Jätte dålig dag

  • Dagbok
  • Trådstartare Trådstartare LiviaFilippa
  • Startdatum Startdatum
Vet att det här kommer låta taskigt att jag skriver om en person och att man inte ska det. Men jag MÅSTE skriva av mig om det! Och det är att det är en av dom som jobbar här som påriktigt är HEMSK!! Man ska inte säga hatar men tycker verkligen verkligen verkligen inte om henne ALLS. Och hon verkar hata sitt jobb också så hon kanske borde byta då istället och inte fortsätta vara hemsk. Som ett exempel så har jag verkligen försökt gå mot monstret HELA tiden flera dagar nu. Och okej flera dagar är inte såå mycket men får ändå tänka att det är mycket för MIG. Men har verkligen försökt så mycket jag kan ändå. Men idag har varit en jätte jobbig dag så har inte kunnat FAST jag HAR försökt. Men har inte kunnat och jag har fått typ panik och gråtit och halvt skrikit åt personalen och inte betett mig som jag kanske VILL. Men dom andra tycker väl att jag är jobbig och så och fattar att dom kanske tycker det. Men dom är ändå snälla liksom. Men INTE den tanten. Och hon skulle kolla om jag hade ätit mellanmålet så hade jag inte det. Så då frågade hon typ surt varför jag inte hade det så jag sa att det inte gick. Och hon började typ att det går visst och det bara är att göra det och inte tänka. HELT utan att lyssna på mig. Och jag ville inte få ett utbrott eller nåt så jag svarade inte och kollade på mobilen istället och då började hon om att jag borde ha skärmförbud så kanske jag skulle koncsentrera mig mer på att äta. TUR VAR att pappa var där och tillochmed han blev arg på henne och han blir INTE lätt arg! Så blev nästan bråk. Eller inte riktigt bråk men diskution typ så sa pappa att han inte ville ha den diskutionen då. Så tanten gick ÄNTLIGEN iväg och såklart började jag gråta IGEN som jag redan har gjort massa massa gånger idag. Så blev ÄNNU mer omöjligt av det och att hon började så. Och middagen gick inte ALLS heller fast jag liksom ville försöka men är som att det bara inte går och jag KAN inte gå mot det då även fast jag vill. Så har tagit massa steg tillbaka nu känns det som och kanske är taskigt att skylla det bara på henne men innan hon började sådär så kunde jag iallafall försöka och sen är det som monstret förbjuder mig HELT så jag inte kan. Fast jag vet att jag måste men kan ändå inte. För får som panik och så kan jag bara tänka på ifall jag inte får ha telefonen och liksom ifall det är nåt jätte jobbigt eller jag mår jätte dåligt så smsar jag till mina föräldrar för det är typ enda sättet jag kan få fram vissa saker. Så om jag inte får ha den så kan jag ju inte få fram det ALLS så INGENTING skulle bli bättre av det! Fattar inte varför hon ens tror det för liksom det är ju inte som att jag hellre håller på med telefonen bara för det är roligare eller nåt. Så ska ha nåt samtal med läkaren och flera på måndag och då ska vi prata om det men pappa sa iallafall att han är VÄLDIGT mot att jag ska ha skärmförbud så han tror inte dom kommer bestämma det. Och han tycker också att den tanten inte verkar ha så bra koll. Men det är ju dom här som bestämmer i slutet och inte han så jag VET ju inte ändå. Så nu kan jag inte sluta tänka på det. Och VET att jag inte ska tänka på det nu utan får ta det på måndag men det blir ändå att hela helgen blir förstörd för jag bara tänker på det liksom. Så nu är det att hela dagen var jobbig men från mellis på eftermiddagen så har det varit som jag är tillbaka i början mot monstret igen och har sååå mycket ångest så dom andra dåliga tankarna också blir jätte starka. Och jag vet att jag MÅSTE äta kvällsfika nu om ett tag OCH har fortfarande en näringsdryck som jag måste dricka upp. Och jag får inte så många chanser innan jag annars måste få sond igen för det inte ska bli som det blev förr. Men fast att jag vet allt det och hatar sond så är det som att bara för monstret kunde ta över en gång så blir det jätte stark och tar över ALLT igen och allt som jag har gjort mot det försvinner liksom direkt. Och jag är för trött och typ helt tom i hjärnan känns det som så orkar inte gå mot det nu iallafall så allt känns så himla hopplöst och att såfort jag klarat nånting mot monstret så kommer det tillbaka dubbelt så stark.
 

Endel människor är helt enkelt på helt fel plats. Jag hoppas att hon inte jobbar mer där sålänge du är kvar och din pappa kanske kan se till att hon iallafall inte får dividera med dig mer.
Ja hon är alltid som att hon tycker man är jätte jobbig och man stör henne typ. Fattar inte varför hon jobbar här alls om hon hatar det så mycket som det verkar. Hon borde inte vilja jobba här ju ifall hon gör det sämre för dom som behöver hjälp. Och ja VET att det inte bara är hennes fel och jag hade redan en jätte jobbig dag. Men är ändå att först så försökte jag ändå men sen så har jag inte ens försökt. Så det som är nu är att jag ska typ ta nya tag imorgon. Och om jag inte kan gå mot monstret alls då heller så kommer dom nog bestämma om sond igen. Men är som att jag inte bryr mig. Så ja vet att jag borde sova nu men jag kan inte iallafall.
 
Ja hon är alltid som att hon tycker man är jätte jobbig och man stör henne typ. Fattar inte varför hon jobbar här alls om hon hatar det så mycket som det verkar. Hon borde inte vilja jobba här ju ifall hon gör det sämre för dom som behöver hjälp. Och ja VET att det inte bara är hennes fel och jag hade redan en jätte jobbig dag. Men är ändå att först så försökte jag ändå men sen så har jag inte ens försökt. Så det som är nu är att jag ska typ ta nya tag imorgon. Och om jag inte kan gå mot monstret alls då heller så kommer dom nog bestämma om sond igen. Men är som att jag inte bryr mig. Så ja vet att jag borde sova nu men jag kan inte iallafall.
Kan din pappa kanske säga ifrån om det här? Det är ju verkligen inte meningen att personalen ska bete sig så att du mår än sämre. Du är ju där för att du är sjuk, inte för att du ska sprida solsken och glädje till personalen!
 
Kan din pappa kanske säga ifrån om det här? Det är ju verkligen inte meningen att personalen ska bete sig så att du mår än sämre. Du är ju där för att du är sjuk, inte för att du ska sprida solsken och glädje till personalen!
Jag vet inte. För det är inte så ofta att jag pratar med henne för hon är inte nån av mina kontakt personer eller vad det heter. Så är liksom bara ibland att det är hon. Men hon är aldrig med om jag träffar läkaren och så utan då är det nån annan. Och dom andra är ju väldigt mycket bättre än hon iallafall. Men det blir mest att det är jobbigt när hon jobbar för vet ju att hon är så och det KAN vara hon som kommer liksom. Så mest att jag är orolig för det fast att hon kanske inte säger nånting till mig på hela den dagen. Men sen också så är jag en sån som hatar att göra så andra blir arga eller ledsna eller besvikna eller nåt sånt. Så jag vill redan inte typ störa eller vara jobbig även fast jag är det ibland men är inte för jag VILL liksom. Och får redan massa ångest efter ifall jag vet att jag har varit jobbig. Så då blir ju det också ännu värre med hon som verkar tycka att jag är SÅ himla jobbig och dum liksom.
 
Jag vet inte. För det är inte så ofta att jag pratar med henne för hon är inte nån av mina kontakt personer eller vad det heter. Så är liksom bara ibland att det är hon. Men hon är aldrig med om jag träffar läkaren och så utan då är det nån annan. Och dom andra är ju väldigt mycket bättre än hon iallafall. Men det blir mest att det är jobbigt när hon jobbar för vet ju att hon är så och det KAN vara hon som kommer liksom. Så mest att jag är orolig för det fast att hon kanske inte säger nånting till mig på hela den dagen. Men sen också så är jag en sån som hatar att göra så andra blir arga eller ledsna eller besvikna eller nåt sånt. Så jag vill redan inte typ störa eller vara jobbig även fast jag är det ibland men är inte för jag VILL liksom. Och får redan massa ångest efter ifall jag vet att jag har varit jobbig. Så då blir ju det också ännu värre med hon som verkar tycka att jag är SÅ himla jobbig och dum liksom.
Jag önskar så att du hade kunnat förmedla det du skriver här. Framförallt till henne men det förstår jag blir alldeles för jobbigt men kanske kan du visa din pappa eller mamma så att de kan föra det vidare? Det här är jätteviktigt att det kommer fram. Du ska inte behöva oroa dig för att hon ska komma och göra att du mår sämre.
 
Jag önskar så att du hade kunnat förmedla det du skriver här. Framförallt till henne men det förstår jag blir alldeles för jobbigt men kanske kan du visa din pappa eller mamma så att de kan föra det vidare? Det här är jätteviktigt att det kommer fram. Du ska inte behöva oroa dig för att hon ska komma och göra att du mår sämre.
Det är bara att jag vet inte om jag vill att dom ska veta det liksom. För vill inte att dom ska tro att jag typ skyller på henne. Vet att det inte är så bra att jag oroar mig för sånt när hon jobbar heller så jag vet inte. Känns bara som det inte spelar nån roll vad jag gör för det skulle bli dåligt iallafall. Både om dom får veta det och inte.
 
Tänkte bara skriva lite typ fortsättning på igår. Så dethär blir nog ganska onödigt och så men vill ändå skriva lite bara. Iallafall så idag så visste jag att jag MÅSTE äta som står på schemat och så. Och direkt när jag vaknade imorse så var monstret redan jätte arg och skrek i huvudet liksom. Så kunde typ inte tänka på nåt annat än det. Men ville ändå klara det för vill absolut absolut inte ha sond igen. Så klarade ändå frukosten okej. Och sen mådde jag jätte dåligt hade ångest och ont i magen och allt möjligt. Så överdriver inte ens att jag låg i sängen i typ två timmar och kunde inte sluta gråta och kunde inte prata. Sååå jobbigt och alla dom dåliga tankarna var SÅ starka då. Så vet att det här nog låter konstigt men jag blev typ rädd för mina egna tankar nästan för kändes som jag höll på bli liksom verkligen galen. Men ja sen var det mellanmål som inte gick så bra men försökte iallafall. Och sen efter det så skulle jag försöka aktivera mig med nånting så satt och la pussel med pappa. Sen lunchen gick sådär sen på eftermiddagen skulle jag få komma ut och träffa hundarna och äta mellanmål ute med mina föräldrar. Och ville liksom det men ändå så när vi skulle ut så var i en korridor eller hur jag ska förklara så fick jag en JÄTTE STARK panik attack. Vet inte varför jag fick den men kunde inte andas och det kändes som jag skulle svimma och typ som allt blev overkligt på nåt sätt. Det låter säkert jätte knäppt men kändes ungefär som att jag var i en bubbla på nåt sätt och allt annat var utanför bubblan. Så blev inget med hundarna för ville bara tillbaka till mitt rum då. Och sen fick jag jätte dåligt samvete för det för då hade ju mamma skyndat sig så hon kunde komma hit med hundarna och dom åkte hit och allting och sen så ville jag typ inte ens träffa dom. Och såg typ i huvudet hon som är mest min liksom att hon var nog glad när hon fattade att hon skulle träffa mig och sen så kom jag inte och hon fick åka hem igen. Så kunde inte sluta tänka på om hon blev ledsen då och kanske tror att jag inte ville träffa henne. Så började jag gråta IGEN för det. Och såklart inte bara att jag hade dåligt samvete för henne utan mina föräldrar också. Och ja ponnysarna och allt möjligt. Känns som ALLT jag gör är taskigt mot nån och nån blir ledsen och besviken och sånt. Vill liksom att mina föräldrar ska vara glada bara och typ stolta över mig men enda jag gör är att dom blir ledsna och oroliga och jag klarar INGENTING. Liksom kan inte ens äta normalt och träffa hundarna utan att jsg blir helt konstig och störd och inte klarar det. Jag HATAR att jag är som jag är och inte kan göra minsta saken ens utan att bli så himla konstig. Och fattar om mina föräldrar bara fortsätter bry sig för dom typ måste. Men egentligen borde dom vara jätte trötta på mig. Men ja middag och kvällsfika var typ lika att jag försökte men gick inte jätte bra. Och nu måste jag sova men vill inte lägga från mig mobilen och börja tänka massa igen. Och imorgon ska jag träffa läkaren igen och är typ nervös för det också. Så ja en till jätte jobbig dag plus massa tankar om ponnysarna och ridning och allt. Så en till jätte jobbig dag och orkar typ inte mera men jag slipper ändå inte.
 
Tänkte bara skriva lite typ fortsättning på igår. Så dethär blir nog ganska onödigt och så men vill ändå skriva lite bara. Iallafall så idag så visste jag att jag MÅSTE äta som står på schemat och så. Och direkt när jag vaknade imorse så var monstret redan jätte arg och skrek i huvudet liksom. Så kunde typ inte tänka på nåt annat än det. Men ville ändå klara det för vill absolut absolut inte ha sond igen. Så klarade ändå frukosten okej. Och sen mådde jag jätte dåligt hade ångest och ont i magen och allt möjligt. Så överdriver inte ens att jag låg i sängen i typ två timmar och kunde inte sluta gråta och kunde inte prata. Sååå jobbigt och alla dom dåliga tankarna var SÅ starka då. Så vet att det här nog låter konstigt men jag blev typ rädd för mina egna tankar nästan för kändes som jag höll på bli liksom verkligen galen. Men ja sen var det mellanmål som inte gick så bra men försökte iallafall. Och sen efter det så skulle jag försöka aktivera mig med nånting så satt och la pussel med pappa. Sen lunchen gick sådär sen på eftermiddagen skulle jag få komma ut och träffa hundarna och äta mellanmål ute med mina föräldrar. Och ville liksom det men ändå så när vi skulle ut så var i en korridor eller hur jag ska förklara så fick jag en JÄTTE STARK panik attack. Vet inte varför jag fick den men kunde inte andas och det kändes som jag skulle svimma och typ som allt blev overkligt på nåt sätt. Det låter säkert jätte knäppt men kändes ungefär som att jag var i en bubbla på nåt sätt och allt annat var utanför bubblan. Så blev inget med hundarna för ville bara tillbaka till mitt rum då. Och sen fick jag jätte dåligt samvete för det för då hade ju mamma skyndat sig så hon kunde komma hit med hundarna och dom åkte hit och allting och sen så ville jag typ inte ens träffa dom. Och såg typ i huvudet hon som är mest min liksom att hon var nog glad när hon fattade att hon skulle träffa mig och sen så kom jag inte och hon fick åka hem igen. Så kunde inte sluta tänka på om hon blev ledsen då och kanske tror att jag inte ville träffa henne. Så började jag gråta IGEN för det. Och såklart inte bara att jag hade dåligt samvete för henne utan mina föräldrar också. Och ja ponnysarna och allt möjligt. Känns som ALLT jag gör är taskigt mot nån och nån blir ledsen och besviken och sånt. Vill liksom att mina föräldrar ska vara glada bara och typ stolta över mig men enda jag gör är att dom blir ledsna och oroliga och jag klarar INGENTING. Liksom kan inte ens äta normalt och träffa hundarna utan att jsg blir helt konstig och störd och inte klarar det. Jag HATAR att jag är som jag är och inte kan göra minsta saken ens utan att bli så himla konstig. Och fattar om mina föräldrar bara fortsätter bry sig för dom typ måste. Men egentligen borde dom vara jätte trötta på mig. Men ja middag och kvällsfika var typ lika att jag försökte men gick inte jätte bra. Och nu måste jag sova men vill inte lägga från mig mobilen och börja tänka massa igen. Och imorgon ska jag träffa läkaren igen och är typ nervös för det också. Så ja en till jätte jobbig dag plus massa tankar om ponnysarna och ridning och allt. Så en till jätte jobbig dag och orkar typ inte mera men jag slipper ändå inte.
Kära du, det är ingen som hatar eller klandrar dig för att du är sjuk. Ibland blir man överväldigad. Hunden kommer att bli lika lycklig att se dig nästa gång du orkar komma ut och säga hej!
Det är skrämmande att känna att man har så lite kontroll över det som händer i både huvud och kropp, du beskriver det så väl när du skriver här och jag hoppas att du känner att det ger lite lugn att sätta det i pränt, att det innebär att du kan sova inatt. <3
 
Kära du, det är ingen som hatar eller klandrar dig för att du är sjuk. Ibland blir man överväldigad. Hunden kommer att bli lika lycklig att se dig nästa gång du orkar komma ut och säga hej!
Det är skrämmande att känna att man har så lite kontroll över det som händer i både huvud och kropp, du beskriver det så väl när du skriver här och jag hoppas att du känner att det ger lite lugn att sätta det i pränt, att det innebär att du kan sova inatt. :heart
Ja jag vet inte varför men är SÅÅ mycket lättare att skriva här än säga eller skriva och ge till nån. Så det är skönt att skriva ner allting bara så blir det lite mindre i huvudet iallafall. Men kunde inte sova så jätte mycket ändå för oroade mig hela natten för massa saker.
 
  • Hjärta
Reactions: Sel
@EmmaFilippa
Du är en så otroligt omtänksam och fin människa <3
Om du visar dina föräldrar det du skrev här om den vårdpersonalen så kan jag inte tänka mig att de uppfattar det som att du skyller på henne. Jag gjorde det definitivt inte.

Jag lider så med dig att du mår så dåligt. Vill bara hålla om dig och säga att allt kommer bli bra.
 
Tänkte bara skriva lite typ fortsättning på igår. Så dethär blir nog ganska onödigt och så men vill ändå skriva lite bara. Iallafall så idag så visste jag att jag MÅSTE äta som står på schemat och så. Och direkt när jag vaknade imorse så var monstret redan jätte arg och skrek i huvudet liksom. Så kunde typ inte tänka på nåt annat än det. Men ville ändå klara det för vill absolut absolut inte ha sond igen. Så klarade ändå frukosten okej. Och sen mådde jag jätte dåligt hade ångest och ont i magen och allt möjligt. Så överdriver inte ens att jag låg i sängen i typ två timmar och kunde inte sluta gråta och kunde inte prata. Sååå jobbigt och alla dom dåliga tankarna var SÅ starka då. Så vet att det här nog låter konstigt men jag blev typ rädd för mina egna tankar nästan för kändes som jag höll på bli liksom verkligen galen. Men ja sen var det mellanmål som inte gick så bra men försökte iallafall. Och sen efter det så skulle jag försöka aktivera mig med nånting så satt och la pussel med pappa. Sen lunchen gick sådär sen på eftermiddagen skulle jag få komma ut och träffa hundarna och äta mellanmål ute med mina föräldrar. Och ville liksom det men ändå så när vi skulle ut så var i en korridor eller hur jag ska förklara så fick jag en JÄTTE STARK panik attack. Vet inte varför jag fick den men kunde inte andas och det kändes som jag skulle svimma och typ som allt blev overkligt på nåt sätt. Det låter säkert jätte knäppt men kändes ungefär som att jag var i en bubbla på nåt sätt och allt annat var utanför bubblan. Så blev inget med hundarna för ville bara tillbaka till mitt rum då. Och sen fick jag jätte dåligt samvete för det för då hade ju mamma skyndat sig så hon kunde komma hit med hundarna och dom åkte hit och allting och sen så ville jag typ inte ens träffa dom. Och såg typ i huvudet hon som är mest min liksom att hon var nog glad när hon fattade att hon skulle träffa mig och sen så kom jag inte och hon fick åka hem igen. Så kunde inte sluta tänka på om hon blev ledsen då och kanske tror att jag inte ville träffa henne. Så började jag gråta IGEN för det. Och såklart inte bara att jag hade dåligt samvete för henne utan mina föräldrar också. Och ja ponnysarna och allt möjligt. Känns som ALLT jag gör är taskigt mot nån och nån blir ledsen och besviken och sånt. Vill liksom att mina föräldrar ska vara glada bara och typ stolta över mig men enda jag gör är att dom blir ledsna och oroliga och jag klarar INGENTING. Liksom kan inte ens äta normalt och träffa hundarna utan att jsg blir helt konstig och störd och inte klarar det. Jag HATAR att jag är som jag är och inte kan göra minsta saken ens utan att bli så himla konstig. Och fattar om mina föräldrar bara fortsätter bry sig för dom typ måste. Men egentligen borde dom vara jätte trötta på mig. Men ja middag och kvällsfika var typ lika att jag försökte men gick inte jätte bra. Och nu måste jag sova men vill inte lägga från mig mobilen och börja tänka massa igen. Och imorgon ska jag träffa läkaren igen och är typ nervös för det också. Så ja en till jätte jobbig dag plus massa tankar om ponnysarna och ridning och allt. Så en till jätte jobbig dag och orkar typ inte mera men jag slipper ändå inte.
Jag vet inget om ätstörningar eller om dig. Men jag är förälder och vill bara skriva att man gör allt för att ens barn ska må bra. Dina föräldrar är inte trötta på dig, de är ledsna för att monstret finns och kämpar vid din sida för att bli av med det. Om det betyder att du behöver vara på ditt rum så är det där du ska vara. Hur många gånger det än blir så så kommer de att vara kvar där när du väl klarar att gå ut.
 
Det låter inte jätteknäppt alls, vi som upplevt panikångestattack förstår precis din förklaring, och oavsett hur ofarligt det än är, är det verkligen obehagligt! Har du kunnat sova något inatt? Hoppas det går så bra det bara kan idag när du träffar läkaren :heart .
 
Det låter inte jätteknäppt alls, vi som upplevt panikångestattack förstår precis din förklaring, och oavsett hur ofarligt det än är, är det verkligen obehagligt! Har du kunnat sova något inatt? Hoppas det går så bra det bara kan idag när du träffar läkaren :heart .
Det var igår som jag träffade läkaren och det gick sådär förutom att jag inte fick fram det jag ville. Men ja det är JÄTTE obehagligt med sån panik attack! Och tyvärr så har det inte gått så bra att sova inatt eller förra natten så ja det är inte så bra liksom.
 
Tror du du kan dela upp dina texter i stycken är lite svårt att läsa för mig och jag vill gärna läsa dina texter och svara:)
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 028
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 801
Senast: Raderad medlem 149524
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Glömde ta den i morse, kom på det vid 9-10 och tänkte att jag provar vara utan den idag. Vad händer? Jag känner mig inte alls så...
Svar
8
· Visningar
881
Senast: Rosett
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Fortsättning från VGV Kids. Vi träffade en sköterska på närakuten som verkade oroad. Hon verkade inte riktigt få grepp om varför han...
Svar
12
· Visningar
2 168

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp