Men det låter ju helt galet. Så som ts når nu borde ju nåt ske nu? Är det verkligen så illa i Sverige att folk inte får hjälp?
Här krävs ju akut hjälp både för barnen och mamman. Helst igår eller för flera år sedan!
Vet personalen på dagis hur familjen mår? Hur har de reagerat? Kan de pressa psyk för att familjen ska få hjälp?
Här känner jag att det krävs någon form av stödfamilj främst för barnen. Finns det möjlighet till sånt där?
@Görel @vallhund @Vallmo
Är dålig på att veta vilka stödinsatser man kan få när det gäller familjen.
Helt klart kan Ts söka hjälp från akutpsykiatrin. Med tanke på Ts mående ser jag det som uteslutet att de inte skulle ta emot och hjälpa på något sätt. Inläggning på psykiatrisk avdelning låter inte som en omöjlig åtgärd.
Till
@Genomskinlig jag instämmer med det
@vallhund skriver, det är din depression som talar nu.
Har själv varit svårt deprimerad och känner igen dom där tankarna så himla mycket. Först kunde jag inte ta livet av mig pga barnen och sen var jag helt övertygad om att det bästa jag kunde göra för barnen var att ta livet av mig.
Jag tycker det vore bra om du kunde bli inlagd och bli insatt på mediciner eller få dina mediciner justerade så att det blir så bra som möjligt för dig
Jag har liksom du flera olika diagnoser som gör mig mer sårbar men jag är också högfungerande mellan varven. Har också ett barn med en diagnos och jag vet vilken påfrestning det innebär också.
Jag har gått i MBT och det har hjälpt mig väldigt mycket.
Det är en otroligt tuff terapiform och jag hade det väldigt jobbigt under terapin.
Var nog egentligen i för dåligt skick när jag började.
Nu är det ett år sedan jag slutade och det är väl egentligen först nu som jag känner att den har gjort mig väldigt mycket starkare.
Ett handgripligt tips är också att låta bli att överdosera och att självskada dig.
Jag har också gjort det och vet att det hjälper inte ett dugg. Det spär bara på den negativa självbilden.
Det går att komma ut det där värsta hålet. Jag lovar det.
Jag trodde själv att jag aldrig skulle göra det men det har jag gjort.
Nu arbetstränar jag igen på mitt arbete och det går jättebra. Snart ska jag gå upp och jobba halvtid.
Mitt liv i övrigt börjar också ordna sig till det bättre. Jag orkar vara en bra mamma idag och jag känner mig inte längre som en belastning för dom.
Och när du mår bättre; sluta inte med dina mediciner. Kör inte för hårt med dig själv. Kom ihåg att du är sårbar och att du behöver ta hand om dig själv lite mer än vad andra behöver.