stjarnfrugt
Trådstartare
Jag har ett dilemma, som kanske anses av många som ett lyxproblem. Men för att göra historien någorlunda kort:
För 5 år sedan flyttade jag 100 mil för att få pröva mina vingar och se nåt nytt. Jag har i drygt 4 år periodvis längtat hem så mkt att det gjort ont, men jag har tackvare skiftarbete och distansstudier kunnat åka hem ganska ofta till familj, släkt och vänner. Flytt har inte blivit av pga att det alltid kommit saker i vägen, tex motsträvig fd sambo, nytt jobb eller avsaknad av jobb på hemmaplan.
Jag har nu sedan drygt 1 år fast jobb med bra lön, men som jag dessvärre inte trivs jättebra på pga organisatoriska anledningar. Jag har köpt häst som jag har i ett superbra stall med alla möjligheter jag alltid velat ha, vilket är svårt att hitta liknande av hemikring. Jag har sedan 3 månader en ny pojkvän som det känns helt underbart bra med.
För ett par veckor sedan blir jag kontaktad av en kontakt jag har på ett företag på hemmaplan. En där har sagt upp sig och jag blir ombedd att söka tjänsten. Det är ett liknande jobb som det jag har nu, men lite mer varierande och med en bra plan för att introducera nyanställda (vilket min nuvarande AG inte har och det är en stor anledning till att jag inte trivs så bra).
Tjänsten ska tillsättas snarast men är nog förhandlingsbar till åtminstone vintern om jag har tur. Jag har förklarat att jag pga uppsägningstid, bostad, pojkvän och häst inte kan flytta hur snabbt som helst. Jag måste ordna bostad åt både mig och hästen vilket kan ta tid. Jag har trots det blivit ombedd att söka om inte annat bara för att bli intervjuad och se vad det leder till.
Så, ena delen av mig ser en stor möjlighet att komma nära släkt och familj. Mina släktingar börjar bli gamla och jag har av naturliga skäl inte så lång tid kvar med dem. Det hade varit skönt att kunna umgås med dem mer regelbundet än 3-4 ggr/år och att dessutom slippa ha ett pressat tidsschema varje gång jag är hemåt då jag bara har 1 vecka där åt gången och det är stora avstånd för att hinna hälsa på alla.
Jobbet i sig tror jag är lite roligare än det jag har nu men inget är ju en garanti. Jag vet ju dock hur jag trivs nu och det är inte super. Lönen är likvärdig så den har inte någon avgörande betydelse.
Min pojkvän är såklart inte överlycklig. Vi har känt varandra i drygt 1 år men bara varit ett par i 3 månader. Är ju inte en hit att ha 100 mil till varandra efter så kort tid. Jag vet inte hur pass vi kommer att klara att bara kunna ses var 6e vecka på obestämd tid. Det känns för tidigt för att vara tal om att han ska flytta efter mig men samtidigt så hur ska man veta det när man haft så lite tid ihop?
Jag vet inte alls hur jag ska tänka. Inget känns självklart att göra. Jag vill dels hemåt men dels vill jag ha mer tid med min pojkvän samt kunna njuta av enkelheten i hästägandet såsom jag har det just nu. Det känns som att jag har pojkvännen i ena vågskålen och familj och släkt i den andra. Det är svårt att värdera dem mot varandra...
För 5 år sedan flyttade jag 100 mil för att få pröva mina vingar och se nåt nytt. Jag har i drygt 4 år periodvis längtat hem så mkt att det gjort ont, men jag har tackvare skiftarbete och distansstudier kunnat åka hem ganska ofta till familj, släkt och vänner. Flytt har inte blivit av pga att det alltid kommit saker i vägen, tex motsträvig fd sambo, nytt jobb eller avsaknad av jobb på hemmaplan.
Jag har nu sedan drygt 1 år fast jobb med bra lön, men som jag dessvärre inte trivs jättebra på pga organisatoriska anledningar. Jag har köpt häst som jag har i ett superbra stall med alla möjligheter jag alltid velat ha, vilket är svårt att hitta liknande av hemikring. Jag har sedan 3 månader en ny pojkvän som det känns helt underbart bra med.
För ett par veckor sedan blir jag kontaktad av en kontakt jag har på ett företag på hemmaplan. En där har sagt upp sig och jag blir ombedd att söka tjänsten. Det är ett liknande jobb som det jag har nu, men lite mer varierande och med en bra plan för att introducera nyanställda (vilket min nuvarande AG inte har och det är en stor anledning till att jag inte trivs så bra).
Tjänsten ska tillsättas snarast men är nog förhandlingsbar till åtminstone vintern om jag har tur. Jag har förklarat att jag pga uppsägningstid, bostad, pojkvän och häst inte kan flytta hur snabbt som helst. Jag måste ordna bostad åt både mig och hästen vilket kan ta tid. Jag har trots det blivit ombedd att söka om inte annat bara för att bli intervjuad och se vad det leder till.
Så, ena delen av mig ser en stor möjlighet att komma nära släkt och familj. Mina släktingar börjar bli gamla och jag har av naturliga skäl inte så lång tid kvar med dem. Det hade varit skönt att kunna umgås med dem mer regelbundet än 3-4 ggr/år och att dessutom slippa ha ett pressat tidsschema varje gång jag är hemåt då jag bara har 1 vecka där åt gången och det är stora avstånd för att hinna hälsa på alla.
Jobbet i sig tror jag är lite roligare än det jag har nu men inget är ju en garanti. Jag vet ju dock hur jag trivs nu och det är inte super. Lönen är likvärdig så den har inte någon avgörande betydelse.
Min pojkvän är såklart inte överlycklig. Vi har känt varandra i drygt 1 år men bara varit ett par i 3 månader. Är ju inte en hit att ha 100 mil till varandra efter så kort tid. Jag vet inte hur pass vi kommer att klara att bara kunna ses var 6e vecka på obestämd tid. Det känns för tidigt för att vara tal om att han ska flytta efter mig men samtidigt så hur ska man veta det när man haft så lite tid ihop?
Jag vet inte alls hur jag ska tänka. Inget känns självklart att göra. Jag vill dels hemåt men dels vill jag ha mer tid med min pojkvän samt kunna njuta av enkelheten i hästägandet såsom jag har det just nu. Det känns som att jag har pojkvännen i ena vågskålen och familj och släkt i den andra. Det är svårt att värdera dem mot varandra...