Jag orkar inte längre..

[Speciella_tina]

Jag klarar helt enkelt inte av henne, det är inte roligt att ha hund längre...

Japp, jag pratar om Ella, min yngsta hund. Den jag hade problem med utfallen med. Jag testade ju som sagt med vattenflaskan, det fungerade någon vecka, sedan sket hon i att jag sprutade vatten på henne. Sedan fick jag ju en del framsteg med hjälp av klickerträning, jag belönade spontankontakt under promenader och när vi råkade möta en hund gick hon att få kontakt med, förutsatt att vi inte mötte den hunden förrän efter ca 30 minuter, mötte vi den efter 5 minuter gick hon igång som en furie. Och problemet blir bara värre och värre... åker vi bil blir hon skogstokig om det går förbi en hund, det har gått så långt att jag drar mig för att gå ut och gå med henne, det är inte roligt längre... Jag började en kurs med henne i höstas, men det gick inte, hon var så blockerad av de andra hundarna att det inte gick att träna med henne, efter 40 minuter började hon slappna av och man kunde träna lite, men sen var det samma sak nästa vecka, och nästa och nästa

Jag skulle egentligen behöva hjälp från en bra privatinstruktör, men just nu har jag inte råd, sambon har blivit arbetslös, och jag har inte heltidsjobb, dessutom har jag utmätningar från en gammal skuld från kronofogden.

Jag vet inte vad jag vill, ha lite råd? Den senaste månaden har jag funderat på att omplacera henne till någon duktigare varje dag nästan. Jag har ångest när jag ska gå ut med henne, inomhus är hon världens härligaste, men utomhus...Jag klarar helt enkelt inte av henne, hon är en för svår hund för mig. Men hon är inte registrerad (kommer från kennel, men är av olika anledningar inte registrerad) och hur ska man hitta någon som är duktig som vill ha en oregistrerad Dobermann? Och egentligen vill jag inte att hon ska behöva flytta, hon är bara ett år men har redan hoppat från hem till hem, vilket säkert bidragit till hennes problem.

 

[Och_Aye]

Sv: Jag orkar inte längre..

Oj, vad tråkigt!
Det är aldrig kul att ha problem som man inte riktigt tycker sig rå på.

Jag tänkte, dobbisfröken på ett år. Vad gör du med damen? Kan det ge en bättre grund om hon blir riktigt aktiverad? (Det kanske hon blir, jag spånar lite bara).

Mitt tips är annars skvallerträning. Det tar tid, det kommer bli bakslag och det tar som sagt tid, men det kan hjälpa.

Om du redan klickat in henne; hitta det bästa hon vet, som hon BARA får vid hundmöten. (Om det är frolic eller pankaka eller pipboll spelar ingen roll).
När du får möte måste du belöna DIREKT, skit i kontakt utan belöna bara varje gång hon tittar åt den andra hunden. Försök att hålla er på ett avstånd som inte gör henne blockerad. (Det är omöjligt ibland, men försök då att avleda så gott du kan).
Tanken med det här är att hon såsmåningom ska koppla ihop hundar med godaste godiset. När det har gått ett tag kommer du kunna att vänta lite, har hon då hajat galoppen kommer hon att titta på dig och undra "var är godiset, ser du inte att det kommer en hund!" DÅ kommer jackpotbelöning till tusen.

Målet är helt enkelt att hon ska förknippa andra hundar med det bästa hon vet. Du ändrar hennes inställning till andra hundar och får dessutom en hund som aktivt söker din kontakt på köpet.

Det är säkert skittrist och ibland omöjligt att veta hur nära hon blir blockerad, men det brukar vara ett väldigt effektivt sätt.

Annars finns ju såklart alltid omplacering som alternativ. Att inte vilja gå ut med hunden är ju inte kul, det ska vara roligt och härligt att ha hund!

Förresten, jag slänger med ett boktips: En tjej som heter Emma Parson har skrivit en bok om aggressionsproblem. Hon har själv haft en aggressiv hund och lyckats ändra hans inställning alldeles med hjälp av klickerträning. Boken heter "klickerträning och lugnande signaler".

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hon blir ordentligt aktiverad spårar och tränar lydnad. Och vi åker till rastgården varje dag så de får busa av sig ordentligt. Problemet är bara att råkar det komma förbi en hund tappar hon koncentrationen totalt, blir helt blockerad och en tar det en kvart innan man kan få kontakt med henne igen...

Skvallerträning låter som en bra idé i grunden, det är en bra tanke. Men så fort hon får syn på en annan hund går hon upp i varv och blir totalt blockerad, spelar ingen roll vad jag gör, jag får inte kontakt med henne, hon varken ser, hör eller känner vad jag gör... Det spelar ingen roll på hur långt avstånd hunden är, ser hon den är det kört.

Ush, jag låter så negativ... är bara så trött på detta nu. Jag känner bara att problemet är övermäktigt för mig, jag klarar inte av det, och jag har inte råd att anlita hjälp med det just nu...

Att hon blir självbelönad varje gång vi åker bil och det kommer en hund förbi bilen hjälper inte, då får hon ett riktigt tosespel... och hunden försvinner = Ella vann...

 

[Gabbi]

Sv: Jag orkar inte längre..

Jag skulle köra skrammelpåse i ditt fall. Min hund tränas enbart med skvaller nu, och det fungerar tillfredsställande, men i början av hennes utfall tränade vi skrammelmetoden (med tränare) och det var grymt effektivt. Svensen åkte ner och hunden riktigt ansträngde sig för att titta åt ett annat håll.

Jag säger inte att det är en universallösning, men det gjorde att min hund kom förbi "låsningen" och vi kunde börja jobba med skvaller effektivt.

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hur tränar man med skrammelpåse? Är det kanske något man bör ha en kunnig instruktör till hjälp medeller kan man göra det själv? Vill inte förstora problemet ännu mer iheller...

 

[Lejonelle]

Sv: Jag orkar inte längre..

Jag tycker inte det är ett nederlag att placera om en hund, när man tycker man försökt allt och det inte är roligt längre. Alla individer passar inte ihop. Mycket bättre för både dig och hunden att hitta ett annat hem åt henne. Går det inte att hitta ett nytt hem så får du väl fundera på vad alternativet i så fall ska vara.

 

[Glimfeather]

Sv: Jag orkar inte längre..

Håller med Gabbi. Det fungerade på min förre hund. Lärde in nej på det sättet. Var i köket och bestämde at han inte fick gå över tröskeln. Sa nej i neutral ton när han var påväg. lyssnade han inte på en gång så fick han en liten påse med ett par burklock brevid sig. Då halade jag in och ömkade honom. Han fattade på en sekund och lyssnade på mig och sedan gick vi ut och övade på att inte dra i kopplet. Hade såklart instruktör med mig.

Men käns det hopplöst skulle jag valt att omplacera. Jag fick göra det med min tillslut eftersom han och den andra hundens relation blev allt sämre och det höll inte. Jag skrev en jättelång annaons där jag var 100% ärlig. Sedan skrev jag ett 2-månaders prövotidskontrakt med den nya ägaren. Det var i somras. Vi hörs fortfarande regelbundet och det går jättebra för dem

 

[Gabbi]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hur tränar man med skrammelpåse? Är det kanske något man bör ha en kunnig instruktör till hjälp medeller kan man göra det själv? Vill inte förstora problemet ännu mer iheller...

Du kanske ska ha någon med lite råg i ryggen som behärskar metoden, men denne behöver nödvändigtvis inte ha titeln instruktör. Det går ut på samma sätt som Glimfeather beskriver. Man tar en ica-kasse tex och fyller den med skramlande jox, och så arrangerar man ett hundmöte med en stabil, icke prövande hund. Du har din hund i slakt koppel. Direkt när din hund ger fel uppmärksamhet, dvs så fort öron el. svans åker upp så bang flyger påsen i marken bredvid häcken på hunden. Behövs det kan man ömka för att verkligen förstärka. Dvs, så som man aldrig ska göra när det handlar om andra farliga saker.
"Ujujuj, stackars. Kom påsen farande, gud så hemskt. Stackars dig vad dåligt det blev......"

På tre-fyra kast gick min hund tyst förbi andra skällande hundar.

Som jag skrev ovan har jag senare gått över till skvaller, det känns mer lustfyllt, och är lättare att praktisera när man möter Agda och hennes pudel, men som brytmetod, för att stoppa ett helfel beteende tycker jag skramlet fungerade över förväntan.

 

[Dentaku]

Sv: Jag orkar inte längre..

Har du någon avlastning? Finns det någon du känner som skulle kunna ta hand om hunden en kortare period så att ni får vila lite från varandra? Jag känner igen mig i en hel del av det du skriver och för mig gör det underverk att få någon vecka för mig själv. Dels så börjar jag sakna min hund och får distans till träningen, dels så får jag lite tid att pyssla om bara mig själv.

För din del skulle du ju också få känna på hur det vore att vara utan henne om du omplacerade. Känns det övervägande som en lättnad om hon är någon annanstans kanske det är värt att försöka få tag på ett nytt hem till henne, annars får du som sagt åtminstone vila ett tag från de dagliga konflikterna.

 

[vintra]

Sv: Jag orkar inte längre..

Jag tycker att det första man ska kontrollera är om hunden är fullt frisk.Vi hade samma problem med våran ena tik och det visade sig vara pga kronisk värk.Det är absolut inget nederlag att omplacera.I dagsläget mår inte hunden bra.leta efter någon med större kunskap och skriv papper på att hunden inte får vandra så får kanske både du och hunden det bättre mvh vintra

 

[Kim+pudel]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hon är tydligen omplaserad tidigare, och vem vill få sitt liv förstört av en sådan hund.
Finns säkert någon, Men kommer dom att komma tillrätta med problemen??
Risken är ganska stor att en sådan hund kommer att fara förskräckligt illa.
Träning träning och åter träning, kan ju bli bättre i treårsåldern då är hon vuxen.
annars så är det väl bättre med avlivning.

 

[Gabbi]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hon är tydligen omplaserad tidigare, och vem vill få sitt liv förstört av en sådan hund.
Finns säkert någon, Men kommer dom att komma tillrätta med problemen??
Risken är ganska stor att en sådan hund kommer att fara förskräckligt illa.
Träning träning och åter träning, kan ju bli bättre i treårsåldern då är hon vuxen.
annars så är det väl bättre med avlivning.

Inte då. Det går att komma tillrätta med, hon behöver en duktig tränare om hon orkar.

 

[dpmatte]

Sv: Jag orkar inte längre..

Är det på Brukshundklubben du går/har gått kurs? Är det ingen där som har sagt att du skulle kunna vara med på planen utan att kräva att din hund ska utföra något? Att du åker dit i god tid innan det kommer andra hundar som går kurs/ska träna. Gå runt med henne på planen innan någon annan kommer och gå sen och sätt dig på en bänk en bit ifrån så att du inte stör de hundar som ska träna. Du ska ha suttit där en stund innan det kommer andra hundar. Var kvar så länge att hon hinner lugna sig helt och hållet. Eventuellt måste du stanna tills alla har lämnat planen. När du har lyckats få kontakt med henne såpass att du kan berömma och ge godis är det dags att åka hem. Som sagt det kan tänkas att du måste vara där väldigt länge de första gångerna och förhoppningsvis blir tiden kortare och kortare efterhand. Inget ryckande, slitande eller skrikande. Du ska bara vara helt lugn, sånt brukar gå som en röd tråd genom kopplet. Du är ledaren och hundar brukar ta intryck av sina ledare. Varannan dag kan vara lagom att göra detta och det kan ta sin tid, se lite längre ner om det. Godiset ska vara det allra bästa hon vet och ta gärna med hennes favvoleksak/kampgrej också. Gå/åk gärna dit när du är säker på att det inte är andra hundar där också. Gör likadant, med den skillnaden att du bara sitter en liten stund på bänken.

Det kan tänkas att andra hundar stressar din hund. Här på vårt BK har man gjort så med hundar som har blivit stressade av att se andra hundar. Vissa behöver t o m hjälp av någon stark att hålla hunden i början. Har själv haft hand om ett par sådana hundar, de flesta lyckas. Den ena lyckades så bra att det gick att gå med honom på stan och möta alla deltagarna i en hundkurs och han gick bara lugnt och stilla vidare. Det tog 3 terminer, så det gäller att ha tålamod. Den andra började bita familjen så den fick tas bort, bitandet berodde på smärtor i bl a höftlederna.

Efterhand som det går bättre och bättre kan du träna något litet enkelt moment innan du åker hem. Lycka till!!

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

+ Glimfeather

Det låter som att det är värt att försöka, samt att då ha som mål att gå över till skvallerträning som ju är lite trevligare.

Vad tror du om att träna kontakt på promenaderna med hjälp av klicker, och om vi möter en hund när hon är i rätt stämning, så hon inte gör ett utfall, så blir det jackpott. Och att ha skramlet som nödlösning, dvs att om hon möter en hund och ho gör utfall så använder jag mig utav skrammelpåsen. Hur gör jag då om hon bryter och tittar på mig? Blir det jackpott då?

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

Tyvärr har jag inte det... Det hade varit så sjukt skönt att slippa henne några dagar!

Alltså det är så kluvna känslor... Å ena sidan är hon världens goaste trevligaste hund inomhus, men så fort kopplet åker på och man går ut så far fan i henne. Å ena sidan kan jag inte tänka mig vara utan henne, å andra sidan kan jag inte tänka på annat än att slippa henne!

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

Om hon gjorde utfallen pga smärta borde hon göra dem vid andra tillfällen också, och inte bara vid hundmöten. Lyckas jag komma rätt med problemen själv så är det så klart bättre att hon får stanna hos mig.

KL
Tips på hur jag kan befästa mitt ledarskap ännu mer tas tacksamt emot. Att sitta innan man går ut genom dörren, får mat, släpps lös och liknande gör jag redan, det är rutin hos oss. Men jag tar gärna emot tips på hur jag blir en tydligare och bättre ledare för henne.

Känner mig så sjukt misslyckad, samtidigt har jag ju en dobermann på två år som är hur bra som helst, så helt kass kan jag ju inte vara...

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hon har hoppat en del fram och tillbaka som valp, men hon har inte varit omplacerad för att hon är en problemhund om det är det du menar. För att göra en lång historia kort, Ella föddes på en Kennel, men de som köpte henne höllt på att flytta och hade inte mööjlighet att ta hem henne när hon var 8 veckor, då bestämdes det att hon fick bo kvar hos kenneln, och så tog de hem henne på helgerna. Så i en månad bodde hon på kenneln måndag till fredag och i nya hemmet fredag till söndag. Bara det för en liten valp... Sedan valde de nya ägarna av olika anledningar att inte fullfölja köpet. Sedan förvarades Ella i en smutsig box i en källare i ca en månad innan jag hittade henne. Hon har minst sagt haft en jobbig start, därför känns det tungt med henne.

Du kan läsa mer om Ella i de här trådarna om du vill:
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=916711&highlight=ella

Förutom problemen med utfallen är Ella en underbar hund, och jag tror att hon kan bli en bra brukshund om man bara kommer tillrätta med hennes problem. Jag avlivar inte en fullt frisk ettårig hund för att den har ETT problem som jag inte lyckas lösa. Förhoppningsvis lyckas jag, men annars är det värt en omplacering till någon duktigare, eller någon som bor på ett sätt där Ella inte på samma sätt kan triggas igång, vi bor trots allt nästan mitt i malmö med allt vad det innebär.

 

[Raven_]

Sv: Jag orkar inte längre..

Ush vad jobbigt... Vet precis hur det känns. Det ska vara kul att ha hund! Jag hade en wheaten terrier hane för några år sen som också var helt ÖMÖJLIG vid hundmöten. Han blev helt blockerad och gick inte heller att få någon som helst kontakt med. Så tillslut så fick jag tag på en helt underbar tränare som hjälpte mig. Hon använde skrammelpåse och massa ömkande. det var som att allt bara rann av hunden.. Och jag fick värsta boosten av självförtroende.
Hon "körde in honom" på påsen innan vi gjorde själva hunndmötet. DVS så fort han ville göra nåt på eget bevåg så skramlades det som faaan och jag ömkade honom jääätte mycket. Efter 4 - 5 skrammel så gick jag för första gången förbi en annan HANHUND (dessutom ) med min hund slickad brevid mig och undvek den andra hunden till max.


Så jag tycker absolut att du ska pröva!

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hm. Jag vet inte hur populär jag blir nu, men jag skulle lydnad på en sån hund för att visa att det är du som har koll på situationen, inte hon.
Oavsett om utfallen beror på osäkerhet eller ren aggression (som i sin tur har en annan orsak) tror jag att lösningen är att visa hunden att det är nolltolerans på sådant beteende.

Jag skulle börja på avstånd, tillräckligt långt borta för att hon ska notera och reagera utan att bli blockerad, och kräva att hon inte visar den hunden uppmärksamhet. Och ja, jag skulle rycka i kopplet om det krävdes. Först skulle jag peta till, knuffa till för att bryta och berömma när hon släpper fokus. Jag menar då inte att det är korrigeringens styrka som avgör, utan din tajming och din enviset i att vägra ge upp.

Går du dock ut med inställningen att det är hopplöst kommer det inte att fungera. Det kräver självförtroende, envishet och lite jävlar anamma.

Därefter ska hunden inte behöva hälsa eller ens ta notis om främmande hundar förrän du känner att du har sån koll på henne att du börja träna upp det positiva i hundmöten istället. Och det ligger en bit fram.

Beskriv gärna mer om hur hunden beteer sig innan utfallet? Vad tror du triggar det? Är hon osäker? Vad tror du hon gör om hon kommer lös, anfaller eller springer fram och skäller?

Om hunden är i grunden osäker och beteer sig som den gör pga det, hur påverkas den då av en plötslig skrammelburk i rövva?

Tips på hur jag kan befästa mitt ledarskap ännu mer tas tacksamt emot.

Stadga och passivitet. Att kunna vänta stilla när du säger det trots störningar, att kunna sitta och stanna kvar fast en boll flyger över huvudet, att ha en godis på tassen och inte ta den förrän du säger "varsågod".
En bra ledare är den som tar initiativ till att både börja och sluta leka/träna. En bra ledare kan stoppa leken utan större åthävor och köra igång den igen.

 

[Glimfeather]

Sv: Jag orkar inte längre..

Ett tips är att öva på skramlet inne först, på småsaker och befästa "nej" innan du går vidare ut på promenader. Förstår hon vad nej betyder så löser sig mycket.