Jämställd föräldraledighet (utbruten från Vad gör vi? del 2 - Kids Edition)

[Trollunge]

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

 

[WildWilma]

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

Så enkelt är det inte. Det finns många män (de flesta jag pratat med) som gärna skulle vara föräldralediga mer men de "vågar" inte kräva att få vara det då de trott att den blivande mamman inte skulle tycka att det vore bra eller att arbetsgivaren skulle missgynna dem. Det är ju inte enligt normen och normen är svår att gå emot även om man faktiskt skulle vilja. De flesta mammor jag känner som då tagit majoriteten av föräldraledigheten har bara "följt strömmen" och gjort vad som "förväntas" av dem. Männen har följt strömmen lika mycket och inte krävt att få hälften av föräldraledigheten även om de hade velat. Väldigt få om ens någon har någon särskild tanke eller vilja bakom beslutet att inte dela mer lika. Efterhandskonstruktioner finns det en del som försöker men de är rätt genomskinliga. Amning är så gott som aldrig orsaken. En kollegas man (egen företagare) kunde inte vara FL öht men han kunde ta ledigt för att bygga deras hus under 6 månader. När jag frågade hur det kom sig (bara nyfiket när hon ändå tog upp ämnet) så fanns inte ett enda svar på den frågan.

Hade de varit föräldralediga mer så hade de säkert varit bra mycket mer intresserade av allt som anses "kvinnligt" att vara intresserad av som du nämner att mammor gör. De flesta män får ju inte möjlighet att utveckla dessa "intressen". För oss som delat lika på föräldradagarna är det nog oftare min man som sköter dessa saker (köpa kläder, presenter, leksaker mm.) än jag.

Ett typexempel på vad som förväntas av oss är när en kvinnlig kollega får höra från sin chef att chefen antar att hon ska vara FL i ett år när de pratar om den kommande föräldraledigheten. Det hade hon inte alls tänkt men hon blev rätt ställd av antagandet. Tror någon att chefen hade gjort samma antagande om det var en manlig kollega som skulle gå på föräldraledigt?

 

[Imogen]

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

Fast så enkelt är det ju inte.

Men om vi för resonemangets skull utgår från att du har rätt i att fördelningen av föräldraledighet visar hur mammor och pappor vill ta ut föräldraledighet. Då innebär ju det att dagens pappor vill vara hemma väldigt mycket mer än vad tex papporna på 80-talet ville! Tror du att detta har skett sv en slump eller har pappornas vilja färgats av samhällsutvecklingen och hur normerna har ändrats? Och varför är det rimligt att tro att vi just nu har hamnat där respektive kön ”egentligen” vill?

 

[stjarnhimmel]

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

Fast vet vi att det är så för att papporna inte vill? Eller beror det på annat?

Jag har också träffat pappor som vill vara hemma mer men där tex mammor vill vara hemma mest och då har pappan känt att mamman har förtur att bestämma. Den inställningen att mamman får bestämma mest pga att hon varit gravid har jag mött rätt ofta.

 

[MiniLi]

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

Läsa på lite om normer kanske?

Utöver vad de andra svarat så finns det ju en utbredd uppfattning om att barnet är i behov av just kvinnan och att det främst är kvinnan som kan ge barnet det den behöver. Stämmer såklart inte, men den uppfattningen har nog stor påverkan på vad både män och kvinnor ”vill”.

 

[vemsomhelst123]

Jag dissar inte. Men jag tror inte på allt bara för att det finns en teoretisk studie. Man kan också ha tankar och åsikter utan att ha en universitetsstudie i ryggen. Tro det eller ej.

Jag tror inte jämställdhet är millimeterrättvisa där män och kvinnor är lika. Man kan vara jämställd utan att göra samma saker och vara samma.
Jag gör gärna olika val än min man i hur jag prioriterar. Jag är inte karriärist. Men jag tvingas för det är så samhället är uppbyggt. Utefter mannens norm om att förvärvsarbete är viktigare än familj.
Jag tycker inte det.
Det är det som är fel tycker jag.
Gör obligatoriskt att den som jobbar betalar in pension till den som är ledig är bättre jag är bättre.

Jag tror den där kritiken beror på i vilken del av samhället man rör sig i.
Jag som helst skulle vilja gå hemma, hade gärna sluppit jobba och varit hemmafru, får minst lika mycket kritik för att jag försvårar kvinnors kamp, typ.

Men det är ju skillnad på vad man själv vill/gör/föredrar och hur det påverkar samhället. Jag tror många (män och kvinnor) helst hade sluppit jobba eller velat jobba mindre. Nu kan de flesta av oss inte det av ekonomiska skäl.
Vi gör och har också gjort vissa val som funkar bättre i våran kontext av olika skäl, men de skapar en norm och en statistik som missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden. Vi fortsätter göra det ändå men man behöver lyfta blicken och reflektera över det man gör.

 

[Lingon]

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

Är definitionen av intresserad av småbarn att hänga på instakonton, FB-grupper och barnloppisar? Du kan inte tänka dig att män (och många kvinnor) bara gör saker annorlunda? Eller är det den specifika kvinnliga normen som är det enda rätta i dina ögon?

Alltså, min erfarenhet skiljer sig väldigt mycket från din verkar det som. I mitt förhållande är det min man som gillar bebisar och småbarn. Han reagerar som om det vore hundvalpar/kattungar!

Jag ser att en del av omvärlden (t.ex. skolan) förväntar sig att jag är primärföräldern. Vilket irriterar mig när vi är två primärföräldrar.

 

[Badger]

Jag tycker det är jättebra att du upplever att du fick bra stöd, det är ju superpositivt.
Samtidigt har jag hört om lika många där det varit tvärtom.
Det kan nog bero på vart i landet man befinner sig, vilket är ett problem i sig.

Och dom som inte vill amma ska inte göra det. Däremot så är det svårt för en pappa att vara hemma tidigt om man vill helamma i exempelvis ett halvår.
Jag tolkar inte det som att den pappa är föräldraledig tidigt om han är det efter ett halvår eller nio månader. Tidigt för mig är första halvåret.
Bebisar klarar sig jättebra utan bröstmjölk, och kvinnor utan att amma. Men det finns såklart fördelar med amning för både barn och ammande. Det orkar jag inte diskutera här och nu dock.
Därmed inte sagt att dom som inte gör det är dåliga och att bebisarna lider. Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt.

Du känner så. Jag känner att jag blir tvingad in i en manlig norm.

Det var någon som skrev om att dela tidigt. Vad är tidigt då? Jag tycker som sagt inte efter 6 månader är supertidigt.

Klart det finns begränsade skattemedel. Men jag tror absolut det kan fördelas bättre. Det är väl det vi röstar om var fjärde år?

Det var inte speciellt många som skrev om att dela så tidigt som du skriver.

Om man kan göra det är det såklart bra (tex om båda är egna företagare el dyl), men det är säkert enklare för många att en är hemma i taget och en lika stor andel av tiden var. Än att de är hemma halva dagar var (de går dock att vara hemma halva dagar var redan nu såvitt jag förstått), speciellt om någon ammar.

Däremot är det många som skriver om att dela lika. Att inte kvinnan först är hemma ett helt år eller mer och sedan mannen lite grann. Utan att båda delar helt lika på en tid som är ett år, eller lite mer beroende på när man får förskoleplats. (oftast höst)

Jag känner att om man väldigt starkt känner sig intvingad i ett visst levnadssätt så ger samhället möjligheter att inte göra så. Det är tillåtet att tex bo i självhushåll, hålla får och lantbruk och spinna, väva, sömma, byka, baka medan han går på åkern med hästen. Haken är att det nog inte blir så stort konsumtionsutrymme, men finns ju andra värden. (miljövinsterna är ju stora tex)

 

[Roheryn]

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

Jag tänker att det är väldigt sällan som man vill någonting eller är intresserad av någonting helt i ett vakuum. Man påverkas av människor runtomkring sig, samhället i stort, ekonomin (både den privata och den "stora"), nyheter, arbetsplatsen, underhållning och tusen saker till. Därtill tenderar vi att göra som andra människor gör, det kräver en extra ansträngning att "gå mot strömmen". Därför tror jag inte att man bara ska rycka på axlarna och säga "jaha, såhär blev det, uppenbarligen är det så människor vill ha det, inget att göra åt". Föräldraförsäkringen är något vi gemensamt finansierar via skatten och även något som har en ganska stor påverkan på arbetsmarknaden och på människors liv. Jag tycker därför att det finns all anledning att fundera på hur vi vill att den ska se ut, och - ja faktiskt! - också fundera på hur vi vill påverka vad människor vill!

 

[Badger]

Jag tvingar inte någon till något. Jag är för valfrihet.

Är det inte? Att karriären är viktigast?

Jag har rätt bra koll på hur det har sett ut tidigare. Även barn har arbetat tidigt. Vore ju tråkigt att gå tillbaka dit.

Din uppfattning om arbete verkar skilja sig från min uppfattning om arbete eftersom du verkar se det nära synonymt med "karriär".

Arbete är i stort bara att se till att man har tak över huvudet, mat på bordet och kläder på sig.

Det kan göras på olika sätt men alla verkar innebära något slags arbete. Om det är att bygga sitt hus själv och samla maten med en grävpinne med babyn på ryggen och jaga den med fällor och spjut. Bygga sitt hus valla sina får och spinna sin ull med babyn hängande i en vagga i rummet eller om att gå till jobbet och lära ut saker till barn eller vårda sjuka, efter att babyn kan bli omhändertagen av andra föräldern, mormor, farmor, förskolan, barnträdgården allt är liksom arbete.

Så man kan arbeta för att få mat på bordet utan att sträva efter att göra karriär, man som kvinna.

Med karriär menar man ofta att avancera på sin arbetsplats och sin position för att nå högre lön och mer ansvar. Ofta är karriär kopplat till utbildning och kompetensutveckling. Byte av anställning är ett annat vanligt sätt att avancera i karriären.

 

[Badger]

Hemma under f

Så intressant diskussion tycker jag!

Det verkar ju som att de allra flesta familjer helt enkelt inte vill dela föräldraledigheten 50/50. Vi har en föräldraförsäkring där det absolut är möjligt men de allra flesta väljer att inte göra det. Och som flera av er säger så pratar man om att det ekonomiskt funkar bäst för just oss eller den ena parten är egenföretagare eller whatever men det det egentligen handlar om är ju helt enkelt att det är såhär de flesta VILL göra. Mammor vill generellt vara hemma längre och pappor är generellt minst fine med att vara hemma kortare och det finns en ansenlig del pappor som inte vill vara hemma alls, iaf inte en längre, sammanhängande tid.

Så antingen kan man ju ”tvinga” folk att dela 50/50, och de som får betala priset då tänker jag blir framför allt kvinnor och barn. Eller får man acceptera att folk generellt inte verkar bry sig om jämställdhet på ett strukturellt plan när det handlar om vem som ska vara hemma och ta hand om spädbarn och bebisar. Och man får försöka hitta andra vägar att strukturellt jämna ut de skillnader som blir på grund av detta.

Ärligt talat verkar män/pappor inte alls lika intresserade av småbarn som mammor är. Det är mammor som är hemma längre, det är mammor som tar mycket större ansvar för allt gällande barn, det är mammor som hänger på ex Insta-konton där det handlar om barns utveckling eller utmaningar, det är mammor i fb-grupperna där man diskuterar sjalande/blw/nära föräldraskap/vadsomhelstbarn, jag ska på en barnloppis imorgon, där kommer ju vara 90% mammor som är där och handlar kläder och julklappar och leksaker till barnen.
Och detta trots att vi lever i ”världens mest jämställda land”. Så jag vet inte längre. Är jämställdhet när det gäller föräldraskap verkligen vad vi ska sträva efter? För det verkar inte finnas på kartan tbh.

Ja det är ju detta som är en bit som är kvar av jämställdheten, att männen i allmänhet ska känna att de kan ta ut sin del av föräldraledigheten. (att familj, arbetsliv, fru och vänner tillåter det)

En kvinna kan ju likaväl som en man vara en engagerad förälder efter att hon börjat jobba.

Att pappor inte verkar lika intresserade av småbarn på en hobbyrelaterad nivå är väl inget konstigt med tanke på hur vi uppfostrar barn. Dvs att vi tydligt visar genom att papporna inte är hemma att det här med att ta hand om små barn inte är för pojkar. Folk i allmänhet uppmuntrar inte heller lika mycket pojkars lek med dockor osv.

Men att ha barn som hobby är inte nödvändigt för att kunna vara en bra förälder. Man kan absolut vara en bra förälder utan att färgmatcha klädsel enligt Mama eller följa ngn föräldratidnings recept på mosad mat. Eller fråga om hjälp i ett forum om diverse. Man kan bära utan att sjala, man kan sjala utan att vara på ett forum, man kan rent av köra en barnvagn osv osv Det finns böcker om barn och det finns mosrecept på receptsiter o det finns burkmat. Och på cykelforum och joggingforum finns massa män som diskuterar cykelkärror för barn och joggingvagnar... diskuterar barn med sina vänner och postar sina barns roligheter på sociala media (med tillåtelse)

 

[WildWilma]

Jag tvingar inte någon till något. Jag är för valfrihet.

Är det inte? Att karriären är viktigast?

Jag har rätt bra koll på hur det har sett ut tidigare. Även barn har arbetat tidigt. Vore ju tråkigt att gå tillbaka dit.

För mig personligen är karriären rätt ointressant men att få bra lön för mitt arbete samt möjlighet till en vettig pension (utan att vara beroende av en partner) är mycket viktigt.

Jag vill verkligen inte bli en av många kvinnliga fattigpensionärer på grund av att jag bara följt normer och trott att detta varit min egen vilja.

Genom att dela lika på föräldraledigheten (8 månader var) så har jag haft möjlighet att ha en bra löneutveckling även under småbarnsåren då kvinnor normalt halkar efter lönemässigt har jag istället knappat in. Min man har haft möjligheten att knyta an till barnen samt serva hushållet i större utsträckning. Detta har funkat utmärkt trots amning, första i över ett år (nej hon tog inte flaska) och andra nu 10 månader, pappan har fått vara lite påhittig.

Sen när vi skolar in går vi båda ner i arbetstid lika mycket (vilket också verkar vara ovanligt hos se som inte delat på föräldraledigheten och är kanske en ännu större orsak till att kvinnor har sämre pensioner).

Jag ser jämställdhetsarbete mer som att män måste få möjlighet att ta mer ansvar för barn och hem (dvs. gå ner i arbetstid och ta mer FL) snarare än att kvinnor måste jobba lika mycket som männen.

 

[Inte_Ung]

Ni som har delat lika på föräldraledighet och ammat, hur har ni gjort med amningen? Min bebis ammade fortfarande väldigt mycket både dag och natt vid 9 månader och jag tyckte det hade varit svårt att börja jobba då. Vet att man får amma på arbetstid (eller pumpa men min bebis vägrade flaska) , så skulle isf pappa och bebis ha 45 min enkel väg till mitt jobb ett par ggr per dag för amning eller hur gör man rent praktiskt?

Jag började jobba när yngsta var 8 månader och min sambo var då hemma.
Dels så jobbade jag bara 75% vilket spelade stor roll.
Men jag ammade det första när jag vaknade, precis innan jag åkte, det första när jag kom hem, innan läggdags för barnet och så en gång på natten.
Däremellan fick de klara sig med gröt och annan mat till bebisar i den åldern.
Mina barn har aldrig druckit välling eller ersättning annat än vid enstaka tillfällen när det kört ihop sig.
Det fungerade överraskande bra faktiskt.
De fick kämpa litet de första dagarna men kom snabbt in i rutinerna.
Skedmatning fungerade bäst.

Jag tyckte att det var skönt att få slippa kladdandet som blir vid införandet av mat.
Amning är så rent och snyggt i jämförelse.

 

[pajaztar]

Jag ser jämställdhetsarbete mer som att män måste få möjlighet att ta mer ansvar för barn och hem (dvs. gå ner i arbetstid och ta mer FL) snarare än att kvinnor måste jobba lika mycket som männen.

Män HAR ju möjlighet. Men de TAR inte ansvaret. Och jag tycker inte man ska lägga även den bördan på kvinnor (att ändra mäns beteende). Tycker inte heller att vi ska beskylla kvinnor för att vara ”bromsklossar” när det är fullt biologiskt rimligt att vilja vara nära sin bebis man burit och fött, speciellt i början? Samhället däremot borde steppa upp och sluta att ekonomiskt straffa den som är hemma med barn (som nu där pension förloras, sgi bara skyddas viss tid under vissa förutsättningar osv) Då kanske vi skulle se jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

 

[stjarnhimmel]

Män HAR ju möjlighet. Men de TAR inte ansvaret. Och jag tycker inte man ska lägga även den bördan på kvinnor (att ändra mäns beteende). Tycker inte heller att vi ska beskylla kvinnor för att vara ”bromsklossar” när det är fullt biologiskt rimligt att vilja vara nära sin bebis man burit och fött, speciellt i början? Samhället däremot borde steppa upp och sluta att ekonomiskt straffa den som är hemma med barn (som nu där pension förloras, sgi bara skyddas viss tid under vissa förutsättningar osv) Då kanske vi skulle se jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

Min uppfattning är att folk i allmänhet inte har koll på att pension förloras, sgi bara skyddas viss tid etc vid FL. Så jag tror inte att det skulle göra någon skillnad. Det folk bara verkar se är vad som syns i lönekuvertet idag.

 

[Badger]

Män HAR ju möjlighet. Men de TAR inte ansvaret. Och jag tycker inte man ska lägga även den bördan på kvinnor (att ändra mäns beteende). Tycker inte heller att vi ska beskylla kvinnor för att vara ”bromsklossar” när det är fullt biologiskt rimligt att vilja vara nära sin bebis man burit och fött, speciellt i början? Samhället däremot borde steppa upp och sluta att ekonomiskt straffa den som är hemma med barn (som nu där pension förloras, sgi bara skyddas viss tid under vissa förutsättningar osv) Då kanske vi skulle se jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

Nej, det skulle vi ju lägga på staten var det sagt med ledighet fördelad.

 

[WildWilma]

Män HAR ju möjlighet. Men de TAR inte ansvaret. Och jag tycker inte man ska lägga även den bördan på kvinnor (att ändra mäns beteende). Tycker inte heller att vi ska beskylla kvinnor för att vara ”bromsklossar” när det är fullt biologiskt rimligt att vilja vara nära sin bebis man burit och fött, speciellt i början? Samhället däremot borde steppa upp och sluta att ekonomiskt straffa den som är hemma med barn (som nu där pension förloras, sgi bara skyddas viss tid under vissa förutsättningar osv) Då kanske vi skulle se jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

Fast hur lätt är det att veta hur och vad man ska göra om man aldrig får chansen att träna. Jag upplever att man behöver träna för att bli bra på det mesta inklusive att ta hand om barn och hushåll. Om kvinnor anser att de har rätt att ta mer eller all föräldraledighet och männen inte vågar protestera så minskar ju möjligheten att träna på detta rätt drastiskt för männen. Det blir lite som att försöka lära sig cykla utan att någon någonsin tar bort stödhjulen eller släppet "pinnen" man kommer inte lära sig fullt ut.

Visst kan man göra en del trots att man heltidarbetar men eftersom man då ofta är hemifrån 10 timmar per dag och kanske träffar sitt barn 2-3 timmar vakentid så blir det aldrig samma sak. Jag kämpar med detta själv just nu så jag förstår att den som heltidsarbetar har svårt att hinna engagera sig lika mycket i barn och hem som den som är hemma.

Jag ser det som att initiativet måste komma från två håll. Både kvinnan och mannen i förhållandet måste våga/vilja gå mot strömmen (normerna). Vad jag ser i min omgivning så hjälper det inte att männen vill ta mer ansvar om de inte får möjlighet att göra det.

Ingen har sagt att en mamma inte ska vara nära sin bebis i början. Själv hade jag min senaste bebis som ett litet plåster på mig de första månaderna och gjorde allt som anses "naturligt" för att vara en bra mamma. Det hindrar inte på något sätt att vi ändå delar lika på föräldraledigheten.

Jag håller med om att föräldraförsäkringen ska ändras för att underlätta ett jämnt uttag av FL. Bland annat med längre skydd av SGI.

 

[pajaztar]

Nej, det skulle vi ju lägga på staten var det sagt med ledighet fördelad.

Förhoppningsvis också då utökad och förbättrad

 

[Lingon]

Fast hur lätt är det att veta hur och vad man ska göra om man aldrig får chansen att träna. Jag upplever att man behöver träna för att bli bra på det mesta inklusive att ta hand om barn och hushåll. Om kvinnor anser att de har rätt att ta mer eller all föräldraledighet och männen inte vågar protestera så minskar ju möjligheten att träna på detta rätt drastiskt för männen. Det blir lite som att försöka lära sig cykla utan att någon någonsin tar bort stödhjulen eller släppet "pinnen" man kommer inte lära sig fullt ut.

Visst kan man göra en del trots att man heltidarbetar men eftersom man då ofta är hemifrån 10 timmar per dag och kanske träffar sitt barn 2-3 timmar vakentid så blir det aldrig samma sak. Jag kämpar med detta själv just nu så jag förstår att den som heltidsarbetar har svårt att hinna engagera sig lika mycket i barn och hem som den som är hemma.

Jag ser det som att initiativet måste komma från två håll. Både kvinnan och mannen i förhållandet måste våga/vilja gå mot strömmen (normerna). Vad jag ser i min omgivning så hjälper det inte att männen vill ta mer ansvar om de inte får möjlighet att göra det.

Ingen har sagt att en mamma inte ska vara nära sin bebis i början. Själv hade jag min senaste bebis som ett litet plåster på mig de första månaderna och gjorde allt som anses "naturligt" för att vara en bra mamma. Det hindrar inte på något sätt att vi ändå delar lika på föräldraledigheten.

Jag håller med om att föräldraförsäkringen ska ändras för att underlätta ett jämnt uttag av FL. Bland annat med längre skydd av SGI.

Vadå inte får möjlighet till det? Vill en man ha sina dagar så låter han ju bli att ge dem till kvinnan. Man får ju hälften var. Kvinnan får inte allt och sen får mannen be med mössan i hand om att få några dagar. Han får ju faktiskt hälften av dagarna. Han får väl låta bli att ge bort sina dagar om han vill ha dem själv.

 

[pajaztar]

Fast hur lätt är det att veta hur och vad man ska göra om man aldrig får chansen att träna. Jag upplever att man behöver träna för att bli bra på det mesta inklusive att ta hand om barn och hushåll. Om kvinnor anser att de har rätt att ta mer eller all föräldraledighet och männen inte vågar protestera så minskar ju möjligheten att träna på detta rätt drastiskt för männen. Det blir lite som att försöka lära sig cykla utan att någon någonsin tar bort stödhjulen eller släppet "pinnen" man kommer inte lära sig fullt ut.

Jag ser det som att initiativet måste komma från två håll. Både kvinnan och mannen i förhållandet måste våga/vilja gå mot strömmen (normerna). Vad jag ser i min omgivning så hjälper det inte att männen vill ta mer ansvar om de inte får möjlighet att göra det.

De får väl hitta sin egen motivation och intresse? Eller är män fullständigt inkapabla till detta om de inte handleds och ”ges plats”?

Sen fattar jag också att normerna sitter hårt. Men då får ju samhället göra det fördelaktigare att dela.

Sen får jag ju också upp det här i huvudet: förslag om tvångsdelad föräldraförsäkring (i nuvarande form) lades fram ungefär samtidigt som förslag om att kunna sätta yngre barn än ett år i förskola… Men det är nog bara en kausalitet?