Fast hur lätt är det att veta hur och vad man ska göra om man aldrig får chansen att träna. Jag upplever att man behöver träna för att bli bra på det mesta inklusive att ta hand om barn och hushåll. Om kvinnor anser att de har rätt att ta mer eller all föräldraledighet och männen inte vågar protestera så minskar ju möjligheten att träna på detta rätt drastiskt för männen. Det blir lite som att försöka lära sig cykla utan att någon någonsin tar bort stödhjulen eller släppet "pinnen" man kommer inte lära sig fullt ut.
Visst kan man göra en del trots att man heltidarbetar men eftersom man då ofta är hemifrån 10 timmar per dag och kanske träffar sitt barn 2-3 timmar vakentid så blir det aldrig samma sak. Jag kämpar med detta själv just nu så jag förstår att den som heltidsarbetar har svårt att hinna engagera sig lika mycket i barn och hem som den som är hemma.
Jag ser det som att initiativet måste komma från två håll. Både kvinnan och mannen i förhållandet måste våga/vilja gå mot strömmen (normerna). Vad jag ser i min omgivning så hjälper det inte att männen vill ta mer ansvar om de inte får möjlighet att göra det.
Ingen har sagt att en mamma inte ska vara nära sin bebis i början. Själv hade jag min senaste bebis som ett litet plåster på mig de första månaderna och gjorde allt som anses "naturligt" för att vara en bra mamma. Det hindrar inte på något sätt att vi ändå delar lika på föräldraledigheten.
Jag håller med om att föräldraförsäkringen ska ändras för att underlätta ett jämnt uttag av FL. Bland annat med längre skydd av SGI.
Jag måste svara en gång till på det här inlägget:
Jag tycker att du nedvärderar männen här. Vadå får chansen att träna? Han får väl ta chansen som vi andra. Han är ju en vuxen människa som i det allra flesta fall är fullständigt kapabel att reda ut och lära sig komplicerade saker på jobb och övrig fritid.
Som kvinna föds man inte med kunskapen att ta hand om en bebis. Vi måste också aktivt lära oss att göra det. Varför skulle män vara sämre på det?