Jag har blivit rädd...

[Amazon]

Har inte varit aktiv här på länge....
...men jag har blivit en rädd tant och skulle behöva lite pepp och goda råd.

Har en snäll 2-åring som blev skrämd i padocken för ca 1 månad sedan. Han sprattlade iväg och träffade mig ganska ordentligt med ett bakben.
Efter det har jag mest gjort det vardagliga, tagit in i stallet, borstat, kratsat hovar osv.

Nu är min kropp rätt ok igen, men igår när jag skulle fortsätta med longering i padocken (är bara "longerad" i skritt några minuter sedan tidigare) brallade han iväg en liten bit, och jag blev riktigt rädd.

Har hållit på med hästar i över 30 år, och har väl blivit lite skraj en och annan gång, men inte så här!

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl knäck, så försökte ta upp det med en i stallet, men känner mig bara ännu mer ledsen, då jag fick frågan hur jag skulle rida in honom om jag inte ens vågade longera...

Så hur ska jag hantera mitt hjärnspöke utan att göra saken värre?

Mvh ledsen och skraj tant

 

[Fiorano]

Jag var med om ett fall i oktober där jag skadade mig rätt ordentligt från min dåvarande unghäst. Hästen var inte dum utan det kom sig av att hon blev skrämd. Men jag valde att sälja den hästen och skaffa mig äldre hästar. Jag har blivit mycket mer spänd och reagerar starkare om/när något händer. Det blir lättare med det äldre hästarna då de inte blir lika brydd av mina fel och spänningar som en yngre mer oerfaren häst. Nu ska jag helst aldrig mer åka av igen () och det går aldrig att garantera, men kommer aldrig mer rida/hantera unghäst som jag gjort förr.

Kanske inte jättemycket hjälp men det är min strategi.

 

[Lingon]

Gör bara det du känner dig bekväm med just då är mitt råd. Tills sist tror jag att det kommer en dag då du känner att du vill ta ett extra litet steg och då kan du göra det och känna dig lugn. Jag tror inte på att tvinga sig själv att göra saker man är rädd för när det gäller hästar. De känner det.

 

[Diabetikern]

Usch vad tråkigt och jobbigt. När det kommer till inridning så kan man alltid ta hjälp. Det finns määnniskor som jobbar med sådant.

Jag lämnade själv bort min just för att jag inte ville göra det själv. Jag visste att åker jag av vid själva inridningen så kommer det bli fel ochjag kommer inte våga fortsätta. Nu är jag fortfarande en fegis men jag vågar mer och mer

Gör det du känner dig trygg med. Lite allt eftersom så vågar man mer och mer och det blir naturligt.

Kan du longera någon annan eller be någon om hjälp när du börjar longera?

Riktigt jobbigt men det är inte konstigt att man reagerar när man åkt på sig en smäll

 

[Elo]

Självklart kan man rida in en häst utan att longera den. Man kanske får hitta på lite andra lösningar men visst går det.

En häst i stallet är/har varit jättedum vid longering. Den vänder genom volten i hög hastighet och slår mot linföraren. Inte kul. Den longeras inte, men tömkörs (för att kunna hålla ut den på volten). Har man i stället motsatt problem, dvs en häst som sprattlar iväg bortåt (inte ovanligt bland unga hästar som ska lära sig longeras) tycker jag att man kan vinna på att stänga in dem på ett mindre område med hjälp av tex hinderstöd och bommar. Då får de en naturlig yttersida och gör man volten ganska liten så har de inte plats nog att fjanta iväg i nån högre hastighet.

Rädsla är lurigt. Den är inte alltid rationell. Dvs, det kan mycket väl vara så att det bara är just longering med den hästen som är läskigt (för dig). Allt annat, och även longering med annan häst, kanske inte är några problem alls. Det vet man ju inte förrän man försökt. Så antingen försöker man, eller skickar iväg hästen för inridning ett tag, så slipper man den biten.

 

[Amazon]

Jag var med om ett fall i oktober där jag skadade mig rätt ordentligt från min dåvarande unghäst. Hästen var inte dum utan det kom sig av att hon blev skrämd. Men jag valde att sälja den hästen och skaffa mig äldre hästar. Jag har blivit mycket mer spänd och reagerar starkare om/när något händer. Det blir lättare med det äldre hästarna då de inte blir lika brydd av mina fel och spänningar som en yngre mer oerfaren häst. Nu ska jag helst aldrig mer åka av igen () och det går aldrig att garantera, men kommer aldrig mer rida/hantera unghäst som jag gjort förr.

Kanske inte jättemycket hjälp men det är min strategi.

Tack för svar!
I nuläget känns det inte aktuellt att sälja, men naturligtvis är ju det en lösning.
Helst vill jag ju komma över rädslan, men om jag inte klarar av det, så blir ju läget tyvär ett annat. Då kanske jag gör som du!

 

[Amazon]

Usch vad tråkigt och jobbigt. När det kommer till inridning så kan man alltid ta hjälp. Det finns määnniskor som jobbar med sådant.

Jag lämnade själv bort min just för att jag inte ville göra det själv. Jag visste att åker jag av vid själva inridningen så kommer det bli fel ochjag kommer inte våga fortsätta. Nu är jag fortfarande en fegis men jag vågar mer och mer

Gör det du känner dig trygg med. Lite allt eftersom så vågar man mer och mer och det blir naturligt.

Kan du longera någon annan eller be någon om hjälp när du börjar longera?

Riktigt jobbigt men det är inte konstigt att man reagerar när man åkt på sig en smäll

Att överlåta inridningen till någon annan har jag redan funderat på, men inte tagit något beslut än.
Jag har ingen brådska, och planen var att kunna tömköra och longera på ett lugnt och stadigt sätt innan jag börjar hänga och ev sitta upp.
Men att jag blev rädd stökar ju till det lite...
Men att ha någon med, när jag ska longera nästa gång kanske kan hjälpa!

 

[Amazon]

Självklart kan man rida in en häst utan att longera den. Man kanske får hitta på lite andra lösningar men visst går det.

En häst i stallet är/har varit jättedum vid longering. Den vänder genom volten i hög hastighet och slår mot linföraren. Inte kul. Den longeras inte, men tömkörs (för att kunna hålla ut den på volten). Har man i stället motsatt problem, dvs en häst som sprattlar iväg bortåt (inte ovanligt bland unga hästar som ska lära sig longeras) tycker jag att man kan vinna på att stänga in dem på ett mindre område med hjälp av tex hinderstöd och bommar. Då får de en naturlig yttersida och gör man volten ganska liten så har de inte plats nog att fjanta iväg i nån högre hastighet.

Rädsla är lurigt. Den är inte alltid rationell. Dvs, det kan mycket väl vara så att det bara är just longering med den hästen som är läskigt (för dig). Allt annat, och även longering med annan häst, kanske inte är några problem alls. Det vet man ju inte förrän man försökt. Så antingen försöker man, eller skickar iväg hästen för inridning ett tag, så slipper man den biten.

Tömkörning i padocken fungerar rätt ok. Behöver slipa på styrningen lite till. Har inte velat ge mig ut i omgivningen innan styrningen är bättre...

Att begränsa utrymmet kan nog hjälpa, för det är ifrån mig han sprattlar iväg.

Och ja, jag misstänker att det är specifik häst+longering som triggar min rädsla.

Till alla som svarat: Tack för bra tips och råd!

 

[TinyWiny]

Longera är överskattat. Långtygla eller tömköra är så mycket bättre både för häst och människa. Hästar som ogillar att man går bakom/är bakskygga eller lätta i rumpan alternativt får för sig att springa baklänges långtyglar jag hellre och det ger ganska lika effekt som tömkörning.

Mitt tips är att inte göra det som triggar dig utan istället göra det som du och hästen känner er trygga med. Trygghet föder trygghet för alla parter.

 

[vilde]

Har inte varit aktiv här på länge....
...men jag har blivit en rädd tant och skulle behöva lite pepp och goda råd.

Har en snäll 2-åring som blev skrämd i padocken för ca 1 månad sedan. Han sprattlade iväg och träffade mig ganska ordentligt med ett bakben.
Efter det har jag mest gjort det vardagliga, tagit in i stallet, borstat, kratsat hovar osv.

Nu är min kropp rätt ok igen, men igår när jag skulle fortsätta med longering i padocken (är bara "longerad" i skritt några minuter sedan tidigare) brallade han iväg en liten bit, och jag blev riktigt rädd.

Har hållit på med hästar i över 30 år, och har väl blivit lite skraj en och annan gång, men inte så här!

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl knäck, så försökte ta upp det med en i stallet, men känner mig bara ännu mer ledsen, då jag fick frågan hur jag skulle rida in honom om jag inte ens vågade longera...

Så hur ska jag hantera mitt hjärnspöke utan att göra saken värre?

Mvh ledsen och skraj tant

Jag hade inte longerat en unghäst i en paddock oavsett, jag vill ha mer utrymme inte minst av säkerhetsskäl

 

[vilde]

Jag hade inte longerat en unghäst i en paddock oavsett, jag vill ha mer utrymme inte minst av säkerhetsskäl

Fast en paddock kan förstås vara större än den vi hade, lite för snabb där i mitt svar

 

[Kiwifrukt]

Jag valde att låta en annan person rida in min ponny när det var aktuellt, jag åkte av rätt rejält och skadade mig ordentligt med en annan häst i sena tonåren och var rädd att mina hjärnspöken skulle ställa till det för hästen. Nu var min häst gudasnäll att rida in och gjorde inte ett enda försök till bus, men det kan man ju inte veta innan.

Jag hade även en kompis med som lärde hästen grunderna i longering, som var mer erfaren med unghästar än jag. Kan ändå säga att hästen hatade longering från start och vi gjorde det bara ett par gånger. Och då gick inridningen ändå som sagt oförskämt lätt när vi väl kom dit, trots det.

 

[Hund123]

Jag blev jag sparkad i magen av en unghäst samt kort därefter trampad illa på foten av en häst som också gillade att sparka mycket. Jag såklart bet ihop då, jag var ju ”känd” för att kunna hantera de svåraste unghästarna och kände mig fånig över att jag blivit rädd. I och med att jag förneka min rädsla, som först bara handlade om att jag kände ett visst obehag bland unghästarna utvecklades sen till en panikrädsla. Jag kunde få panik över att behöva kratsa bakhovarna på den snällaste hästen i stallet, sån panik att jag ville gömma mig i ett hörn. Rädslan gick även över till andra moment som inte hade med sparkar att göra, som uppsittning och annan hantering av hästen.

Så mitt tips är att inte pressa dig själv att göra de moment du blir rädd i, för jag själv upplever att det gjorde min rädsla värre. Ta hjälp av någon som kan arbeta din häst och ta dig tiden att vänja dig tillbaka och sen också finnas som stöd när du känner dig redo att prova de läskiga momenten igen. För mig hjälpte de också att ta en paus från de fladdrigaste unghästarna. Jag hanterade och red bara de lugna äldre hästarna för att känna mig trygg igen och stärka självkänslan. Kanske också ta på dig diverse säkerhetsutrustning, säkerhetsväst kanske vid longeringen om du inte redan använder det? Jag använde säkerhetsväst vid hoppning och hjälm vid hantering av besvärliga hästar, de stärkte min självkänsla och trygghet väldigt mycket.

 

[Freazer]

Har inte varit aktiv här på länge....
...men jag har blivit en rädd tant och skulle behöva lite pepp och goda råd.

Har en snäll 2-åring som blev skrämd i paddocken för ca 1 månad sedan. Han sprattlade iväg och träffade mig ganska ordentligt med ett bakben.
Efter det har jag mest gjort det vardagliga, tagit in i stallet, borstat, kratsat hovar osv.

Nu är min kropp rätt ok igen, men igår när jag skulle fortsätta med longering i paddocken (är bara "longerad" i skritt några minuter sedan tidigare) brallade han iväg en liten bit, och jag blev riktigt rädd.

Har hållit på med hästar i över 30 år, och har väl blivit lite skraj en och annan gång, men inte så här!

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl knäck, så försökte ta upp det med en i stallet, men känner mig bara ännu mer ledsen, då jag fick frågan hur jag skulle rida in honom om jag inte ens vågade longera...

Så hur ska jag hantera mitt hjärnspöke utan att göra saken värre?

Mvh ledsen och skraj tant

Mitt tips är att ringa in tex en volt eller en del av ridhus/ridbana med hinderstöd och band som gör att hästen typ inte "kan" dra iväg. Är det öppet på en ridbana så tycker jag iaf i början att det lockar i onödan att dra iväg vid longering. Ha hjälm och handskar på dig också. Kanske till och med en väst? Hade jag varit du hade jag bett en kompis om hjälp de första gångerna nu att longera din häst och du står utanför och tittar på under tiden och när det känns okej (tex när hästen börjar bli lite trött så tar du över och provar att longera.) Jag tycker det är viktigt att kunna longera sin unghäst innan det sen är dags att hoppa upp på den så den är avrastad men om den bara är 2 år nu så har du gott om tid att jobba på det i lugn takt. Kanske det finns några andra snälla hästar att longera om det är själva grejen som känns jobbigt?

 

[Lovisaleonora]

Att överlåta inridningen till någon annan har jag redan funderat på, men inte tagit något beslut än.

Det kan absolut vara en lösning. Tyvärr är det så att även efter inridningen är en ung häst väldigt receptiv för oss ryttare, så att fejka att du inte är rädd kommer nog bara att bli ännu konstigare. Har själv jobbat hos ryttare som bl a jobbar med inridningshästar åt andra, och det var inte helt ovanligt att ägaren lämnade hästen på inridning/tillridning p g a rädsla/försiktighet, och sedan blev det ändå problem hemma för rädslan satt kvar hos den ryttaren och detta gjorde hästen osäker.

Själv är jag sedan länge en försiktig tant (och numera avsutten) men jag har kommit fram till att jag vill rida för att det ska vara roligt (jag jobbar inte med det längre ju). Är det inte roligt kan jag lika gärna låta bli, jag har inte råd att bli skadad (igen). Livet är för kort och ömtåligt.

 

[Amazon]

Jag hade inte longerat en unghäst i en paddock oavsett, jag vill ha mer utrymme inte minst av säkerhetsskäl

Utveckla gärna!
Vi har en 20×60 paddock med högt staket...

 

[Amazon]

Jag blev jag sparkad i magen av en unghäst samt kort därefter trampad illa på foten av en häst som också gillade att sparka mycket. Jag såklart bet ihop då, jag var ju ”känd” för att kunna hantera de svåraste unghästarna och kände mig fånig över att jag blivit rädd. I och med att jag förneka min rädsla, som först bara handlade om att jag kände ett visst obehag bland unghästarna utvecklades sen till en panikrädsla. Jag kunde få panik över att behöva kratsa bakhovarna på den snällaste hästen i stallet, sån panik att jag ville gömma mig i ett hörn. Rädslan gick även över till andra moment som inte hade med sparkar att göra, som uppsittning och annan hantering av hästen.

Så mitt tips är att inte pressa dig själv att göra de moment du blir rädd i, för jag själv upplever att det gjorde min rädsla värre. Ta hjälp av någon som kan arbeta din häst och ta dig tiden att vänja dig tillbaka och sen också finnas som stöd när du känner dig redo att prova de läskiga momenten igen. För mig hjälpte de också att ta en paus från de fladdrigaste unghästarna. Jag hanterade och red bara de lugna äldre hästarna för att känna mig trygg igen och stärka självkänslan. Kanske också ta på dig diverse säkerhetsutrustning, säkerhetsväst kanske vid longeringen om du inte redan använder det? Jag använde säkerhetsväst vid hoppning och hjälm vid hantering av besvärliga hästar, de stärkte min självkänsla och trygghet väldigt mycket.

Rädslan gick även över till andra moment som inte hade med sparkar att göra, som uppsittning och annan hantering av hästen.

Det är det här som oroar mig mest, om jag inte kan komma över rädslan att longera honom!

Direkt efter sparken (också i magen) funderade jag på att skaffa väst.
Har aldrig haft någon.
Provade en första ggn med uppsutten hoppning på mitt akrobatiska fullblod, men höll på att slå ihjäl mig. Jag blev så hindrad i mina rörelser att jag inte kunde parera alla hennes luftsprång med skruv, över och emellan hinder.

 

[vilde]

Utveckla gärna!
Vi har en 20×60 paddock med högt staket...

Jag skrev fel, vi hade en liten rasthage typ 15 x 15 meter som vi kallade paddock men en paddock är ju normalt betydligt större.

Det jag vill ha när jag börjar longera och träna en unghäst är en plats med tillräckligt utrymme så att jag, om hästen blir skrämd för något, inte riskerar komma ivägen för att det är för trångt. Sen får det inte finnas saker som hästen eller linan kan riskera fastna i eller snubbla över, som hinderstöd, bommar och liknande eller som den kan få för sig att försöka hoppa över. Helst också på en plats nära stallet så att den känner sig hemma. Vi har använt gårdsplanen som är kringbyggd av stallen, helt ren från saker och som är ungefär 30 x 40 meter och det tycker jag fungerat bra

 

[Lingon]

Det är det här som oroar mig mest, om jag inte kan komma över rädslan att longera honom!

Direkt efter sparken (också i magen) funderade jag på att skaffa väst.
Har aldrig haft någon.
Provade en första ggn med uppsutten hoppning på mitt akrobatiska fullblod, men höll på att slå ihjäl mig. Jag blev så hindrad i mina rörelser att jag inte kunde parera alla hennes luftsprång med skruv, över och emellan hinder.

Jag kan inte förstå det. Jag har ridit med väst så länge nu att jag inte tänker på det. Den är lika naturlig att ha på mig när jag rider som hjälmen. Enda gången jag inte har den på mig är när jag rider dressyr privatlektion för tränare då jag dels anser att risken är mycket liten att det händer något just då och dels gör den det svårare för tränaren att se min hållning osv. Sen har jag den inte de få gånger jag rider i westernsadel då jag fått för mig att jag kan råka fastna i hornet med västen.

Sen kan jag ju säga att det finns mjukare västar och det finns stelare västar. Min är av den stelare typen men den funkar och jag är för snål för att köpa en ny. Men jag lånade en väst av en vän en gång och hennes var MYCKET mjukare och följsammare än min. Så det är absolut en idé att du provar lite olika västar innan du köper. Sen är det ju bra om flärpen där bak är flexibel d.v.s. den viker undan om den slår i sadelns bakvalv. En lång flärp där bak som är stel kan ju störa en när den slår i bakvalvet. Min väst är stel men flärpen är flexibel och viker undan om den rör vid bakvalvet. Och trots sadel med högt bakvalv är det inga bekymmer.

 

[eventingmania]

Longera är överskattat. Långtygla eller tömköra är så mycket bättre både för häst och människa. Hästar som ogillar att man går bakom/är bakskygga eller lätta i rumpan alternativt får för sig att springa baklänges långtyglar jag hellre och det ger ganska lika effekt som tömkörning.

Mitt tips är att inte göra det som triggar dig utan istället göra det som du och hästen känner er trygga med. Trygghet föder trygghet för alla parter.

Har aldrig hört uttrycket långtygla men om man som trådskaparen har en tvååring är det ju inte helt lätt att styra den oavsett om man går brevid, snett bakom eller bakom eftersom den rimligen - i den normala hästmänniskans värld - inte kommit dit i utbildningen än.