Jag vill bara vråla allt jag kan för det kryper så fruktansvärt mycket i kroppen att jag håller på att bli fullkomligt galen och jag vet inte vad jag ska ta mig till
Ja, det kan bli riktigt illa på vissa mediciner. Hade jag satt ut seroquel rakt av så hade jag fått ligga med huvudet i toastolen i flera dagar så därför har jag bara sänkt den med en halv tablett. Tror att mycket som jag mår nu kan bero på den sänkningen men det är inte hela förklaringen.Jag är väldigt ny i den här världen med mediciner och sånt men visst är det så att man kan bli tillfälligt sämre när man drar ner på mediciner? Så det låter ju logiskt att det kan vara därför du blivit sämre, men det kan ju också vara övergående så det kanske lugnar sig igen när kroppen/psyket ställt om.
Tack, jag mår ju betydligt bättre än när jag åt medicinerna, men jag är ju bara tillbaka där jag var när jag sökte hjälp.
Jag ska tillbaka på återbesök nu den 9:e så vi får väl se vad läkaren tänker.
Han har fastnat lite i att han tror det är psykiskt, själv är jag ganska tveksam till det för jag har haft problem med trötthet i typ 20 år och sökt hjälp i omgångar, men alltid bara fått höra att proverna är bra och jag är säkert frisk
Den här läkaren har ju iaf gått ett steg längre än de tidigare och försöker åtminstone hjälpa mig även om jag önskade att han hade lite mer öppet sinne och ville utreda mer.
Jo, det är ett piss. Jag är ju iaf så pass att jag klarar att jobba men i stort sett inget mer. Jobbar och göra mina måsten med djuren, men orkar inte det där sista som är att ha roligt med djuren.
Tillägg: Jag förstår ju att du har det mycket värre. Panikångest hade jag en del förr men det har hållit sig hyfsat lugnt länge. Tills jag fick dessa mediciner nu, då sa det bara pang! Så fick jag flera anfall, men de lugnade sig hyfsat igen turligt nog.
Så jag förstår till viss del hur du har det men inte hur det måste kännas att ha det i den utsträckning du har. Lider med dig verkligen och hoppas du kan få hjälp.
Jag har ätit dem sedan 2017 eller 2018 i lite olika dos. Just nu är jag uppe i 40-60mg om dagen med mycket liten effekt så jag har själv haft tanken att jag kan behöva sluta med dem, men jag får verkligen panik av tanken att bli ännu tröttare. Ångesten på kvällen märker jag av ibland men oftast är den mer hanterbar än all annan ångest. Innan så studsade jag mellan väggarna om jag tog mer än 30mg men jag tror inte att jag har tagit 40mg i mycket mer än ett år. Jag har dock noll tidsperspektiv så det kan vara längre. Så toleransen har ju byggts upp, men ganska långsamt.
Jag tror inte att det var elvanse i sig som gav den reaktionen utan att det var en kombination, men frågan är kombination av exakt vad? Jag får fundera hur jag ska göra med den för som idag vill jag verkligen inte ha det igen!
För mig är det enda som fungerar att kyla ner fötterna ordentligt. Jag har bara krypningar i benen, så om du har på fler ställen så kanske ta även händerna?Jag vill bara vråla allt jag kan för det kryper så fruktansvärt mycket i kroppen att jag håller på att bli fullkomligt galen och jag vet inte vad jag ska ta mig till
TackDu har säkert provat, men har du testat magnesium mot krypningarna?
Tycker själv att det lindrar när det sätter igång och kryper i mig, men det är nog inte i närheten av så jobbigt som du har
Kämpa på @Lyan
Magnesium verkar hjälpa! 
Tack för tipset
Om inte magnesium fortsätter hjälpa ska jag prova det! Nej, att gå ned i vikt är verkligen inte så lätt alla gånger. Jag är inte överviktig men mår ändå fruktansvärt dåligt av min viktuppgång och eftersom jag inte klarar att motionera så är det omöjligt att bli av med det jag har gått upp. Inte ens om jag svälter mig går ned mer än 1-2kg och sedan tar det stopp
Jag har också massor av tvätt och halva hallen full av prylar, skräp och återvinning som ska ned i källaren. Mamma kommer imorgon så jag hoppar att vi ska kunna åka till återvinningsstationen då. Och så måste jag köpa hö till marsvinen.
Klorna är inte toklånga men jag hade absolut föredragit dem kortare. Problemet är dels att tiden går så fort att det känns som att de precis är klippta och dels att Poppy och Bella HATAR det så jag måste vara i rätt sinnesstämning för annars blir jag jätteledsen av att jag måste tvinga dem att göra något som de tycker så illa om så det är svårt att sätta ett larm och bara göra detJa vikten är ett ständigt problem. Jag var hos läkaren idag ang det och förhoppningsvis så kan jag få hjälp. Men med tanke på att endokrin inte vill veta av mig så blir det nog riktigt svårt att få hjälp. Vi får se vad läkaren hittar på. Ev skickar hon remiss till något annat sjukhus.Tack
Jag tror inte man kan jämföra så. Jag har haft både lätta krypningar och outhärdliga krypningar men just när jag har dem så känns även de lätta outhärdliga.
Jag försöker men just nu är det riktigt riktigt svårt och jag vill bara ge upp helt
Tack för tipset
Fy vad jobbigt att ha krypningar trots att du äter medicin för det
Så skönt att magnesium hjälper, håller tummarna att effekten håller i sigTack
Jag tror inte man kan jämföra så. Jag har haft både lätta krypningar och outhärdliga krypningar men just när jag har dem så känns även de lätta outhärdliga.
Jag försöker men just nu är det riktigt riktigt svårt och jag vill bara ge upp helt
Tack för tipset
Fy vad jobbigt att ha krypningar trots att du äter medicin för det
är så svårt att värja sig mot dem.
Jag håller tummarna! Jag har en vän som har sköldkörtelfel och hon får inte heller hjälp av specialisterna utan har fått byta till vårdcentralen istället. Det är helt sjukt!
Ta kSå skönt att magnesium hjälper, håller tummarna att effekten håller i sig
Krypningar är fruktansvärt
Idag har det varit värre igen så jag lät bli elvanse så lång tid jag stod ut. Tänker att jag gör som när jag satt utan en del andra mediciner att jag förlänger tiden mellan jag tar dem tills de är utfasade. Men magnesiumen hjälper ändå mycket. 
