Det finns säkert hjälp att få, men jag vet hur jäkla kårångligt det är att hitta rätt person att prata med. Jag har själv haft en psykolog som jag inte har trivts med. Det är dessvärre ont om psykologer. Hur det fungerar i andra kommuner kan jag givetvis inte svara på. Det är säkert mycket lättare om man bor på en större ord, men i min kommun är det så att det är ont om psykologer som bara finns till för samtal. När det ska göras tester förutredningar och liknande lånar de in psykologer från andra kommuner, men de flyttar tillbaka när testerna och utredningarna är klara. Att få prata med en psykolog är en väg att gå, men det allra bsta vore om du fick prata med någon som själv har mått lika dåligt aom du har gjort och tagit sig ur det eller någin som har en närstående som mår dåligt. När man själv mår dåligt är det viktigt att få träffa och prata med någon om vet vad man går igenom och vad det handlar om. Någon som inte har för avsikt att döma en för att man känner som man gör eftersom det allra värsta med att må dåligt är att man tror att man är så fruktansvärt ensam om att känna som man gör.Det finns ingen hjälp att få. Jag har försökt ta livet av mig förut och misslyckats, jag har skadat mig så illa att jag fått göra flera operationer, jag har varit psykotisk pga sömnbrist men det finns ingen hjälp att få. Psykakuten är ett skämt. Så oändligt många timmar jag har spenderat där. En gång blev jag hemskickad med Atarax när jag hade överdoserat benzo, druckit vin och skadat mig så illa att det senare krävdes operation.
Att det inte finns hjälp att få är en av anledningarna att det känns så otroligt jävla hopplöst. Jag vill ha hjälp. I 25 års tid har jag velat ha hjälp, och också aktivt sökt hjälp, men det finns fan ingen hjälp att få
Skriver du dagbok? Bloggar du? Om du inte gör det kanske det skulle kunna få dig att må bättre. Jag skriver dagbok så mycket jag kan. Jag skriver inte varje dag och jag skriver inte riktigt vad som har hänt under dagen men jag skriver om allt möjligt som tankar och känslor. Jag skriver mycket om att må dåligt och att känna skam, skuld och dåligt samvete. Om jag inte skrev så mycket som jag gör skulle jag säkert också skada mig själv. En dagbok kan visserligen inte svara på några frågor eller ge sina synpunkter på det som du skriver om, men du får i alla fall möjlighet att berätta hur du känner och sätta ord på dina känslor. Det är en riktigt bra start.
Very Lazy Pethead