Jag tror jag är poly!

[Return_to_the_moon]

Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat träffa honom igen. Och i helgen träffade jag en annan kille som jag varit tänd på ett tag. Vi har varit flörtiga mot varandra fast jag gör mitt bästa för att bara vara trevlig och inget mer. Jag dööör inombords! Men detta är inte första gången jag känner såhär när jag är i en relation. Jag har flera gånger blivit attraherad av folk och inbland lite småförälskad, fast jag älskat min partner och inte velat byta ut honom. I de flesta relationer har jag dock tillslut varit otrogen för att jag inte kunnat hålla mig.

Alltså nu låter det kanske som att jag blir attraherad kort och tvärs och så är det inte. Händer kanske vartannat år eller så.

Min sambo är supermonogam så jag kan inte leva ut detta. Men vet inte vad jag ska göra eller tänka. Stänga av känslorna för andra får jag aktivt kämpa med men jäkla tufft när det verkar besvarat.

Så hur gör ni andra? Både ni som definierar er som poly och inte. De flesta blir väl mer eller mindre attraherade av andra fast de är i en relation iallafall ibland. Skulle vara intressant att veta hur ni har löst det?

 

[Fjordfrälst]

Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat träffa honom igen. Och i helgen träffade jag en annan kille som jag varit tänd på ett tag. Vi har varit flörtiga mot varandra fast jag gör mitt bästa för att bara vara trevlig och inget mer. Jag dööör inombords! Men detta är inte första gången jag känner såhär när jag är i en relation. Jag har flera gånger blivit attraherad av folk och inbland lite småförälskad, fast jag älskat min partner och inte velat byta ut honom. I de flesta relationer har jag dock tillslut varit otrogen för att jag inte kunnat hålla mig.

Alltså nu låter det kanske som att jag blir attraherad kort och tvärs och så är det inte. Händer kanske vartannat år eller så.

Min sambo är supermonogam så jag kan inte leva ut detta. Men vet inte vad jag ska göra eller tänka. Stänga av känslorna för andra får jag aktivt kämpa med men jäkla tufft när det verkar besvarat.

Så hur gör ni andra? Både ni som definierar er som poly och inte. De flesta blir väl mer eller mindre attraherade av andra fast de är i en relation iallafall ibland. Skulle vara intressant att veta hur ni har löst det?

Det är ju svårt att både äta kakan och spara den speciellt om din partner är monogram. Du får nog försöka behärska dig- se över relationen där hemma och se till att gräset är grönare där så att säga-. (Nej jag ska inte låta präktig på nått sätt, har även hänt mig att jag varit nyfiken men kanske beror på att karln jag har sen rätt länge är min enda erfarenhet men jag skulle aldrig utsätta honom för otrohet- räcker att hans första gjorde det). - men du behöver nog som sagt hålla igång lågan med partnern så inte annat blir lika intressant.

 

[Sassy]

Jag har uppfattningen att många (de flesta) blir attraherade av någon annan då och då, oavsett om man relationsmässigt är poly eller mono. Framgången för långa monograma relationer ligger i om man lyckas använda den energin inom sin relation eller inte.

Själv betraktar jag mig som ambiamorös, dvs jag kan ha både poly och monorelationer. Blir sällan spontant attraherad av nya personer, men i längden trivs jag bäst i en välfungerande polyrelation.

Det jag ser som den stora skillnaden mellan att vara poly eller mono är inte så mycket om man blir attraherad av flera, utan om man har förmågan (och viljan givetvis) att hantera relationer på det sättet. Rätt många är ju tex rätt "bra på" att vara otrogna, men skulle aldrig ha en välfungerande polyrelation.

 

[Jamtland]

Jag är monogam och i ett förhållande sedan 20 år tillbaka, men jag är ju liksom inte död, klart jag kan se och attraheras av andra.

Men skulle aldrig göra något för att riskera den relation jag har, han är min själsfrände och även om det kan gå upp och ner i vårt förhållande så är det liksom han och jag.

Och även om jag lyssnar på mycket böcker där "hjältinnan" är poly och tycker det är lite spännande så skulle jag aldrig acceptera att dela min man med en annan kvinna så konceptet går liksom fetbort av den anledningen.

Klart jag kan sakna den där spännande första förälskelsen, men oavsett hur ofta man byter så går det ju över och blir vardag till slut och då är det viktigare med en trygg och kärleksfull vardag än upp över öronen förälskad en kortare tid. Tänker jag.

 

[Inte_Ung]

Framgången för långa monograma relationer ligger i om man lyckas använda den energin inom sin relation eller inte.

Jag ser det mer som en överenskommelse.
Om man värderar sin monogama relation högt nog så tar man sedan den hänsynen till sin partner.
Man vill inte såra sin bästa vän.
Inte svårare än så.

25 år snart.

 

[Fjordfrälst]

Jag är monogam och i ett förhållande sedan 20 år tillbaka, men jag är ju liksom inte död, klart jag kan se och attraheras av andra.

Men skulle aldrig göra något för att riskera den relation jag har, han är min själsfrände och även om det kan gå upp och ner i vårt förhållande så är det liksom han och jag.

Och även om jag lyssnar på mycket böcker där "hjältinnan" är poly och tycker det är lite spännande så skulle jag aldrig acceptera att dela min man med en annan kvinna så konceptet går liksom fetbort av den anledningen.

Klart jag kan sakna den där spännande första förälskelsen, men oavsett hur ofta man byter så går det ju över och blir vardag till slut och då är det viktigare med en trygg och kärleksfull vardag än upp över öronen förälskad en kortare tid. Tänker jag.

Men exakt! Den där spänningen är såklart härlig men för min del är det inte lika värt som att ÄLSKA något djupt!

 

[Inte_Ung]

Den där spänningen är såklart härlig

Men orka.
Det tar verkligen på.

 

[Fjordfrälst]

Men orka.
Det tar verkligen på.

Haha, men ja sant. Den kan ju vara både Nice och påfrestande

 

[bumpo]

Jag är väl inte nödvändigtvis poly bc orka balansera och vårda två (eller fler) kärleksrelationer men jag är definitivt icke-monogam.

Jag mår inte fantastiskt bra i monogama relationer men det beror inte på att min partner inte räcker till utan snarare tvärt om. Min sambo är väl medveten om det men är inte överdrivet intresserad av den typen av relation så jag avstår för att han är mer värd än att äventyra oss.

 

[Araminta]

• Samtycke, Samtycke, Samtycke!
• Kommunicera tydligt och frekvent med alla parter
• Red ut skillnaderna mellan kärlek, förälskelse och sexuell attraktion.

 

[karamelldrottningen]

Jag vet inte vad jag är men har flera relationer. Dock bara en officiell. Han är väldigt monogam och inte intresserad av någon annan medan jag inte är sån.

 

[Badger]

Jag har uppfattningen att många (de flesta) blir attraherade av någon annan då och då, oavsett om man relationsmässigt är poly eller mono. Framgången för långa monograma relationer ligger i om man lyckas använda den energin inom sin relation eller inte.

Själv betraktar jag mig som ambiamorös, dvs jag kan ha både poly och monorelationer. Blir sällan spontant attraherad av nya personer, men i längden trivs jag bäst i en välfungerande polyrelation.

Det jag ser som den stora skillnaden mellan att vara poly eller mono är inte så mycket om man blir attraherad av flera, utan om man har förmågan (och viljan givetvis) att hantera relationer på det sättet. Rätt många är ju tex rätt "bra på" att vara otrogna, men skulle aldrig ha en välfungerande polyrelation.

Tänker, utifrån vad jag sett hos andra, att man nog måste vara beredd på att lägga ned mycket extra tid utöver vad en relation skulle ta, på att få det att fungera? Dvs lägga bort ngt annat man gör på fritiden för att få den tidsluckan.

@Return_to_the_moon jag definierar mig som monogam och jag tror eller tycker inte jag brukar bli superattraherad av andra direkt, historiskt sett. Jag skulle inte ha energin till att ha flera relationer tror jag, legit eller ej legit. Har andra intressen

 

[Masqueradee]

Jag tänker att man inte behöver vara poly eller behöver leva som poly för att man finner andra människor attraktiva eller att det pirrar i magen och man vill umgås mer. Hade snarare sett det som lite "konstigt" om man verkligen inte kunde finna någon annan snygg utöver sin partner, det finns ju så många människor därute!

 

[Sassy]

Tänker, utifrån vad jag sett hos andra, att man nog måste vara beredd på att lägga ned mycket extra tid utöver vad en relation skulle ta, på att få det att fungera? Dvs lägga bort ngt annat man gör på fritiden för att få den tidsluckan.

Det beror ju lite på hur relationerna ser ut, man kan ha flera "likvärdiga" partners, en primärrelation och en eller flera sekundärrelationer, eller leva ungefär som de flesta monogama par men ha någon man träffar en kväll eller helg då och då.

I de senare fallen ser jag inte så stor skillnad jämfört med att vårda sina nära vänskapsrelationer även när man är i ett förhållande (jag åker ju på resor, fester och gör andra grejer med mina vänner även om jag har en partner), men ska man ha flera aktiva vardagsrelationer kräver det ju både planeringsförmåga och kompromissvilja. Lite för mycket för att jag ska ha det som ideal, men jag kan å andra sidan inte tänka mig att ha barn heller, av samma anledningar.

 

[FrDrake]

Jag brukar definiera mig som seriemonogam, då jag haft många mono-relationer av varierande längd. Har svårt att se mig själv i en och samma relation för resten av livet. Just nu dejtar jag dock en som är poly, så är öppen för att prova och se hur jag skulle må i en sådan relation.

Min erfarenhet av personer som är polyamorösa är att de är otroligt bra på öppenhet och kommunikation. Man behöver verkligen kunna prata öppet om känslor, förväntningar, relationer och så vidare för att det ska fungera för alla parter.

 

[Badger]

Det beror ju lite på hur relationerna ser ut, man kan ha flera "likvärdiga" partners, en primärrelation och en eller flera sekundärrelationer, eller leva ungefär som de flesta monogama par men ha någon man träffar en kväll eller helg då och då.

I de senare fallen ser jag inte så stor skillnad jämfört med att vårda sina nära vänskapsrelationer även när man är i ett förhållande (jag åker ju på resor, fester och gör andra grejer med mina vänner även om jag har en partner), men ska man ha flera aktiva vardagsrelationer kräver det ju både planeringsförmåga och kompromissvilja. Lite för mycket för att jag ska ha det som ideal, men jag kan å andra sidan inte tänka mig att ha barn heller, av samma anledningar.

Jo men det är ju väntid som åker i så fall? Dvs ett par extra partners istället för vänner?

Tex du har 80% partnertid (eller 50% eller vad man nu tänker sig) för en partner och 20% vän och hobbytid. Då måste man ju antingen vid två partners splitta det i tu och har 40% partnertid per partner (det blir ju kanske lite per partner?) och 20% vän och hobbytid.

Eller som jag föreställde mig, man kör på nära 100% partnertid och varje partner får 50% tid, eller 25% om man har 4. Och då är ju flera partners helt enkelt delvis istället för vänner och hobby.

Självklart har jag överdrivit här. Men tanken var helt enkelt att antingen måste du tillbringa mindre tid med varje partner än om man har en, eller tillbringa tid med flera partners samtidigt, eller minska på någon annan aktivitet om alla partners ska få 75% av fritiden.

 

[Return_to_the_moon]

Det är ju svårt att både äta kakan och spara den speciellt om din partner är monogram. Du får nog försöka behärska dig- se över relationen där hemma och se till att gräset är grönare där så att säga-. (Nej jag ska inte låta präktig på nått sätt, har även hänt mig att jag varit nyfiken men kanske beror på att karln jag har sen rätt länge är min enda erfarenhet men jag skulle aldrig utsätta honom för otrohet- räcker att hans första gjorde det). - men du behöver nog som sagt hålla igång lågan med partnern så inte annat blir lika intressant.

Jag ser det inte som att man äter en kaka och vill spara den. Det låter som man är girig. För mig är det kroppsligt och inget jag själv har valt.

Jag har ingen plan på att vara otrogen och har behärskat mig i alla mina relationer. Har bara varit i slutet av de flesta (ej alla) relationer som jag var otrogen, men då var relationerna på väg att ta slut.

Min relation med min partner är det inget fel på. Jag älskar honom, är kär och attraherad. Det har inget att göra med att jag blir attraherad av någon annan.

 

[Return_to_the_moon]

Jag är monogam och i ett förhållande sedan 20 år tillbaka, men jag är ju liksom inte död, klart jag kan se och attraheras av andra.

Men skulle aldrig göra något för att riskera den relation jag har, han är min själsfrände och även om det kan gå upp och ner i vårt förhållande så är det liksom han och jag.

Och även om jag lyssnar på mycket böcker där "hjältinnan" är poly och tycker det är lite spännande så skulle jag aldrig acceptera att dela min man med en annan kvinna så konceptet går liksom fetbort av den anledningen.

Klart jag kan sakna den där spännande första förälskelsen, men oavsett hur ofta man byter så går det ju över och blir vardag till slut och då är det viktigare med en trygg och kärleksfull vardag än upp över öronen förälskad en kortare tid. Tänker jag.

Jag tänkte inte heller riskera min relation, men det blir jobbigare och jobbigare för varje relation där jag inte agerar på att jag attraheras av någon. I mina tidigare relationer "lät" jag mig själv flörta i vissa situationer men i denna jag har nu har jag t.o.m. hållit mig från det. Det gör att jag känner mig låst.

Sedan är inte min tanke att ha flera relationer samtidigt utan att ibland få flörta/kyssa/hångla/göra mer. Så det är attraktion och det fysiska för min del. Men såklart vet jag inte vad det skulle leda till om jag öppnade den dörren...

 

[Return_to_the_moon]

Jag är väl inte nödvändigtvis poly bc orka balansera och vårda två (eller fler) kärleksrelationer men jag är definitivt icke-monogam.

Jag mår inte fantastiskt bra i monogama relationer men det beror inte på att min partner inte räcker till utan snarare tvärt om. Min sambo är väl medveten om det men är inte överdrivet intresserad av den typen av relation så jag avstår för att han är mer värd än att äventyra oss.

Intressant! Det låter som att du är i lite liknande sits som mig. Får jag fråga varför du inte mår bra i monorelationer och hur du skulle vilja ha det om du fick välja?

 

[Return_to_the_moon]

Tänker, utifrån vad jag sett hos andra, att man nog måste vara beredd på att lägga ned mycket extra tid utöver vad en relation skulle ta, på att få det att fungera? Dvs lägga bort ngt annat man gör på fritiden för att få den tidsluckan.

@Return_to_the_moon jag definierar mig som monogam och jag tror eller tycker inte jag brukar bli superattraherad av andra direkt, historiskt sett. Jag skulle inte ha energin till att ha flera relationer tror jag, legit eller ej legit. Har andra intressen

Vi är alla olika ser jag . Jag kan bli attraherad av någon som jag bara pratat med en stund (händer inte ofta dock). Oftast är det i situationer då det känns ömsesidigt, så då kan det kännas väldigt starkt för mig. Jag älskar den känslan men det är tufft att inte få agera på det. Dock är det inte så att jag sedan vill ha en relation med den personen.