Jag vill separera,hur gjorde ni som ville lämna ?

Jag sa bara som det var.
Jag vill bo själv och ha mitt eget liv.
Han blev inte jätteglad men det gick över.
 
Om det är en ömsesidig separation kan jag köpa att man gör en grej av det, men man måste vara känslomässig idiot om man dumpar och tror att det kan bli ett fint ögonblick för den dumpade. :banghead:

Helt ärligt hade jag varit ytterst tveksam till en karl som berättar något sådant för mig. :cautious:
Jag borde bli ytterst tveksam, menar du? Tveksam med avseende på vad. En kollega bara. Han berättade det som en anekdot för rätt många vid ett tillfälle.
 
Jag borde bli ytterst tveksam, menar du? Tveksam med avseende på vad. En kollega bara. Han berättade det som en anekdot för rätt många vid ett tillfälle.
Jag har inte sagt att du behöver bli tveksam, jag skulle däremot bli ytterst tveksam över att inleda något med en person som tänker på det viset och garanterat dra öronen åt mig. Han låter otroligt okänslig alternativt att han har en fruktansvärd otur när han tänker.
 
Jag har bestämt mig för att jag vill lämna min sambo. Och just nu samlar jag mod att ta upp det. Hur gjorde ni som var den som lämnade ? Hur la ni fram det ? Jag har varit lite i valet och kvalet senaste månaderna. Jag har spenderat 2 veckor hemma hemma, jag flyttade 20 mil till honom. Men efter att varit i min hemstad så här länge som jag varit nu har jag insett att jag vill flytta hit igen. Jag mår bättre här, har allt jag behöver och vill ha här och den hemska sanningen är att jag inte behöver honom lika mycket längre.
Jag hatar att såra någon,hatar det något fruktansvärt!!! Hur gör man ??? Han kan inte flytta hit och ärligt talat vet jag inte om jag skulle vilja det heller. Har mått så bra här när jag bara haft mig själv och mina hundar att tänka på och kunnat umgås med mina väner och familj lite mer spontant. Rent ekonomiskt klarar jag mig bra ensam också. Så det finns inga sådanna hinder heller. Boende har jag också på en månad.
Som de flesta andra säger; det är bara att klämma ur dig det. Skitjobbigt, men skönt att ha det gjort sen. Jag hade hintat ett tag innan att jag var osäker på framtiden, men han var fortfarande så kär i mig och ville väl inte se det. Kom hem en kväll (efter att ha fått rejält med pepp från bästa vännen) och grät. Då sa han att det där ser inte så lovande ut, och jag skakade på huvudet och sen gick det inte att backa ur. Han blev sårad, arg och elak, men det bekräftade ju egentligen bara att jag tagit rätt beslut. Efter det drömde jag flera gånger att jag inte hade gjort slut än, och fortfarande hade det framför mig. Vaknade helt svettig! Och skönt att vakna och inse att det var klart.
 
Jag har bestämt mig för att jag vill lämna min sambo. Och just nu samlar jag mod att ta upp det. Hur gjorde ni som var den som lämnade ? Hur la ni fram det ? Jag har varit lite i valet och kvalet senaste månaderna. Jag har spenderat 2 veckor hemma hemma, jag flyttade 20 mil till honom. Men efter att varit i min hemstad så här länge som jag varit nu har jag insett att jag vill flytta hit igen. Jag mår bättre här, har allt jag behöver och vill ha här och den hemska sanningen är att jag inte behöver honom lika mycket längre.
Jag hatar att såra någon,hatar det något fruktansvärt!!! Hur gör man ??? Han kan inte flytta hit och ärligt talat vet jag inte om jag skulle vilja det heller. Har mått så bra här när jag bara haft mig själv och mina hundar att tänka på och kunnat umgås med mina väner och familj lite mer spontant. Rent ekonomiskt klarar jag mig bra ensam också. Så det finns inga sådanna hinder heller. Boende har jag också på en månad.
Jag sa till min dåvarande sambo att jag tror det är bäst att vi går skilda vägar, då vi var mer som två vänner som bodde ihop än sambos. Var inget konstigt med det, sen letade jag lägenhet tog med mina saker och flyttade. Har stött på honom i efterhand också och vi kan fortfarande prata som två vänner.
För mig var det inte svårare än så, men jag tror att det beror på hur relationen mellan parterna ser ut också.
 
Jag har inte sagt att du behöver bli tveksam, jag skulle däremot bli ytterst tveksam över att inleda något med en person som tänker på det viset och garanterat dra öronen åt mig. Han låter otroligt okänslig alternativt att han har en fruktansvärd otur när han tänker.
Jag har aldrig haft minsta tanke på att bli ihop med honom! En kollega, bara.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 024
Senast: Enya
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
21 983
Senast: Whoever
·
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 521
Senast: Queen
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 120
Senast: lundsbo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp