Mening är väl just roligt. Jag har hästar för att det är roligt och skapar så på vis mening, vad är skillnaden med kläder och Instagram?Det är lite svårt att jobba för glädje när man inte kan känna glädjeJag kommer inte ihåg hur det känns ens. Jag försöker undvika Instagram för jag blir bara ledsen och avundsjuk nu när jag inte kan känna att det är meningsfullt längre. Sedan kan väl instagram aldrig kallas för meningsfullt egentligen, men eftersom jag tyckte att det var roligt så borde ju roligt vara en mening ändå, även om inte själva handlingen är det
För mig är det kaos. Sedan kanske inte just tvätta kläder är kaos, men allt runtomkring tvätta kläderna är kaos eftersom jag måste städa djurrummet först (och där är det KAOS på riktigt) för att slippa klättra fram och sedan ska allt sorteras och tvättas på rätt sätt, torkas och organiseras in i garderoberna igen när det är tvättat. Jag hatar att ha garderoberna utspridda i hela lägenheten! Jag hade velat ha allt i hallen, men det går inte utan att bygga om och det har jag varken ork eller råd med så nu måste jag flytta runt allt vår och höst så det jag behöver mest är lättast att få tag på och lägga undan för om inte det är jättelätt så hamnar allting i en hög på golvet eller skobyrån
Jag såg någon sådan reklam häromdagen, men klickade inte på den. Jag har flera appar för organisering, scheman, listor mm men jag orkar inte använda dem trots att jag vill. Jag kan inte ens skriva en lista på allt jag vill ha gjort för att få bort kaoset för då blir det så många detaljer att jag blir ännu mer stressad. Helst hade jag velat ha, och kunna hålla, ett schema för ALLT och när det ska göras för att försöka få rutiner, men jag klarar inte att följa scheman och har aldrig gjort
Jag vet inte. Eftersom allt i livet är meningslöst för mig så vet jag i ge vad som räknas som meningsfullt mer än typ jobb där man hjälper andra.Mening är väl just roligt. Jag har hästar för att det är roligt och skapar så på vis mening, vad är skillnaden med kläder och Instagram?
Kaos eller ej… du har väldigt många områden där du bestämt att allt måste vara på ett speciellt sätt, du vill inte ändra medicin - skulle bli katastrof, du måste bokföra på ett avancerat sätt - annars går det inte, kläder ska tvättas, vikas och hängas undan - annars kaos, och helst skulle det vara på ett annat sätt som inte går… samtidigt är det ju tydligt även för dig att du inte orkar med och ständigt känner sig misslyckad och inte alls mår bra. Det är svårt att förändra, inte minst när man mår dåligt, men. Det kan vara vägen framåt
Okej, inget går att ändra då blir allt kaos och katastrof.
Det skrev jag ju inte alls! Jag skrev att VISSA saker går inte att förändra för att det FUNKAR. Det är ju jättekorkat att ändra det som faktiskt funkar i mitt liv
Är det så mycket som fungerar? Du mår otroligt dåligt och känner dig misslyckad i stort sett varje dag, det känns inte alls som det då faktiskt fungerar. Men du ska såklart leva ditt liv som du vill, sen är jag övertygad om att du skulle vinna på att våga förändra, till exempel på riktigt prata med din läkare om medicineringen, våga prova hens förslag. Han/hon är utbildad i tio år, har troligtvis sett massor och kan massor. Läkarens jobb är att du ska må bättre. Det blir säkert tuff här och nu, men kan ge en förändring på sikt, sen finns det inga garantier i det, men som du lever nu verkar absolut inte leda till en förbättring.Det skrev jag ju inte alls! Jag skrev att VISSA saker går inte att förändra för att det FUNKAR. Det är ju jättekorkat att ändra det som faktiskt funkar i mitt liv
Bara för att 0,1% funkar och underlättar så betyder ju inte det att resterande 99,9% gör det. Jag hade VÄLDIGT GÄRNA velat förändra mitt liv till det bättre! Men att börja med att förändra det som funkar bäst är ju jättebakvänt. Och att börja trassla med medicinerna som är det enda håller mig nästan ovanför vattenytan mitt i utredningen för sköldkörteln känns som att göra det extra jobbigt för mig i onödan. Och min läkare har inga förslag så i så fall får jag byta läkare
Orkar inte svara på annat nu
Fast det är ju samma svar oavsett vad som tas upp, det går inte för att… du vill inte för att…
Jag VILL! Men jag KAN inte! Det handlar inte om någon komfortzon, det handlar om att jag mår så jävla dåligt så det är helt enkelt omöjligt! Och är det så konstigt att jag då inte vill göra det värre?! Jag måste få ordning på det som är fel fysiskt innan jag kan ändra något psykiskt för annars kommer jag att må värre och det VET jag för jag har provat! Hade min läkare haft något förslag som hade känts tillräckligt säkert så hade jag definitivt provat, men nu har han inte det, och det ändrar fortfarande inte på att jag mår skit fysiskt också!
Jag skrev tidigare att såklart ska du fokusera på det fysiska nu, inte de andra medicinerna. Jag lyfter din ovilja generellt att förändra trots att du faktiskt inte mår bra. Sen är exemplet med din läkare är jättebra, du vill inte pga att dennes förslag inte är säkert, enligt dig. Det är liksom alltid där det landar. Du vill inte bli inlagd, för att… osv trots att det kanske skulle kunna radikalt förbättra din situation på sikt så slår du bara ifrån dig med motiveringen ”omöjligt”, fast du inte vet (nej, en inläggning för hundra år sen är inte att veta).
Nja, rätt ofta är det ju betydligt mer än så som du listar att du vill ha gjort och sen är du utmattad och arg på dig själv och skriver taskiga grejer om dig själv. Men som sagt, du hittar ju alltid skäl till att det inte går att förändra nånting. Men du måste ju inte förändra nånting heller, du kan ju fortsätta exakt som nu, men då kommer ju heller inget att förändras.
Det känns som att det blir lite tokigt prioriterat om du väljer att greja med gardiner eller sälja grejer på Vinted, men inte orkat borsta tänderna. Känns inte speciellt snällt mot dig själv att alltid sätta upp höga mål och förväntningar som du sen inte orkar uppnå.
