Kalla Fakta om djursjukvård

[Roxer]

Kalla Fakta pågår just nu i 4:an. De behandlar just djursjukvård och var gränsen går innan det är "för mycket" att behandla innan det övergår i djurplågeri...

Jag känner att jag nog försöker behandla rätt långt, förutsatt att djuret har en bra chans att fungera så pass att den får ett vettigt liv. Men det finns ju en gråzon där det är svårt att avgöra...

Vad har ni för tankar? Har djursjukvården gått för långt?

 

[ylvali2]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Hittills tycker jag att det mest är försäkringsbolagen som framstår som mycket bekymrade över att behöva betala ut pengar... Varför går försäkringsbolagen med vinst medans djursjukhus går i konkurs på löpande band? Inte ens ATG vill ju ha kvar sina kliniker...

 

[Nevertheless]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Jag tycker inte att den svenska djursjukvården har gått för långt. Om man jämför med t.e.x USA så tycker jag att vi har en hög etik i Sverige. Såklart finns det ju undantag men de flesta veterinärer ser till djurens välmående och möjlighet att tillfriskna först och inte till ekonomin. (såg inte hela programmet men det kändes vinklat)

 

[MrsScabtree]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Jag var väldigt kluven till westien med det amputerade benet. Jag har tidigare varit helt emot amputeringar, men anser inte att hunden såg ut att lida. Jag hade dock inte amputerat mina hundar, mest för att rehabiliteringen är för lång och för att de inte skulle kunna leva sina liv som de gör idag (och som jag vet att de trivs bäst med).

I övrigt tyckte jag inte att det var några överdrifter. Rullstolsbundna djur säger jag dock blankt NEJ till.

 

[Hjalti]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Tusan också, tänkt på det hela dagen men så glömde jag och missade avsnittet mutter. Får se reprisen när det nu går. Men jag personligen är beredd att göra det jag kan om prognosen är god och mitt djur inte lider eller har smärta. Skulle aldrig hålla ett djur vid liv som gett upp eller som inte kommer få ett så normalt fungerande liv som möjligt bara för att spä på mitt egen ego. Men att folk är beredda att betala enorma summor för att få sitt djur friskt ser jag inte som något fel, är ju deras plånbok liksom men djuret ska inte hållas vid liv bara för att. Det ska kunna bli bra och djuret ska isf svara bra på behandlingen och inte ha smärta

 

[Jenka]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Generellt tycker jag inte den har gått för långt men att den etiska frågan tas upp är viktigt. Visst händer det att den går för långt här också men inte i regel. Jag är rätt kluven till amputering... Rullstol absolut nej.

Frågan om hur veterinärerna ska bete sig vid avlivning (föreslå vidare behandling eller inte) är det en fin linje de får balansera på. Som djurägare skulle jag vilja veta om det finns mer att göra, samtidigt som man ju inte vill bli tveksam på sitt beslut när det väl är taget och ska genomföras.

Ekonomiska biten tycker jag är självklar, jag vill inte att ekonomi ska hindra mina djur från behandling och tycker inte det är fånigt (som de verkade vilja framställa det) att lägga många tusen på djursjukvård.

Hjalti: Borde väl finnas på tv4play?

 

[Hjalti]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Just det ja, tack

 

[Hazel]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Amputering tycker jag är ok på mindre/lätta hundar eller katter. Bakben verkar bättre att ta bort än framben? Om jag ser till mina egna två hade den ena antagligen klarat sig utmärkt på tre ben, den andra inte. Så det måste vara högst individuellt tycker jag. Rullstol är inget jag någonsin skulle utsätta mina hundar för, troligen inte ens om det handlade om en begränsad tid

 

[Red_Chili]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Vad har ni för tankar? Har djursjukvården gått för långt?

På det stora hela: nej, jag tror inte att det gått för långt, däremot verkar det vara rätt vanligt att många hundägare gör mer för att hålla sina hundar vid liv än vad jag skulle göra.

Nu har jag inte sett programmet, ska göra det senare idag om det finns att se på nätet, men jag svarar lite nu ändå.

Jag vet många som gör operationer som jag ser som ganska onödiga på hundar. Det handlar väl framförallt om att ta bort juvertumörer på tikar. Om man tex har en rätt gammal tik och tiken har en juvertumör, varför i hela världen operera bort den då? Det lär inte förlänga tikens liv alls.

Som exempel kan nämnas en tik som strax innan sin 14års-dag fick en juvertumör bortopererad. Hunden var av en ras som sällan blir mycket äldre än 12-13 år, många dör yngre än så. Tiken, hon levde bara en knapp månad efter sin 14årsdag innan hon var tvungen att avlivas pga hjärnblödning.

Sedan verkar det lite som om många är mycket mer positiva till att kastrera tikar än vad jag är (på hanar är det ju inte lika stort ingrepp, så där är jag inte lika negativt inställd). Om man har en frisk tik som inte har några problem med löp osv, varför kastrera? Jag har läst att folk i forum fått höra från sina veterinärer att man MÅSTE kastrera tikar för annars dör de garanterat av livmoderinflammation

Slutligen tycker jag att många är duktiga på att låta sina hundar leva för länge. Man avlivar dem helt enkelt inte i tid utan ignorerar (eller ser helt enkelt inte) alla tecken på att hunden håller på att tappa livsgnistan. För många verkar det vara helt acceptabelt att ta bort hunden när den gått runt ett tag utan livsglädje, men själv vill jag absolut att hundarna ska få somna in INNAN de tappat den. Hos mig ska de om möjligt få vara lyckliga hela livet ut.

Det är många sådana småsaker man ser överallt. Hundar sätts ju inte i rullstol här vad jag vet och många verkar förstå när det är dags att dra gränsen för vad man ska tvinga på hunden med operationer. Klart det alltid kan bli bättre, men på det stora hela ser jag det som rätt bra ändå.

 

[escodobe]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

För mig handlar det mycket om individen och hur denna mår.
Min dobertik blev stamkund hos veterinären, Till den grad att hon självmant räckte fram tassen till veterinären. Både för sjukdomar och för skador - tex en buköppning, men i det stora hela mådde hon bra, höll igång och var livsglad.
Jag operade bort en juverrad på min tik när hon var tio ÅR om jag jag inte minns fel. Det var itne förrens på bussen hem jag kom på att jag beställt taxi så hon skulle slippa gå. Den första tiden var jättejobbig. Inte för alla stygnen utan för att få hundskrället att fatta att hon var tvungen att gå kopplad och inte hoppa och dansa...

När hon dog gick det fort, på ett par timmar blev hon rejält dålig och det är enda gången jag sett henne smärtpåverad - vi åkte till närmsta klinik (på landet) men deras röntgen var trasig och det var en timmes färd till blåstjärnan. Det spelade ingen roll, hon skulle få slippa. Ett par veckor innan hade hon utan problem hängt med på en mils utflykt och hon hade gärna hållt igång ett tag till om matte inte varit slut av värmen...

Pengarna spelade ingen roll, vi hade kunnat lägga 20 000-30 000 till på vår tant om det hade krävts, inte heller att hon tidigare operats för saker utan för att det så tydligt fanns en avgörande skillnad i hunden mådde.

Med rottisen så står jag och väger i dagsläget, jag gillar inte att hundar ska stå på medcin alls och han får propaline för sin inkontinens. Det verkar inte ha några biverkningar vad vi sett. Däremot så börjar jag misstänka att han faktiskt kan behöva sina rimadyl för ryggen. Han har vid ett par tillfällen markerat att han fått ont när han tex hoppat som en tok för att hälsa och vridit till sig utan att vara uppvärmd tex dagen efter hårdare motion (och alltså inte har haft rimadyl).
Jag är inte riktigt säker på hur jag ska förhålla mig till om han behöver äta det regelbundent resten av livet. Han har ju tacklat av en del sedan i höstas där han tex slet av en klo, fick polyper på stämbanden ect) men det är trots allt ganska relativt. Just NU känns inte avlivning nödvändig, men skulle ryggen bli värre eller han tex skulle behöva ha en längre rehabilitering där han inte skulle få leka och busa så är det tack och hej.

 

[Philosophia]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Det är svårt det där med medicinering. Min förra gick ju på Rimadyl de sista åren för artros i karpalleden, men det var en liten och lätt hund. Medicinen gjorde henne smärtfri och mer aktiv vilket gjorde att vi kom in i en god cirkel med mer rörelse (vilket påverkade artrosen på ett bra sätt) och kunde i perioder ligga på minimal dos. Det kändes rätt och bra!

Innan hon som sextonåring fick somna in i höstas, framförallt pga senilitet, så drabbades hon dock av flera grand mal-anfall (i början ca varannan vecka, senare en gång per vecka - sammanlagt fyra anfall). Jag ville inte behandla. Jag var orolig för hur en så gammal hund skulle påverkas av en medicin (Fenemal) som är av samma typ som somliga anestesipreparat (barbiturat). Särskilt som hon redan var lite senil samt jag upplevde att hon efter anfallen även fått vissa koordinationsstörningar. Där kände jag att gränsen för vad jag ville utsätta min hund för gick. Jag ställde in mig på att hon skulle få somna in och bokade hos veterinär eftersom jag ville få stöd i mitt beslut - vilket jag klart och tydligt meddelade. Jag var på min vanliga klinik som jag har stort förtroende för, men fick träffa en veterinär och djursjukvårdare som jag inte kände. Till min förvåning tyckte båda att det var glasklart att jag skulle "ge hunden en chans" (djursjukvårdarens uttryck). Jag kände mig både förvirrad och förtvivlad när jag åkte därifrån. Konstigt, jag har aldrig föreställt mig att det skulle kännas fel att åka hem från veterinären med ett besked om att avlivning var fel beslut. Här borde ju varningsklockorna ringt kan man tycka.

Jag skäms något fruktansvärt och ångrar det mer än jag någonsin kan uttrycka, men efter några dagars betänketid och ytterligare ett grand mal så valde jag att lyssna på veterinären och djursjukvårdaren. Kortfattat kan jag säga att i efterhand kan jag se att det var helt fel beslut. Det var inte värdigt! Jag kan inte alls förstå hur veterinären kunde rekommendera att jag skulle medicinera min hund. Särskilt inte som att jag klart och tydligt hade förklarat att jag ville konsultera veterinär för att få stöd i mitt beslut. Det hela gjorde att det kändes extra svårt att lyfta luren för att beställa tid för att hon skulle få somna in - för jag gjorde det ju mot veterinärens rekommendation! Istället var det här på Buke som jag fick stödet och modet att göra det och för det är jag oändligt tacksam! Utan er som svarade i min tråd hade avskedet blivit betydligt mer plågsamt för mig.

 

[Roxer]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Det jag sitter och funderar på är att det verkar gå åt rullstolshållet även i Sverige. För bara några år sedan var det i princip otänkbart att amputera ben på hundar exempelvis, nu händer det titt som tätt. Det känns som ett tänkbart beslut när det gäller små, lätta hundar, men vad händer när folk med tyngre hundar ger sig in i den karusellen? Ska vi ha viktgräns för amputation, och hur förklarar man den för djurägaren som står där med sin hund i receptionen?

Jag har hundar i bekantskapskretsen som har bla epilepsi. De har provat behandla och hunden i fråga blev bättre till en början, men verkar vara sämre igen. Nu har beslutet tagits att hunden ska avlivas nu till våren. Hunden i fråga är jakthund och familjen är i övrigt väldigt jordnära. Hellre att de tar bort hunden än behandlar i onödan. Just i det fallet vart jag ganska förvånad när de ville prova Fenemal faktiskt.

I övrigt håller jag nog med esco i mycket. Det handlar mycket om individen och hur hunden mår i övrigt. Första Münstern vi hade genomgick en rehab på 3-4 månader efter en hundattack, men där var prognosen rätt bra efter att han blivit opererad och han fick i slutändan 5 år till i skogen (han var 7 vid angreppet). Där fick jag faktiskt ta ett beslut sen när han blev tolv och fick analbråck i kombination med urinvägs/urinblåseproblem att ta bort honom. Veterinären sa att det skulle gå att operera, men att det var rätt jobbig rehab osv. Hon såg rätt lättad ut när jag sa det att det är bättre att vi minns honom som glad och sprallig än som sjuk konvalescent och att vi tar bort honom nu.

Jag vet inte, det känns som en jättesvår balansgång.

 

[Roxer]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

*halvt kl*
Apropå medicinering så har jag en annan bekant som har en hund med HD D+E. De har medicinerat hunden ända sen röntgen gjordes (hunden är idag 5 år gammal). Tiken har även opererat båda bakknäna och får ont så fort hon rör sig för mycket. Hunden är av en bruksras. Där är jag kluven. Hade det varit min hund hade hon nog fått somna in när knäna sa ifrån (enbart höfterna verkar inte vara så stort problem med en rimadyl per dag). Jag har svårt att se att hon lever ett bra liv idag dock... Var går gränsen där?

 

[Lenis]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

knapp

Lite OT: Har svårt se de där programmen Kalla fakta o uppdrag granskning, de brukar vara så sjukt vinklade. Läste igenom "grävande journalistik" om ett av UG:s avsnitt tex och de hade ju klippt ihop vad de intervjuade sa något otroligt. Var de trevliga och sa en mening där det lät lite hårdare var endast den meningen med i tv osv. Likadant med fuskbyggarna där de fått stoppa nåt avsnitt för att de inte varit så schyssta i sin hantering av det hela.

OnT: Överlag tycker jag vi går mer mot att hålla på för länge med djuren jämfört med hur det var för tio år sedan, men det kanske bara är min känsla. Jag hade inte amputerat någon av de hundar jag har här idag.

 

[bigganl]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

håller med dig.

 

[peter_lundin]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Ja ibland skäms man för sina kollegor.
PL

 

[peter_lundin]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Jag upplever alltmer att även veterinärer drabbas av USA-sjukan att man till varje pris måste hålla liv i djur in i det slutliga lidandet o inte kan/vill/vågar ta en diskussion om avlivning.
PL

 

[Bewildered]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Det ar ju egentligen bara att ta ett steg tillbaka och studera vad "vi" far vara huvuden fyllda med... (Pratar nu fran Amerikat sett...) Det ar hundpratare, psykologer,. hastviskare, djurkommunikatorer, tvprogram varje dag mer eller mindre med djur som raddas till Varje Pris (kommer aldrig glomma hunden med sa mkt cancer att de fick operera bort hela underkaken >.< eller hasten som var sa mager och mer eller mindre dod att den foll om den forsokte ga - Den lastade de i en j'vla transport... ingen av de djuren overlevde - men deras lidande blev ju forlangt med flera veckor.. :S)

Maken kallar det "Disneyfiering", men det ar val "formanskligande" och "alska till dods" i kombination med "Radda vad som raddas kan oavsett kostnaden".

Tror "vi" tappar formagan att vara objektiva och se till djurens basta, att "gardinen" ar fordragen sa att saga...

sag tyvarr inte programmet o kan inte se pa play :S synd, det hade varit himla intressant att se!

 

[Jenka]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Usch vilken mardröm det du var med om med din förra hund...

Håller med ang. medicinering, jag ser inget hinder att ge tex smärtstillande över långa perioder förutsatt att hunden då svarar bra på medicinen (=blir helt smärtfri) och inte får några biverkningar. Och inte heller blir sämre (tex medicin=smärtfri=mer rörelse=dåligt).
Sen är det ju ofta så att även om en åkomma inte skulle vara skäl för avlivning så kan det vara det om hunden dessutom har fler andra saker på samma nivå.

 

[Jenka]

Sv: Kalla Fakta om djursjukvård

Jag upplever alltmer att även veterinärer drabbas av USA-sjukan att man till varje pris måste hålla liv i djur in i det slutliga lidandet o inte kan/vill/vågar ta en diskussion om avlivning.
PL

Tråkigt att höra. Man vill ju kunna lita på veterinären.