Känns som om kärleken till barnen är borta

[Ray]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

När jag var barn var det nog. 50-50 av mammorna som var hemma till större delen. Idag känner jag ingen hemma mamma! Känner de som inte jobbar heltid men de är inte så många.
Själv jobbar vi båda heltid. Båda har kvällar och jag har mycket helger oxå. Och häst... Självklart är det skillnad mot min egen uppväxt.
Min mamma jobbade 75% tills jag kunde vara hemma själv efter skolan. Hon hade inga egna fritidsintressen. Bakade, lagade mat, plockade bär, grävde potatis, städade, pyntade, gjorde matsäckar, picknick, myskvällar...
Pappa gjorde inget alls faktiskt. Papporna har ändrats mycket på senaste tretti åren!

Jag och min sambo turas om att hämta och lämna på dagis. Hinna handla brukar kunna vara lite av ett bekymmer och ibland har vi ingen frukt hemma till dagis... Den som hinner städar, den som är hemma gör mat. Baka finns inte på kartan.
Men jag tror inte jag har någon sämre relation till mitt barn för det.

Mammor som hela tiden servar familjen blir ibland bittra över sin lott i livet... Och det är jobbigare att som barn känna att mamma "uppoffrar sig" för min skull för att jag ska få en god matsäck än att ha en torr macka och en glad mamma som ursäktar sig. Det är faktiskt jobbigt att som barn känna sig tacksam! Känna att mina föräldrar gör ALLT för mig...

Att föräldrarna är ointresserade av sina barn tycker jag är ovanligt idag. Tycker snarare att föräldrar är enormt intresserade av sina barn. Men klart det finns undantag.

 

[oz_joj]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

KL
Som lärare kan jag väl kommentera läget lite. Nu har jag jobbat snart 20 år, både i finområde och i beryktad förort och dessemellan. Min första fråga under matsäcksdagar är alltid om någon har glömt matsäck för det händer inte varje gång alls men emellanåt. Vi brukar hinna gå till fritids och fixa för den som glömt, annars delar vi med oss, det gör barnen ändå ofta och byter mat mellan sig. Värre med glömda regnkläder etc för det finns inte alltid att låna. Jag upplever inte att matsäcksslarv blivit vanligare. Ofta känns det som att det är glömt men visst har jag hört versionen om att mamma inte hann eller de hade inget hemma. Har hänt man haft en elev som ofta glömt och då blir man extra på att påminna dagen innan tex mejla förälder, och att själv ta med extra.

 

[frej]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Har inte läst hela tråden, men när jag gick i skolan då GUD var liten så avundades jag verkligen mina klass kamrater då det var varm choklad och mjukbröd, jag fick med mig the och husman hårtbröd ändå var pappa bonde och mamma jobba innom vården

Detta har gjort mig till en riktig bullmamma när det ordnas utflykter för ungarna och jag fyller upp kyl och frys med massa god utflykts mat

Förra veckan skulle mellersta dotter åka skidor och döm om min förvåning när ungen plockade ner i ryggsäcken vatten ett äpple och en banan
Lunch fick det från skolan

Lite hopp ställde jag till yngst dottern
Oboj skulle kokas, en mjukmacka ingen korv kakor och torr kött
Hon kom hem med kakorna allt annat var rensat och även utdelat och bortbytt

 

[stjarnhimmel]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

KL
Ofta känns det som att det är glömt men visst har jag hört versionen om att mamma inte hann eller de hade inget hemma. Har hänt man haft en elev som ofta glömt och då blir man extra på att påminna dagen innan tex mejla förälder, och att själv ta med extra.

Kan ju vara så att det tex är ekonomi som är anledningen. Jag vet vänner som när de var små ofta sa att de hade glömt när det inte fanns mat hemma pga pengar eller när mamma inte mådde bra och därför inte kunde göra matsäck.

 

[stjarnhimmel]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Jag tror du har en förskönad bild av hur det var förut. Jag är född på 70-talet och jag vet familjer som tex hade svårt med ekonomin. Vänner som i vuxen ålder har berättat att de körde med att de hade glömt när något skulle ordnas till skolan tex matsäck. I verkligenheten handlade det ofta om att det inte fanns mat hemma pga pengar eller att föräldrar inte mådde bra och inte hade gjort matsäck etc trots att barnet talade om. Det är ju inte alltid barnen vill säga som det är helller utan försöker skydda föräldrarna.

Min uppfattning är inte att föräldrar inte är engagerade idag. Tvärtom känns det som att kraven på föräldrar är väldigt höga. Jag tror inte alls att folk skaffar barn lättvindigt. Det är ju bara att se många trådar här på forumet- många som funderar kring att skaffa barn.

 

[Brandgul]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

En skillnad som en vän till familjen observerat är att när jag var barn på 70-talet så var föräldrar duktiga på att städa, göra saft, sylt, ha fint i trädgården. Det man då försakade var att umgås med sina barn, de lekte inte med barnen så som många föräldrar gör idag. Det finns iochförsig många föräldrar idag som är väldigt upptagna med egentid, de ska träna och hinna umgås med sina vänner.
På mitt barns dagis ska barnen ha med sig matsäck (lunch) en dag i veckan, jag har hört från mer än en annan förälder att det är en sak som skulle fått dem att välja annan förskola.

Jag har två sådana kvinnor på mitt jobb som jämt sitter och skryter om hur duktiga de var. Hur de jobbade halvtid för att kunna serva familjen hela tiden osv osv. Okej. båda har varit utbrända och de käkar antidepressiva medel. Jag är inte ett dugg imponerad.

Jag jobbar själv deltid för att hinna och orka med. Jag kan själv fixa födelsedagskalas och baka för 60 personer. Jag kan fara runt som en virvelvind hemma och jag kan både safta och sylta. Men inte 365 dagar per år. Ibland bara är vi. Även om hemmet inte är perfekt och barnen borde ha badat igår. Och jag tror och hoppas att det är så föräldrar är som mest idag. Lite både och.

 

[oz_joj]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Kan ju vara så att det tex är ekonomi som är anledningen. Jag vet vänner som när de var små ofta sa att de hade glömt när det inte fanns mat hemma pga pengar eller när mamma inte mådde bra och därför inte kunde göra matsäck.

naturligtvis kan det vara så, i det senaste fallet av ofta glömd var det dock ej så, högfungerande höginkomsttagare med dyra semestervanor.

 

[Kattennizze]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Sen kan det vara så att alla inte har råd med matsäckar och extrautgifter.
Skolan bör och ska stå för matsäck på utflykter så problemet inte uppstår.

Så är det. I vår kommun får inget kosta just pga detta, inte ens frukt får barnen ta med sig. Lite larvigt kan jag tycka ibland men då har jag råd med frukt till mina barn vilket faktiskt inte alla har.

 

[SusieQ]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Jag fick barn i december -12 och upplever att många (inte alla) föräldrar i min ålder, har blivit curlade av sina föräldrar och blivit på tok för bekväma för att serva ett barn med allt de behöver. allt ska lösas på snabbaste och enklaste sätt, köp mat och hjälp, barn ska in på dagis/dagmamma så de inte är i vägen hemma.
Barn är ju något man "ska ha", men ta hand om dem... njaeeä, det är ju jobbigt.
Har själv funderat en del på varför vissa överhuvudtaget skaffat barn och om de verkligen är så korkade att de trodde att det inte skulle innebära jobb (eller kosta pengar heller för den delen).

 

[SusieQ]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Jag har två sådana kvinnor på mitt jobb som jämt sitter och skryter om hur duktiga de var. Hur de jobbade halvtid för att kunna serva familjen hela tiden osv osv. Okej. båda har varit utbrända och de käkar antidepressiva medel. Jag är inte ett dugg imponerad.

Jag jobbar själv deltid för att hinna och orka med. Jag kan själv fixa födelsedagskalas och baka för 60 personer. Jag kan fara runt som en virvelvind hemma och jag kan både safta och sylta. Men inte 365 dagar per år. Ibland bara är vi. Även om hemmet inte är perfekt och barnen borde ha badat igår. Och jag tror och hoppas att det är så föräldrar är som mest idag. Lite både och.

Sånna är vi, man måste ju inte vara perfekt jämt, men för den skulle betyder ju inte det att man på något sätt är en sämre förälder.
När vi nu börjat med dagis imponerade Linnéa på dagispersonalen genom att vara extrem trygg, inskolning var i princip onödig, även om vi gick igenom den. Hon har varit exemplarisk sedan dag ett.

 

[No1]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Kan någon ge mig ett vettigt svar?!
Eller är det såhär det faktiskt är?

Jag har ett brett nätverk inom bla offentliga sektorn och få frekvent input från lärare, handläggare fk/socialtjänst, sjukvård/psykiatri/barnpsykiatri, kuratorer etc och det verkar som att barnen som far illa pga sina föräldrar ökar markant för varje år.
Det beror troligen inte på att kärleken är borta utan på föräldrarnas tillkortakommanden (stress/tidsbrist/ointresse/felprioriteringar/värderingar).
Kärleken blir "hård".

http://www.dn.se/sthlm/vi-ser-fler-foraldrar-som-slar-sina-barn/

 

[No1]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Jag har ett brett nätverk inom bla offentliga sektorn och få frekvent input från lärare, handläggare fk/socialtjänst, sjukvård/psykiatri/barnpsykiatri, kuratorer etc och det verkar som att barnen som far illa pga sina föräldrar ökar markant för varje år.
Det beror troligen inte på att kärleken är borta utan på föräldrarnas tillkortakommanden (stress/tidsbrist/ointresse/felprioriteringar/värderingar).
Kärleken blir "hård".

http://www.dn.se/sthlm/vi-ser-fler-foraldrar-som-slar-sina-barn/

http://www.dn.se/sthlm/anmalningar-om-barn-som-far-illa-okar/

 

[vallhund]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

KL

Få se nu, mina föräldrar var födda på 10/20 talet, båda arbetade heltid o ingen av dem kunde laga mat.
Min son är född på 70 talet, jag kunde vare sig sylta eller safta, laga mat lärde jag mig långt senare. Arbetade heltid, liksom fadern. Vi delade rakt av på föräldraledigheten, dvs 3 månader var.

Betyder det att mina föräldrar inte älskade mig? Betyder det att jag inte skulle älska min son? Naturligtvis inte.

Långt innan jag föddes var var det lyx att kunna vara hemma med sina barn.

 

[Sar]

Sv: Känns som om kärleken till barnen är borta

Jag tycker att var och varannan idrott kräver en hel del ideellt arbete av föräldrarna. Det ska bakas kakor och göras mackor till olika matcher (många gånger för att dra in pengar till "A-lagen" i föreningen) och med flera barn så har jag full förståelse för att det kan missas att skicka med en matsäck till skolan. Det har tack och lov inte hänt oss ännu men jag vet att mina barn delat med sig till de som inte fått med sig en matsäck och jag hoppas att mina barn får dela med något annat barn om vi av någon anledning missat. Sedan finns det säkert de som har dålig ekonomi och helt enkelt är ekonomiskt dränerade när det gäller matsäcksmat. Nu ska ju allt ingå i skolan så att matsäckskulturen fortfarande lever där är lite förvånande. Hos oss ska det också skickas med åtminstone en frukt varje dag och där kan jag ärligt säga att vi lätt hade kunnat lämnat ett ekonomiskt bidrag istället för att ha kris därhemma då vi plötsligt inser att fruktskålen är tom..... (morötter är tack och lov ett godtagbart alternativ!).