Sv: Jag vill rida!
Du inser att det är du som sabbar för dig va? Det känns inte som en fråga om hon kommer lyckas styra över dig eller inte utan om du kommer våga säga emot alt. låta dig styras över. Gör man inget åt situationen får man skylla sig själv, låter elakt men är snarare tänkt att förklara hur det *faktiskt* fungerar =/
Tar man inte konfrontationen kan man såklart gnälla om det i efterhand när det inte blir som man tänkt, tycka synd om sig själv, bli allmänt negativ osv. Tar man konfrontationen har man en chans att påverka det till det bättre istället även om det kan kännas drygt just då. Sen kan man såklart försöka göra det på ett snyggt sätt för att inte stöta sig med folk i onödan utan bara sätta sina gränser för hur mycket någon kan ta över innan du säger ifrån.
Spelar väl egentligen inte så stor roll på vilkens sida man är heller, det betyder ju inte att DU dissar henne och hennes träning för att du OCKSÅ väljer att träna för någon annan? Om hon tar det så är det hennes val, och visst vore det tråkigt men man kan inte påverka andras val, bara sina egna.
Och ibland får man erkänna sina misstag och ta konsekvenserna. om du upplever det som ett misstag att du gett sken av att du vill gå "fullt ut" på hennes linje så -okej, det var inte bra, ta konsekvenserna av det och förklara att du ångrat dig. Att "stå för sina misstag" är en bra sak att lära sig, att inse att man är mänslig och felar då och då men ändå reder ut situationer.
Tro mig, även om det känns svårt att erkänna att man ändrat sig eller lurats (medvetet eller omedvetet) så känns det i längden bättre att inte bara följa med i "lögnen" utan att reda ut det hela.
Och bara för att du inte ska tolka detta som moralpredikande så kan jag tala om att när jag läste lite böcker angående att förbättra sin självkänsla så är det precis såna här saker man får öva på
*Inte ljuga för sig själv utan försöka reda ut vad som hjärnan hittar på som "ursäkter" och vad som är verkliga orsaker till att man t ex undviker något. Även om man inte skulle ta tag i det trots att man genomskådar sina bluffar så är det ändå ett steg på vägen.
*Vara målmedveten och satsa på sig själv och sin tillvaro. Inte "tiga och lida" utan sträva efter att ha det så bra som möjligt. Att våga satsa och inte falla för bekvämlighet och rädslor. Sen får det såklart finnas en balans, man kan inte alltid springa runt och söka efter det bästa möjliga utan att kunna slå sig till ro och trivas med det man har, men som sagt inte nöja sig med lite utan inse sitt eget värde!
*Att försöka ha ett "gott samvete" dvs inte motarbeta sig själv. Om vi säger såhär - oftast när man hamnar i försvarsposition så är det för att någon klivit på en öm tå, att man någonstans har dåligt samvete över det hela. Om man försöker göra det bästa man kan utifrån situationen så är det lättare att ha gott samvete. Och skulle man i efterhand märka att ojsan, det där gjorde jag inte bra.. Att då stå för sitt misstag men inse att du inte kan göra om det du gjort utan bara dra lärdom av det och eventuellt reparera i efterhand.
Blev lite långt det här, men som sagt - bit inte dig själv i svansen.
Dessutom jobbar/bor han på gården där jag rider så han finns nästan alltid i närheten, oftast sitter han på läktaren.
