Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Tack för intressant info!Enligt de instruktörer som jag gått för så är det inte blodet som hunden spårar, för blod kan inte riktningsbestämmas, utan antingen är det viltdelen eller spårläggaren.
Man kan ju dra klöv med ett fiskespö, medvetet dra det på andra sidan om träd osv. när man går, men många hundar går nog på spårläggaren ändå.
Vi körde ett tag på inrådan av en eftersöksprofil att på sprayspår, dvs att man lägger klipper av ett par hårstrån i en sprayflaska med vatten och sedan sprayar man ett spår. Det viktiga då är att man inte tagit i skinnet utan handskar för att undvika kontraminera spåret, men jag vette tusan hur stor skillnad det gör egentligen. Känns som en svår sak att lura en hundnos.
En bekant till oss har lagt spår med drönare så det finns en del kreativa lösningar...
Tack för intressant info!
Min följdfråga; hur tränar man en hund till eftersökshund på skadeskjutet vilt, dvs säg att jag har en hund som gjort bra ifrån sig på viltspårträning/prov, hur vet jag att den håller måttet i en riktig situation? Finns det något mellansteg mellan det konstgjorda viltspåret och den skarpa situationen?
Tack för ett väldigt bra och informativt inlägg!Det skulle vara dösök i sånt fall, t.ex. på en åtelgris som man vet ligger död om 50-70 m och se hur hunden reagerar. Vissa hundar som är spårchampions är jätteduktiga på viltspår men kanske inte har så mycket jaktlust att de egentligen vill eller vågar gå på skadat vilt, utan är nöjda med nöjet som klöven ger. De skadade djuren avger stresshormoner och kortisol som eftersökshundar ofta går på och alla hundar gillar inte den doften.
Verkar hunden tagga upp på ett dösök så får man sen titta på hur den beter sig när den kommer fram till ett helt djur, går den på hårt eller visar den sig klok och försiktig?
Har man en duktig spårhund kan man teama upp med någon som har släpphund om man gör eftersök där man förväntar sig ett levande vilt i slutet som kan ställas (älg, gris osv). Rådjur låter sig inte ställas utan där måste man ha en hund som går ikapp och drar ner och antingen håller fast till jägaren kommer eller avslutar det själv.
Kul! Håller tummarna art ni får en fin jaktIgårkväll var jag och kollade på vattnen där vi ska jaga änder i morgon Markägaren/jaktledaren har grävt 4 nya dammar till i år, så det var massvis med nyheter att ta in Jag är sammankallande för apportörerna, så det var skönt att komma ut ett par dagar innan och få lite koll på förändringarna som skett. Tror vi kommer få en toppenjakt i morgon, med typ 12-14 skyttar och 4 såtar. Lagom med fågel, dvs jakt och inte slakt, det borde ligga ca 70st på paraden när vi är färdiga. Vi är 4 apportörer (men jag tänkte stå med bössa ett par såtar samtidigt som jag för Ladda och föra Floyd i den där vi tror det är minst fågel, i träningssyfte och där han förmodligen inte kommer få hämta särskilt mycket), så jag tror det blir rätt lagom.
Hur går det för er andra, har ni kommit igång med säsongen än?
Snart kommer jag att bli aktiv i denna tråd, det blev ju en apportvalp till sist...
Jag trodde för ett ögonblick att det skulle bli en jaktgolden - jag hade fel
Kan ni gissa rasen utan att tjuvkika på bildadressen så är ni duktiga. Jag har lånat en bild för att visa vad det ska bli..., snart kommer jag att överösa valptråden med bilder på min egna lilla stjärna
JappAh, jag vet nog vem du köpt av - om det är en kvinna i södra sverige?
Spännande ras, de verkar trevliga!
Kul! Håller tummarna art ni får en fin jakt
Här har tussarna varit ute och skällt lite älg. Nästa vecka åker vi norrut för ett par dagars älgjakt Yngste gråhunden Ergo är ca 1,5 år nu, en lite försiktig och osäker kille. Ingen bytesmedvetenhet, hussen sköt en tjur för han i vintras men han ville aldrig riktigt komma igång. Sökte ibland ut lite och gick gången efter bakom fötterna på en... vi har spårat mycket i sommar, från att ha varit väldigt osäker, frågandes och väldigt låååångsam så har han faktiskt utvecklats riktigt fint. I förra veckan gick vi anlagsklass med kommentaren mer än godkänt. I helgen gick han första nattgamla, så kul att se när de växer på sig och vågar. Nu frågar han mindre och mindre, vill och försöker komma framåt! Tom tempot har blivit lite snabbare Så jag hoppas på samma fina utvecklingskurva på honom under hösten, första släppen så har han iallafall sökt fint och hittade älg att skälla på en liten stund, men vi var långt bort och han vågade inte riktigt stå på själv och det gick loss. Han ställdes ut i februari men var ett par cm för låg, nu har han växt på sig lite så vi funderar på att ställa honom i sept och se om vi iallafall kan få ett sufficent så att vi kan starta på löshundsprov om han tar sig!
Lilla Lyran har skällt på älg, vi hittade två fina tjurar när vi plockade svamp precis bakom huset och innan jag hann reagera så drog hon efter ca 200 m och sista biten kom lite bjäbbande hade väl inte räknat med att de skulle stå 250 m från gråtussarnas hundgård...
Japp
Jag föll som en fura direkt efter ha träffat några individer
Längst säsong får ju dock rena rävhundar, jag tycker spetsarnas är tillräcklig upplever inte att gråhundarna rent generellt är senare, framförallt inte tikarna. Mamma och pappa har en gråhundshane som också var/är väldigt sen. Många gråhundstikar som jag träffat har varit skarpare än hanarna som mest upplevts som lite mjäkiga. Sen att många av de hanarna dessutom varit hormonstinna gör väl inte läget för dom lättare. Tikarna behöver ju den mesta av tiden bara tänka på jakt men det är bara mina reflektioner utifrån de jag träffat, behöver ju inte alls vara så.Tack!
Åh, är så avis på alla med spets som får släppa redan
Vad roligt att han utvecklats så! Brukar gråtussarna vara lite senare i utvecklingen jämfört med typ jämtarna?
Härligt att hon skallar! Min kompis münster går tyst, det är ju lite halvtrist..
Längst säsong får ju dock rena rävhundar, jag tycker spetsarnas är tillräcklig upplever inte att gråhundarna rent generellt är senare, framförallt inte tikarna. Mamma och pappa har en gråhundshane som också var/är väldigt sen. Många gråhundstikar som jag träffat har varit skarpare än hanarna som mest upplevts som lite mjäkiga. Sen att många av de hanarna dessutom varit hormonstinna gör väl inte läget för dom lättare. Tikarna behöver ju den mesta av tiden bara tänka på jakt men det är bara mina reflektioner utifrån de jag träffat, behöver ju inte alls vara så.
Ja jättekul var ett av kraven när vi skulle köpa münster, så än så långe så sköter hon sig. Nu måste vi bara sätta fart m apporteringsträningen också
Kan ni gissa rasen utan att tjuvkika på bildadressen så är ni duktiga. Jag har lånat en bild för att visa vad det ska bli..., snart kommer jag att överösa valptråden med bilder på min egna lilla stjärna
Inne på andra året utan ens en blivande rävhund
Ett liv utan spetsSkaffa en torpedlimpa istället så kan du jaga allt
Ett liv utan spets