Jag orkar inte längre..

[Skogstrollet]

Sv: Jag orkar inte längre..

Fast att hon vet vad det betyder gör ju inte automatiskt att hon lyder. Tyvärr.

 

[Glimfeather]

Sv: Jag orkar inte längre..

Nej, det är därför man ska gå långsamt fram ochinte utsätta hunden för den situationen förän man tror att det funkar Och funkar inte nejet så är det bara att ta fram påsen och för hoppningsvis kommer hunden ihåg det och lyder nästa gång, annars får man fortsätta träna.

Men jag vet hur det är när de blir helt blockerade och inte lyssnar på nåt Får bara hoppas att TS kan ta sig förbi det!

 

[Gabbi]

Sv: Jag orkar inte längre..

Om hunden är i grunden osäker och beteer sig som den gör pga det, hur påverkas den då av en plötslig skrammelburk i rövva?

.

Rätt bra faktiskt. Visst blir det ett uppvaknande, och visst ser man att hunden tänker "Oj fan", men man tar också ifrån den ett rätt betungande ansvar. När man verkligen lyckas visa att det där inte är ok, PUNKT, då spänner hela hunden av och lämnar över till ägaren.

När detta sker, och man känner att man kan bryta hunden, då tycker jag som tidigare nämnt att man kan gå över till skvaller. Fördelen med skvaller är att det fungerar på avstånd. Min hund skvallrar på hundekipage på långt håll, och även promenerande människor, och faktiskt oftast på vilt också.

 

[Gabbi]

Sv: Jag orkar inte längre..

+ Glimfeather

Det låter som att det är värt att försöka, samt att då ha som mål att gå över till skvallerträning som ju är lite trevligare.

Vad tror du om att träna kontakt på promenaderna med hjälp av klicker, och om vi möter en hund när hon är i rätt stämning, så hon inte gör ett utfall, så blir det jackpott. Och att ha skramlet som nödlösning, dvs att om hon möter en hund och ho gör utfall så använder jag mig utav skrammelpåsen. Hur gör jag då om hon bryter och tittar på mig? Blir det jackpott då?

När jag har tränat har min hund haft bollen som maxbelöning, så när hon gör rätt får hon bollen. Gör hon rätt, givetvis belönar du med vad du har valt att använda. Åker ragg och öron upp, då är det skrammel, men bryter hon då och söker kontakt belönar du givetvis. Då bjuder hon precis det beteendet du vill ha.

Två saker har varit viktiga för mig, och det är att ha hunden i SLAKT koppel. Det är SÅ lätt att man stramar upp det, och faller jag tillbaka nån gång ser jag hur hunden spänner sig. Kopplet skall vara slakt och du så avslappnad det bara är möjligt. Jag har också alltid hunden på min vänstra sida, och möter andra hundägare så att vi människor är närmast varandra och hundarna utåt. Ha man hunden på sidan då kan man alltid knuffa tillbaka den lite om den trycker in mot mitten. Motsatsen hade varit att dra i kopplet för att få den närmare sig, och då kommer gruffet.

En del andra ägare är inte så samarbetsvilliga, utan vill mötas med hundarna i mitten, men jag ångar på på den sidan jag valt, så får de ta andra sidan.

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hm. Jag vet inte hur populär jag blir nu, men jag skulle lydnad på en sån hund för att visa att det är du som har koll på situationen, inte hon.
Oavsett om utfallen beror på osäkerhet eller ren aggression (som i sin tur har en annan orsak) tror jag att lösningen är att visa hunden att det är nolltolerans på sådant beteende.

Jag skulle börja på avstånd, tillräckligt långt borta för att hon ska notera och reagera utan att bli blockerad, och kräva att hon inte visar den hunden uppmärksamhet. Och ja, jag skulle rycka i kopplet om det krävdes. Först skulle jag peta till, knuffa till för att bryta och berömma när hon släpper fokus. Jag menar då inte att det är korrigeringens styrka som avgör, utan din tajming och din enviset i att vägra ge upp.

Ja, jag har provat nolltolerans, och gör det fortfarande varje promenad för att det ens ska vara drägligt att gå ut med henne. Då är det nolltolerans på allt, minsta drag i kopplet från hennes sida och det blir en korrigering (kedjeryck + nej) från min sida. Och om det då kommer en hund så blir det en rejäl korrigering bara hon tittar på den, bryter hon då och blir det givetvis belöning av stora mått. Problemet är bara att jag måste vara såhär hård mot henne varje promenad, och det är inte kul att ha hund då. Det är inte kul att vara "arg" varje promenad, slappnar jag av en enda sekund så tar hon chansen. Att vara allert är en sak, men att hela tiden vara hård, det är inte kul

Går du dock ut med inställningen att det är hopplöst kommer det inte att fungera. Det kräver självförtroende, envishet och lite jävlar anamma.

Därefter ska hunden inte behöva hälsa eller ens ta notis om främmande hundar förrän du känner att du har sån koll på henne att du börja träna upp det positiva i hundmöten istället. Och det ligger en bit fram.

Beskriv gärna mer om hur hunden beteer sig innan utfallet? Vad tror du triggar det? Är hon osäker? Vad tror du hon gör om hon kommer lös, anfaller eller springer fram och skäller?

Jag tror, jag är inte säker, men jag tror att hon reagerar som hon gör för att hon vaktar. Hon har väldigt starka vaktinstinkter,och jag tror det är därför problemet är värst om hon är i t.ex bilen. Det är ett område hon tycker är hennes. Likadant om vi är i rastgården, den tycker hon också är våran flocks, så hon vaktar den. Och jag tror att hon vaktar mig, vilket hon absolut inte ska, är det någon som ska vakta är det ju jag.

Just nu är jag osäker på vad hon skulle göra om hon träffar hundar lös. De gånger hon gjort det, oavsett hund, har hon alltid velat leka. Men häromdagen kom det fram en hund till grinden i rastgården, och då gjorde hon ett utfall som jag tolkade som aggression. Jag är väldigt osäker på vad hon skulle göra om hon kom lös.

Om hunden är i grunden osäker och beteer sig som den gör pga det, hur påverkas den då av en plötslig skrammelburk i rövva?



Stadga och passivitet. Att kunna vänta stilla när du säger det trots störningar, att kunna sitta och stanna kvar fast en boll flyger över huvudet, att ha en godis på tassen och inte ta den förrän du säger "varsågod".
En bra ledare är den som tar initiativ till att både börja och sluta leka/träna. En bra ledare kan stoppa leken utan större åthävor och köra igång den igen.

Just stadga i sitt kan vara en idé att befästa mer, så kan man ge henne en uppgift att göra när man kommer i den sortens situationer.

 

[Kim+pudel]

Sv: Jag orkar inte längre..

Men träna henne vid en bekväm munkorg och släpp in henne i en rastgård med lämpliga hundar så blir hon säkeligen spak om du inte bry dej, vistas på ställen där hon kan vara lös, koppel och ägarens osäkerhet leder till många problem, tvingas hon ta lite ansvar själv brukar det oftast bli bättre.
Hoppas det löser sig för er.

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

Jag tycker nog snarare tvärtom. Hon ska INTE ta ansvaret, det ska jag. Det hon gör nu är att ta ansvar, hon försöker skrämma bort hundar från oss. Det hon behöver lära sig är att hon går på promenad med mig, jag tar ansvar för att vi inte ska råka illa ut.

 

[Speciella_tina]

Sv: Jag orkar inte längre..

+ alla andra

Tack så mycket för pepp och tips, jag känner verkligen att det här kanske kan lösas nu, och att jag kanske klarar av det till och med! Jag känner mig mycket mer motiverad att ge det en till chans från min sida nu.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag orkar inte längre..

Problemet är bara att jag måste vara såhär hård mot henne varje promenad, och det är inte kul att ha hund då. Det är inte kul att vara "arg" varje promenad, slappnar jag av en enda sekund så tar hon chansen. Att vara allert är en sak, men att hela tiden vara hård, det är inte kul

Det här hade kunnat varit skrivet av mig för ett par år sen när jag kämpade som värst med min förra hund och jag förstår precis vad du menar. (Min hund hade inga aggressiva tendenser så jag inser att det är värre för dig än vad det någonsin var för mig.)
Min aha-upplevelse då för mig blev att lösenordet inte är "arg", utan "envis". Blev jag arg så tog min korrigering bara för stunden och så fort jag släppte efter försökte hon igen. Eftersom ilska bara är en känsla och inget som betecknar ledarskap så tappar man mark direkt man känner att frustrationen börjar sippra in.
Lyckas man hålla sig lugn när man korrigerar så tar det bättre eftersom det då inte finns någon ilska för hunden att vänta ut för ett nytt försök. Jag trodde också först att hård var att vara lite tyrannisk, men hård innebär även det för mig numera "envishet". På ett positivt sätt.

Kanske måste du slita ett tag och inte märka några direkta framsteg för att en dag se att "femkronan trillat ner"? Vissa hundar funkar så, min gjorde det. Den dagen är väl värd att vänta på.

Kanske är det bättre att då, som du själv skriver, ge henne en uppgift när ni får möte istället för att bara rent korrigera fel beteende. På så vis tar du även initiativet ifrån henne och visar vad som egentligen ska göras.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag orkar inte längre..

Rätt bra faktiskt. Visst blir det ett uppvaknande, och visst ser man att hunden tänker "Oj fan", men man tar också ifrån den ett rätt betungande ansvar. När man verkligen lyckas visa att det där inte är ok, PUNKT, då spänner hela hunden av och lämnar över till ägaren.

Jag har nog inte riktigt förstått det här tror jag. Men är inte meningen med skrammelburk att den ska komma plötsligt och hunden inte ska se att den kommer ifrån föraren?
Om hunden är osäker, blir skrämd av burken och inte har tillit nog att lämna över ansvaret till ägaren, finns det då en risk att man förvärrar problemet?

Spånar lite bara.

 

[Gabbi]

Sv: Jag orkar inte längre..

Om man ska köra med skrammelburk själv blir det nog oundvikligt att hunden förstår att burken kommer från föraren.

Om en hund bara vore rädd och helst ville slippa se en annan hund, så skulle jag testa någon annan metod, men när en hund beter sig tex som Rådi gjorde, med att låta som en varulv, så är det snarast DET jag korrigerar. De får vara osäkra, det kan man jobba med sedan, men för att ens nå fram när hunden har lätt för att blockera sig, så tycker jag skrammel fungerar.

Givetvis inte om man får skramla om och om igen, utan man ska se snabb skillnad. Alternativet är ju tyvärr att hålla hårt i kopplet, och det kommer bara att trigga. När man har sett sin hund kunna passera andra stärks man också oerhört som förare. Plötsligt vet man att hunden kan, och man rätar på ryggen och släpper på kopplet, och då är mycket vunnet.

Måste lägga till en grej. Jag är inte säker på att det handlar om att inte känna tillit till föraren. Som ekipage får vi beröm i räddningen för att Rådi har STORT förtroende för mig, och hon går precis vart som helst bara jag har sagt det. Trots detta tyckte hon att det var en bra ide att leka Jerusalems förstörelse när hon såg en hund som ung, och jag tror snarast att det var jag som hade misslyckats med att visa henne att det var en dålig ide.

Jag må ha spänt kopplet, dragit i henne, grälat på henne, men inget var ens i närheten att uppfatas som en korrigering. Lusten att gapa var så mycket större. Först med skramlet hittade vi något som bröt igenom, och som gjorde det mindre roligt att vråla, ja rent av lite jobbigt....

 

[Lena Furberg]

Sv: Jag orkar inte längre..

Jag har sett citronellahalsband med fjärrkontroll användas på liknande hund - vet inte om jag tycker det är helt okej, men hjälp vad det fungerade! Hunden blev totalt perplex, kom av sig fullständigt och gjorde inga fler utfall. Där, och den gången. Vet inte om man måste använda det hela tiden till en början, så det inte blir en engångsgrej som hunden sen inte förknippar med andra platser och andra möten.
Ett sånt halsband tror jag kostar en hel del, å andra sidan, så det är kanske inget för TS om pengar är ett hinder.
Men på en helt blockerad hund som fastnat i sitt beteende tror jag det kunnat hjälpa. Sen kan man ju tycka lite olika om dylika hjälpmedel, men... Värre än en spray på nosen med vanlig flaska är det ju inte.

 

[Pangare]

Sv: Jag orkar inte längre..

Fundera ordentligt innan du börjar med skrammelpåsar, kedjor eller skrammelbrickor.
Det låter inte farligt för de skadar aldrig en hund fysiskt, men det är otroligt lätt att de används fel och då skadar de psykiskt. Inga hundar hur hårda än de är, klarar en felaktig användning av skrammelpåsar.
Ska man använda dessa metoder ska man ha mycket god kunskap eller en kunnig instruktör vid sin sida, annars låt bli.
Det är alltför många hundar som blivit totalförstörda av dessa metoder.

Mitt råd är att du kontaktar Jeppe Strids hundskola. Jag vet att det är som att svära i kyrkan att nämna honom i detta forum, men både han och hans dotter Sally och de övriga instruktörerna där, är mycket skickliga.
Dessutom förmodar jag att du kan förstå dialekten de har.

Jag har varit med när Jeppe och Sally tog varsin jämthund som var totalt helvilda och inte kunde komma inom synhåll från varandra, innan de blev totalt vansinniga, och ägarna hängde som tofsar i kopplen när de skulle iväg och slåss.
Sally och Jeppe gick i ca fem minuter helt lugnt med hundarna och gick sedan fram och hälsade på varandra med hundarna lugnt i koppel. Sedan fick ägarna gå och blev korrigera sitt eget uppträdande till dess att det fungerade. Efter ytterligare en kvart så stod ägarna och hälsade på varandra och hundarna satt lugnt bredvid. Hundarna älskade fortfarande inte varandra, men de tittade bort och totalt nonchalerade varandra.
Strid:arna visade tydligt vilka fel ägarna gjorde som fick hundarna vansinniga. Vi åskådare fick en mycket klar bild av hur mycket förarfel påverkar en hund. Ägarna fick helt klart för sig vilka fel de gjorde och hade ju då möjligheten att korrigera sina misstag.

På bruks eller övriga tjafskurser hade dessa hundar med ägare blivit bortskickade, men hos Strids hundskola så var de mycket välkomna.

Om du inte nappar på detta så sätt dig ner och fundera på din hund.
Mår hunden bra?
Du mår ju tydligen inte bra, och det påverkar ju naturligtvis hunden som ju då mår pyton.

Jag skulle aldrig fundera på en omplacering. Om inte hunden kan fungera utomhus med din ledning så är det inget som säger att det blir bättre för hunden med en annan förare. Risken med en omplacering, av en sådan hund med dessa problem, är att den enda som går på en sådan grej är en med absolut noll i kunskap

Jag skulle utan tvekan hellre direkt ta bort den, än göra en omplacering, allt med omtanke om hunden.

 

[Aliide]

Sv: Jag orkar inte längre..

Och jag kan tycka att skrammel och ljudkorrigeringar kan påverka en hund på mer sätt än just i korrigeringssituationen. Ljudrädda hundar till exempel.

Ingen metod jag gärna rekommenderar, det ska väl vara för hundar man själv träffat och vet hur dom är med ljud och oljud då.

 

[Aliide]

Sv: Jag orkar inte längre..

Fundera ordentligt innan du börjar med skrammelpåsar, kedjor eller skrammelbrickor.
Det låter inte farligt för de skadar aldrig en hund fysiskt, men det är otroligt lätt att de används fel och då skadar de psykiskt. Inga hundar hur hårda än de är, klarar en felaktig användning av skrammelpåsar.
Ska man använda dessa metoder ska man ha mycket god kunskap eller en kunnig instruktör vid sin sida, annars låt bli.
Det är alltför många hundar som blivit totalförstörda av dessa metoder.

Det har väl aldrig hänt hittills att jag hållt med, men nu du

 

[Glimfeather]

Sv: Jag orkar inte längre..

Det är därför hon ska ta hjälp av instruktör eller annan kunnig. Naturligtvis är det inget man använder på ljudrädda hundar och inte heller om man inte vet hur man ska göra. Jag berättade om mina erfarenheter. Naturligtvis är det ingen universalmetod, bara hon kan säga om det är en metod som passar hennes hund.

 

[Gabbi]

Sv: Jag orkar inte längre..

Som sagt, får hon hjälp av kunnig instruktör är det guld värt. Har inte riktigt samma erfarenhet av skrammel som tex Pangare har, å andra sidan har Pangare en längre hundkarriär än vad jag har. (Aliide med för den delen) och det är möjligt att de sett hundar bli förstörda.

Jag själv har haft mycket god hjälp av metoden, och tror att vi hade vart ett tråkigare ekipage om hon istället fått fortsätta, och att jag kanske hade varit i TS sits då.

 

[martha]

Sv: Jag orkar inte längre..

kl

Jag förordar också ignorerametoden...med lämpliga hundar att träna med och munkorg.
Kan du ha henne lös ? De blir ju oftast lite spakare när dom inte har stöd av kopplet. Släpp lös henne, kommendera fot ocvh gå förbi en "snäll" hund...din hund "anfaller" men du fortsätter bara och gå....ropa efter ett kort tag, men fortsätt gå...vad gör din hund då?

 

[Jadzia]

Sv: Jag orkar inte längre..

Dina korigeringar har inte tagit. Hunden måste ge sig och vika sig för dig för att en korrigering ska göra någon nytta. Det räcker inte med ett den tystnar och avbryter utfallet. Om svansen fortfarande pekar upp, musklerna är spända och fokus är mot den andra hunden......då har du inte kommit någon vart. Som exempel kan jag ta en Dobermann som gapade och förde liv. Den korrigerades av sin förare, men varje gång så hade den svansen upp och viftandes och öronen spetsade. Korrigeringen avslutades innan svansen sänktes och hunden slappnades av. Föraren fick korrigera om gång på gång.

Antingen kan du nu följa råden om ignorering, klicker och andra tidskrävande metoder eller så kan du följa Pangares råd. Klicker och ignorering förstör förvisso ingen hund, men det tar tid och eftersom vi inte helt och fullt kan kontrollera vår omgivning får du räkna med återkommande bakslag. Under tiden du arbetar med problemet är du och hunden i konflikt och en utdragen sådan är värre än vilket stackel som helst (för att ta ett så kallat elakt redskap som exempel).

 

[Tikkan]

Sv: Jag orkar inte längre..

Hej!
Det är inte så lätt med unghundar det är den viktigaste tiden i livet för dom att just få rätt uppfostran.
Men innan du träffar andra hundar med henne, aktivera henne trött det går oftast mycke bättre då.
Ta henne själv ut å kom ihåg att du får inte stressa upp då det kommer någon hund, hundar känner av oss och reagerar efter det.
Jag har en schäfertik som är 16 månader nu och hon har varit skällig och gapig på allt å alla, jag har jobbat med henne så¨idag är hon lugnare men man måste vara lugn och ha tålamod.
Stanna säga till ha ögonkontakt hellst ska dom sitta eller ligga beröm då dom slappnat av.
Finns tålamod så finna hoppet, och bry dig inte om de andra utan låt det ta tid.

Hoppas det är till någon hjälp.
Lycka till med henne