Jag har blivit rädd...

[Amazon]

Finns ju de som rider in/rider unghästar utan att longera, men det är inget jag skulle vilja göra iaf. Tycker longeringen är jätteviktig och hjälpsam.
Jag hade tagit hjälp av någon annan tills hästen är mer van!

Jag har "ridit in" flera st som aldrig blivit longerade, utan några som helst problem.
Men de har jag ju kört (travhästar) i ca 2-3 år innan.

 

[MiniLi]

Jag har "ridit in" flera st som aldrig blivit longerade, utan några som helst problem.
Men de har jag ju kört (travhästar) i ca 2-3 år innan.

Ja det är ju en annan situation
Jag hoppar inte ens upp på en grön unghäst utan att longera den innan, framförallt inte efter tex vila eller liknande.

 

[TinyWiny]

Har aldrig hört uttrycket långtygla men om man som trådskaparen har en tvååring är det ju inte helt lätt att styra den oavsett om man går brevid, snett bakom eller bakom eftersom den rimligen - i den normala hästmänniskans värld - inte kommit dit i utbildningen än.

När man långtyglar handlar det mest om att lära hästen kommandon och att vänja vid bett i munnen alternativt vänja den vid bettlösa alternativ i det här läget. Att människan går vid sadelläget är för många hästar bra mycket enklare än att gå längre bak som vid tömkörning och man har endel gratis när det är dags att sitta upp. Att gå fram som unghäst utan styrning framme vid huvudet (jag har inte alltid haft någon som har kunnat gå vid huvudet vid sådana tillfällen och det låter inte som om Ts har det heller) kan för många hästar vara svårt och att då börja med att långtygla kan vara lättare för både häst och människa.

 

[Amazon]

När man långtyglar handlar det mest om att lära hästen kommandon och att vänja vid bett i munnen alternativt vänja den vid bettlösa alternativ i det här läget. Att människan går vid sadelläget är för många hästar bra mycket enklare än att gå längre bak som vid tömkörning och man har endel gratis när det är dags att sitta upp. Att gå fram som unghäst utan styrning framme vid huvudet (jag har inte alltid haft någon som har kunnat gå vid huvudet vid sådana tillfällen och det låter inte som om Ts har det heller) kan för många hästar vara svårt och att då börja med att långtygla kan vara lättare för både häst och människa.

Det var så jag gjorde när jag blev sparkad.
Anledningen till långtygling var just som du säger, för att förenkla styrträningen bla, eftersom jag alltid är själv tyvär...

 

[_Taggis_]

Nu verkar ju trådskaparen inte vara en nybörjare utan någon som hållt på med hästar under lång tid och plötsligt insett att en specifik händelse relativt nyligen i tiden triggat rädsla.

Det är något som kan hända precis vem som helst, när som helst för något som någon annan inte ens skulle fundera på.

Hur många därute har t.ex inte funderat på meningen med livet och hästar efter att ha ramlat av och slagit sig illa. Men kommit över det utan att vare sig sälja eller byta ut sin häst!

Jag känner inte till TS historik. Mitt svar var utifrån första inlägget ang att känna rädsla för sin häst efter en händelse, det kan ju hända att jag missade nån info.

Ja det händer titt som tätt. Men min poäng är att om man bygger upp en rädsla i samvaron med sin häst, så ser jag inte poängen i att utsätta sig för det i längden. Och speciellt inte med unghäst, då de är mkt mer behövande än äldre stabila hästar när det gäller att ha en stabil mentor. Det ska ju mestadels vara lustfyllt att ha häst.

 

[_Taggis_]

Oj!

Det här är min 3:e unghäst och det är ingen nervig fräsig sak.
Han har ingen häftig stam och planen är att han ska bli en trevlig allroundhäst på hobbynivå, precis som min förra.

Att behålla och fortsätta jobba med honom ser jag inte som en prestige grej.
Men att sälja för att jag blev rädd i longeringen känns inte ok, just nu iaf!
Rubriken kanske lurade dig?
Jag har inga problem med övrig hantering med varken honom eller någon av de andra, utan just den specifika situationen och kombon av honom och longering.

Men tack för din input!

Ja jag tror jag tolkade in en mer omfattande rädsla efter första inlägget än vad du refererar till här

 

[muslidag]

Du kan inte ta hjälp av någon erfaren filbunke till kompis eller instruktör? Vet att du har erfarenhet själv men för att råda bot med rädslan. Ibland hjälper det att ha någon med sig som ser allt utifrån och så kan ni turas om du börjar känna dig orolig. Efter några gånger när det gått bra och man fått handskas med rädslan i lagom portioner och framförallt med sällskap, så kan du nog fortsätta själv.

 

[Krans]

Har inte varit aktiv här på länge....
...men jag har blivit en rädd tant och skulle behöva lite pepp och goda råd.

Har en snäll 2-åring som blev skrämd i padocken för ca 1 månad sedan. Han sprattlade iväg och träffade mig ganska ordentligt med ett bakben.
Efter det har jag mest gjort det vardagliga, tagit in i stallet, borstat, kratsat hovar osv.

Nu är min kropp rätt ok igen, men igår när jag skulle fortsätta med longering i padocken (är bara "longerad" i skritt några minuter sedan tidigare) brallade han iväg en liten bit, och jag blev riktigt rädd.

Har hållit på med hästar i över 30 år, och har väl blivit lite skraj en och annan gång, men inte så här!

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl knäck, så försökte ta upp det med en i stallet, men känner mig bara ännu mer ledsen, då jag fick frågan hur jag skulle rida in honom om jag inte ens vågade longera.

Så hur ska jag hantera mitt hjärnspöke utan att göra saken värre?

Mvh ledsen och skraj tant

 

[Krans]

Har inte varit aktiv här på länge....
...men jag har blivit en rädd tant och skulle behöva lite pepp och goda råd.

Har en snäll 2-åring som blev skrämd i padocken för ca 1 månad sedan. Han sprattlade iväg och träffade mig ganska ordentligt med ett bakben.
Efter det har jag mest gjort det vardagliga, tagit in i stallet, borstat, kratsat hovar osv.

Nu är min kropp rätt ok igen, men igår när jag skulle fortsätta med longering i padocken (är bara "longerad" i skritt några minuter sedan tidigare) brallade han iväg en liten bit, och jag blev riktigt rädd.

Har hållit på med hästar i över 30 år, och har väl blivit lite skraj en och annan gång, men inte så här!

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl knäck, så försökte ta upp det med en i stallet, men känner mig bara ännu mer ledsen, då jag fick frågan hur jag skulle rida in honom om jag inte ens vågade longera...

Så hur ska jag hantera mitt hjärnspöke utan att göra saken värre?

Mvh ledsen och skraj tant

 

[tuaphua]

Att lära en häst longeras är ju inte komplicerat eller tar så värst mycket tid om man vet vad man gör. Tycker du det är läskigt så låt någon annan ta de inledande första passen.

Är det så att man inte har tillgång till runcorall eller liknande mindre yta som ramar in kan man ju preppa lite i fom av att lära hästen ge efter för tryck, följa linan och gå undan för kröppsspråk/signaler om man tycker det är läskigt/det finns risk att den drar så man tappar den.

Har för övrigt aldrig varit med om att en rundcorall tex känns för liten och farlig för att kunna longera unghäst tex. Det är ju ändå väldigt ovanligt att oförstörda hästar ger sig på folk. Blir de rädda och brakar in mot en är det ju inte så litet att man inte kan kasta sig undan på samma vis som i ridhus etc.
Det finns skäl till att många problemlösare eller inrusade etc använder sådana. Det gör man ju t.o.m. med vilda mustanger som ska tämjas fort. Och valet av att nyttja corall är ju baserat på att det funkar.
Man behöver så klart inte använda det. Men det är på inget vis farligt i sig!

 

[vilde]

Att lära en häst longeras är ju inte komplicerat eller tar så värst mycket tid om man vet vad man gör. Tycker du det är läskigt så låt någon annan ta de inledande första passen.

Är det så att man inte har tillgång till runcorall eller liknande mindre yta som ramar in kan man ju preppa lite i fom av att lära hästen ge efter för tryck, följa linan och gå undan för kröppsspråk/signaler om man tycker det är läskigt/det finns risk att den drar så man tappar den.

Har för övrigt aldrig varit med om att en rundcorall tex känns för liten och farlig för att kunna longera unghäst tex. Det är ju ändå väldigt ovanligt att oförstörda hästar ger sig på folk. Blir de rädda och brakar in mot en är det ju inte så litet att man inte kan kasta sig undan på samma vis som i ridhus etc.
Det finns skäl till att många problemlösare eller inrusade etc använder sådana. Det gör man ju t.o.m. med vilda mustanger som ska tämjas fort. Och valet av att nyttja corall är ju baserat på att det funkar.
Man behöver så klart inte använda det. Men det är på inget vis farligt i sig!

En rundcorall är som du själv skriver ett sätt att snabbt få resultat särskilt med en okänd och lite hanterad häst. Om det finns risker eller ej med att använda ett så litet utrymme, kanske 15 meter eller så, kan man diskutera, jag tycker det i vissa avseenden, i andra minskas risken.

Men få har tillgång till en rundcorall uppbyggd efter konstens alla regler utan använder stängsel, hinder eller i bästa fall kanske ett staket som avgränsning och då finns det en klar risk, främst kanske för hästen men också för människan.

 

[Nepenthe]

Funkar det att göra annat? Leda i paddock, ställa ut lite skrämselsaker? Klickerträna? Gå promenader?
Sen gillar jag ju tömkörning men kan behövas hjälp med i början.

 

[Amazon]

Funkar det att göra annat? Leda i paddock, ställa ut lite skrämselsaker? Klickerträna? Gå promenader?
Sen gillar jag ju tömkörning men kan behövas hjälp med i början.

 

[Amazon]

Funkar det att göra annat? Leda i paddock, ställa ut lite skrämselsaker? Klickerträna? Gå promenader?
Sen gillar jag ju tömkörning men kan behövas hjälp med i början.

Leda i paddock med skrämselsaker funkar bra, så länge hästarna i hagen precis bredvid inte leker rodeo!

Har väldigt lite erfarenhet av klicker, så nej, jag vill inte ställa till med något pga min okunskap i ämnet.

Promenader väldigt få ggr. Vill ha lämpligt hästsälskap med, då det är lite mycket liv och rörelse, och det sällan är någon som vill/kan följa med.

Tömkörning i paddock går bra, men lägger jag ut konor eller pottor för att ha något att styra runt, som inte går att fastna i, så plockar han gärna upp och bär omkring på dem, stolt som en tupp!

 

[Sleepy]

Promenader väldigt få ggr. Vill ha lämpligt hästsälskap med, då det är lite mycket liv och rörelse, och det sällan är någon som vill/kan följa med.

Om ni inte kan gå promenader utan sällskap, hur gör du då framöver när han ska ridas?

 

[Kiwifrukt]

Om ni inte kan gå promenader utan sällskap, hur gör du då framöver när han ska ridas?

Jag håller med. Jag har, med undantag av mycket korta perioder precis i början när jag flyttat till ett stall, aldrig haft något vettigt ridsällskap på något ställe vi stått installade, och jag började promenera min unghäst vid handen ensam nästan direkt från start (hon var då ganska exakt ett och ett halvt år gammal). I början var det i princip lämna gårdsplanen och blev sen successivt längre och längre.

Det har varit ett väldigt trevligt sätt att umgås med hästen innan ridningen ens var aktuell, och jag har gör det till och från ibland fortfarande. Det har även lett till att min häst faktiskt har ett väldigt stort förtroende för mig från marken och det är bra att ha som reservplan om det låser sig och hon blir rädd för något när vi är ute och rider. Jag rekommenderar starkt att TS testar, jag var som sagt själv från början och då hade min arma häst aldrig lämnat stallplanen utan mamma innan. Det kan ju vara lättare att få med ytterligare en person till fots om du vill ha tryggheten att inte vara ensam med hästen? Som alltså inte har egen häst med sig? Min pappa har varit med väldigt mycket under hela tiden jag haft min häst, han är en glad amatör och är inte alls till särskilt stor nytta rent kunskapsmässigt, men han är med som trygghet om något skulle hända, liksom.

 

[MiniLi]

Leda i paddock med skrämselsaker funkar bra, så länge hästarna i hagen precis bredvid inte leker rodeo!

Har väldigt lite erfarenhet av klicker, så nej, jag vill inte ställa till med något pga min okunskap i ämnet.

Promenader väldigt få ggr. Vill ha lämpligt hästsälskap med, då det är lite mycket liv och rörelse, och det sällan är någon som vill/kan följa med.

Tömkörning i paddock går bra, men lägger jag ut konor eller pottor för att ha något att styra runt, som inte går att fastna i, så plockar han gärna upp och bär omkring på dem, stolt som en tupp!

Känns ju lägligt att öva på promenaderna
Man kan ju börja smått och avancera långsamt

 

[Sleepy]

Jag håller med. Jag har, med undantag av mycket korta perioder precis i början när jag flyttat till ett stall, aldrig haft något vettigt ridsällskap på något ställe vi stått installade, och jag började promenera min unghäst vid handen ensam nästan direkt från start (hon var då ganska exakt ett och ett halvt år gammal). I början var det i princip lämna gårdsplanen och blev sen successivt längre och längre.

Det har varit ett väldigt trevligt sätt att umgås med hästen innan ridningen ens var aktuell, och jag har gör det till och från ibland fortfarande. Det har även lett till att min häst faktiskt har ett väldigt stort förtroende för mig från marken och det är bra att ha som reservplan om det låser sig och hon blir rädd för något när vi är ute och rider. Jag rekommenderar starkt att TS testar, jag var som sagt själv från början och då hade min arma häst aldrig lämnat stallplanen utan mamma innan. Det kan ju vara lättare att få med ytterligare en person till fots om du vill ha tryggheten att inte vara ensam med hästen? Som alltså inte har egen häst med sig? Min pappa har varit med väldigt mycket under hela tiden jag haft min häst, han är en glad amatör och är inte alls till särskilt stor nytta rent kunskapsmässigt, men han är med som trygghet om något skulle hända, liksom.

Jag går alltid massor med långa promenader med unghästar. Super för relationen, bra med miljöträning och bygga självförtroende i hästen. Så småningom är sadeln på under tiden och längre fram sitter jag upp då och då. Jag är alltid själv med hästen i alla moment och jag vill ha det så. Fullt fokus, ingen störning. Men det passar inte alla, var och en ska göra på det vis de känner sig trygga med; säkerheten först. Funderade mest på hur upplägget för ts såg ut.

 

[Amazon]

Om ni inte kan gå promenader utan sällskap, hur gör du då framöver när han ska ridas?

Det är inte så att jag inte kan, vi går på promenad i perioder, men han är orolig, stannar ofta och kryper gärna upp i knät på mig.
Med sällskap är han mycket tuffare, går gärna först och kliver på ordentligt.

Det är en häst som blir en "staty" när han blir skraj. Fryser fast och håller andan. Ökar jag "trycket" i det läget, blir det en explosion och han har sedan väldigt svårt att lugna sig.
Väntar jag ut ist, pratar, kliar och belönar mycket när han börjar andas igen, så funkar det rätt bra. Då kan man fortsätta liite till och sedan avsluta på ett trevligt sätt!

Jag är mån om att det ska vara fler trevliga upplevelser än jobbiga för honom, och då blir det lite knepigt med kontinuiteten när jag är beroende av andra.

 

[Amazon]

Det är inte så att jag inte kan, vi går på promenad i perioder, men han är orolig, stannar ofta och kryper gärna upp i knät på mig.
Med sällskap är han mycket tuffare, går gärna först och kliver på ordentligt.

Det är en häst som blir en "staty" när han blir skraj. Fryser fast och håller andan. Ökar jag "trycket" i det läget, blir det en explosion och han har sedan väldigt svårt att lugna sig.
Väntar jag ut ist, pratar, kliar och belönar mycket när han börjar andas igen, så funkar det rätt bra. Då kan man fortsätta liite till och sedan avsluta på ett trevligt sätt!

Jag är mån om att det ska vara fler trevliga upplevelser än jobbiga för honom, och då blir det lite knepigt med kontinuiteten när jag är beroende av andra.

En liten uppdatering...

Har jobbat lite med honom i hagen, på betet under sensommaren.
Han är trygg där, men framförallt känner jag mig trygg där. (7 ha som är omgivet av skog)
Där har jag bara behövt ha koll på oss två och det händer inte så mycket runt omkring.

Han är longerad i padocken 2 ggr nu.
1:a gången fick jag hjälp av en veterinär.
2:a gången gjorde jag det själv, med ridlärare närvarande för pepp och stöttning.
Ridläraren kommer vara med några ggr till, för att stötta.

Lillkillen är fantastiskt duktig, lyssnar fint på röst- och handsignaler! ❤

Jag kommer jobba vidare med både honom och mig själv (ångest & panikattacker), så med lite hjälp och stöd från andra, känns det inte som ett så stort projekt längre!