Jag vill men inte han...

[jerseyko]

Sv: Jag vill men inte han...

Puttar lite på min gamla tråd eftersom jag är fortfarande sjukligt sugen på barn, men ine han

Vi har pratat lite om det, han säger att han inte alls har någon lust att börja plugga än på något år. Han är inte ens säker på att han ens kommer göra det, så det är ju så osäkert. Men OM han skulle det så kommer det ju iaf ta 2 år innan han börjar, 5 år innan han är klar och 1 innan han får fast jobb. Det blir 8 år Och så länge vill ju inte jag vänta men då väntar jag hellre på honom....

Ibland verkar det som han vill men som sagt han vill väl veta hur det ser ut med allt pluggande först. Och blir det plugg blir det ju inga barn på 8 år

Han har fått fortsätta på sitt jobb till nu och får fortsätta efter nyår, förmodligen ända fram till sommaren. Dom har bara pratat bra om honom på sitt jobb.
Jag har fått fast tjänst nu.
Vi flyttar ihop till en stor 2a nu.

Åhh vad jag vill ha bebis
*Skriver av mig lite*

Jag var nog 18-19 när jag blev bebissugen.

Är det meningen att din kille ska bli pappa åt ditt barn så kommer du stå ut med att vänta in honom. Jag tycker han är väldigt klok som väntar.

Sätt upp mål, det gjorde vi. Fast boende, anställning, juste ekonomi, fungerande bil t.ex. Fokuserade inte alls på åldern.

Sambon sa när mitt bebissug började att han absolut inte tänker bli pappa först han är 25 år.
Han blev pappa 1½ vecka före han fyllde 22

Bara för han inte vill nu så betyder det inte att han inte heller vill om 6 månader.

När jag hela tiden pratade bebisar å barn så var han så less på mig och blev riktigt arg så fort jag sa bebis. Jag slutade helt tjata, väntade in honom istället och ca 6 månader senare så slutade jag med p-piller.


Det finns säkert 2000 killar där ute som vill ha en partner och skaffa barn, om du nu inte kan vänta ut din sambo tror jag inte heller ert förhållande kommer hålla när du sen blir gravid och bebisen är född. Jag vet inte hur hög statisitken är över hur många som flyttar isär under barnets 1a år, och det vill du väl inte?


Edit: Kolla datumet på min oskyldiga bebis-sug tråd jag skapade förut
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=516597

Min son föddes 07-10-22

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Jag vill men inte han...

En fundering om hur det var för 28 år sedan när min mamma fick sitt första barn. Hon var 17 när hon blev gravid, 18 när syrran kom. Vid 21 var hon gravid med tvillingar, När hon var 22 kom jag och min bror.

Ingen sa att hon var för ung och omogen. Och inte är det något fel på oss heller för den delen.

Det är inte lätt att säga att man rent psykiskt inte är redo för barn vid 20, men samtidigt lever vi i ett modernt samhälle där "alla" är partyprissar vid 20.. Eller vad säger ni som skrivit att man inte är "mogen" för barn vid 20??

 

[Bellami4]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag tror att det är oerhört indiviuellt när man är mogen. Faktiskt skulle jag nog vilja säga att "det visar sig när barnet väl kommit" för innan dess är det helt omöjligt att veta vad det verkligen innebär att vara förälder.

Många här har barn med en partner som inte alls lever upp till förväntningarna om en mogen och ansvarstagande förälder. Trots att det kan röra sig om planerade graviditeter...

Min erfarenhet, med två kullar, säger att det finns en del saker som var bättre med att vara yngre, ca 25, och andra fördelar med att vara äldre, ca 40. Riktigt ung mamma har jag ju aldrig varit och inte heller velat vara, då var det jag som sa nej och ville vänta. Det höll inte men slutade ändå med att jag fick barn före honom... :smirk:

Alla barn borde få födas önskade och efterlängtade av sina föräldrar

 

[TinyWiny]

Sv: Jag vill men inte han...

En fundering om hur det var för 28 år sedan när min mamma fick sitt första barn. Hon var 17 när hon blev gravid, 18 när syrran kom. Vid 21 var hon gravid med tvillingar, När hon var 22 kom jag och min bror.

Ingen sa att hon var för ung och omogen. Och inte är det något fel på oss heller för den delen.

Det är inte lätt att säga att man rent psykiskt inte är redo för barn vid 20, men samtidigt lever vi i ett modernt samhälle där "alla" är partyprissar vid 20.. Eller vad säger ni som skrivit att man inte är "mogen" för barn vid 20??

Delvis kl

Även för 28 år sedan var det ungt att vara 17 år och få barn men däremot inte som 18 åring för då var man vuxen!

Skillnaden (tror jag) är att "alla" går i skolan mycket längre idag, de ska bo hemma hur länge som helst och 20 åringar gnäller för att mamma och pappa inte vill försörja dem längre

Det är klart att börjar man arbeta som 16 åring så mognar man på annat vis än om man sitter i den "skyddande" skolvärlden.

När jag fick min son som 17 åring så sa folk rätt ut att jag aldrig skulle klara av ett barn, när jag fick mitt andra barn som 19 åring tyckte folk det var hemskt att de var önskade och efterlängtade kunde ingen förstå och det var hemskt att inte folk kunde glädjas med en istället

Det här fenomenet att "alla" ska utbilda sig hur länge som helst kommer en dag (har nog redan börjat) slå tillbaka, folk kan inte få barn naturligt när de är över 30 och då blir de förvånade

Till TS

Antingen stannar du i förhållandet eller så letar du efter en ny relation, jag tror inte du kommer inte bli lycklig barnlös och din kille kommer inte bli lycklig över ett barn han egentligen inte vill ha om han "ger med sig" för att du ska stanna.

Alla barn har rätt till två föräldrar som välkomnar dem till världen

 

[Atoxa]

Sv: Jag vill men inte han...

Kort och gott är det helt enkelt så tror jag att det är individuellt när man vill ha barn. Och man vet kanske inte i förväg att vid en viss ålder så vill jag ha...

Huvudpoängen är ändå tycker jag att man skall verkligen vilja ha barn när man väljer att försöka få ... Allt för många barn har kommit till världen utav föräldrar som igentligen inte vill ha dem. Igentligen vill göra annat än att vara föräldrar ...

Och har man då en parter som inte är säker då får man helt enkelt vänta tills han blir det, om han blir det. De flesta kan nog ändå ge ett besked som säger att jag vill men inte just nu eller jag vill inte någonsin ... Tycker man inte att partern är värd att väntas på, så kanske det är lika bra att gå skilda vägar på en gång ...

 

[tuggummi_]

Sv: Jag vill men inte han...

Tack för alla svar

Alltså min kille Vill ha barn, men han vet bara inte när. Ska han plugga vidare kommer det bli på annan ort och i alla fall minst 3 år. Kanske en 5 års utbildning. Och ska han plugga är det väl dumt att skaffa barn mitt i allt?

Festar gör vi knappt, tröttnat totalt. Max 1 gång/månad har det väl blivit och dom gångerna har det ändå blivit att vi gått hem tidigare. Älskar mysiga hemmakvällar med kanske lite fin mat, mycket bättre så
Ut och resa vill ingen av oss. I alla fall inte vara bortrest flera månader. Ett par veckors resa är väl planerat i vår, men det är enda längre resan som tänkts. Kortare resor kan man ju ha med barnet.
Bil och körkort har båda 2.
Jag har fast jobb och han har tillsvidareanställning.
En STOR 2a flyttar vi till nu så där skulle lätt en till knodd få plats

Kan ju inte bli bättre än att skaffa barn nu

 

[tuggummi_]

Sv: Jag vill men inte han...

Sambon sa när mitt bebissug började att han absolut inte tänker bli pappa först han är 25 år.
Han blev pappa 1½ vecka före han fyllde 22

Bara för han inte vill nu så betyder det inte att han inte heller vill om 6 månader.

När jag hela tiden pratade bebisar å barn så var han så less på mig och blev riktigt arg så fort jag sa bebis. Jag slutade helt tjata, väntade in honom istället och ca 6 månader senare så slutade jag med p-piller.

Såna gånger funderar jag; din kille ville inte ha barn förrän han var ca 25 år. Men ÄNDÅ lät han dig sluta med p-piller? Hade han inte velat ha barn hade han väl gett fan i att ha sex med dig eller använt annat p-medel? Alltså måste han velat ha barn då, eller hur?

Jag frågade min kille när vi lagt oss för nån vecka sen hur det kommer sig att han inte vill ha barn nu. "Men, jag vet ju inte hur jag ska göra. Om jag ska plugga eller inte", sa han. Och som han segar nu kommer han ju inte igång med pluggandet på iaf ett par år och det är ju lång tid
Kan man på nått vis hjälpa honom att veta snabbare hur han vill göra?

Gah, jag tänker för mycket

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Jag vill men inte han...

En STOR 2a flyttar vi till nu så där skulle lätt en till knodd få plats

Hoppas inte på för mycket bara..
Vi bor i en trea och vi är tre personen, varav en liten knoddis på 1 månad. Vi får helt enkelt inte plats och letar större.

Nu har vi förvisso det så att vi båda arbetar med datorer och verkligen behöver ett arbetsrum..

Men plats, det är lätt att man inser att ops, det gick visst inte..

 

[Lamborghini]

Sv: Jag vill men inte han...

Klart att du inte ska tjata på honom i alla fall, då är du dum o verkligen inte mogen att skaffa barn.

 

[Freyja_bus]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag vet hur det känns att längta efter en bebis. Min kropp har skrikit efter en bebis sen jag var 19 år (fyller 23 i feb). Jag är gift sen drygt två år tillbaka och har varit tillsammans med min man sen jag var 18 år. Vi lever ihop i ett litet hus, bygger för tillfället vårt framtida hus på tomten bredvid, jag pluggar (har ett år kvar) och han har ett fast jobb. Skulle vi bli med barn idag så hade vi absolut klarat av det, både ekonomiskt och känslomässigt, men det är ingenting som vi planerar riktigt än. Man kan väl säga att min man är förnuftet och jag är känslan, och det är jag tacksam för. Vi vill båda ha barn, men vi kan lika gärna vänta ett år till, då livet är mer stabilt (hus färdigt, utbildning klar etc).

Om du är säker på att det är din kille som du vill skaffa barn tillsammans med, så finns det egentligen inget annat att göra än att vänta på honom. Du kan inte tvinga honom till att bli redo och jag tror egentligen att det värsta du kan göra är att tjata på honom. Ni är fortfarande unga! Däremot så kanske ni måste prata igenom det en gång ordentligt (eftersom detta tynger dig). Tjata inte, men tala om att du tycker att åtta år är en lång tid att vänta. Ni kanske kan mötas halvvägs? Det kan också bli så att din bebislängtan avtar lite om sisådär två år och du upptäcker att ni kanske inte behöver ha så bråttom. Så blev det för mig.

Att skaffa barn är säkerligen det häftigaste och härligaste man kan vara med om. Tänk vad häftigt det är att kunna skaffa ett helt nytt liv tillsammans med den man älskar! Men det innebär också ett stort ansvar, det får man aldrig glömma. Det är inte bara enkelt och härligt att ha en liten bebis utan det kräver också enormt mycket av föräldrarna. Då gäller det att man har ett stabilt förhållande att luta sig tillbaka mot!

//Julia

 

[MIE83]

Sv: Jag vill men inte han...

Hemma hos oss är det min pojkvän som mer än gärna vill ha barn, men det är jag som är lite velig men håller på att bygga på det.

 

[stars]

Sv: Jag vill men inte han...

jag var 17år när jag fick m in dotter men kännde mig mogen för det,men jag tycker att du får acceptera om han inte vill ha barn nu,jag har fått en sån som är 2år yngre än min dotter o han e nu 9år,har nu i sex år försökt o bli med barn i gen för jag börjar få tanken på att jag kommer bli gammal sedan barnet e ung annars o att jag inte orkar med.nu har jag försökt i sex år och förra månaden kom lyckan jag va visst gravid i anndra månaden och så sprack glädjen jag fick missfall ,
hoppas du kommer överenns hur ni ska göra men man e två om o skaffa barn ,det e inte bara ena som ska vilja.
lycka till önskar jag verkligen

 

[Lamborghini]

Sv: Jag vill men inte han...

Men är man 17 "är man mogen för allt o störst i världen".. Hade du egen lägenhet, ett stabilt förhållande o en schysst inkomst?

Bara nyfiken.

 

[jerseyko]

Sv: Jag vill men inte han...

Det är inte lätt att säga att man rent psykiskt inte är redo för barn vid 20, men samtidigt lever vi i ett modernt samhälle där "alla" är partyprissar vid 20.. Eller vad säger ni som skrivit att man inte är "mogen" för barn vid 20??

Är man inte mogen vid 20 så är inte jag mogen (fyller 22 om typ 2 veckor )

Jag tror det är betydligt mkt tuffare nu än för 20 år sen. Speciellt ekonomiskt. Nu måste oftast den ena föräldern sluta arslet av sig för att klara ekonomin om den ena är föräldraledig. Jag har 2 syskon, min pappa har jobbat fram tills vi kommit och har då sagt upp sig. När brorsan var på väg sålde de sitt hus, köpte en tomt för pengarna och lånade sen strax över miljonen för att köpa ett nytt hus + att de under tiden hyrde ett hus.
Pappa sa upp sig från sitt jobb och snickra själv ihop huset.
Vilken familj skulle idag ha råd att göra så

Sen är vi alla olika, jag vill inte jobba en massa extra och ha det jobbigt i onödan. Jag vill inte bo trångt eller vara föräldraledig först sen försöka få en fast anställning.
Med min fasta anställning och bra lön så kommer jag sen när jag kommer tillbaka kunna jobba så mkt som jag vill, de måste acceptera att jag vill jobba 9-16 t.ex. Men som provanställd så tror jag man ryker direkt om man "vägrar" jobba efter deras tider.

 

[jerseyko]

Sv: Jag vill men inte han...

Såna gånger funderar jag; din kille ville inte ha barn förrän han var ca 25 år. Men ÄNDÅ lät han dig sluta med p-piller? Hade han inte velat ha barn hade han väl gett fan i att ha sex med dig eller använt annat p-medel? Alltså måste han velat ha barn då, eller hur?

Kan man på nått vis hjälpa honom att veta snabbare hur han vill göra?

När jag började tjata var jag nog 18 Sen slutade jag helt snacka om barn och sen ändrades allt.

Jag tycker din kille är klok, jag tror inte du vill ha honom plugga på annan ort i 5 år sen när ett barn väl finns där! Låt honom tänka, sluta tjata. Jag tror bara han kommer vela ännu mer ju mer du tjatar på honom och kanske går med på att skaffa barn för du ska bli nöjd. Och det tror jag absolut inte är bra för relationen

Vill du ha barn med honom, så kan du vänta på honom, även om det tar 6 månader eller 10 år.

 

[Lamborghini]

Sv: Jag vill men inte han...

Sen är vi alla olika, jag vill inte jobba en massa extra och ha det jobbigt i onödan. Jag vill inte bo trångt eller vara föräldraledig först sen försöka få en fast anställning.
Med min fasta anställning och bra lön så kommer jag sen när jag kommer tillbaka kunna jobba så mkt som jag vill, de måste acceptera att jag vill jobba 9-16 t.ex. Men som provanställd så tror jag man ryker direkt om man "vägrar" jobba efter deras tider.

Du är klok du!

 

[tuggummi_]

Sv: Jag vill men inte han...

Bra svar där

Går och funderar hela dagarna om det här med barn med min kille osv osv.
Han kanske vill plugga vidare, han vet inte själv. Men Om han gör det så kommer han flytta till annan ort i ca 3-5 år när han ska plugga. Jag hade väl tänkt att flytta med honom då men är det så smart?
Jag har precis fått fast jobb och trivs på mitt jobb. Har gått gymnasiet men inget efter det.

Ska jag då flytta med honom kommer ju jag få lov att säga upp mig och det är väl väldigt dumt? Sen har jag ju inget jobb där och har inget jobb när jag kommer tillbaka...

Shit dom här tankarna snurrar runt i mitt huvud hela dagarna
Och sist vi pratade om barn så sa han att skulle det bli nått av olyckshändelse trots pmedel så blir det nog bäst att ta bort det

Varför ska det vara så svårt Dumma bebissug jag får nog köpa mig en bunt djur istället

 

[jerseyko]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag har 3 katter och 1 häst (kaninen dog förra året)

Vad är det för utbildning din kille ska gå, hur ser det ut efter hans utbildning är klar, finns det jobb där ni bor nu eller på annan ort?
Vill du jobba där du jobbar nu om 5 år? Är framtiden säker på ditt jobb?


Det kan väl vara himla klokt att vänta ut din kille, låt honom tänka över sina pluggplaner i lugn och ro utan en massa bebistjat.

 

[nDian]

Sv: Jag vill men inte han...

Jag och min pojkvän har pratat om barn. Vi båda vill ha barn men inte just nu. Han flyttar ner till sommarn nu. Ska plugga i 1 ½ år, sen ska han jobba ett år och få fast.. Sen kanske man vill göra lite saker tillsammans och lägga undan pengar osv. Sen så har jag redan ett barn sen innan som är 5 år. Min pojkvän ser henne som hans.
Fast jag är 6 år åldre än honom. Jag har 3 ½ år kvar till 30. Klart man tänker lite mer på att ju äldre man blir så kanske det blir svårare. Ibland kan jag få sån bebissug så jag kollar på alla magar här på föäldrar och längtar. Men har accepterat läget och att det är som det är.

Jag tycker du ska försöka lägga din enrgi på något annat. Han vill inte just nu och då är det ingen ide att tjata om det och prata om det hela tiden. Snart kommer han bara bli arg. Han låter som en bra kille som vill vänta tills han har börjat plugga eller få fast jobb. Även om du får vänta 8 år så borde det vara enkelt eftersom du ser honom som pappa till dina barn.

Mvh

 

[Krasux]

Sv: Jag vill men inte han...

Och ska han plugga är det väl dumt att skaffa barn mitt i allt?

Jag vet inte om jag tycker att det behöver bli så dumt. Båda mina föräldrar studerade när de fick mig och brorsan. Som student har man ofta mer fri tid än vad man har som anställd. Det är väl ekonomin som kan vara lite tuffare, men om man är två stycken som hjälps åt så tror jag att det går. Mina föräldrar är glada åt att de fick oss under den perioden i sitt liv när de inte var tvungna att vara borta hela dagarna och jobba. Det fanns mycket mer tid åt oss barn än vad det skulle göra ett par år senare när de var klara med sina utbildningar och ville göra karriär på arbetsmarknaden istället.