LindgrenV
Trådstartare
Tio år gammal var jag, när jag författade detta brev. Jag hade haft Sofia som foderhäst i ett år, och det lutade mot att lämna tillbaka henne eftersom det var dyrt att hyra henne från år till år. Det började närma sig min födelsedag och jag var ju desperat till att få behålla henne. Som tioåring har man ju inte så mycket makt. Så jag fattade pennan och fann min manipulativa övertalningsförmåga. Kort sagt; tryckte på mormors svaga punkter.
Mormor hittade detta häromdagen och vi har skrattat och förfärats åt denna livsavgörande önskelista. Detta är ju ett hästforum, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av denna mörka sida av mig själv så att ni också kan läsa, skratta, gråta eller förfäras
Brevet var handskrivet, men jag har tagit med alla stavfel
Kan ju nämna lite sådär i förbigående att min bror aldrig haft det minsta intresse för Sofia. Men det är väl klart att man tar till alla tillgängliga medel när man är desperat
Mormor hittade detta häromdagen och vi har skrattat och förfärats åt denna livsavgörande önskelista. Detta är ju ett hästforum, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av denna mörka sida av mig själv så att ni också kan läsa, skratta, gråta eller förfäras
Brevet var handskrivet, men jag har tagit med alla stavfel
Kära mormor! Detta är min önskelista och det ä LIVSVIKTIGT att du läser den från början till slut! // Puss & kram till världens bästa mormor
Sofia
Du och mamma tycker att hon är för dyr. Men begär man Lars om en betäckning för om man betäcker henne kommer hon upp i värdet av 27.000 för nu är hon värd ca 20.000 och en betäckning kostar ca 7.000. 20.000+7.000=27.000. Och om man betäcker med en större häst så blir fölet stort när den vuxit upp och den är inriden ungefär samtidigt som jag kommer växa ur Sofia. Men då har jag ju fortfarande en häst att rida och älska.
Och hon behöver ju inte bara stå sen när jag har en ny häst för (*bror*) älskar henne och kan rida henne och jag kan rida henne nån gång ibland och köra henne kan jag ju fortfarande göra. Hon är ju inkörd, och körning växer man inte ifrån. Men ridning är inte det viktigaste för mig. Att bara vara med henne är minst lika viktigt. För hon är ju trots allt min alldra bästa vän och jag litar på henne och hon på mig. Hon är den snällaste som finns och hon och jag är exakt lika dana. Som tvillingar men hon är en häst och det är enda skilnaden så det vore väl elakt att sära på oss när vi är bästa vänner? När vi har en chans att fortsätta vara bästa vänner? Varför inte ta den chansen?
DU är den chansen. Om du inte tar den chansen skulle jag vara ledsen för alltid. För hon är faktiskt den enda vän jag har. Och vill du veta en hemlis? Hon är snällare & lydigare mot mig än mot någon annan. Och hon springer glatt mot mig för att hälsa, när jag kommer ut i hagen. Det är ett tecken på äkta vänskap och kärlek!
Hon trivs i stallet hon nu står i och hon trivs med människorna hon träffar nu förtiden. Varför förstöra detta och såra både mig, Sofia och (*bror*). Och allra mest DIG SJÄLV! Jag vet att du blir ledsen när vi är ledsna men den här gången går det att förhindra det och det genom att köpa Sofia åt mig. Alla blir glada! (*bror*) & jag för att vi älskar Sofia och du & mamma för att ni älskar att se oss glada och Sofia för att hon får bo kvar! Plånboken är den enda som blir sur!
//Mvh V! P.S. Jag VET att du oxå älskar Sofia! D.S.
Kan ju nämna lite sådär i förbigående att min bror aldrig haft det minsta intresse för Sofia. Men det är väl klart att man tar till alla tillgängliga medel när man är desperat
Senast ändrad: