Sv: Kalla Fakta om djursjukvård
Min jycke har opererat sitt knä tre gånger senaste 1,5åren. Sista operationen var ett sista försök att lappa ihop så mycket det gick och det enda målet var att få honom smärtfri. Jag har märkt att längs med resan har gränsen suddats ut och flyttats framåt hela tiden, Mattis är mitt allt! Jag har sagt att detta var sista operationen, han ska inte gå igenom fler! Om det går sönder igen vet jag att vet. kommer säga stopp om inte jag klarar det och det är skönt att veta även om jag vet att jag själv kommer ta beslutet att låta honom somna iallafall.
Jag hade kunnat tänka mig att amputera hans ben (inte nu, han ska inte opereras mer!) men Mattis väger bara drygt 2kg och det är ett bakben, han har dessutom gått på tre ben länge. Rullstol hade jag aldrig satt en hund i! Jag hade heller inte kunnat tänka mig att amputera ett ben på en stor jycke pga belastningen av tyngden.
Nu håller vi på med rehab för fullt och han har redan nått målet och gått förbi
Jag har dock konstant ont i magen för att skadan ska gå upp igen eller att han ska göra sig illa på annat sätt och kommer troligen ha resten av hans liv, jag kan aldrig slappna av utan går hela tiden och analyserar hur han går och hur han beter sig.
Förra jycken fick avlivas vid 5,5års ålder pga smärta. Det var inget lätt beslut men jag ville ta bort honom innan har fick för ont, han hade säkert kunnat leva länge med starkare smärtstillande men det kändes att det var dags
Kinesen fick operera bort ett öga pga en hundattack och det valet var lätt trots att det ledde till att han fick omplaceras då han inte klarade att bo med en stor busig hund som trodde det gick att leka som vanligt (inte hunden som attackerade!) Han bor nu hos en Bukefalist och jag tror att de 7åren han fick hos mig var bara en resa till sitt rätta hem, även om det just då var tortyr att släppa honom Han mår nu bra även om han har en del skavanker
Gammeltaxen togs bort samma vecka han skulle fyllt 14år. Han fick ett milt diskbråck när han var 8år men det läkte fint. Vi sa hela tiden att när han inte ville följa med på sina promenader mer var det dags. Han sa nej på lördagkvällen och ville bara ut snabbt på söndagen och på måndagsmorgonen fick han somna. Han var redo och kröp upp i famnen och slickade bort våra tårar innan han somnade in
Blev väldigt långt
Min jycke har opererat sitt knä tre gånger senaste 1,5åren. Sista operationen var ett sista försök att lappa ihop så mycket det gick och det enda målet var att få honom smärtfri. Jag har märkt att längs med resan har gränsen suddats ut och flyttats framåt hela tiden, Mattis är mitt allt! Jag har sagt att detta var sista operationen, han ska inte gå igenom fler! Om det går sönder igen vet jag att vet. kommer säga stopp om inte jag klarar det och det är skönt att veta även om jag vet att jag själv kommer ta beslutet att låta honom somna iallafall.
Jag hade kunnat tänka mig att amputera hans ben (inte nu, han ska inte opereras mer!) men Mattis väger bara drygt 2kg och det är ett bakben, han har dessutom gått på tre ben länge. Rullstol hade jag aldrig satt en hund i! Jag hade heller inte kunnat tänka mig att amputera ett ben på en stor jycke pga belastningen av tyngden.
Nu håller vi på med rehab för fullt och han har redan nått målet och gått förbi
Jag har dock konstant ont i magen för att skadan ska gå upp igen eller att han ska göra sig illa på annat sätt och kommer troligen ha resten av hans liv, jag kan aldrig slappna av utan går hela tiden och analyserar hur han går och hur han beter sig.Förra jycken fick avlivas vid 5,5års ålder pga smärta. Det var inget lätt beslut men jag ville ta bort honom innan har fick för ont, han hade säkert kunnat leva länge med starkare smärtstillande men det kändes att det var dags
Kinesen fick operera bort ett öga pga en hundattack och det valet var lätt trots att det ledde till att han fick omplaceras då han inte klarade att bo med en stor busig hund som trodde det gick att leka som vanligt (inte hunden som attackerade!) Han bor nu hos en Bukefalist och jag tror att de 7åren han fick hos mig var bara en resa till sitt rätta hem, även om det just då var tortyr att släppa honom
Han mår nu bra även om han har en del skavanker Gammeltaxen togs bort samma vecka han skulle fyllt 14år. Han fick ett milt diskbråck när han var 8år men det läkte fint. Vi sa hela tiden att när han inte ville följa med på sina promenader mer var det dags. Han sa nej på lördagkvällen och ville bara ut snabbt på söndagen och på måndagsmorgonen fick han somna. Han var redo och kröp upp i famnen och slickade bort våra tårar innan han somnade in
Blev väldigt långt
