MadicDomino
Trådstartare
Jag behöver råd.. Innan jag blir bara mer ledsen på situationen.
Well, here we goo..
X har alltid haft hund. Alla dessa hundar har alltid varit grovt överviktiga, ofräscha och brist på motion..
Fd. hunden var en mellanstor schäferblandning. Som vägde runt 58 kg.. Detta resulterade att hunden hade svårt att gå, ont i höfter, svårt att resa sig.. Efter 7år lidande valde dom iallafall att ta bort hunden..
Nuvarande hunden är en mindre papilionblandning som borde väga ca 5kg, men vägar förnuvarande runt 14 kg. (vilket x + x's barnen skämtar om) Hunden har inte fått någon direkt pälsvård på 1år, så ni kan tänka er hur hårig den är just nu.. Kloklippning sköter dom någorlunda iallafall! *woho*
Hunden går ett varv runt kvarteret 3 gånger om dagen (ca 200m/rundan), uppmanas inte till motion iform av lekar eller träning.. Vi pratar om en hund på 5 år som inte ens kan kommandot sitt.. Hundstackaren har ingen form av självförtroende och är "underlägsen" till allt.. Blir hen skrämd av något högt ljud eller liknade resulterar det att den iprincip kissar på sig.. Överlag är hunden dessutom väldigt stressad av sig. Egentligen är det en otroligt fin och snäll hund, som gör allt för sina ägare! Hunden har massor med energi, samt vill verkligen jobba och lära sig, men ingen vill lära den..
I detta hemmet har det sammanlagt bott 7 hundar samtidigt. Det blev tjuvparningar och inavel till höger och vänster. "Valpar är juuu gulliga!"... Nuvarande hunden är en av deras parningar och har också fått valpar med sitt eget kullsyskon 2 gånger...
Nu har X bestämt sig för att skaffa en jakthund eftersom han är aktiv i ett jaktlag... En blandning av Schäfer, labrador och någon älghundsras... Och självklart till kompispris! Så ni kan ju förstå varför jag börjar tröttna på läget..
Jag ser framför mig hur denna hund kommer riva huset, göra livet jobbigt för nuvarande hunden, bli överviktig, bortglömd och jaga/döda alla smådjur i bostadsområdet.. X tänkte även att hans arbetslösa barn ska springa alla kisserundor och liknade med valpen, vilket jag kan säga att dom inte kommer göra. För dom bråkar, suckar och stönar redan över att gå ut med nuvarande hunden.
Jag har försökt prata med X + barnen (vuxna). Men varje gång jag kommer med något förslag eller vill hjälpa till så får jag höra: "Jag har fan haft hund hela livet!" "Duu är ju så jävla duktig, ta hand om ditt så sköter jag mitt." mm. Jag har aldrig lagt fram något som att hunden är fet eller liknade, utan har erbjudit mig att ta med deras hund när jag åker till skogen med min egen eller bara ta ett litet lydnadspass, så hon får lära sig något. Har dessutom erbjudit mig att lära dom hur man sköter pälsvården, men det är dom inte intresserade av, för det kan väl jag komma och fixa?
Jag har dessutom erbjudit mig att ta över nuvarande hunden. Men det vill dom absolut inte.
Hjälp mig.. Ingen annan närstående vill ta diskussionen "för det kommer förstöra för hela släkten!".. Och alla tror att han kommer bli bättre när X får nya hunden, för han komma på hur roligt det är. Jag känner att jag sliter snart av mig håret... Jag vet inte om jag överreagerar på läget, men allt känns bara så fel..
Well, here we goo..
X har alltid haft hund. Alla dessa hundar har alltid varit grovt överviktiga, ofräscha och brist på motion..
Fd. hunden var en mellanstor schäferblandning. Som vägde runt 58 kg.. Detta resulterade att hunden hade svårt att gå, ont i höfter, svårt att resa sig.. Efter 7år lidande valde dom iallafall att ta bort hunden..
Nuvarande hunden är en mindre papilionblandning som borde väga ca 5kg, men vägar förnuvarande runt 14 kg. (vilket x + x's barnen skämtar om) Hunden har inte fått någon direkt pälsvård på 1år, så ni kan tänka er hur hårig den är just nu.. Kloklippning sköter dom någorlunda iallafall! *woho*
Hunden går ett varv runt kvarteret 3 gånger om dagen (ca 200m/rundan), uppmanas inte till motion iform av lekar eller träning.. Vi pratar om en hund på 5 år som inte ens kan kommandot sitt.. Hundstackaren har ingen form av självförtroende och är "underlägsen" till allt.. Blir hen skrämd av något högt ljud eller liknade resulterar det att den iprincip kissar på sig.. Överlag är hunden dessutom väldigt stressad av sig. Egentligen är det en otroligt fin och snäll hund, som gör allt för sina ägare! Hunden har massor med energi, samt vill verkligen jobba och lära sig, men ingen vill lära den..
I detta hemmet har det sammanlagt bott 7 hundar samtidigt. Det blev tjuvparningar och inavel till höger och vänster. "Valpar är juuu gulliga!"... Nuvarande hunden är en av deras parningar och har också fått valpar med sitt eget kullsyskon 2 gånger...
Nu har X bestämt sig för att skaffa en jakthund eftersom han är aktiv i ett jaktlag... En blandning av Schäfer, labrador och någon älghundsras... Och självklart till kompispris! Så ni kan ju förstå varför jag börjar tröttna på läget..
Jag ser framför mig hur denna hund kommer riva huset, göra livet jobbigt för nuvarande hunden, bli överviktig, bortglömd och jaga/döda alla smådjur i bostadsområdet.. X tänkte även att hans arbetslösa barn ska springa alla kisserundor och liknade med valpen, vilket jag kan säga att dom inte kommer göra. För dom bråkar, suckar och stönar redan över att gå ut med nuvarande hunden.
Jag har försökt prata med X + barnen (vuxna). Men varje gång jag kommer med något förslag eller vill hjälpa till så får jag höra: "Jag har fan haft hund hela livet!" "Duu är ju så jävla duktig, ta hand om ditt så sköter jag mitt." mm. Jag har aldrig lagt fram något som att hunden är fet eller liknade, utan har erbjudit mig att ta med deras hund när jag åker till skogen med min egen eller bara ta ett litet lydnadspass, så hon får lära sig något. Har dessutom erbjudit mig att lära dom hur man sköter pälsvården, men det är dom inte intresserade av, för det kan väl jag komma och fixa?
Jag har dessutom erbjudit mig att ta över nuvarande hunden. Men det vill dom absolut inte.
Hjälp mig.. Ingen annan närstående vill ta diskussionen "för det kommer förstöra för hela släkten!".. Och alla tror att han kommer bli bättre när X får nya hunden, för han komma på hur roligt det är. Jag känner att jag sliter snart av mig håret... Jag vet inte om jag överreagerar på läget, men allt känns bara så fel..
Senast ändrad: