Jag vet, men jag ”vilar” ju redan nästan hela dygnet eftersom jag inte orkar göra något. Bara ligger i sängen. Inte riktigt lika många timmar som i vintras men ca 18-22 timmar om dygnet är i sängen.
Nej. De kan inte göra något. Ångestdämpande har jag redan tagit för många. Så just nu har jag iallafall ingen direkt ångest. Bara hopplöshet
Psykakuten är aldrig ett alternativ. Jag dör hellre än riskerar att bli inlåst igen. Jag vet, men detta är ändå inte det värsta jag har mått i mitt liv psykiskt så det är bara att försöka stå ut för jag tvivlar starkt på att något kommer att lösas mer än korta stunder när jag är hypomanisk. Det fysiska är nytt men ingen bryr ju sig där heller
Har du inte fått ect tidigare brukar det inte göras polikliniskt. Men ta upp möjligheten med din läkare? Jag har sett otroliga resultat av ect.
Jag har hört både positivt och jättenegativt om det så jag vet inte alls vad jag ska tro, men så är det väl egentligen med det mesta, bara det att biverkningarna inte är lika stora om det går år helvete på annat. Men inlåst går bara inte. Det är om de drogar mig så mycket att jag inte ens är medveten om att jag är där men det tvivlar jag på att de gör. Och jag är rädd för att förlora ännu mera minne. Att vakna upp och tro att Pärla och Ping och mormor fortfarande lever kommer jag inte att klara
Fast du verkar må jättedåligt, det kanske skulle göra hela skillnaden? Och att det varit hemskt att ligga inne tidigare behöver ju inte innebära att det kommer vara likadant nu.
Tanken med att vara inskriven på en avdelning vid sin första ect är att man ska övervakas. För ingen vet hur just du regerar på ect och många behöver vila ett par dagar på avdelningen. Inlåst behöver du ju inte vara? Så länge du är där frivilligt är det ju inte en fråga om LPT.
De ljög för mig och sa att om jag la mig in frivilligt så kunde jag åka hem om jag inte klarade av att vara där och när jag inte klarade av att vara där och ville åka hem så låste de in mig på tvång istället. Och det var långt ifrån den enda lögnen under den tiden plus att de straffade mig när jag var ”jobbig” och hade ångest istället för att försöka hjälpa. Min läkare bad jättemycket om förlåtelse när jag väl kom ut för att hon föreslagit det och hon hindrade dem från att låsa in mig vid mina självmordsförsök efter det, men nu har hon gått i pension så nu vågar jag inte göra någonting alls som på något sätt kan ge dem en ursäkt att låsa in mig igen.
men den har ju såklart inte jag fått 
Men det verkar ju inte bli bättre av att leva som du gör nu, du kanske måste göra något annat och i och med det utmana dina rädslor för att komma vidare.De ljög för mig och sa att om jag la mig in frivilligt så kunde jag åka hem om jag inte klarade av att vara där och när jag inte klarade av att vara där och ville åka hem så låste de in mig på tvång istället. Och det var långt ifrån den enda lögnen under den tiden plus att de straffade mig när jag var ”jobbig” och hade ångest istället för att försöka hjälpa. Min läkare bad jättemycket om förlåtelse när jag väl kom ut för att hon föreslagit det och hon hindrade dem från att låsa in mig vid mina självmordsförsök efter det, men nu har hon gått i pension så nu vågar jag inte göra någonting alls som på något sätt kan ge dem en ursäkt att låsa in mig igen.
Och min ena medicin har ”plötslig oförklarlig död” som biverkning
Om din sjukhusvistelse gick över till LPT fanns det nog grund för det? Att dom befarade att du kunde vara en fara för dig själv? Att en läkare hindrar sina kollegor från att skriva in en självmordsbenägen person för vård låter helt otroligt. Det är ju tjänstefel?De ljög för mig och sa att om jag la mig in frivilligt så kunde jag åka hem om jag inte klarade av att vara där och när jag inte klarade av att vara där och ville åka hem så låste de in mig på tvång istället. Och det var långt ifrån den enda lögnen under den tiden plus att de straffade mig när jag var ”jobbig” och hade ångest istället för att försöka hjälpa. Min läkare bad jättemycket om förlåtelse när jag väl kom ut för att hon föreslagit det och hon hindrade dem från att låsa in mig vid mina självmordsförsök efter det, men nu har hon gått i pension så nu vågar jag inte göra någonting alls som på något sätt kan ge dem en ursäkt att låsa in mig igen.
Och min ena medicin har ”plötslig oförklarlig död” som biverkning
Jag vet inte. Jag är så rädd att bli inlåst igen så om det inte är typ 99% chans för att jag kommer att må bättre av det så är det nästan som att jag hellre mår såhär. Jag vet att det är helkorkat, men så illa for jag av det
Ja, de trodde väl det, men det gör inte det okej att ljuga för och straffa någon som mår dåligt för att de mår dåligt när deras jobb är att få någon att må mindre dåligt. Om jag inte hade gått med på att lägga mig in frivilligt så hade de inte kunnat låsa in mig på tvång så så farligt kan det knappast ha varit. Jag tog lite sobril och stilnoct och jag har garanterat tagit mer idag (fast stesolid) än vad jag gjorde för att bli inlåst. De till och med försökte ge mig lika mycket på avdelningen varje dag som jag tog för att hamna där
Just ju har jag inga frågor, men skulle det bli aktuellt så kanske då
Fast läkarna vill ju inte ge mig en chans
Om jag utgår från hur dåligt jag mår psykiskt av att jag mår dåligt fysiskt så måste jag få ordning på det fysiska först för annars kommer det inte att bli mycket bättre även om depressionen blir bättre för ångesten pga frustrationen av att inte orka är lika illa, om inte värre, än depressionen
TackBra kämpat av dig! Håller tummarna att du får en bättre läkare nu som verkligen vill hjälpa.
Ja, men jag vågar inte hoppas på något
