Jag har blivit rädd...

[eventingmania]

Har inte varit aktiv här på länge....
...men jag har blivit en rädd tant och skulle behöva lite pepp och goda råd.

Har en snäll 2-åring som blev skrämd i padocken för ca 1 månad sedan. Han sprattlade iväg och träffade mig ganska ordentligt med ett bakben.
Efter det har jag mest gjort det vardagliga, tagit in i stallet, borstat, kratsat hovar osv.

Nu är min kropp rätt ok igen, men igår när jag skulle fortsätta med longering i padocken (är bara "longerad" i skritt några minuter sedan tidigare) brallade han iväg en liten bit, och jag blev riktigt rädd.

Har hållit på med hästar i över 30 år, och har väl blivit lite skraj en och annan gång, men inte så här!

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl knäck, så försökte ta upp det med en i stallet, men känner mig bara ännu mer ledsen, då jag fick frågan hur jag skulle rida in honom om jag inte ens vågade longera...

Så hur ska jag hantera mitt hjärnspöke utan att göra saken värre?

Mvh ledsen och skraj tant

Släpp honom på sommarbete och hitta sedan någon som kan rida in honom åt dig. Finns ingen anledning att forcera saker under tiden du känner dig osäker. Osäkerheten hos dig själv kommer förmodligen lösa sig och om den inte gör det kan du ta aktiva beslut vid senare tillfälle

 

[vilde]

Jag hade lagt longeringen på hyllan ett tag och nöjt mig med att träna leda hästen, i skritt och trav, så det sitter ordentligt och jag känt mig tryggare med hanteringen. Dessutom tycker jag det är roligare att springa med hästen än att bara longera runt, runt men det är förstås en annan sak.

 

[Sleepy]

inte helt ovanligt att ägaren lämnade hästen på inridning/tillridning p g a rädsla/försiktighet, och sedan blev det ändå problem hemma för rädslan satt kvar hos den ryttaren och detta gjorde hästen osäker.

Ja en nyinriden häst behöver ju en trygg och lugn ryttare. Det tar ju sin tid att bygga stabilitet i unghästen.

 

[Sleepy]

Mitt tips är att ringa in tex en volt eller en del av ridhus/ridbana med hinderstöd och band som gör att hästen typ inte "kan" dra iväg.

Det kan bli väldigt fel beroende på typ av häst. En häst med nerv som känner sig klaustrofobisk kan omrikta frustrationen mot den som tänkt longera.

Jag tänker tvärtom; en häst ska alltid känna att den har svängrum. Framförallt som unghäst.

 

[Sleepy]

Har inte varit aktiv här på länge....
...men jag har blivit en rädd tant och skulle behöva lite pepp och goda råd.

Har en snäll 2-åring som blev skrämd i padocken för ca 1 månad sedan. Han sprattlade iväg och träffade mig ganska ordentligt med ett bakben.
Efter det har jag mest gjort det vardagliga, tagit in i stallet, borstat, kratsat hovar osv.

Nu är min kropp rätt ok igen, men igår när jag skulle fortsätta med longering i padocken (är bara "longerad" i skritt några minuter sedan tidigare) brallade han iväg en liten bit, och jag blev riktigt rädd.

Har hållit på med hästar i över 30 år, och har väl blivit lite skraj en och annan gång, men inte så här!

Mitt självförtroende har fått sig en rejäl knäck, så försökte ta upp det med en i stallet, men känner mig bara ännu mer ledsen, då jag fick frågan hur jag skulle rida in honom om jag inte ens vågade longera...

Så hur ska jag hantera mitt hjärnspöke utan att göra saken värre?

Mvh ledsen och skraj tant

Jag tycker nog du ska fundera på att byta till en annan, äldre häst.

 

[Sleepy]

Jag hade lagt longeringen på hyllan ett tag och nöjt mig med att träna leda hästen, i skritt och trav, så det sitter ordentligt och jag känt mig tryggare med hanteringen. Dessutom tycker jag det är roligare att springa med hästen än att bara longera runt, runt men det är förstås en annan sak.

Ja jag har aldrig sett finessen med longering. Longerar aldrig någon häst öht.

 

[Freazer]

Det kan bli väldigt fel beroende på typ av häst. En häst med nerv som känner sig klaustrofobisk kan omrikta frustrationen mot den som tänkt longera.

Jag tänker tvärtom; en häst ska alltid känna att den har svängrum. Framförallt som unghäst.

Nej det håller jag inte med om. Jag har ridit in hästar sedan 90-talet och det har inte varit en endaste som har reagerat på detta. Du missförstår det hela om du tror att hästen blir klaustrofobisk av att ridbanan är begränsad.

 

[Sleepy]

Nej det håller jag inte med om. Jag har ridit in hästar sedan 90-talet och det har inte varit en endaste som har reagerat på detta. Du missförstår det hela om du tror att hästen blir klaustrofobisk av att ridbanan är begränsad.

Jag förstår att det är din erfarenhet; annars hade du ju inte rekommenderat det.

 

[Amazon]

Jag kan inte förstå det. Jag har ridit med väst så länge nu att jag inte tänker på det. Den är lika naturlig att ha på mig när jag rider som hjälmen. Enda gången jag inte har den på mig är när jag rider dressyr privatlektion för tränare då jag dels anser att risken är mycket liten att det händer något just då och dels gör den det svårare för tränaren att se min hållning osv. Sen har jag den inte de få gånger jag rider i westernsadel då jag fått för mig att jag kan råka fastna i hornet med västen.

Sen kan jag ju säga att det finns mjukare västar och det finns stelare västar. Min är av den stelare typen men den funkar och jag är för snål för att köpa en ny. Men jag lånade en väst av en vän en gång och hennes var MYCKET mjukare och följsammare än min. Så det är absolut en idé att du provar lite olika västar innan du köper. Sen är det ju bra om flärpen där bak är flexibel d.v.s. den viker undan om den slår i sadelns bakvalv. En lång flärp där bak som är stel kan ju störa en när den slår i bakvalvet. Min väst är stel men flärpen är flexibel och viker undan om den rör vid bakvalvet. Och trots sadel med högt bakvalv är det inga bekymmer.

Det är lite över 20 år sedan jag använde väst senast, och det var ingen succé.
Men förhoppningsvis är västarna nuförtiden lite smidigare.

Fastna i hornet har jag testat, det var spännande...
Man ska inte hoppa med westernsadel!
Lyckades haka fast BH:n i hornet, tur hästen jag hade då var snäll, för det tog en stund att komma loss mellan skrattsalvorna!

 

[_Taggis_]

@Amazon Jag förstår inte poängen med att hålla på med unghäst alls om man känner sig det minst tveksam eller rädd. Den kommer läsa dig som en öppen bok oavsett du försöker gå runt problemet. En unghäst behöver stadig vägledning i livet, även ett par år efter inridningen. Att sitta in den är ju sällan det som är svårt, utan att våga rida den friskt framåt i alla gångarter i olika miljöer.

Finns såklart individer även bland unghästar som inte är så känsliga och flaxiga, och jag vet de som varit rädda ryttare och ändå skaffat sådana unghästar och ridit in dem själv. Men desto fler har jag sett som undertrycker nån rädsla och ska låtsas som de fixar det ändå, är konstant rädd och har därmed en konstant osäker häst. Mkt dålig kombo, har inte sett det sluta bra heller. De rids mestadels i ridhuset och skapar aldrig några bra vanor av ridning, eller för den delen varierad uppbyggande träning, och i bästa fall säljs de vidare snart till nån som får ta tag i det och göra om grunden. Jag förstår inte poängen med det alls, varken roligt för ryttare eller häst. Det känns mest som att det där med fräsig unghäst är ett kapitel som "alla" ska göra oavsett de eg tycker det är kul eller ej.

Jag ser inte nån större prestige i att bita ihop och lösa problem om en känner obehag, hästlivet är tillräckligt problemfyllt ändå utan att en behöver känna rädsla. Varken jag eller nån annan kan ju säga åt dig hur du ska tänka eller göra, men mitt personliga råd till dig är att fundera över varför du tycker det är värt att fortsätta med just den här hästen, hur du tänker framtiden med den och vägen dit. Och så vara ärlig mot dig själv hur du känner kring det.

 

[eventingmania]

Det kan bli väldigt fel beroende på typ av häst. En häst med nerv som känner sig klaustrofobisk kan omrikta frustrationen mot den som tänkt longera.

Jag tänker tvärtom; en häst ska alltid känna att den har svängrum. Framförallt som unghäst.

Min erfarenhet är precis tvärtom och i linje med @Freazer En teori som dessutom går hand i hand med användningen av rundkoraller (dvs rejält inhägnade "longervolter") för inridning och utbildning av unga hästar.

 

[eventingmania]

@Amazon Jag förstår inte poängen med att hålla på med unghäst alls om man känner sig det minst tveksam eller rädd. Den kommer läsa dig som en öppen bok oavsett du försöker gå runt problemet. En unghäst behöver stadig vägledning i livet, även ett par år efter inridningen. Att sitta in den är ju sällan det som är svårt, utan att våga rida den friskt framåt i alla gångarter i olika miljöer.

Finns såklart individer även bland unghästar som inte är så känsliga och flaxiga, och jag vet de som varit rädda ryttare och ändå skaffat sådana unghästar och ridit in dem själv. Men desto fler har jag sett som undertrycker nån rädsla och ska låtsas som de fixar det ändå, är konstant rädd och har därmed en konstant osäker häst. Mkt dålig kombo, har inte sett det sluta bra heller. De rids mestadels i ridhuset och skapar aldrig några bra vanor av ridning, eller för den delen varierad uppbyggande träning, och i bästa fall säljs de vidare snart till nån som får ta tag i det och göra om grunden. Jag förstår inte poängen med det alls, varken roligt för ryttare eller häst. Det känns mest som att det där med fräsig unghäst är ett kapitel som "alla" ska göra oavsett de eg tycker det är kul eller ej.

Jag ser inte nån större prestige i att bita ihop och lösa problem om en känner obehag, hästlivet är tillräckligt problemfyllt ändå utan att en behöver känna rädsla. Varken jag eller nån annan kan ju säga åt dig hur du ska tänka eller göra, men mitt personliga råd till dig är att fundera över varför du tycker det är värt att fortsätta med just den här hästen, hur du tänker framtiden med den och vägen dit. Och så vara ärlig mot dig själv hur du känner kring det.

Nu verkar ju trådskaparen inte vara en nybörjare utan någon som hållt på med hästar under lång tid och plötsligt insett att en specifik händelse relativt nyligen i tiden triggat rädsla.

Det är något som kan hända precis vem som helst, när som helst för något som någon annan inte ens skulle fundera på.

Hur många därute har t.ex inte funderat på meningen med livet och hästar efter att ha ramlat av och slagit sig illa. Men kommit över det utan att vare sig sälja eller byta ut sin häst!

 

[Amazon]

@Amazon Jag förstår inte poängen med att hålla på med unghäst alls om man känner sig det minst tveksam eller rädd. Den kommer läsa dig som en öppen bok oavsett du försöker gå runt problemet. En unghäst behöver stadig vägledning i livet, även ett par år efter inridningen. Att sitta in den är ju sällan det som är svårt, utan att våga rida den friskt framåt i alla gångarter i olika miljöer.

Finns såklart individer även bland unghästar som inte är så känsliga och flaxiga, och jag vet de som varit rädda ryttare och ändå skaffat sådana unghästar och ridit in dem själv. Men desto fler har jag sett som undertrycker nån rädsla och ska låtsas som de fixar det ändå, är konstant rädd och har därmed en konstant osäker häst. Mkt dålig kombo, har inte sett det sluta bra heller. De rids mestadels i ridhuset och skapar aldrig några bra vanor av ridning, eller för den delen varierad uppbyggande träning, och i bästa fall säljs de vidare snart till nån som får ta tag i det och göra om grunden. Jag förstår inte poängen med det alls, varken roligt för ryttare eller häst. Det känns mest som att det där med fräsig unghäst är ett kapitel som "alla" ska göra oavsett de eg tycker det är kul eller ej.

Jag ser inte nån större prestige i att bita ihop och lösa problem om en känner obehag, hästlivet är tillräckligt problemfyllt ändå utan att en behöver känna rädsla. Varken jag eller nån annan kan ju säga åt dig hur du ska tänka eller göra, men mitt personliga råd till dig är att fundera över varför du tycker det är värt att fortsätta med just den här hästen, hur du tänker framtiden med den och vägen dit. Och så vara ärlig mot dig själv hur du känner kring det.

Oj!

Det här är min 3:e unghäst och det är ingen nervig fräsig sak.
Han har ingen häftig stam och planen är att han ska bli en trevlig allroundhäst på hobbynivå, precis som min förra.

Att behålla och fortsätta jobba med honom ser jag inte som en prestige grej.
Men att sälja för att jag blev rädd i longeringen känns inte ok, just nu iaf!
Rubriken kanske lurade dig?
Jag har inga problem med övrig hantering med varken honom eller någon av de andra, utan just den specifika situationen och kombon av honom och longering.

Men tack för din input!

 

[YorkWann]

Oj!

Det här är min 3:e unghäst och det är ingen nervig fräsig sak.
Han har ingen häftig stam och planen är att han ska bli en trevlig allroundhäst på hobbynivå, precis som min förra.

Att behålla och fortsätta jobba med honom ser jag inte som en prestige grej.
Men att sälja för att jag blev rädd i longeringen känns inte ok, just nu iaf!
Rubriken kanske lurade dig?
Jag har inga problem med övrig hantering med varken honom eller någon av de andra, utan just den specifika situationen och kombon av honom och longering.

Men tack för din input!

Jag håller med några andra , släpp på bete och be någon annan fixa inridningen, umgås med din häst, tömkör och ha roligt! Så tar du upp ridningen i höst, skulle du fortfarande vara rädd då, så kanske du ska överväga att sälja.

 

[MiniLi]

Finns ju de som rider in/rider unghästar utan att longera, men det är inget jag skulle vilja göra iaf. Tycker longeringen är jätteviktig och hjälpsam.
Jag hade tagit hjälp av någon annan tills hästen är mer van!

 

[Emma-pemma]

Om man blivit rädd tycker jag att det är bra att backa kraven, oavsett om man tycker att de krav man har på sin häst (och sig själv) är totalt basic. Backa och bara göra sådant som känns tvärsäkert innan man börjar närma sig den skrämmande situationen igen. Kanske lösgalopperade du innan du började longera? Hur känns det?

Själv skrittade och travade jag över bommar och cavaletti i flera veckor innan jag vågade rida på bommar i galopp igen. Då har jag ändå ridit fälttävlan i forntiden...

 

[Lovisaleonora]

Min erfarenhet är precis tvärtom och i linje med @Freazer En teori som dessutom går hand i hand med användningen av rundkoraller (dvs rejält inhägnade "longervolter") för inridning och utbildning av unga hästar.

Nja. Jag ser absolut fördelen med en rundkorall som hägnar in hästen och ser till att den inte kan dra sig undan min inverkan. Longering däremot (särskilt vad gäller ung häst som inte hittat balans i sin kropp ännu) tycker jag kan vara vanligt i o m att jag vill styra en känslig del (huvudet/nacken). En obalanserad häst som är rädd om munnen kan mycket väl spunka ut om den trillar på i tempo (p g a obalans) och sedan får tryck i munnen eller nacke/huvud (beroende på hur jag valt att tränsa).

 

[Gotthard]

Min unghäst var väldigt sprallig och bockade/sparkade mycket i början. Jag struntade i longeringen och lät honom springa lös på ridbanan istället, tränade på inkallning och byte av gångarterna när han var lös. Fungerade väldigt bra, han sprang av sig lite i början och lyssnade sen fint. Kändes skönt att kunna schasa iväg honom när han kom för när utan att behöva ta hänsyn till linan. Jag tömkörde en del också.

Han lyssnar väldigt fint på min röst, inridningen gick jättebra och idag går han att longera utan problem

 

[Kiwifrukt]

Det är det här som oroar mig mest, om jag inte kan komma över rädslan att longera honom!

Direkt efter sparken (också i magen) funderade jag på att skaffa väst.
Har aldrig haft någon.
Provade en första ggn med uppsutten hoppning på mitt akrobatiska fullblod, men höll på att slå ihjäl mig. Jag blev så hindrad i mina rörelser att jag inte kunde parera alla hennes luftsprång med skruv, över och emellan hinder.

Nu är min häst elva år i år, men jag har haft henne sen hon var ett, och i början hade jag hjälm, väst och skor med stålhätta varje gång jag hanterade henne. Om det så var att borsta henne inne i stallet. Fortfarande hjälm på vid all hantering utanför stallet, som promenader och eventuell longering (händer visserligen typ aldrig), inte bara ridning. Och då har min häst ändå varit snäll, hon har aldrig gjort något försök att sparka men man vet aldrig med flyktdjur.

Är det länge sen du provade säkerhetsväst? Jag är så pass ung att det i stort sett varit krav på att rida med väst sen jag gick på ridskola, så jag är så van vid det att jag nästan känner mig naken när jag inte har den. Hade en dum period i sena tonåren när jag vägrade ha den, men annars har jag alltid haft väst. Och de har ju utvecklats något enormt sen jag började rida på ridskola i slutet av 90-talet, då var västarna jätteklumpiga och jag minns att jag trillade av på ridskolan en gång och slog mig mer av västen än vad jag kanske hade gjort utan den (den var ju säkert inte lagom heller, en sån man lånade där), men dagens västar är något helt annat. Jag märker som sagt inte ens att jag har den på mig idag, utan snarare att det är något som fattas om jag är utan.

 

[Amazon]

Nu är min häst elva år i år, men jag har haft henne sen hon var ett, och i början hade jag hjälm, väst och skor med stålhätta varje gång jag hanterade henne. Om det så var att borsta henne inne i stallet. Fortfarande hjälm på vid all hantering utanför stallet, som promenader och eventuell longering (händer visserligen typ aldrig), inte bara ridning. Och då har min häst ändå varit snäll, hon har aldrig gjort något försök att sparka men man vet aldrig med flyktdjur.

Är det länge sen du provade säkerhetsväst? Jag är så pass ung att det i stort sett varit krav på att rida med väst sen jag gick på ridskola, så jag är så van vid det att jag nästan känner mig naken när jag inte har den. Hade en dum period i sena tonåren när jag vägrade ha den, men annars har jag alltid haft väst. Och de har ju utvecklats något enormt sen jag började rida på ridskola i slutet av 90-talet, då var västarna jätteklumpiga och jag minns att jag trillade av på ridskolan en gång och slog mig mer av västen än vad jag kanske hade gjort utan den (den var ju säkert inte lagom heller, en sån man lånade där), men dagens västar är något helt annat. Jag märker som sagt inte ens att jag har den på mig idag, utan snarare att det är något som fattas om jag är utan.

Det var i mitten på 90-talet jag använde väst första och sista gången, så det är ju ett tag sedan...
Men jag ska införskaffa mig en, för jag tror och hoppas att de blivit iaf lite smidigare sedan dess!

Hjälmen är på, vid i stort sett all hantering.