Esterpuma
Trådstartare
För att inte göra ett allt för långt inlägg ska jag försöka hålla mig så kortfattade som möjligt
För snart 1,5 år sedan började jag som nybörjare i en ridgrupp på en ridskola. Dock var jag något äldre än genomsnittet som börjar att rida. En bästa vän har ridit sedan barnsben och då jag är en stor djurälskar blev jag väldigt lockad av testa jag med när hon berättade om dessa fanatstiska djur.
Sagt och gjort,jag anmälde mig till en vuxen nybörjargrupp och lyckan var stor Dock suddades detta ut något när jag och vännen åkte till stallet innan terminsstart och skulle uppdatera ryktkunskaperna. Av någon outgrundlig anledning blev jag SÅ rädd bara hästen rörde sig och stod och grät i stallgången. Där och då ångrade jag mig att jag anmält mig till ridgruppen!
Dock kan jag skratta åt det såhär efteråt
En termin blev snabbt två och två terminer blev tre. Och nu är jag totalt hästbiten! Då det i dagsläget är för dyrt att rida två lektioner i veckan så är de sex dagarna melllan näst ridlektion oändlig och det värker i kroppen för att jag vill till stallet och pyssla och rida.
Då många år av resor och studier ligger framför mig är drömmen om en egen häst många år bort men drömmen är väldigt stark. Det går inte en dag utan att jag tänker på att det finns en möjlighet att äga en egen häst under min livstid,och det enda som kan stoppa mig är mina egna begränsningar.
Så nu undrar jag om det finns några där ute som började rida som ungdom/vuxen, och är det helt kört för mig att äga en egen häst senare i livet. Eller ska jag fortsätta drömma och försöka förverkliga det?
För snart 1,5 år sedan började jag som nybörjare i en ridgrupp på en ridskola. Dock var jag något äldre än genomsnittet som börjar att rida. En bästa vän har ridit sedan barnsben och då jag är en stor djurälskar blev jag väldigt lockad av testa jag med när hon berättade om dessa fanatstiska djur.
Sagt och gjort,jag anmälde mig till en vuxen nybörjargrupp och lyckan var stor Dock suddades detta ut något när jag och vännen åkte till stallet innan terminsstart och skulle uppdatera ryktkunskaperna. Av någon outgrundlig anledning blev jag SÅ rädd bara hästen rörde sig och stod och grät i stallgången. Där och då ångrade jag mig att jag anmält mig till ridgruppen!
Dock kan jag skratta åt det såhär efteråt
En termin blev snabbt två och två terminer blev tre. Och nu är jag totalt hästbiten! Då det i dagsläget är för dyrt att rida två lektioner i veckan så är de sex dagarna melllan näst ridlektion oändlig och det värker i kroppen för att jag vill till stallet och pyssla och rida.
Då många år av resor och studier ligger framför mig är drömmen om en egen häst många år bort men drömmen är väldigt stark. Det går inte en dag utan att jag tänker på att det finns en möjlighet att äga en egen häst under min livstid,och det enda som kan stoppa mig är mina egna begränsningar.
Så nu undrar jag om det finns några där ute som började rida som ungdom/vuxen, och är det helt kört för mig att äga en egen häst senare i livet. Eller ska jag fortsätta drömma och försöka förverkliga det?