Precis så. Tack, @sorbifolia för formuleringen.Du pushar dig själ att klara en hel massa saker trots att din kropp är helt tom för kräfter och energi. Det är långt ifrån att vara oduglig.
Du pushar dig själ att klara en hel massa saker trots att din kropp är helt tom för kräfter och energi. Det är långt ifrån att vara oduglig.
Men jag gör aldrig tillräckligt ändå och jag gör nästan aldrig något för att jag vill utan för att jag måste och inte har något val. Det är inte att vara stark och en kämpe
Det är okej att känna att det är nog, att du inte orkar hantera djurens sjukdomar mer.
Du kanske inte känner så, jag vill bara påminna dig om att det är OK.
Du är värd att sätta dig själv främst. Du är en lika bra matte även när du prioriterar dig före djuren
(Det är lättare att säga till andra än att leva upp till det själv)
Jag vet, men jag vet inte hur jag ska klara det. Det hade varit så mycket lättare med en diagnos men nu famlar vi i blindo. Hon har tider till fysioterapeuten 2/10 och ortoped 10/10. En del av mig vill såklart ge henne den chansen, men en annan del vill ge henne helgen… Jag kan bara se utredning efter utredning framför mig och under tiden har Poppy ont. Hon fick onsior och alvedon igår och metacam och alvedon idag och visst är hon piggare, men symptomfri? Nej, långt ifrånJag tänkte precis skriva samma, det är okej att inte orka gå igenom allting igen. Du kan sätta slutstreck här och det är HELT okej.
Jag vet, men jag vet inte hur jag ska klara det. Det hade varit så mycket lättare med en diagnos men nu famlar vi i blindo. Hon har tider till fysioterapeuten 2/10 och ortoped 10/10. En del av mig vill såklart ge henne den chansen, men en annan del vill ge henne helgen… Jag kan bara se utredning efter utredning framför mig och under tiden har Poppy ont. Hon fick onsior och alvedon igår och metacam och alvedon idag och visst är hon piggare, men symptomfri? Nej, långt ifrån
Och vad ska jag göra med Bella? Just nu är nästan det enda som håller mig uppe med hundarna att jag har två systrar som älskar varandra. Hela jag slits sönder av dåligt samvete för att jag hellre vill ha Ping och Pärla, men det är ju omöjligt så jag borde inte ens tänka på det men jag kan inte låta bli. Jag kan inte känna något för Poppy och Bella nu för allt är bara tomt, men ändå gör det så förbannat ont
8,5 år. Ja
men är det rätt att låta henne vänta så länge på en diagnos som kanske ändå blir en dödsdom? 8,5 år. Ja
Jag kan inte lita på min magkänsla för jag har inget hopp för någonting i livet längre. Nej, alla är/känns antingen ”gör allt” eller ”gör vad du vill”
Det är du inte! Du har det jättetufft och kämpar verkligen på.
Du är allt annat än löjlig och du är VISST en kämpe. Du kämpar ju hela tiden. Kram om du vill ha.
Jag vet inte. Jag känner mig löjlig som hela tiden säger att allt är outhärdligt, men hade det verkligen varit outhärdligt så hade jag ju inte varit här. Eller så är allt outhärdligt och jag är bara feg som inte gör något åt det. För att ta livet av sig, det är, enligt mig, starkt! Det går emot hela vår existens att ta det steget, för oavsett hur dåligt man än mår så är kroppens största uppgift att överleva.
