Jag har väntat på det! (långt)

Qodrofenia

Trådstartare
Och nu har det hänt.
Jag har en vbl valack med humör.En häst jag inte tänker ge upp oavsett vad.Har haft honom i lite mer än ett år och jag visste med mig att den här dagen skulle komma.Och jag kan säga att jag borde ha tagit tag i det tidigare.igentligen är läget mer komplext än jag kan få ner i ord ..men lite feedback kan alltid vara bra.

Han är 10 år och har en rätt brokig historia bakom sig.Han har varit med om en hel del och är för mig en väldigt speciell häst.Han ger mig otroligt mycket trotts att han inte är helt lätt att tass med.

Det har hänt att han varit hotfull tidigare.Har fått flytta hötunnan i hagen tex för att andra ska kunna ge honom mat tex.han blir väldigt påflugen och kan hota rätt rejält.går på hugger sprattlar med frambenen vänder och slår tex.

Jag har inte varit fullt så konsekvent med honom som jag borde varit kan jag känna så här i efterhand.När han varit väldigt på har jag valt att ignorera honom.tills nu på sistonde då jag har börjat.tala om att saker och ting han gör inte är ok.Och då naturligtvis tar han i ton eftersom jag tidigare ignorerat honom helt och hållet och nu vänt och ställer krav i stället för jag känner att läget kommer bli ohållbart i längden.


I förgår gav han sig faktiskt på mig i hagen. och det slutade med att jag faktiskt fick slänga grimman efter honom för att inte bli attakerad ordentligt. inget jag hadde velat göra men det blev en ren reflex då han kom farande.
vilket resulterade i en häst som blev väldigt paff.Hur som haver så slutade den dagen med att han smågnäggade åt mig tuggade och jag fick fram och klappa på honom flera gånger och jag backade då undan för att få honom att söka kontakt med mig.han går inte efter mig men står lungt kvar och vänder sig i mot mig.och jag går då fram igen och låter honom nosa på mig och när han väl gör det så kliar jag lite på honom.söker han inte kontakt med min framsträckta hand backar jag igen och gör om.

och sedan stod han lös på gången när jag väl fått in honom från hagen.Gjorde inget mer med honom alls den dagen utan han fick gå ut i hagen igen.

i går var han inte alls lika hotfull men det fanns där. Jag hadde klämt på mig säkerhetsväst och hjälm faktiskt och tanken var att jag helt enkelt skulle ta honom sätta på grimman gå en liten bit och han ska följa med och sedan ta av grimman och sedan låta honom vara.4½ tim tog det.han kan vända på en femöring.. han kan vara väldigt mild för att i nästa sekund kolla om han kan hugga åt en.Då har jag helt enkelt drivit bort honom för att säga att om han gör så får man inte vara med mig.

Han går ensam i hagen på ca en ha.Just pga att han faktisk inte bara är så här mot människor utan även mot andra hästar. han bryr sig inte heller om andra hästar och gör han det är det oftast inte på snällt vis.han kan stå ensam inne utan problem .Inne har vi fått lov att sätta upp skivor på sidorna av hans box pga att han gav sig på de andra hästarna rätt rejält vid fodringsdags reste sig mot dem inne och slog och högg mot dem.Slog faktiskt så passa att boxdörren hoppade urled.Nu slår han inte alls utan är lung och väldigt trygg i sin box.
Han är lätt att lasta och duscha och allt sånt där.sådant går på rälls.
Hadde det varit för 20 år sedan hadde denna häst med lätthet tagits bort pga lynnesfel.
Han har fri tillgång på grovfoder och är ute i hagen hela dagarna (07.30-20.30 och motioneras lätt och varierande.

hur skulle ni bemöta en sån här häst?Nu vill jag inte ha nedlåtande kommentarer om hur jag skött detta utan konkreta råd och tips.
Jag svara gärna på frågor mm.Och hoppas på att inte bli dumförklarad.För det är det sista jag behöver just nu.

kan säga att detta är en häst som folk sagt att man borde skjuta.Och många har varit rädd för honom om jag förstått förra ägaren rätt.

vi har gjort många framsteg under året som gått.han är lättare att hantera över lag.och inte lika lättstressad längre.Jag vet mycket om hans tidigare historia.och det han företar sig nu är inget mot vad han gjort tidigare.
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

En bra reflex från dig att kasta grimman mot honom. Här uppfattade han dig som ledaren och söker nu kontakt (trygghet) .Jobba på så här (kanske inte med att kasta alla grimmor jämt) men att flytta lite på honom när han vill ta kommandot och skrämma människor. Lycka till:idea:
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Ja det kanske var en bra reflex.Man blir inte så kaxig när 539 kg svart stor valack kommer farande och det var det enda jag kunde ta till just då.jag ville ju inte backa heller för då hadde jag hamnat ett trappsteg längre ner på hans rangstege.

Jag har tänkt gå och sätta mig i hagen ett par timmar i dag för att se hur han tänker förhålla sig.Tar med mig en termos och en god bok..får ta den tid det tar.
 
Senast ändrad:
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Hur har du jobbat med honom under den här tiden? Har du någon långsiktig plan på hur du ska gå vidare och vad du ska kräva av honom?

Egen (generell) erfarenhet har lärt mig att det alltid är lättare att ta sig igenom svårigheter om man har en tydlig väg att ta sig fram på :idea:

Jag hade själv stora problem med vår unghäst för några månader sedan och kom då i kontakt med Parelli NH. Det vara bara SVARET för oss. :love:
Det är ett utbildningssystem som riktar sig mest mot att utbilda människan i att se och förstå sin häst, att ge människan kunskap och trygghet att lösa svåra situationer, och att på ett säkert sätt bygga upp ett förtroende mellan häst och människa så att man undviker farliga situationer.
För mig har detta system funkar superbra då jag får mer självförtroende när jag vet vart vi är på väg och hur jag ska göra. Vi tar små myrsteg i början och tillslut bara lossnar allt!

Nu har jag bara normal-krångliga :p hästar utan otrevligt bagage, så jag klarar att göra det mesta själv, men om jag hade din häst skulle jag helt klart åkt på en kurs för Erika(PNH-instruktör) eller tagit hem någon riktigt duktig tränare som jobbar enligt den här metoden.

Kurser och mer info kan du hitta på www.parelli.se

Lycka till med din häst, jag är övertygad om att det går att få rätsidan på din häst. Han är bara mindre lätt! :bow:
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Min K föddes ju med väldigt mycket egen vilja, mycket 'kan själv' och små horn i pannan. 99.9% av tiden var hon ett glatt, soligt A-barn, larvigt okomplicerad. Men när HON inte ville, då märktes det där humöret. Jag väntade också.. Från det hon var litet föl.. På den där dagen när det skulle komma en kraftmätning. Kom ett par små tillfällen när hon INTE ville, som dock slutade med att det blev som jag ville. Kruxet var att det inte gick min väg pga något jag eg gjorde, utan att hon efter en del bråk och tjafs helt sonika SJÄLV ansåg att det var okej att göra det som önskades. Svårt att förklara, men man hade en frustrerande känsla av att det ändå var hon som dikterade villkoren. Som när hon inte skulle gå på släpet, efter 45 minuters bråk där inget fungerade gick hon på. Men som kompisen som var med sa - det där var INTE för att hon insåg att det var lättaste, behagligaste utvägen, utan för att HON bestämt sig för att nu ville HON gå på..

Det gick inte att på något vis försöka använda våld, och hon tog korrigeringar ganska dåligt de få ggr hon behövde korrigeras, hon svarade upp.

Jag mumlade en del om det där, men folk tyckte mest 'äh, vad larvig du är, hon är ju söt som socker och snäll som en ängel'. Och det var ju just det hon var, när det passade henne, och det gjorde det för det mesta.

Sen, strax innan hon var ett år kom dagen jag väntat på. Hon hade ett sår på bogen som jag skulle göra rent, hon tyckte det gjorde ont och tramsade. Jag tyckte 'sorry, men vi måste' och satte på en repgrimma för att kunna få henne att vara lite mer still. Då bröt helvetet lös.. Hon blev på ren svenska skitförbannad. Nu handlade det INTE om något sår, utan om att jag hade mage att försöka TVINGA henne att göra något hon inte ville!

För att göra en lång historia kort så formligen slogs vi i en timme, och hon gick till regelrätt attack mot mig, i mening att skada (dvs det var inte för att skrämmas). Bara tacka min lyckliga stjärna att såret satt så himla lägligt (på ett bakben och jag hade varit körd), och att jag i position vid bogen hade ett gyllene läge. Det hela slutade med att hon blev tvungen att ge sig, jag tvättade såret men var faktiskt VÄLDIGt orolig att jag 'knäckt henne' då hon gav upp så himla ordentligt och la sig platt. Dagen efter tvättade jag såret med henne ståendes lös i hagen, grimlös med.

Sen den dagen såg jag inte minsta lilla skymt av hornen. Hon tog korrigeringar, hon var otroligt lätthanterlig i alla lägen, och i övrigt samma glada, goa sociala häst som innan, och otroligt vänlig. Jag väntade mig att få se en repis - nej. Jag var dock orolig att det bara var mot mig hon 'lagt ner', men med tiden och åren visade det sig att det helt enkelt inte fanns något kvar av hornen. Hon var dock fortsatt ett sto, och fungerade alltid bättre att lirka än att tvinga, men de gånger vi kom i dispyt reagerade hon fullkomligt normalt. Och fick alltid i alla lägen beröm av andra för hur snäll, lätthanterad och okomplicerad hon var.

Så, jag hade tur helt enkelt, att få situationen i ett läge där jag hade maximala förutsättningar att 'vinna', och jag tror hon BEHÖVDE den där dusten, att hon behövde erkänna sig besegrad och inse att hon inte styrde världen. Och att det gjordes i ganska späd ålder. I fel händer hade hon kunnat bli riktigt, riktigt otäck, och riktig farlig.

Ang det du skriver så det som slår mig direkt är att backa inte undan och ta om (i exemlet i hagen), utan vänd på steken. Klappa, och så vänder DU och går därifrån. Utan att inbjuda till mer kli/gos/kontakt.

Hur är han i rena grundhanteringsgrejer, t ex på stallgången när du borstar, hur beter han sig då? (tänker på om han knuffas, eller omhan villigt flyttar om du ber honom, om du kan röra honom överallt osv?)
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

parelli är jag redan bekant med.. nästan varenda kotte i omnejden håller på med det ;)
Detta är oxå en häst som vissa dagar inte heller gillar att bli kelad med tex.Och han är oxå väldigt tydlig tycker jag med vad han vill och inte vill.Och jag försöker lyssna på honom så gott jag kan.
Han var hysteriskt spörädd när han kom.det är han dock inte nu.har använt spöt att kila honom med och flyttat på honom med från marken.Hadde man ett spö med sig förr blev han skärrad det blir han inte nu.Han har varit lite krånglig att leda. han har bråttom och går gärna förbi, detta jobbar vi med dagligen och han har blivit mycket bättre..han respekterar inte riktigt mitt utrymme alla ggr utan kan vingla på en om han ser nått mer intressant. han tappar lätt fokus.
Brukar jobba honom lös i rundcorall i bland.Med varierande resultat.
De vi har hållt på med nu är att han ska söka kontakt med mig.Nästa steg blir att han följer mig.
Jag har all tid i världen till denna häst så det får ta den tid det tar.

Kommer en tränare innom snar framtid så jag har tänkt haka på då.
Har även funderat på att fråga en tjej här som jag tror är på level 3? i parelli systemet.Och hoppas hon kanske ska ha tid över får oss två.

Har även frågat andra om hjälp men det verkar inte vara så att dom vågar pga att han är som han är.

En liten fråga.. om hästen mitt i allt knas i hagen bara lägger sig ner och rullar sig nog är väl det dominans..?Jag kan driva på honom men alla gånger så går inte det utan han lägger sig i allafall..:confused:

Han kan alltså hotas.. trava iväg ett par meter lägger sig.. rullar travar ett par meter till och lägger sig igen för att sedan bli hotfull igen.
för att sedan bli väldigt tillgiven..
Men följer gör han inte.
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Känner igen mycket av det som du skriver.
jag kan beskriva det som att hästen sitter på en pedistal.det går inte att plocka ner honom därifrån utan man får själv höja sig till samma nivå.
Han slår aldrig på gången.han trängs inte heller. då ska det ha hänt nått i så fall som gör att han är skärrad och glömmer bort att man står där.Därimot kan han hugga i luften.och se allmänt missnöjd ut.
Han kan även hugga när man gå förbi hans box han tar då rejäla nypor i boxgallret.Han är snäll att fodra och täcka i allafall för mig..

Han är rätt ombytlig det som är ok ena dagen är inte alls säkert att det är ok dag nr två.Jag har försökt hitta nått ställe på kroppen som han gillar att man håller på med.. men som sagt dessa ställen verkar flytta på sig dagligen.eller tja.. de flyttar på sig på ett par minuter i bland.

Har i bland boxdörren öppen när jag är där ensam på kvällarna tex med ett grimmskaft hängade för och han står snällt kvar i sin box och följer intresserat med i det man gör utanför för att rätt vad det är hugga mot en.Han kan alltså stå och små gnägga i ena sekunden för att i nästa sekund nypa till i luften.

Denna häst är trotts allt en häst som jag absolut inte kommer ge upp.han är den absolut klokaste häst jag haft att göra med genom alla år.och jag tror att han kommer bli den bästa oxå om vi hittar rätt väge genom allt det här.
Mitt hjärta har han redan stulit.Eller ja.. han tog en plats i hjärtat som om det vore en självklarhet.
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Vet du vad som ligger till grund för beteendet? (Dvs hänt ngt etc) Eller har han alltid varit så?

Hästar som inte riktigt litar på människan/att det människan gör inte ska göra ont kan göra sådär, även ranglåga, och det bottnar i osäkerhet. Samtidigt så mellan häst och häst har jags ett ranghöga individer visa ungefär samma beteende mot ranglägre, står och snosar och så pang så hugger de efter den ranglägre (som flyttar sig och sen är det bra)

*klurar vidare*
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

vad jag vet har han varit så här jämt.och om jag förstått allt rätt så skulle han ha tagits bort som 2 åring för han var "dum i huvudet"

förra ägaren har lagt ner ett otroligt jobb på honom till det bättre.
tycker jag.för vad jag vet så har han varit mycket värre än så här.
Världens bästa erfarenhet av människor har han nog inte med sig i bagaget.och han har även dragit på sig en hel del skador på vägen pga att han "flippat över"Förra ägaren har gett honom otroligt mycket tid vilket oxå gett ett bra resultat.Inget ont där så vitt jag vet..Och hästen har oxå ett väldigt fint band ihop med sin förra ägare.de är en fröjd att se dem tillsammans faktiskt.

Jag har hört rent utsagt hårresande historier om honom om jag ska vara ärlig.hästen alltså.

Tro nu inte att hästen är skvatt galen för det är han inte.. han är jätte go faktiskt.. bara lite mer häst än många andra.
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Okej.. vad gör du när han gör t ex de där 'huggattackerna'? hur verkar han må/reagera när han gör dem? T ex om han står lugnt, och så hugger han, hur är han direkt efter? Verkar han uppskärrad/stressad, ser han ut som vanligt, ser han rent av 'nöjd' ut etc?
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

det är oftast så att han är först rabitat.. sen spetsade öron och väldigt nyfiken ..Vissa gånger ser det dock ut som om han förväntar sig en avhyvling och kan rygga undan lite..har gått mot honom ett par gånger när han nypt efter mig men då verkar han bli mer styv i korken faktiskt.öronen fram för att sedan hota igen..därav har jag valt att ignorera honom i 9 fall av 10.
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

nu ska jag åka ut till stallet och sätta mig i hagen ett par timmar få se hur det går..tänker inte göra nått med honom alls i dag..tror de här två dagarna som varit varit nog mycket för hans huvud faktiskt..

får se hur han beter sig i dag.Ska bli intressant att se.
Packar ner en bok videokamernan och en termos så uppdaterar jag i kväll sen .
tack för alla bra svar hitills.:bow:
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Jag började greja med en väldigt dominant nordsvensk valack för några månader sedan. han sprang över en när man lede honom,nafsade o bets, skenade nerför backar o jag vet inte vad.. För att förhindra detta satte man på skarpare bett o sporrar.Jag gjorde Join up med honom några gånger o det har fungerat jättebra för oss. Han är inte lika dominant, jag har börjat rida på tränsbett utan sporrar och han är en mkt trevligare häst på alla sätt. Inte riktigt samma problem men tror Join upp kan fungera för dig med, är ju lite det du har gjort när du har stött bort honom o drivit runt honom.. Låna boken "från mina händer till dina" av monty roberts. Hoppas det kan hjälpa dig..Kämpa på:bow:
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Jag tycker att det är bra att du orkat och har varit villig att kämpa med honom trots hans brister, har sett flera som har haft problem hästar som också hållt på i typ 1 år men sedan inte orkat mer och slaktat hästen!USCH vad grymt! kämpa på så ska du nog se att det kommer att bli något positivt i slutändan! Det var bra det du gjorde med grimman! Fortsätt att bara träna träna träna med honom på hur han ska och inte ska uppföra sig.

Lycka till och kämpa på!:)

MVH Vickan
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Det där låter väldigt likt min Zorro-gubbe. I hans fall är problemet att han inte litar så mycket på människor. Han har blivit bättre men ibland är han inte på humör. Jag har gjort så att jag har drivit runt honom med grimskaftet och ibland har jag faktiskt fått nudda honom med det. Jag har tydligt klargjort att det inte är OK att behandla människor på det viset.När han är trött går det genast bättre, då kommer han fram till en.

Han har som sagt lugnat ned sig och *peppar peppar* nu var det ett bra tag sen han ens försökte. Senaste månaderna har han på sin höjd lagt bak öronen för att tala om sin åsikt men sen har han inte gjort något mer. Han kan sparka i boxväggen och bita i luften men sen händer inget mer.

Kämpa på, det kommer att gå bra :)

mvh Anna
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Jag skulle ha den hästenpå lösdrift och försöka att få ngn hästkompis som han gillar ( gärna som är mer ranghög än honom)

Du har gjort ett jättejobb med honom -om du vill ha mer hjälp att läsa av typen kan du PM a mig ( har en begåvad kompis som är travtränare och eqiterapeut som älskar ridtravare...)

Annars lycka till-det gäller bara att hålla honom kort -samtidigt som man måste kunna vara trevlig mot honom när han sköter sig... Vi har ett kallblod som beter sig likvärdigt-konsekvent vänligt- släng grimma- grimskaft och klia mankammen när han är trevlig...Han vänder sig och slår när det passar/inte passar, vet man om det är det inga större problem han får gå med de andra hästarna ändå...
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Så då har man varit i stallet då :D

Gjorde som jag tidigare skrev..satte mig på en stol i hagen. i 2½ tim.
Visade honom att jag satt där genom att ropa på honom..han tittade upp men fortsatte sen beta.Efter ca 30 min kom han dock fram och ville bli kliad på och han var mycket lugn.Han tuggade lite och stod mest med sängt huvud och vilade ett bakben..sen började han beta runt omkring mig.och gick sedan..

En stund senare när jag tagit fram mitt fika så kom han givetvis igen..då backade jag lugnt imot honom för fikat ville jag inte dela med mig av.då blängde han mycket surt på mig men gick i väg till sitt hö.Kom sedan tillbaka igen och jag backade mot honom igen för jag åt fortfarande då gick han iväg och betade en liten bit i från bara.(dock såg han väldigt missnöjd ut)han höll ögonen på mig hela tiden för att kolla av vad jag hadde för mig.

Jag lämnade honom där för en stund för att dona med lite annat gick sedan ut i hagen och ropade..då kom han knatandes direkt och kom fram och jag smekte lite på honom.. såg att han började få nog så jag gick i från honom .Han följde mig enda till grinden ..och där lämnade jag honom..

Återkom sedan för att faktiskt ta in honom.. men han verkade inte riktigt intresserad så jag fick och pillade med staketet i stället och ignorerade honom helt..Jag gick upp till stallet en stund och sedan ner i hagen igen.. då kom han och stoppad själv huvudet i grimman.
:love: :banana:
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Jag vill mest önska dig lycka till! Och tycker att du är en underbar människa som tar dig tiden till en sån här häst, som andra vill skjuta!

:bow: :bow: :bow:

Hoppas ni blir bästa vänner snart!:D :)
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Min häst har ett betende jag inte riktigt förstår.Han har faktiskt en kompis..En liten fjord kille på ett år.Tyvärr går dom inte till sammans för dom står inte i samma stall..
MEN! Min skrutte häst är väldigt intresserad av den här lille parveln han slickar på honom.. Mycket.. gärna i de bakre regionerna om man säger så..:o varför?

Vet inte om han i hans värld får för sig att han är hingst och ska betäcka ?
eller om det är en vänskapsgrej?
Eller nått helt annat..
Nån som vet?

Jag har inte sett detta betende förut förutom hos hingstar som ska bestiga ston..och hos föl och deras mor.
 
Sv: Jag har väntat på det! (långt)

Min K föddes ju med väldigt mycket egen vilja, mycket 'kan själv' och små horn i pannan. 99.9% av tiden var hon ett glatt, soligt A-barn, larvigt okomplicerad. Men när HON inte ville, då märktes det där humöret. Jag väntade också.. Från det hon var litet föl.. På den där dagen när det skulle komma en kraftmätning. Kom ett par små tillfällen när hon INTE ville, som dock slutade med att det blev som jag ville. Kruxet var att det inte gick min väg pga något jag eg gjorde, utan att hon efter en del bråk och tjafs helt sonika SJÄLV ansåg att det var okej att göra det som önskades. Svårt att förklara, men man hade en frustrerande känsla av att det ändå var hon som dikterade villkoren. Som när hon inte skulle gå på släpet, efter 45 minuters bråk där inget fungerade gick hon på. Men som kompisen som var med sa - det där var INTE för att hon insåg att det var lättaste, behagligaste utvägen, utan för att HON bestämt sig för att nu ville HON gå på..

Det gick inte att på något vis försöka använda våld, och hon tog korrigeringar ganska dåligt de få ggr hon behövde korrigeras, hon svarade upp.

Jag mumlade en del om det där, men folk tyckte mest 'äh, vad larvig du är, hon är ju söt som socker och snäll som en ängel'. Och det var ju just det hon var, när det passade henne, och det gjorde det för det mesta.

Sen, strax innan hon var ett år kom dagen jag väntat på. Hon hade ett sår på bogen som jag skulle göra rent, hon tyckte det gjorde ont och tramsade. Jag tyckte 'sorry, men vi måste' och satte på en repgrimma för att kunna få henne att vara lite mer still. Då bröt helvetet lös.. Hon blev på ren svenska skitförbannad. Nu handlade det INTE om något sår, utan om att jag hade mage att försöka TVINGA henne att göra något hon inte ville!

För att göra en lång historia kort så formligen slogs vi i en timme, och hon gick till regelrätt attack mot mig, i mening att skada (dvs det var inte för att skrämmas). Bara tacka min lyckliga stjärna att såret satt så himla lägligt (på ett bakben och jag hade varit körd), och att jag i position vid bogen hade ett gyllene läge. Det hela slutade med att hon blev tvungen att ge sig, jag tvättade såret men var faktiskt VÄLDIGt orolig att jag 'knäckt henne' då hon gav upp så himla ordentligt och la sig platt. Dagen efter tvättade jag såret med henne ståendes lös i hagen, grimlös med.

Sen den dagen såg jag inte minsta lilla skymt av hornen. Hon tog korrigeringar, hon var otroligt lätthanterlig i alla lägen, och i övrigt samma glada, goa sociala häst som innan, och otroligt vänlig. Jag väntade mig att få se en repis - nej. Jag var dock orolig att det bara var mot mig hon 'lagt ner', men med tiden och åren visade det sig att det helt enkelt inte fanns något kvar av hornen. Hon var dock fortsatt ett sto, och fungerade alltid bättre att lirka än att tvinga, men de gånger vi kom i dispyt reagerade hon fullkomligt normalt. Och fick alltid i alla lägen beröm av andra för hur snäll, lätthanterad och okomplicerad hon var.

Så, jag hade tur helt enkelt, att få situationen i ett läge där jag hade maximala förutsättningar att 'vinna', och jag tror hon BEHÖVDE den där dusten, att hon behövde erkänna sig besegrad och inse att hon inte styrde världen. Och att det gjordes i ganska späd ålder. I fel händer hade hon kunnat bli riktigt, riktigt otäck, och riktig farlig.

Ang det du skriver så det som slår mig direkt är att backa inte undan och ta om (i exemlet i hagen), utan vänd på steken. Klappa, och så vänder DU och går därifrån. Utan att inbjuda till mer kli/gos/kontakt.

Hur är han i rena grundhanteringsgrejer, t ex på stallgången när du borstar, hur beter han sig då? (tänker på om han knuffas, eller omhan villigt flyttar om du ber honom, om du kan röra honom överallt osv?)
Absolut behövde hon den dusten och som du säger det var bra att den inte dröjde tills hon var vuxen och fullt ut bildat sig en uppfattning om hur hennes värld skulle vara. Jag är nog ganska hård på mina unghästar eftersom jag så fort vi etablerat en kontakt och jag känner att jag har kommandot så utsätter jag dem ofta för saker som de kan tänkas tveka på ex. gå genom vatten, lämna de andra hästarna i känsliga lägen eller bli kvar själv när de andra lämnar henne, kort sagt provocerar fram mindre maktkamper när jag själv kan bestämma var, hur och när. Dessa små inslag lägger jag in i den vanliga hanteringen och träningen, jag går inte ut med målet att "idag ska vi ställa till ett helvete för dig" utan det ska på ett helst ganska obemärkt sätt bara flyta in i resten av det man gör med hästen. För det mesta händer inget alls och när det gör det så kan jag ta fighten på mina villkor och när den är klar så fortsätter jag bara med det vi höll på med innan. Självklart så måste detta anpassas efter hästens psyke i hur fort man går fram men i slutänden ska resultatet vara det samma: en häst som lyssnar och lyder en även i de känsliga ögonblick när det är som mest viktigt att den gör det. Jag upplever det så att oavsett i vilken situation den första dusten kommer, hästar har ju som vi olika toleransnivå, blir den första alltid den kraftigaste protesten, sedan har man litet gratis om man bara klarar av den! Har alltför ofta sett hur folk undviker problemen med sina hästar vilket bara ger en jordskredseffekt. Problemet försvinner inte det blir bara större. Visst känns det härligt när resultatet av en kamp med hästen blir som för dig?! Och en himla massa trevligare att hantera hästen.:banana: Det är nog som man säger "En valack kan man be om lydnad, en hingst beordrar man men ett sto där får man ansöka i fyra exemplar"!
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Ridning Har insett att jag kan mycket om foder, hagar, beteende och träning från marken - men väldigt lite om hur man faktiskt lägger upp...
Svar
5
· Visningar
519
Senast: MiniLi
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 103
Senast: Juli0a
·
Hästhantering Hej! Vill varna för lång och rörig text... Gör ett sista desperat försök att få någon hjälp. Vill börja med att säga att hästen i...
3 4 5
Svar
81
· Visningar
13 089
Hästmänniskan Hej Jag står på ett stall där det även är en ridskola så de har en anställd som ska ta hand om ridskolehästarna, men då så ska h*n...
Svar
9
· Visningar
2 640
Senast: Kjerulfia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp