Så du menar att allt utom en helt smärfri mens är något sjukvården ska "bota"?
Det är ju inget fel som gör att det gör ont, det blir så när musklerna i livmodern drar ihop sig. Ju mer man slappnar av ju mindre kramp och smärta blir det. Har man ett jobb där man kan slappna av kan man säkert jobba utan att bli stressad av det. Har man ett jobb med en del stående och hets så skulle kroppen må bättre i längden av att få vara hemma första dagen, så man slipper kortisolpåslaget.
Jag vänder mig emot att vi ser naturliga funktioner i kvinnokroppen som något fel som ska väck för att vi ska kunna vara maximalt produktiva i ett artificiellt ekonomiskt system.
Nä, men jag kan ju ta mig själv som exempel. Jag har mensvärk men inte så det stör oavsett vad jag gör. Jag har nog bara tagit smärtstillande mot mensvärk 1-2 gånger i hela mitt liv (40+ nu). Jag blöder i rimlig mängd. Irriterande att överhuvudtaget blöda men går att hantera utan problem med en menskopp. Mensen stör mig inte i mitt liv alls. Hormonerna innan mensen kommer är en annan sak. Men om jag i övrigt mår bra så blir effekten mycket liten. Inget en dags sjukskrivning kan fixa utan där gäller att hela livet funkar för att mildra effekten.
Sen vet jag kvinnor som blöder igenom alla mensskydd på nolltid och/eller har mycket mensvärk. De tycker jag ska få hjälp av sjukvården då jag tycker att de inte ska behöva ha det så ens på lediga dagar. De ska kunna leva sitt liv lika obehindrat som jag gör oavsett mens eller inte och jobbdag eller ledig dag.