Sv: Jippiii! *anonymt nick*
Tack för deltagande.
Men jag räknar faktiskt med missfall nu. Det blöder som vid mensens första dag och jag pratade precis med BM. Hon sa att det är lika bra att vi ställer in vårt möte och att det är ganska troligt att det är missfall när det känns som mens. Hon var mycket deltagande.
Hon sa åt mig att avvakta lite och se. Om blödningen fortsätter och är "som mens" så är det sannolikt missfall. Om jag får ont eller känner oro ska jag kontakta gynmottagningen. Om jag funderar på om det verkligen VAR missfall så kontaktar jag också dem så får de göra vaginalt ultraljud och kolla upp.
Det knepiga är att jag faktiskt för 2-3 dagar sen tänkte "jag undrar om jag fortfarande ÄR gravid?" - något, jag vet inte vad, gav mig känslan av att det "stannat upp" liksom.
Trist, men det känns ändå okej. Jag kommer säkert gråta en skvätt ikväll över detta. Men samtidigt så hade det varit MYCKET MYCKET jobbigare om detta hänt vid förra graviditeten (den första). Nu känns det lite sorgligt, men den största anledningen till missfall är ju faktiskt att något är fel på fostret. Så; hellre att det går såhär
nu än att upptäcka det felet längre fram....
Vi får avvakta lite och sen "på't igen" bara. Jag har ju haft förmånen att bli gravid snabbt (förra gången efter 3 månader, denna gång efter 2) så vi får ta nya tag helt enkelt.