Jobba tills man dör?

[Ramona]

Jag längtar tills jag blir pensionär. Mitt jobb förstör min fritid. Men efter alla min år utomlands är min blivande pension mycket dålig, så jag kommer behöva styra upp det där på ett annat vis om jag ska kunna gå i pension. Pensionssparar som det är, men kommer behöva göra någonting annat för att klara mig som pensionär. Några tips?

 

[Enya]

För många är det kanske svårt att få det jobb man riktigt trivs med . Det kanske är en del i det hela.

Det är det som känns så sorgligt faktiskt.

 

[starcraft]

Jag är ytterst tveksam på om min generation kommer få gå i någon pension och finns det någon pensionsålder då så misstänker jag starkt att man kommer vara rätt skröplig vid det laget så jag jobbar för att få ett drägligt arbetsliv som jag kan hålla ut länge.

 

[Görel]

Visst är det så. Men det känns som om det "vanligaste" är att vilja gå i pension och att jobba för jobbandets skull, inte för att man egentligen vill- vad jag menar är att om man hade sluppit hade man inte jobbat, tex om man haft gott om pengar att klara sig utan jobb osv. Den inställningen verkar vanligare än den jag har.

I min omgivning är din inställning ovanlig, nu för tiden. När vi var yngre tänkte fler som du, men allteftersom jag blir äldre uttrycker folk att de vill få med tid över till sina intressen.

 

[Vira]

Jag kan tycka att det mest konstiga med dagens system är att man förväntas gå från 100 till 0. För mig blir det orimligt - bättre att i så fall trappa ned till 50% några år tidigare om kroppen/hjärnan tryter och sluta jobba helt några år senare.

Sedan tycker jag att det är rimligt med en höjd pensionsålder, men att det ska vara lättare att få gå i pension i förtid om kroppen inte håller. Så lite mer flexibilitet, men i ärlighetens namn mindre av inställningen att man ska hinna göra en massa saker efter pensionen. Jag tycker varken att skattetrycket blir rimligt eller att resurserna blir rätt fördelade om massor av friska 67-åringar med fysiskt icke-krävande jobb ska få en aktiv pensionärstillvaro betald av de som arbetar. Jag tycker att pensionen ska vara mer till för om man inte orkar arbeta, än att man ska få mer tid till sina intressen. Bättre och mer rättvist i så fall att få den extratiden till intressen mer jämnt fördelat över livet.

Personligen har jag svårt att se att jag skulle vilja gå i pension så länge jag är frisk, men däremot kommer jag nog att vilja gå ned i tid med åldern.

Jäv: 30 år gammal och med ett roligt arbete som sällan blir fysiskt krävande.

 

[Enya]

I min omgivning är din inställning ovanlig, nu för tiden. När vi var yngre tänkte fler som du, men allteftersom jag blir äldre uttrycker folk att de vill få med tid över till sina intressen.

Det är intressant. Kanske blir så för mig, men hoppas inte.
Det blev inte så för mamma, trots att jag på ett plan hade lite svårt att förstå hur hon kunde trivas SÅ väl på sitt jobb som städerska Men hon gick inte i pension för att hon egentligen ville det, utan för att kroppen inte orkade med det fysiskt slitande jobbet, knä och höfter sa ifrån. Hon hade också svårt att vänja sig vid pensionärslivet, för hon trivdes på det viset hon var behövd på jobbet osv.

 

[Breaktown]

Hjälper ju inte att jobba längre bara för att vi lever längre om de sista yrkesåren är som dement åldring. En dement åldring kan inte tillföra något på en arbetsplats.

Man behöver ju inte vara så drastisk, jag skulle knappast föreslå en chockhöjning.

Men pensionsåldern och totala antalet år i arbetslivet har ju på inga sätt följt varandra (vilket man kanske inte heller vill fullt ut). Och även om en allt äldre befolkning innebär fler sjukliga åldringar så är jag helt övertygad om att den genomsnittlige 70-åringen är betydligt piggare och friskare nu än för 40 år sedan.

Jag tänker mer en lösning som går mer och mer ifrån en generell pensionsålder.

 

[Görel]

Det är intressant. Kanske blir så för mig, men hoppas inte.
Det blev inte så för mamma, trots att jag på ett plan hade lite svårt att förstå hur hon kunde trivas SÅ väl på sitt jobb som städerska Men hon gick inte i pension för att hon egentligen ville det, utan för att kroppen inte orkade med det fysiskt slitande jobbet, knä och höfter sa ifrån. Hon hade också svårt att vänja sig vid pensionärslivet, för hon trivdes på det viset hon var behövd på jobbet osv.

Och båda mina föräldrar, moster och morbror, jublade den dag de fick gå i pension. Alla hade jobbat som tjänstemän på statliga verk. Så givetvis beror det på vad man går till, mina släktingar gick till ett sammanhang, och att vara behövd på arbetet var inte något de värderade då.

 

[Ramona]

Jag kan tycka att det mest konstiga med dagens system är att man förväntas gå från 100 till 0. För mig blir det orimligt - bättre att i så fall trappa ned till 50% några år tidigare om kroppen/hjärnan tryter och sluta jobba helt några år senare.

Ännu konstigare är det att vi som jobbar statligt har ganska så bra pensionsförmåner, dvs vi kan gå ner i tid med flexpension/delpension med upp till 50%.

Tänker att staten kan lagstifta om att alla ska kunna ha den rättigheten, precis som föräldraledighet eller liknande.

 

[Scata]

Ännu konstigare är det att vi som jobbar statligt har ganska så bra pensionsförmåner, dvs vi kan gå ner i tid med flexpension/delpension med upp till 50%.

Tänker att staten kan lagstifta om att alla ska kunna ha den rättigheten, precis som föräldraledighet eller liknande.

Fast hos oss (statligt) får man ansöka om deltidspension, och det är inte säkert att det blir beviljat. Så det är olika även inom statliga anställningar.

 

[Havsryttaren]

Jag har precis sagt upp mig och går i pension nu. Är snart 65 och hade egentligen tänkt jobba lite något år till,men kände plötsligt en dag att nu räcker det.Är inte det minsta orolig för att inte ha något att göra,har många intressen som jag nu kommer att hinna med nu

 

[Ramona]

Fast hos oss (statligt) får man ansöka om deltidspension, och det är inte säkert att det blir beviljat. Så det är olika även inom statliga anställningar.

Ja, så har vi med, men alla får det beviljat.

 

[Ramona]

Jag har precis sagt upp mig och går i pension nu. Är snart 65 och hade egentligen tänkt jobba lite något år till,men kände plötsligt en dag att nu räcker det.Är inte det minsta orolig för att inte ha något att göra,har många intressen som jag nu kommer att hinna med nu

Orolig för att inte ha någonting att göra är jag inte heller. Men jag är orolig för min ekonomi. Och de där extra 1-2 åren gör ju väldigt mycket på pensionen.

 

[Inte_Ung]

För mig personligen känns det mentalt fattigt att inte lyckas hitta något annat innehåll i tillvaron än att jobba. Det betyder inte att jag klankar ner på någon annan med en annan syn på det, men det är så här som jag ser det.

Det är rätt omöjligt att få tillgång till samma resurser privat som på en arbetsplats.
Jag gillar att köra bussar för några miljoner eller att sätta ihop stora system för betydligt mera pengar.
Min sambo gillar att leka med ett litet järnverk eller en batterifabrik.
Det är faktiskt alldeles omöjligt att ordna på egen hand.

 

[vemsomhelst123]

Jag har precis sagt upp mig och går i pension nu. Är snart 65 och hade egentligen tänkt jobba lite något år till,men kände plötsligt en dag att nu räcker det.Är inte det minsta orolig för att inte ha något att göra,har många intressen som jag nu kommer att hinna med nu

Det har jag varit med om med många kollegor. En dag kommer dagen när det är nog och den har kommit snabbt för alla (de skulle jobba 1-3 år till..). Jag har svårt att de mig lämna jobbandet redan om 30 år, men den biten jag tror jag kommer ha svårt att lämna är forskningen. Den sliter ju inte alls på samma sätt när man är senior..

 

[Görel]

Det är rätt omöjligt att få tillgång till samma resurser privat som på en arbetsplats.
Jag gillar att köra bussar för några miljoner eller att sätta ihop stora system för betydligt mera pengar.
Min sambo gillar att leka med ett litet järnverk eller en batterifabrik.
Det är faktiskt alldeles omöjligt att ordna på egen hand.

Men långtifrån alla har sådana intressen som inte kan tillhandahållas privat. Mina intressen kan jag tillhandahålla helt på egen hand.

 

[Sonic76]

Både min mamma och pappa dog vid 72 efter förtidspension och hårt jobb.
Så jag räknar inte med att bli så gammal..
Men har ju med mina skulder heller inte kunnat spara själv..
Jag har börjat med nån hundring i månaden nu men det lär inte bli några summor

 

[Manji]

Jag kan tycka att det mest konstiga med dagens system är att man förväntas gå från 100 till 0. För mig blir det orimligt - bättre att i så fall trappa ned till 50% några år tidigare om kroppen/hjärnan tryter och sluta jobba helt några år senare.

Sedan tycker jag att det är rimligt med en höjd pensionsålder, men att det ska vara lättare att få gå i pension i förtid om kroppen inte håller. Så lite mer flexibilitet, men i ärlighetens namn mindre av inställningen att man ska hinna göra en massa saker efter pensionen. Jag tycker varken att skattetrycket blir rimligt eller att resurserna blir rätt fördelade om massor av friska 67-åringar med fysiskt icke-krävande jobb ska få en aktiv pensionärstillvaro betald av de som arbetar. Jag tycker att pensionen ska vara mer till för om man inte orkar arbeta, än att man ska få mer tid till sina intressen. Bättre och mer rättvist i så fall att få den extratiden till intressen mer jämnt fördelat över livet.

Personligen har jag svårt att se att jag skulle vilja gå i pension så länge jag är frisk, men däremot kommer jag nog att vilja gå ned i tid med åldern.

Jäv: 30 år gammal och med ett roligt arbete som sällan blir fysiskt krävande.

Systemet är ju uppbyggd på att den yngre generationen betalar åt den äldre. Just nu betalar du och jag för att pigga 67-åringar ska kunna åka husbil till italien. Ska man byta system är ju frågan hur, när och varför? Du kommer betala in lika mycket till pensionssystemet oavsett vad du faktiskt får för pension eller riktålder.

 

[Inte_Ung]

Men långtifrån alla har sådana intressen som inte kan tillhandahållas privat. Mina intressen kan jag tillhandahålla helt på egen hand.

Precis så.
Men det är ju inte p.g.a. brist på intressant privatliv.
Och inte det minsta mentalt fattigt.
Utan det är bara litet för dyra intressen för att utöva som hobby.

Jag var funderat på att köpa en hästbuss att köra runt i, men då måste jag ju betala bränslet själv.
Nu så kör jag traktor och skall lära mig att köra skotare, så det reder sig.

 

[Enya]

Och båda mina föräldrar, moster och morbror, jublade den dag de fick gå i pension. Alla hade jobbat som tjänstemän på statliga verk. Så givetvis beror det på vad man går till, mina släktingar gick till ett sammanhang, och att vara behövd på arbetet var inte något de värderade då.

Fast min mamma hade ett sammanhang hon också, bara det att hon trivdes bättre när hon jobbade. Samma för andra i min närhet som däremot fortsatt jobba efter pensionsåldern.

Varför tas det så väldigt för givet att alla som inte trivs som pensionärer har ett trist liv eller inget sammanhang? Kan det inte vara så att man helt enkelt värderar sitt jobb och synen på vad det betyder för en person annorlunda än vad andra personer gör?