Det fick rätt så bra. Vi fick undan på golvet och både dammsugade och torkade och så städade jag det viktigaste i badrummet och plockade i diskmaskinen.Hur gick det med boendestödet? Kan du planera in en vilodag imorgon och kanske även torsdag? Känns som om du skulle behöva det.
Jag VILL kunna vila imorgon, men sannolikheten för att det blir som idag är större 
Tröjan gav jag 50kr för och den är exakt likadan som en jag sålde för flera år sedan och har ångrat mig ända sedan jag skickade den med posten. Kappan var lite mer sliten än jag hoppades på, men för 80kr för en ullkappa ska jag inte klaga. Den går att använda utan att det stör iallafall.
Jag får ångest för att jag äter för mycket, jag får ångest för att jag äter för lite, jag får ångest om jag äter dålig mat, men jag får ännu mer ångest av att tvinga i mig mat kroppen inte vill ha oavsett hur nyttig den är för mig. Och när min billiga saft är slut så kommer det bli jättedyrt att köpa saft till normalpris, men jag KAN verkligen inte dricka vatten hur gärna jag än vill. Det slutar alltid med att jag blir så törstig och uttorkad att jag håller på att kollapsa för jag får kväljningar om jag dricker mer än ett par klunkar vatten ett par gånger om dagen och att ta mediciner med vatten går inte hellerJag är så trött men jag kan inte vila. Jag vill bara få sova någon timme. Jag är inne i en ”måste köpa allt jag ser”peak och det vill jag inte för jag vill ha färre prylar! Och även om det handlar om små summor så är det störigt.
Jag MÅSTE också börja sköta mig med maten. MÅSTE!! För nu kommer min ämnesomsättning att bli ännu sämre än vad den redan har varit och min ekonomi har inte råd med kinamat, cheesecake och glass hela tiden! Förra månaden köpte jag mat för 3000 spänn! Jag har nog aldrig haft så hög matkostnad i hela mitt liv! Men allt med maten är sååååå mycket ångest
Jo jag vet. Problemet är att om min kropp inte vill ha något så kan jag inte äta det hur gärna jag än vill. Det kan vara sådant jag tycker är jättegott egentligen, men det bara tar tvärstopp. Och om jag då köper vad kroppen vill ha så kan jag inte sluta äta istället för jag har NOLL självdisciplin och jag vet inte hur jag ska bygga upp den. Jag äter tills jag nästan kräks och trots att jag inte vill äta mer. Så antingen går jag utan mat tills jag nästan svimmar för jag inte kan äta, eller så äter jag tills jag nästan kräks.
Jo jag vet. Problemet är att om min kropp inte vill ha något så kan jag inte äta det hur gärna jag än vill. Det kan vara sådant jag tycker är jättegott egentligen, men det bara tar tvärstopp. Och om jag då köper vad kroppen vill ha så kan jag inte sluta äta istället för jag har NOLL självdisciplin och jag vet inte hur jag ska bygga upp den. Jag äter tills jag nästan kräks och trots att jag inte vill äta mer. Så antingen går jag utan mat tills jag nästan svimmar för jag inte kan äta, eller så äter jag tills jag nästan kräks.
Jag vill ha ett schema med ALLT, både mat och allt annat, men jag är helt oförmögen till att följa scheman hur gärna jag än vill och jag vet inte hur jag ska kunna ändra på mig själv. Jag är bara helt oduglig
Fast vad ska annars hjälpa? Jag måste ju försöka låta bli och då är det ju bara självdisciplin som finns för det kommer ju inte att bli bättre av sig själv. Och när jag tar ångestdämpande så blir det ännu värre för då kommer jag inte ihåg hur jävlig ångesten blir efteråt, men om jag inte tar ångestdämpande så slits jag sönder av ångesten för att jag inte får gå och köpa cheesecake, eller vad nu för skräp kroppen vill ha, och jag kan aldrig välja vilken ångest som är lättast att stå ut med. Så länge jag orkade vara aktiv så spelade inte några kalorier hit eller dit någon skillnad och då var ångesten mindre. Men nu har jag ångest över pengarna också för mat har blivit så dyrtDu, det har inget med självdisciplin att göra, hetsätning är en beroendesjukdom och det hjälper inte med självdisciplin mot den typen av problem.
Angående alla dessa småsaker som du "borde" ha gjort, kan det tänkas att det blir för många olika saker så det bara blir för "rörigt" i hjärnan med allting? Svårt att förklara, men så är det för mig ibland.
Fast vad ska annars hjälpa? Jag måste ju försöka låta bli och då är det ju bara självdisciplin som finns för det kommer ju inte att bli bättre av sig själv. Och när jag tar ångestdämpande så blir det ännu värre för då kommer jag inte ihåg hur jävlig ångesten blir efteråt, men om jag inte tar ångestdämpande så slits jag sönder av ångesten för att jag inte får gå och köpa cheesecake, eller vad nu för skräp kroppen vill ha, och jag kan aldrig välja vilken ångest som är lättast att stå ut med. Så länge jag orkade vara aktiv så spelade inte några kalorier hit eller dit någon skillnad och då var ångesten mindre. Men nu har jag ångest över pengarna också för mat har blivit så dyrt
Ja, så är det absolut ibland. Och det känns som att det kvittar för när jag har gjort den grejen så är det 999 andra kvar, men om jag inte gör något så byggs det ju bara på ytterligare istället så till slut sitter jag med 10 000 grejer att göra. Och bara därför kom jag på att jag har glömt fonderna idag också
Så det brukar krävas en hel del stöd och uppföljning för att klara av det.
Fan vad jag är trött på detta!
Alltså, det är så knepigt med mig och mat. När kroppen (inte huvudet) har bestämt sig för att den vill ha just DEN maträtten så spelar det ingen roll hur mycket jag äter av annat för jag blir inte mätt. Jag kan äta tills jag nästan kräks men magen kurrar fortfarande. Nu är det cheesecake men innan har det varit skagenröra i ca 1,5 år, dajmtårta en sommar, mentos och proviva en annan osv. Och sedan plötligt en dag så tar det STOPP och så kan jag inte äta det alls på evigheter. Så det är ingen fix idé i huvudet utan jag har verkligen ingen kontroll över det. Och ju mer jag äter desto fortare blir jag hungrig oavsett vad jag äter.Lite kort ang. vad som kan hjälpa mot hetsätning är "avrusning" från matvaror som skapar "sug" (t.ex. verkar cheeskake vara en sådan för dig), stabilt blodsocker, och inte minst att få andra tekniker för att hantera dåligt psykiskt mående.
Förstår känslan med alla småsakar som bara "läggs på hög"... Synd att det inte funkar med listor, men det kanske hänger ihop med orken också? Själv så måste jag ha listor för att ens komma ihåg vad jag ska göra.... Har också börjat använda påminningar på mobilen för att få gjort viktiga saker. Och så har det hjulpit en del att prioritera BORT saker, dvs ta beslut om vilka saker som INTE är bråttom att göra och därför får vänta. Då känns det mera hanterbart (för mig iaf) om jag fokuserar på det som är absoluta måsten.
Jag tror att jag råkade ta för mycket av den medicinen som sänker pulsen. Tog först en tablett, men när det inte hände något på ca 1-1,5 timme så tog jag en till (jag får ta tre) och nu är jag helt svimfärdig, fryser och kallsvettas istället för att vara svimfärdig, stressad och för varm. Pulsen ligger runt 100 så den är ju inte jättelåg alls så jag antar att min kropp är så van vid den höga pulsen att den tycker att det är för lågt. Så nu är det sängläge igen
