Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

[Lavinia]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Hej!

Jag tror du behöver bestämma dig för vad DU prioriterar för dig själv. Inte vad som är viktigt för hästen eller pojkvännen, utan för dig. Vad är viktigt NU, inte om något/några år.

Någon som brukar hjälpa mig är att skriva ner alla för och nackdelar på papper. Vad är fördelarna med nuvarande jobbet, nya jobbet? Vad är fördel om du stannar eller flyttar? Vilka av dessa saker är viktigast för dig?

Försök se det ur olika synvinklar, tex brukar 6 tänkande hattar hjälpa mig, förklaring till dessa finns här: http://www.mindtools.com/pages/article/newTED_07.htm

Lycka till med ditt beslut, även om jag faktiskt tror att du redan bestämt dig. Blir kul att se om jag får rätt i vad jag tror du väljer.

/Lavinia, kommer lämna sitt hemska nuvarandejobb för ett med fler timmar, mer betalt och mycket mer utvecklingsmöjligheter, men jag behöver inte flytta!

 

[Skogstrollet]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

*TS*

Kompromissa?
Flytta till närmsta storstad till "hemåt", lättare att få bra stall, lättare möjligheter för dig och din pojkvän att resa och ändå nära familjen? Under de 2-3 år som pojkvännen vill bo kvar.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Tack för ditt svar Ska jag vara ärlig förstod jag inte så mkt av six thinking hats

Jag har däremot gjort en liten lista över hur jag spontant känner, med det första som dyker upp i huvudet.

Flytta:

+

Jobbet känns mer intressant.
Närmare släkten, får en mindre stressad relation där vi kan umgås oftare
Kan ta upp engagemanget i vårt "familjeföretag"

-

Svårt att hålla ihop förhållandet på distans/större risk att det tar slut
Lite osmidigare med hästägandet

Stanna:

+

Gynnar kärleken/kortar av eventuellt distansförhållande
Bekvämt med hästen
Mer tid att förbereda sig för att flytta (hinner även ta del av fördelarna av att bo "centralt" i landet under lite längre tid. Dvs få uppleva hur det är att ha bra träningsmöjligheter osv med hästen nu när jag väl haft möjlighet att köpa häst)

-

Jobbet känns trist
Större risker om det ändå skulle ta slut med pojkvännen
Obestämt tid tills jag kan flytta hemåt

 

[stjarnfrugt]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Nej, ska jag ändå göra mig omaket att flytta själv och hästen så kan jag lika gärna dra hela lasset på en gång. Jag tackade nej till ett jobb i grannkommunen tidigare i somras just pga detta. Här har jag ändå skapat mig ett liv med vänner osv, och hemma har jag det redan. Jag är inte sugen på att börja om på noll igen i en helt okänd stad, speciellt inte om det bara är i väntan på bättre tider...

Ska man tänka att man flyttar så man bor mittemellan så är det ändå tal om 40-50 mil till vardera håll. Alldeles för långt ändå för att få nåt vettigt ut av det.

 

[Lavinia]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Hej!

Vitsen med hattarna är att man tar en aspekt i taget.
Du tar ett val i taget, först stanna och sen flytta och går igenom varje hatt för båda alternativen.
Du kollar först vad du har för info nu, reel info, verklig "data". Sånt du kan ta på.
Sen byter du hatt och använder din intuition istället, går på känsla, hur känns det?
Sen tar du alla dåliga saker med beslutet, vad kan gå fel, vad är dåligt med detta beslut.
Sen samma för alla bra saker, vad som kan bli bättre med beslutet.
Sen kollar du om du har några alternativ du missat, tänk utanför lådan, kan du lämna hästen på foder, kan ni bo i mitten, såna saker.
Sista hatten är nog inte helt applicerbar i ditt fall.

För mig har det hjälpt mycket att dela upp känslor och fakta och faktiskt se på varje enskilt beslut skilt från det andra. Dvs inte ställa dom så mycket "mot" varandra utan mer mot "sig själva". Vad är bra/dålig med det ena eller det andra..

Lycka till med beslutet! Jag hade ju ett lätt ett, eftersom jag inte inte trivs alls på nuvarande jobb och kommer hamna på ett såå mycket bättre ställe. Mindre fritid mot mer utvecklande jobb var enkelt för mig.

/Lavinia

 

[Kamomilla]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

En tanke från min horisont.

De äldre i din släkt blir inte yngre, lever de ens om 2-4 år när nästa jobbchans ev kommer?

Om nästa jobbchans kommer om 2-4 år och det har tagit slut med pojkvännen och de äldre hunnit dö, hur känns det då?

Om du flyttar upp nu och umgås mer med dina släktingar och långpendlar några år. Om det skulle ta slut med pojkvännen under denna tiden, hur känns det då?

Vilket av altenativen känns värst?

Sen funderar jag på om förhållandet inte klarar av distans under några år, hur skulle det då ha klarat av slitningarna under ev småbarnsår. Klarar ni distansdelen så kommer ni komma stärkta ur det och veta att ni klarar av att ha det slitigt en begränsad period.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Det som gör att jag tvekar är frågan hur mkt jag kommer att ångra mig om jag inte "hinner hem" medan äldre släktingarna finns i livet. Givetvis kommer det kännas hemskt, men min mor sa senast idag att "folk kan lika gärna dö imorgon, man måste acceptera att man lever ett vuxet liv och inte bor hemma hos sina föräldrar, man hälsar på när man kan och mer kan man inte göra". Det känns iofs klokt, men känslomässigt är det ändå jobbigt att inte veta när nästa chans kommer.

Förutsatt att det känns som det gör nu i mitt förhållande så skulle det kännas bittert om det tog slut pga en flytt. Jag är inte den som har någon bara för att, snarare tvärtom, och jag älskar verkligen min pojkvän. Han är den första jag känt att det klickat med på riktigt i vuxen ålder, där vi bara har en sådan kemi att allt funkar även om vi inte har några likheter. Han har ett sätt att vara som gör mig mindre deprimerad än jag vanligtvis är, bara för att han utstrålar så mkt positiv energi. Att han dessutom inte tycker att det är betungande att jag är som jag är känns ofattbart. Kanske låter det löjligt men om det är någon gång det känns som att det kanske var mannen i livet man träffat så är det med honom. Men hur saker och ting blir framöver vet ingen, men i dagsläget är det nog det bästa jag haft och den relation jag mått bäst i.

Vilket av dessa scenarion som känns värst - att släktingar hinner gå bort eller att det tar slut med pojkvännen - det vet jag inte och det är en sak som gör detta så väldigt svårt. Båda känns lika tunga.

Vi kommer inte att få barn. Jag har varit rak med det redan på den tiden vi bara var vänner, ändrar han sig för det bli en fråga den dagen vad vi gör men jag kommer aldrig att få barn. Så den slitningen behöver vi inte träna på, och det är ju hur som haver ganska sällan man ställs i det läget att man ska börja träna på slitningar redan efter 4 månader?
Vi är båda medvetna om att det kommer en tid som vi måste leva på distans eftersom det inte någonsin kommer bli så bra läge att båda får jobb samtidigt. Däremot är det skillnad på 1 år eller 2-3 under de förhållanden som råder med skiftjobb, hästägande osv som försvårar... sedan är det ju lite bättre läge om man varit ihop så pass länge att man vet mer om sin relation än man vet efter 4 månader, när man måste ta sig an den prövningen.

 

[Sar]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Jag säger ju fortfarande flytta!

Har du kommit närmare något slags beslut?

 

[stjarnfrugt]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Det lutar mot att jag stannar och hoppas på att nån säger upp sig nästa år. Mkt pga att det är enklare att stanna ett tag till än att flytta nu och inte vara säker på att det är bäst. Jag kommer inte tillbaka hit igen när jag väl stuckit. Inte minst för ridningens del tycker jag det är skönt att ha landslagstränare tillgängliga på gården var och varannan vecka, hemmavid får jag vara glad om jag kan träna en gång i månaden för nån högre utbildad.
Men isåfall blir det mer uttalat att jag stannar här i väntan på, mest gör jag det för att korta det eventuella distansförhållandet så att det iaf känns rimligt att det ska fungera. En sa upp sig förra våren men då hade jag precis skrivit på för mitt nuvarande jobb så jag sökte inte. Samt att en sagt upp sig nu. Ska man följa statistiken och hålla tummen kanske det är max två år bort, men det vet ju ingen. Det jag däremot känner med säkerhet är att det inte kommer att hålla med pojkvännen om jag flyttar nu.

Jag har sagt åt pojkvännen att isåfall kommer jag söka nästa gång, oavsett det blir om ett halvår eller år. För jag har inte råd och tid att gå miste om fler chanser. Det kommer då att vara ett annat läge mellan oss om vi varit ihop längre så man har lite bättre framtidsprognos samt att han isåfall också får fundera på om han måste bo här i 2-3 år prompt. Att han säger så idag förstår jag, jag hade inte heller varit sugen på att säga upp ett jobb med bra värde för någon jag förvisso känner men bara varit ihop med i 4 månader. Han har ju inte den dragningen till norrland som jag har så han har ju ingen annan anledning än kärleken att flytta för, som väger upp det karriärsmässiga tappet han känner att det vore.
Kanske kan jag åka hem lite oftare nu när jag fått medryttare som verkar fungera, och på så vis kunna umgås mer med släktingarna tills jag kan flytta hem på riktigt. så som jag gjort tidigare, men som blivit mer sällan pga hästköpet i vintras.

Men nej, jag har inte bestämt mig. Imorgon ska jag dock meddela

 

[stjarnfrugt]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Jag tackade nej till jobbet. Det känns förjävligt men det är väl bara hoppas på en ny chans inom ett år. Eller att förhållandet med pojkvännen fortsätter vara så bra att det är värt att vänta... men nej, bra känns det inte. Men det hade ju inget gjort.

 

[Lavinia]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Hej!

Jag tror du gjorde rätt, utifrån vad du skrivit här.

Det har hela tiden låtit lite som om du inte varit helt intresserad av att flytta, alltför mycket tycks ha hållit dig kvar.

Se det såhär: Just nu är ditt liv ganska bra där du är. Du har en underbar kille och bra möjligheter att ha häst på dina egna villkor. Jobbet kanske inte är jättehäftigt, men det kommer fler chanser. Förhoppningsvis kommer nästa chans när du är mer redo att ta den.

Det är inget att gräma sig över, ibland får man ta jobbiga beslut och hoppas på det bästa.

/Lavinia

 

[Skogstrollet]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Nej, ska jag ändå göra mig omaket att flytta själv och hästen så kan jag lika gärna dra hela lasset på en gång. Jag tackade nej till ett jobb i grannkommunen tidigare i somras just pga detta. Här har jag ändå skapat mig ett liv med vänner osv, och hemma har jag det redan. Jag är inte sugen på att börja om på noll igen i en helt okänd stad, speciellt inte om det bara är i väntan på bättre tider...

Ska man tänka att man flyttar så man bor mittemellan så är det ändå tal om 40-50 mil till vardera håll. Alldeles för långt ändå för att få nåt vettigt ut av det.

Fast jag skrev inte mittemellan utan "närmsta storstad hemåt".
Dvs på sånt avstånd att du kan hålla tät kontakt med familj men ändå underlätta ev. resande och hitta ett större stall som kan erbjuda det du vill ha.

Nu har du ju beslutat dig men ville bara klargöra missförståndet.

 

[diabla]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Jag har ett dilemma, som kanske anses av många som ett lyxproblem. Men för att göra historien någorlunda kort:

För 5 år sedan flyttade jag 100 mil för att få pröva mina vingar och se nåt nytt. Jag har i drygt 4 år periodvis längtat hem så mkt att det gjort ont, men jag har tackvare skiftarbete och distansstudier kunnat åka hem ganska ofta till familj, släkt och vänner. Flytt har inte blivit av pga att det alltid kommit saker i vägen, tex motsträvig fd sambo, nytt jobb eller avsaknad av jobb på hemmaplan.

Jag har nu sedan drygt 1 år fast jobb med bra lön, men som jag dessvärre inte trivs jättebra på pga organisatoriska anledningar. Jag har köpt häst som jag har i ett superbra stall med alla möjligheter jag alltid velat ha, vilket är svårt att hitta liknande av hemikring. Jag har sedan 3 månader en ny pojkvän som det känns helt underbart bra med.

För ett par veckor sedan blir jag kontaktad av en kontakt jag har på ett företag på hemmaplan. En där har sagt upp sig och jag blir ombedd att söka tjänsten. Det är ett liknande jobb som det jag har nu, men lite mer varierande och med en bra plan för att introducera nyanställda (vilket min nuvarande AG inte har och det är en stor anledning till att jag inte trivs så bra).
Tjänsten ska tillsättas snarast men är nog förhandlingsbar till åtminstone vintern om jag har tur. Jag har förklarat att jag pga uppsägningstid, bostad, pojkvän och häst inte kan flytta hur snabbt som helst. Jag måste ordna bostad åt både mig och hästen vilket kan ta tid. Jag har trots det blivit ombedd att söka om inte annat bara för att bli intervjuad och se vad det leder till.

Så, ena delen av mig ser en stor möjlighet att komma nära släkt och familj. Mina släktingar börjar bli gamla och jag har av naturliga skäl inte så lång tid kvar med dem. Det hade varit skönt att kunna umgås med dem mer regelbundet än 3-4 ggr/år och att dessutom slippa ha ett pressat tidsschema varje gång jag är hemåt då jag bara har 1 vecka där åt gången och det är stora avstånd för att hinna hälsa på alla.

Jobbet i sig tror jag är lite roligare än det jag har nu men inget är ju en garanti. Jag vet ju dock hur jag trivs nu och det är inte super. Lönen är likvärdig så den har inte någon avgörande betydelse.

Min pojkvän är såklart inte överlycklig. Vi har känt varandra i drygt 1 år men bara varit ett par i 3 månader. Är ju inte en hit att ha 100 mil till varandra efter så kort tid. Jag vet inte hur pass vi kommer att klara att bara kunna ses var 6e vecka på obestämd tid. Det känns för tidigt för att vara tal om att han ska flytta efter mig men samtidigt så hur ska man veta det när man haft så lite tid ihop?

Jag vet inte alls hur jag ska tänka. Inget känns självklart att göra. Jag vill dels hemåt men dels vill jag ha mer tid med min pojkvän samt kunna njuta av enkelheten i hästägandet såsom jag har det just nu. Det känns som att jag har pojkvännen i ena vågskålen och familj och släkt i den andra. Det är svårt att värdera dem mot varandra...

Det är inget lyxproblem det är ett seriöst allvarligt val som du står inför.

lyssna nu riktigt noga..... ÅKK HEM TILL DIN FAMILJ!!

jag har flyttat till Australien för att bo med min sambo. vi har varit tillsammans i 6 år. det är det största misstaget jag gjort i hela mitt liv. jag ångrar det varje dag men ju längre tiden desto starkare och bättre blir mitt förhållande med min pojkvänn och jag känner att jag inte kan göra slut. jag älskar honom så sjukt mycket och vi har ett underbart förhållande. Men jag saknar min familj och älskade sverige så mycket så att det gör fysiskt ont i min kropp när jag tänker på det. jag gråter nästan varje dag. sätt dej själv inte i samma situation som jag. flytta hem till din familj nu!

 

[krocket]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Det är inget lyxproblem det är ett seriöst allvarligt val som du står inför.

lyssna nu riktigt noga..... ÅKK HEM TILL DIN FAMILJ!!

jag har flyttat till Australien för att bo med min sambo. vi har varit tillsammans i 6 år. det är det största misstaget jag gjort i hela mitt liv. jag ångrar det varje dag men ju längre tiden desto starkare och bättre blir mitt förhållande med min pojkvänn och jag känner att jag inte kan göra slut. jag älskar honom så sjukt mycket och vi har ett underbart förhållande. Men jag saknar min familj och älskade sverige så mycket så att det gör fysiskt ont i min kropp när jag tänker på det. jag gråter nästan varje dag. sätt dej själv inte i samma situation som jag. flytta hem till din familj nu!

Får jag fråga vad det är som gör att du längtar hem så mycket egentligen? Undrar nyfiket eftersom jag flyttat till Nya Zeeland och inte ångrar mig. Visst har jag gått igenom stadier av "hemlängtan" och mellan varven kommit på mig själv med att nästan glorifiera Sverige, men sen läser man lite här och nyktrar till.

Skickar en cyberkram över Tasmanska havet och hoppas verkligen att du kan komma till ro och trivas med tillvaron.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Jag har två svar på detta.
Som stärker vilket val du än har gjort.

Distansförhållanden är vanliga, fungerar bra och kan inte förstöra en stark kärlek.

Det är en partner som man kommer att dela livet med på lång sikt.
Så att prioritera ett bra förhållande är det som räknas om 10-20 år.

 

[Inte_Ung]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Att det är så för dig betyder inte alls att det blir så för andra.
Det är många på det här forumet som bor utomlands med partner och familj och trivs utmärkt med det.
För egen del så har jag just flyttat ca 20 mil bort från mina större barn för att bo med min sambo på hans fädernegård som han vill ta över.

 

[Ottilia]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Flytta, om kärleken är värd att behålla så kommer det att fungera. Om du är olycklig och stannar p.g.a. någon annan så är det sådan stor risk att man långt inne i sig håller en liten bitterhet eller agg för att personen i fråga hindrade (direkt eller indirekt) en från att göra det man egentligen ville.

Jag träffade min (vad jag tror är) livs kärlek 3 månader innan jag flyttade till usa för ett år. Vi blev ihop en månad innan jag åkte och tänkte som så att går det så går det. Går det inte så var det inte meningen. Och jag ville nästan ge upp mitt stipendie och stanna hemma för hans skull men jag är glad att jag inte gjorde det. Nu är vi fortfarande tillsammans trots att alla sa att det inte skulle hålla. Vill du flytta hem så gör det, man kan klara av distans ett tag, och då får du känna efter om du vill bo kvar hemma och han får känna efter om han kan tänka sig att flytta till dig. Försitt inte chansen för som sagt, är han värd att behålla så kommer det att gå. Bara ni kan kommunicera och prata kring ditt beslut, om varför, hur ni båda känner o.s.v.

 

[diabla]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Får jag fråga vad det är som gör att du längtar hem så mycket egentligen? Undrar nyfiket eftersom jag flyttat till Nya Zeeland och inte ångrar mig. Visst har jag gått igenom stadier av "hemlängtan" och mellan varven kommit på mig själv med att nästan glorifiera Sverige, men sen läser man lite här och nyktrar till.

Skickar en cyberkram över Tasmanska havet och hoppas verkligen att du kan komma till ro och trivas med tillvaron.

Tack

Det är mycket jag saknar. detta kommer bli långt.

först och främst min familj och mina nära vänner. att ha relation på skype är inte kul. att liksom inte kunna åka hem till mamma och pappa och äta middag när som helst utan att allt måste vara planerat 3 månader i förväg och man träffas bara på semestern.

jag bor i en storstad här och det är ungefär 1 h till närmaste riktiga stall så jag kan inte ha häst vilket är något som gör mig väldigt ledsen. hade häst i sverige så tänker tillbaka på hur bra det var då och tänker på vad jag kunde ha om jag bodde i sverige. blir ledsen av att kolla på bukefalos och alla som har det så lätt i hästsverige så jag kollar inte ens på hästgrejerna här på forumet för då börjar jag seriöst gråta.

jag saknar att bo i mitt hemland där jag växt upp och man vet allt. man vet alla traditioner och historia, och saker som hände för 10 år sedan. och bara att kunna små saker som när folk pratar om barnprogram som de såg när de var små så har man ingen aning om vad de pratar om. det är väll att man känner sig utanför.

det är också att jag tänker på att hur det kommer bli när jag har barn och jag vill att de ska vara nära mina föräldrar och deras kusiner. dagis och skola och allt är ju så billigt GRATIS i sverige, här kostar det en månadslön per dag typ. plus att det finns så mycket droger här som alla ungdomar tar. jätte hemskt.

sen saknar jag sverige med alla traditioner som finns och högtider som firas, jul, midsommar, kräftskiva, lucia etc. som inte finns här. kulturlöst land!

och Skogen! älskade underbara sverige skogen! här finns bara bush, liksom buskar som växer jätte tätt som man inte kan ta sig igenom eller så finns det regn skog. visst exotiskt och roligt de första åren men sen så börjar man sakna riktigt skog.

saknar också känslan i Sverige när man går ut och går i skogen eller är i stallet eller badar i havet och man behöver inte vara rädd, här behöver man seriöst alltid vara på sin vakt. när man badar finns det hajar, krokodiler och jellyfish som kan döda en. när man är på landet finns spindlar och ormar. visst det finns farlig orm i Sverige men det är inte som här där det finns tusentals.

åhh.. som tur är ska jag hem på semester i jul! längtar! bara 62 dagar kvar

 

[diabla]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Att det är så för dig betyder inte alls att det blir så för andra.
Det är många på det här forumet som bor utomlands med partner och familj och trivs utmärkt med det.
För egen del så har jag just flyttat ca 20 mil bort från mina större barn för att bo med min sambo på hans fädernegård som han vill ta över.

för att det funkar för andra betyder inte att det funkar för alla.

nu är ju 20 mil inte samma som att bo i det landet som ligger näst längst bort från Sverige men förstår din poäng.

 

[krocket]

Sv: Kan man väga familj/släkt mot sin partner?

Tack

Det är mycket jag saknar. detta kommer bli långt.

först och främst min familj och mina nära vänner. att ha relation på skype är inte kul. att liksom inte kunna åka hem till mamma och pappa och äta middag när som helst utan att allt måste vara planerat 3 månader i förväg och man träffas bara på semestern.

jag bor i en storstad här och det är ungefär 1 h till närmaste riktiga stall så jag kan inte ha häst vilket är något som gör mig väldigt ledsen. hade häst i sverige så tänker tillbaka på hur bra det var då och tänker på vad jag kunde ha om jag bodde i sverige. blir ledsen av att kolla på bukefalos och alla som har det så lätt i hästsverige så jag kollar inte ens på hästgrejerna här på forumet för då börjar jag seriöst gråta.

jag saknar att bo i mitt hemland där jag växt upp och man vet allt. man vet alla traditioner och historia, och saker som hände för 10 år sedan. och bara att kunna små saker som när folk pratar om barnprogram som de såg när de var små så har man ingen aning om vad de pratar om. det är väll att man känner sig utanför.

det är också att jag tänker på att hur det kommer bli när jag har barn och jag vill att de ska vara nära mina föräldrar och deras kusiner. dagis och skola och allt är ju så billigt GRATIS i sverige, här kostar det en månadslön per dag typ. plus att det finns så mycket droger här som alla ungdomar tar. jätte hemskt.

sen saknar jag sverige med alla traditioner som finns och högtider som firas, jul, midsommar, kräftskiva, lucia etc. som inte finns här. kulturlöst land!

och Skogen! älskade underbara sverige skogen! här finns bara bush, liksom buskar som växer jätte tätt som man inte kan ta sig igenom eller så finns det regn skog. visst exotiskt och roligt de första åren men sen så börjar man sakna riktigt skog.

saknar också känslan i Sverige när man går ut och går i skogen eller är i stallet eller badar i havet och man behöver inte vara rädd, här behöver man seriöst alltid vara på sin vakt. när man badar finns det hajar, krokodiler och jellyfish som kan döda en. när man är på landet finns spindlar och ormar. visst det finns farlig orm i Sverige men det är inte som här där det finns tusentals.

åhh.. som tur är ska jag hem på semester i jul! längtar! bara 62 dagar kvar

Jag förstår verkligen inte vad du gör i Australien alls. Flytta hem med det bums.