR över att jag skulle släpa hem en till katt, har hittat sin själsfrände. De två är oskiljaktiga. Katten visade sig snabbt vara tam, rumsren, tokkelig och har definitivt haft ett hem tidigare. Han var bara så himla rädd ute.
Hoppas allt går bra med er fina Amora!
Jag önskar fler människor vore som du! Det är också fint att era barn får ta del utav detta och kan växa upp till lika fina djurvänner.