Jag jobbar med en mytoman?

[tanten]

Det här är ett arbetsmiljöproblem. Det går inte att arbeta med människor där man inte ens kan lita på grundläggande fakta. Det tar energi, det skapar disharmoni på ett plan som påverkar alla inblandades arbetsinsats.

Mmmmm. det känns som att det är den springande punkten. Vad kan vi tro på.
Till slut hamnar man i att man funderar på om han verkligen gick ner och rökte eller om han gick på toa och varför det tog tjugo minuter. Man känner sig helt knäpp och undrar över sitt eget förstånd - när man ens kan börja fundera över sådant.

Som den jättehög av kopior som antagligen av misstag skrivits ut. Nix han nekar. Men alla tittar misstänksamt på varann och undrar vem som pajade kopiestatistiken.....(vi ska i princip inte dela ut papper för fyller-i-övningar)

 

[Lena Furberg]

Det där händer mig ofta.
Mitt extrema minne och min förmåga till logiskt tänkande sätter ihop mönster som antingen stämmer eller inte stämmer.
När dessa mönster inte stämmer så hittar jag felaktigheter.
I mjukvara, hårdvara och människors historier.
Jag har numera lärt mig att lita på mig själv.
Men under en period av mitt liv så trodde jag att jag hade fått tomtar på loftet.

Ursäkta mitt trådkap, men senare träffade jag ytterligare en - en som jag insåg var en jättestor bluff efter ungefär 5 minuters samtal på en gårdsplan. Men han var den Stora Kärleken hos en mycket respekterad och hypersmart kvinna så jag kunde inte förmå mig att påpeka nåt. Det slutade likadant - en utnyttjad och blåst människa som på nåt ofattbart sätt gått på hans lögner - som var så uppenbara att jag bara baxnade. HUR är folk funtade som går på sånt här, ideligen? Gör charmen och "kärleken" smarta klipska människor helt blinda??

 

[Inte_Ung]

HUR är folk funtade som går på sånt här, ideligen? Gör charmen och "kärleken" smarta klipska människor helt blinda??

De vill så gärna att det skall vara sant att de bortser från de tecken som syns.
Och så lever de lyckliga i drömmen och lögnen ett tag.

 

[prallan]

Det där händer mig ofta.
Mitt extrema minne och min förmåga till logiskt tänkande sätter ihop mönster som antingen stämmer eller inte stämmer.
När dessa mönster inte stämmer så hittar jag felaktigheter.
I mjukvara, hårdvara och människors historier.
Jag har numera lärt mig att lita på mig själv.
Men under en period av mitt liv så trodde jag att jag hade fått tomtar på loftet.

Jag är likadan, på gott och ont... Ibland känns det som livet skulle vara lättare om man skulle lobotomera sig....
Iom att folk blir så aggressiva om man påpekar felaktigheter, och det pallar jag inte med, och felaktigheterna gnager i mig.

 

[stjarnhimmel]

Jag är likadan, på gott och ont... Ibland känns det som livet skulle vara lättare om man skulle lobotomera sig....
Iom att folk blir så aggressiva om man påpekar felaktigheter, och det pallar jag inte med, och felaktigheterna gnager i mig.

Det är just därför jag tycker det är en chef/arbetsgivare som ska ta tag i situationen. Jag tycker inte kollegorna ska behöva göra det.

 

[Korven]

Minns ni Reefat El' Sayed och hans påhittade Doktorshatt?

Jaa och ja sa till mina arbetskamrater att om 3 månader kommer han att kräla i skiten. Ingen trodde mig.

 

[Görel]

Har en sådan på mitt jobb också. Den personen lägger inte på lika många timmar men någon iallfall. Just den personen hatar sådana som ljuger om hur mycket de jobbar och de som tar åt sig äran för annans jobb. Ironiskt, kan jag tycka.

Den här personen påstod en gång att denne arbetat en hel helgdag. Oturligt nog råkade jag tillbringa den eftermiddagen hos en som bor med insyn till kontoret. Det var i mars och hela kontoret var släckt hela eftermiddagen...

 

[Inte_Ung]

Iom att folk blir så aggressiva om man påpekar felaktigheter,

Ja de kan bli helt tokiga faktiskt.
Men numera så tänker jag att det faktiskt är deras problem.

 

[Amha]

en gång blev jag sen till skolan då ytterdörren frusit fast och inte gick att öppna, fick vänta hemma tills den tinat naturlig väg.

Kan tänka mig att det hamnade på nån sorts mytoman tio i topp-lista i lärarrummet men det var faktiskt sant.

Men ja, att halka in i en spikmatta med båda framdäcken samtidigt + vara så förberedd på det att två extradäck finns låter ju i sammanhanget ganska osannolikt.

Kunde du inte få upp ett fönster? :P

 

[prallan]

Ja de kan bli helt tokiga faktiskt.
Men numera så tänker jag att det faktiskt är deras problem.

Ok, så du ifrågasätter? Jag blir helt matt om någon står och skriker på mig.

 

[Inte_Ung]

Ok, så du ifrågasätter? Jag blir helt matt om någon står och skriker på mig.

Ja de får väl skrika då.
Det är ju de och inte jag som bär sig illa åt.
Numera så säger jag ofta till dem att vara tysta så att jag kan förklara.
Vilket faktiskt fungerar bättre än vad man kanske skulle tro.
Typ: "Nu skall du vara tyst och lyssna på mig, du får förklara dig när jag är färdig."
Som till en tonåring.

 

[Hermelin]

Jag hade gjort en kartläggning utifrån kända fakta. Men det är ju kanske ett utslag av yrkesskada. Sen hade jag pratat med chefen. Det handlar ju om en yrkesroll där förtroende är avgörande.

 

[Cherarriduracell]

Kunde du inte få upp ett fönster? :P

jag var ensam hemma och villan har väl sina lägsta fönster (som inte är mini-källarfönster med galler för) 1,5-2m över markplan. Även om jag SKULLE KUNNAT ta mig ut där hade ju huset blivit helt nedkylt om jag tagit mig ut och lämnat fönstret öppet tills jag kom hem igen. Likadant bakdörren på huset, går inte att stänga till utifrån utan går bara att skjuta igen. Ringde mamma i panik och grät och hon kom inte heller på några bra ideer förutom att hitta skarvsladdar och köra med hårfön runt dörren.

 

[Oldie]

Jaa och ja sa till mina arbetskamrater att om 3 månader kommer han att kräla i skiten. Ingen trodde mig.

När det gäller honom så ville människor inte tro på det. Halva Strängnäs gick omkring och var miljonärer
ett tag tills lögnen lades i öppen dager.

 

[Killaloe]

på mitt jobb finns också en person som hittar på sina egna sanningar trots att saker gensagor finns nedskrivna. Det är skitsvårt verkligen eftersom hen sitter på möten och säger saker som "jag har minsann aldrig lagt äggskal i pappersinsamlingen" när vi tar upp problem angående sopsortering på arbetsplatsen och anledningen till att vi tagit upp det är för att det märks stor skillnad när hen jobbat samt att hen skriver i vår loggbok saker i stil med "idag slängde jag metallburkar bland glasförpackningarna".

Hen är dessutom "sjuk" när hen inte vill jobba, vilket påverkar oss kollegor men det märks inte lika tydligt mot chefen (chefen är inte inblandad i vårt dagliga arbete på det sättet utan sitter på ett kontor frikopplat från oss).

Det är så himla himla svårt för jag brukar ta upp vissa saker med chefen inför möten, men det blir helt galet när hen alltid säger något helt annat så fort chefen är närvarande. Nu tror jag att jag och min chef har en öppen och relativt bra dialog och att chefen har förtroende för mig, vilket nog är tur för annars känns det som att det lika gärna kunde gått ut över mig och chefen hade trott att jag bara hittade på För det är verkligen en helt sjuk känsla att adressera ett problem till någon, där det finns skriftlig bakgrund, som sen menar på att så har det aaaaasaldrig varit...

 

[Inte_Ung]

För det är verkligen en helt sjuk känsla att adressera ett problem till någon, där det finns skriftlig bakgrund, som sen menar på att så har det aaaaasaldrig varit...

Ja sådant är helt vidrigt.
Men det går faktiskt att träna på att hantera den.
Med tiden så får man en viss immunitet och kan fokusera på att vara saklig, saklig och saklig samt litet kort, i alla lägen.
(Eller fler och fler i alla fall.)

 

[Egonson_]

Vi (jag och sambon) har en vän som är mytoman. Det hen pratar om vad gäller lögner och rövarhistorier är dock sådant som (oftast) är så extremt osannolikt så det är bara att säga "jaha", "säger du det", med jämna mellanrum. Lite som det där om katten som gått från Norge till Göteborg på ett par timmar eller vad det var.

Hos just denna person är det (oftast, igen) enkelt att avgöra vad som är sant eller ej när man känner hen väl. I bland är det dock lite värre att räkna ut vad som är sanning och då får man fortfarande le och nicka och låssas som att man förstår precis, ungefär.
Med alkohol i kroppen blir det förstås än värre. Människan har en hel del bekymmer med sig själv och ett ensamt liv, så jag tror hen gömmer sig i sin egen fantasivärld för att komma till sin safe place, utan att veta så mycket om just mytomani.
Man får ta hen som hen är helt enkelt för det finns inte ett uns ondska i den människan. Skulle inte få för mig att påpeka att hen faktiskt ljuger eller far med osanning, hen får vara i sin lilla värld vid behov och jag dömer inte.

 

[Hemligast]

Jag har jobbat på ett ställe där det var chefen som ljög.
En kollega började skriva ner alla olika arbeten som chefen sa sig ha haft.. Vi räknade ut att om chefen hade börjat jobba när han var 15 år och haft alla jobb dom antal år han sagt så hade han varit typ 146 år gammal
Han påstod även att firmabilen han körde var en förmånsbil och därför fick han köra den på sin bilsemester. Arbetsledaren som fick vikariera under chefens semester hörde med högre instans i företaget om det fanns någon bil att tillgå för henne under tiden chefens bil var på semester.
Dagen efter var chefens bil tillbaka på firman, en vecka senare var tid för omlackering beställd för bilen. Den skulle ju givetvis ha företagets färger! (Vilket chefen hade sagt att den inte skulle ha)
Det var med andra ord inte en förmånsbil som chefen fick köra på fritiden, utan en helt vanlig firmabil som skulle finnas på firman och inte hemma hos någon.
Han var en riktigt obehaglig människa och man drog sig för att åka in på kontoret om man visste att chefen var där... Jag försökte driva frågan om hans beteende med facket men då ingen annan vågade "vittna" så blev det inget med det..

 

[tanten]

Regionchefen var på besök idag.
Platssamordnaren och chefen satt i ett synnerligen långt samtal med kollegan. Jag hoppas innerligt att en del av samtalet handlade om våra värderingar och policyn på arbetsplatsen.

 

[avslutat medlemskap]

Ursäkta mitt trådkap, men senare träffade jag ytterligare en - en som jag insåg var en jättestor bluff efter ungefär 5 minuters samtal på en gårdsplan. Men han var den Stora Kärleken hos en mycket respekterad och hypersmart kvinna så jag kunde inte förmå mig att påpeka nåt. Det slutade likadant - en utnyttjad och blåst människa som på nåt ofattbart sätt gått på hans lögner - som var så uppenbara att jag bara baxnade. HUR är folk funtade som går på sånt här, ideligen? Gör charmen och "kärleken" smarta klipska människor helt blinda??

Det där är precis samma fenomen som när folk blir blåsta på nätet genom att klicka på en länk som kom via sms eller på mejlen från nån obskyr sajt, för att i nästa stund dela med sig av kontonummer, personnummer och kortnummer och sen gråta ut i media. Dom VILL så gärna ha del av arvet-vinsten eller vad det nu gäller fast dom VET att det med all sannolikhet är bluff.