stjarnfrugt
Trådstartare
Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?
*kl
Tack för alla ytterligare svar i tråden, trots att jag redan tackat nej till jobbet
Ang att riktig kärlek håller oavsett tror jag inte riktigt på, inte i detta skede. Hade vi hunnit vara tillsammans lite längre och varit mer ihopkittade så visst. Men efter 4 månader tror jag faktiskt att den täta kontakten är den viktiga. Det är ju rätt svårt att lära känna någon på djupet om man bara får ses 6-8 ggr/år Det är snarare något jag kan stå ut med förutsatt att man 1 redan känner sig säkra på varandra 2 vet att det är begränsad tid. Så jag (vi) kom fram till att det bästa för oss är att jag skjuter på flytten så att vi får mer tid ihop, och sedan flyttar när nästa chans dyker upp. Förhoppningsvis om ett år. Då klarar vi distansförhållandet vi måste ha tills pojkvännen fått jobb och kan flytta, vilket kanske också tar ytterligare ett år.
Så, nu måste jag blicka framåt och tro att det håller mellan oss. Visst är jag rädd att det inte gör det, men inte pga förhållandet i sig utan mer för att det står så mkt på spel om det tar slut nu. Men jag måste försöka låta bli att tänka så. samma sak att jag inte kan gå runt och älta mitt beslut. Jag måste se det som att detta var vad det blev och nu kör jag på det.
Hade det inte funnits rimliga utsikter att en ny chans kommer ganska snart, då hade jag tagit jobbet oavsett. Men nu kändes det som att jag kan få ha både hemflytt, jobb och pojkvän kvar men då fick jag skjuta på det lite istället.
*kl
Tack för alla ytterligare svar i tråden, trots att jag redan tackat nej till jobbet
Ang att riktig kärlek håller oavsett tror jag inte riktigt på, inte i detta skede. Hade vi hunnit vara tillsammans lite längre och varit mer ihopkittade så visst. Men efter 4 månader tror jag faktiskt att den täta kontakten är den viktiga. Det är ju rätt svårt att lära känna någon på djupet om man bara får ses 6-8 ggr/år Det är snarare något jag kan stå ut med förutsatt att man 1 redan känner sig säkra på varandra 2 vet att det är begränsad tid. Så jag (vi) kom fram till att det bästa för oss är att jag skjuter på flytten så att vi får mer tid ihop, och sedan flyttar när nästa chans dyker upp. Förhoppningsvis om ett år. Då klarar vi distansförhållandet vi måste ha tills pojkvännen fått jobb och kan flytta, vilket kanske också tar ytterligare ett år.
Så, nu måste jag blicka framåt och tro att det håller mellan oss. Visst är jag rädd att det inte gör det, men inte pga förhållandet i sig utan mer för att det står så mkt på spel om det tar slut nu. Men jag måste försöka låta bli att tänka så. samma sak att jag inte kan gå runt och älta mitt beslut. Jag måste se det som att detta var vad det blev och nu kör jag på det.
Hade det inte funnits rimliga utsikter att en ny chans kommer ganska snart, då hade jag tagit jobbet oavsett. Men nu kändes det som att jag kan få ha både hemflytt, jobb och pojkvän kvar men då fick jag skjuta på det lite istället.