Du är inte meningslös eller oduglig. Du är en värdefull, fin och empatisk medmänniska!
Jag vet inte. Jag orkar inte och jag vill bara dö. Inget kommer någonsin att bli bättre än nästan uthärdligt. Varje dag och varje minut handlar bara om att hålla näsan ovanför vattenytan och jag vill inget hellre än att ge upp och sjunka men min kropp är odödlig så jag vågar inte göra något för då kommer jag bara att få ett ännu värre liv som bestraffning. Jag vet inte vad som är värst, hopplösheten och meningslösheten eller ångesten. Allt ihop som idag är så fruktansvärt att jag kan inte beskriva det. Jag vill bara ge upp. Bara sluta andas och sluta finnas till. Jag orkar inte
Vad är det som driver ångesten just nu? Den känns outhärdligt jobbig.
Finns det något som alls kan hjälpa. Vet att djupandning i ”fyrkant”, inte känns som det kan ge ngt. Men när jag har panikångest och bara rullar runt på golvet så är det den bästa metoden för mig att komma ur det allra värsta.
Hur är det med Pärla? Kräks hon fortfarande? Läste att medicinen inte hjälper. Var det onsior hon gick på? Kan ni byta och se om ngt annat hjälper bättre?
Stor kram!!
Fina du! Du gör allt för dina djur, du ger dem otroligt mycket både av din energi och kärlek och lägger dessutom massor med pengar på att försöka utreda och hjälpa. inte oduglig på ngt sätt. Inte tänka så. Det låter verkligen jobbigt med hur Pärla mår, och att städa kiss och kräk gör att man tillslut tappar det och brister totalt. Man vill inget annat än hjälpa dem men vet tillslut inte vad man ska göra. Och det hjälper inte när man behöver känna stress över det ekonomiska.Jag vet inte. Jag orkar inte och jag vill bara dö. Inget kommer någonsin att bli bättre än nästan uthärdligt. Varje dag och varje minut handlar bara om att hålla näsan ovanför vattenytan och jag vill inget hellre än att ge upp och sjunka men min kropp är odödlig så jag vågar inte göra något för då kommer jag bara att få ett ännu värre liv som bestraffning. Jag vet inte vad som är värst, hopplösheten och meningslösheten eller ångesten. Allt ihop som idag är så fruktansvärt att jag kan inte beskriva det. Jag vill bara ge upp. Bara sluta andas och sluta finnas till. Jag orkar inte
Medicinen som inte funkar heter incurin. Hon beter sig som att hon löper och jag har ingen aning om hur många kisspölar jag har torkat upp och när jag la mig i sängen och la mig i en kisspöl så bara brast allt jag hållit undan. Hon äter redan lägsta dosen av den. Jag tror att hon har kräkts också för jag har hittat lite som ser ut som kräk men eftersom det är mat hon kräks upp så äter ju både hon och de andra upp det direkt så om jag inte ser henne så kan hon kräkas utan att jag märker det. Och Poppy har jättemycket klåda för att hon har lyckats äta Pärlas kräk. Pärla får metacam nu istället för onsior. Hon var utan smärtstillande några dagar men det går inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag orkar inte och jag har snart inga pengar kvar på deras konto. Allting är bara som att famla i blindo och jag känner mig så fruktansvärt oduglig som inte kan hjälpa henne
Tack
Det är hemskt! Och det enda man vill är att få dö. Själv drömde jag om att någon annan ”fixade det åt mig”.
Jag tycker inte det. Jag orkar aldrig tillräckligt för att ge dem allt de förtjänar. Jag bara hankar mig fram så gott jag kan för att ge dem vad jag klarar. Hade jag haft någon som hade kunnat ta dem så hade jag lämnat bort Poppy och Bella tills allt är löst med Pärla för jag orkar inte.
för så som hon har det nu är inget värdigt liv
Nej, det är det inte. Jag hade ett par dagar där jag mådde lite bättre och då var det bara *poff* kväll. Det var också jobbigt för då hade det gått en hel dag till utan att jag fått något gjort, men hellre det än ångesten! Jag tror att de dagarna fick så fort för att jag slapp räkna sekunder under ångestattackerna.Det är knappt levbart när man räknar minuter. Jag har själv varit så dålig i omgångar att jag räknar minuter till läggdags, sover inte och räknar minuter tills jag får gå upp och så samma visa. Då tappar jag allt. Så jag kan till viss del förstå och ta in hur du lider
Har du tankar på att inte vilja leva dagligen? Finns det några stunder då du inte önskar du slapp leva? Kan du hitta något av det positiva när du har det såhär extremt?
Lite kanske. En stund. Sedan kommer jag på att jag redan har proppfullt av kläder som jag inte orkar använda, eller inte kan använda för jag har gått upp i vikt. Jag saknar när jag höll på med instagram och hittade på outfits och postade dem, men nu orkar jag inte ens ta en bild på vad jag redan har på mig. De få gångerna jag har annat än samma klänning eller slashaskläder.
Jag vet inte om det går att hjälpa mig längre. Det är som att mitt dåliga mående har blivit inbakat i min personlighet. Jag har blivit som farmor, som alltid stod ihopsjunken med tom blick. Jag försöker sträcka på mig men jag orkar inte. Jag har fått ont i ryggen för jag är så ihopsjunken.
. Men det verkar som om väldigt mycket av ditt liv har kretsat kring intressen som har med utseende att göra, både för dig själv och djuren? Kläder, hår, naglar, utställningar (skönhetstävlingar) för marsvinen... Tror du inte att det kan vara i alla fall en del av ditt dåliga mående, dvs att du hela tiden strävar efter någon slags perfektion/standard som du har satt upp?
Jag förstår varför du tänker så men det tycker jag inte. Mitt utseende är viktigt för mig och jag mår lite bättre när jag känner mig fin, men jag lägger inte mycket energi på det förutom naglarna som tar lång tid att göra. Jag minns inte när jag borstade håret senast. Troligen när jag duschade, men det minns jag inte heller när jag gjorde. Vikten däremot lägger jag extremt mycket energi och dåligt mående på. Jag vill inte göra det men jag vet inte hur jag inte ska göra detEn reflektion bara...och jag hoppas att du inte tar illa upp för det är inte meningen
Däremot saknar jag min gamla instagram mycket och det mår jag ibland väldigt dåligt över, men det tror jag mest är att jag saknar att jag mådde mycket bättre under den perioden jag hade det och jag undermedvetet har kopplat ihop det bättre måendet med instagramkontotEn reflektion bara...och jag hoppas att du inte tar illa upp för det är inte meningen
Jag fattar inte varför jag aldrig lär mig att hålla käften och aldrig skriva någon annanstans än här!
Vad det än är så är det verkligen inte trevligt iallafall eftersom alla vränger på allting jag säger
Att folk blir förvånade och därmed ifrågasätter hur 2 motsatser är kompatibla i resonemanget, är ändock rätt normalt och ingen har ju varit otrevlig.
